Jag jobbar som svenskalärare och min favorithobby är rollspel. Så tanken har definitivt slagit mig att man kanske skulle kunna använda rollspel som del av språkinlärning. Jag bor inte i Sverige, utan i Indonesien. Jag är invandrare.
Jag försöker lära mig indonesiska. Och där verkar rollspel inte vara någon mirakellösning direkt. Kanske för att min nivå inte är hög tillräckligt ännu. Å andra sidan tror jag att jag lär mig en hel del genom mina indonesiska vänners rollspelssnack på WhatsApp. Mina spelare använder ju också indonesiska med varandra när vi spelar, det är naturligt språk, relaterat till det vi gör, vilket också hjälper. Mina spelare har däremot märkbart förbättrat sin engelska genom att spela med mig, i alla fall ett par av dem.
Där rollspelet har lett till stor förändring i mitt eget liv är integrationen. Jag älskar Indonesien, kulturen och folket här, men jag är inte jätteindonesisk till kynne och natur, kan man nog säga. En lång historia av kolonisation och förtryck har lett till att diskussioner om politik, filosofi och religion ofta känns lite grann känsliga att diskutera, speciellt om man ser ut som jag (vit gubbe). Man dricker inte alkohol nästan alls, vilket jag tycker är lite synd. Det är mycket snack om mat, sport och bilar, som jag inte känner till sådär jättebra.
Men rollspel, det är kul och det kan jag. Och genom rollspel kan man prata om och diskutera känsliga saker på ett ofarligt sätt. Jag har nu kompisar och nära vänner som verkligen är mina, inte svärsläktingar eller min frus barndoms- eller arbetskamrater. Jag är äldre än alla andra i Jakartas rollspelskretsar, men det verkar inte göra så himla mycket.
Finns det nya svenskar eller andra globetrotters på forumet som har liknande erfarenheter? Har någon här någonsin använt rollspel som en del i att välkomna någon till Sverige och vår kultur?
Jag försöker lära mig indonesiska. Och där verkar rollspel inte vara någon mirakellösning direkt. Kanske för att min nivå inte är hög tillräckligt ännu. Å andra sidan tror jag att jag lär mig en hel del genom mina indonesiska vänners rollspelssnack på WhatsApp. Mina spelare använder ju också indonesiska med varandra när vi spelar, det är naturligt språk, relaterat till det vi gör, vilket också hjälper. Mina spelare har däremot märkbart förbättrat sin engelska genom att spela med mig, i alla fall ett par av dem.
Där rollspelet har lett till stor förändring i mitt eget liv är integrationen. Jag älskar Indonesien, kulturen och folket här, men jag är inte jätteindonesisk till kynne och natur, kan man nog säga. En lång historia av kolonisation och förtryck har lett till att diskussioner om politik, filosofi och religion ofta känns lite grann känsliga att diskutera, speciellt om man ser ut som jag (vit gubbe). Man dricker inte alkohol nästan alls, vilket jag tycker är lite synd. Det är mycket snack om mat, sport och bilar, som jag inte känner till sådär jättebra.
Men rollspel, det är kul och det kan jag. Och genom rollspel kan man prata om och diskutera känsliga saker på ett ofarligt sätt. Jag har nu kompisar och nära vänner som verkligen är mina, inte svärsläktingar eller min frus barndoms- eller arbetskamrater. Jag är äldre än alla andra i Jakartas rollspelskretsar, men det verkar inte göra så himla mycket.
Finns det nya svenskar eller andra globetrotters på forumet som har liknande erfarenheter? Har någon här någonsin använt rollspel som en del i att välkomna någon till Sverige och vår kultur?
