Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2019 v33

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Detta är WRNU's filmklubb för v33.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

[/ spoiler]

fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling – att man klickar på en knapp – för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Visst är det lite pinsamt att fylla 38 utan att ha sett The Warriors? Det är helt klart en sån där film som jag tänkt i evigheter att jag borde se, och som verkligen varit en kulturell touchstone för stora delar av min bekantskapskrets.

Men nu har jag korrigerat det hela, och slipper därmed skammen.

The Warriors är ett ungdomsgäng i New York, som åker iväg på stormöte sammankallat av Cyrus, en riktig bigshot i gängsammanhang. Givetvis går det åt fanders, och gänget måste spendera resten av filmen med att försöka ta sig tillbaka till sitt hem-område Coney Island.

Jag gillar att alla är så unga och mänskliga. Det här är inga förhärdade monster; det framgår extremt tydligt att åtminstone Warriors-gänget men också många andra helt enkelt är ganska o-världsvana ungdomar som är i en skitig situation. De beter sig illa, men mycket för att maskera sina egna osäkerheter. Det är verkligen ett mänskligt porträtt av gängkriminaliteten vi möter.

Tydligast blir det nog i min favortiscen i hela filmen; den där Swan och Mercy sitter mitt emot de där medelklass-paren som är ute och svirar. Kontrasten mellan samhällsklasserna och situationerna. Mumma!


Sedan är det såklart roligt med gäng som har teman. Ett helt gäng av folk som åker rollerblades och har identiska jackor, ett gäng som har mimar-smink och baseboll-kläder… Det skapar en ganska surrealistisk känsla; det här är vårt verkliga New York men också inte alls vårt New York. Vi ser väldigt lite av det vanliga civilsamhället; bara ett par enstaka personer som inte antingen är snutar eller gäng. Det är som om resten av samhället inte existerar. Att det är natt genom hela filmen bidrar till det rätt mycket också. Jag gillar det jätteskarpt.

Jag har hört ryktas om att det fanns (finns?) planer på en remake där de tänkte skippa de konstiga gängen. Det verkar som ett skitmärkligt beslut, tycker jag.


Hur som helst, jag förstår varför den här filmen blivit kult. Skådespeleriet är kanske inte på topp alla gånger, och delar av manuset har inte åldrats med någon större värdighet, men på det hela taget är det här en film jag tycker man bör ha sett.

BETYG: 4/5

EDIT: Jag tycker för övrigt att det är extremt synd att Rockstars tv-spel baserat på filmen inte kommit ut till moderna konsoller eller till PC. Det finns ju bara till X-box, PS2 och PSP
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,867
Location
The Culture
Jag hade inte varit på bio på en halv evighet, men idag släpade jag mig dit för att se Quention Tarantinos Once Upon a Time in Hollywood.

Först den spoiler-fria delen:

Den avdankade tv-skådisen Rick Dalton (Leonardo DiCaprio) har inte fått igång sin filmkarriär, utan får nöja sig med inhopp som skurk i tv-serier. Hans agent försöker övertyga honom att åka till Italien för roller i spaghetti-western, men han ser det som ett ännu mer förnedrande jobb. Rick hänger med sin polare och stuntman Cliff Booth (Brad Pitt). Rick bor i en lyxvilla som anstår en känd skådespelare, medan Cliff bor i en husvagn tillsammans med sin hund. Trots det, och trots att Rick verkar betrakta honom lite som en betjänt och allt-i-allo, verkar Cliff betydligt mer nöjd med livet än Rick, som super och gråter över sin förspillda potential.

Ricks närmaste grannar är Roman Polanski och Sharon Tate (Margot Robbie), som vi vet kommer bli mördad av Charles Mansons hippie-sekt inom en inte alltför snar framtid.

Vi får följa dem under två dagar när Rick spelar in ett avsnitt av en tv-serie, Sharon går på bio och tittar på sig själv, och Cliff plockar upp en liftande hippie-flicka och kör henne till den ranch där Mansons sekt håller till. Det händer egentligen inte så mycket mer än att de lever sina liv. Det är inte så mycket handling, inte så mycket drama, och så gott som inget våld (vilket ju är ovanligt för Tarantino) -- Cliffs besök på ranchen är undantaget i alla tre fallen.

Sedan...

OBS! Rutan innehåller RIKTIGA spoilers, inte bara såna där låtsas-spoilers som upprör dagens spoiler-känsliga människor!

... hoppar vi ett antal månader in i framtiden. Sharon Tate är nu gravid, Rick har bitit ihop och åkt till Italien där han spelat in fyra filmer av tveksam kvalitet, och gift sig med en italienska. Han och hans nya fru och Cliff kommer hem. Rick och Cliff går ut för att supa medan frun sover jetlaggen av sig. Och det är kvällen då Sharon Tate och hennes vänner mördades av Mansons sekt.

Sedan händer helt andra saker.

Och det är förvånansvärt katarsiskt (det borde vara ett ord) att se en påtänd Brad Pitt stå och käfta med mördarsekten, med en pistol i ansiktet -- och han är så lugn, och verkar ha sån kontroll, att det är helt uppenbart att snart kommer någon av dem få ansiktet demolerat av hundmatsburken han har i handen.

Den enda invändningen jag har emot slutet är att det blir bättre ju mer man känner till om Manson-morden. Jag har bara grundläggande kunskaper om det, men det räcker. Någon som aldrig hört talas om dem missar helt den oväntade vändningen när de personer som i verkligheten utförde bestialiska mord på oskyldiga personer blir totalt massakrerade av Rick och Cliff. Tyvärr finns det nog inget bra sätt att åtgärda det. Var allmänbildad och ha roligare!

Det är skitbra, trots att det egentligen händer väldigt lite under de första två timmarna av filmen. Men när jag har roligt trots att det inte händer så mycket, då måste det vara bra.

Betyg 8/10 på imdb.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
krank;n331720 said:
EDIT: Jag tycker för övrigt att det är extremt synd att Rockstars tv-spel baserat på filmen inte kommit ut till moderna konsoller eller till PC. Det finns ju bara till X-box, PS2 och PSP
Det finns på ps4 också, tillsammans med några andra ps2-klassiker. Det har tråkigt nog åldrats dåligt.
 

krank

Går ondskans ärenden
Joined
28 Dec 2002
Messages
35,481
Location
Rissne
Jocke;n331818 said:
Det finns på ps4 också, tillsammans med några andra ps2-klassiker. Det har tråkigt nog åldrats dåligt.
Mjao, jag ska nog ge mig på Xbox-versionen någon dag. Har den ju här hemma. PS2-versionen var ju alltid den fulare och sämre versionen…

Vad är det som åldrats dåligt? Grafiken eller gameplay?
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
krank;n331820 said:
Mjao, jag ska nog ge mig på Xbox-versionen någon dag. Har den ju här hemma. PS2-versionen var ju alltid den fulare och sämre versionen…

Vad är det som åldrats dåligt? Grafiken eller gameplay?
Framför allt känns det inte bra att slåss, som ju borde vara det man jobbat mest på i spelet. Sen så är det något med grafiken som gör att den markant känns som tv-spel på fel sett. Typ att den är lite för realistisk för att åldras med stil, kanske? Det har i alla fall gått från ett spel som var lätt att uppskatta när det var nytt till något som inte ens gav mig rätt slags nostalgi-kick när jag försökte spela det här om året.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,303
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Jag har sent som vanligt, sett ”Mortal Engines”. Det känns som om hela konceptet skapades av någon eller kanske ännu hellre en grupp människor som var enormt höga på svamp och bara bajsade ur sig vad de tyckte var coolt. Detta samtidigt som varken realism eller logik ägnades ens en sekunds tanke. Liksom, ”rullande städer är coolt”, ”en cyborg är också cool”, ”super häftiga massförstörelsevapen är ballt som fan” osv.

Jag trodde att filmen skulle suga då recensionerna runt om på nätet samt hur mycket pengar filmen dragit in, är minst sagt blygsamt eller kanske lika katastrofalt som ”Waterworld”. Men! Det konstiga är att jag gillar verkligen den här filmen, visst att storyn mer eller mindre är knasig som fan och allt som händer alltid följer regeln om att ”cool before everything and anything”. Men jag hade kul när jag såg filmen och jag njöt av de extremt snygga men absurda effekterna. Känns grymt underligt men jag är generös idag 5 av 5 då den gjorde min dag bättre och roligare och ibland är det vad man behöver istället för tyngre och djupare underhållning. Detta kommer dock med en stor brasklapp, filmen är inte för den som varken vill ha en seriös setting, trovärdigt händelseförlopp eller önskar någon form av realism. Gillar man dock bombastisk ”allt är gigantiskt och supercoolt” samt skitsnygga effekter som mer än ofta inte behövs för den extremt tunna storyn, ja då är detta filmen för dig! Jag älskade den!
 

crilloan

Swordsman
Joined
4 Jul 2017
Messages
548
Location
Uppsala
Spiderman: far from home

Glad över att slippa 3D men har lite svårt att betygsätta den här. Jag har sett alla marvelfilmerna och växte upp med att promenera iväg o köpa senaste spindelmannen och en Musketeers chokladbit.

3+

lite buskisvarning på filmen ärligt talat :rolleyes:

C
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,303
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
crilloan;n331938 said:
Spiderman: far from home

Glad över att slippa 3D men har lite svårt att betygsätta den här. Jag har sett alla marvelfilmerna och växte upp med att promenera iväg o köpa senaste spindelmannen och en Musketeers chokladbit.

3+

lite buskisvarning på filmen ärligt talat :rolleyes:

C
Har själv inte sett den än men kommer garanterat göra då jag sett alla Marvel-filmer så fort jag kunnat. Utan att spoila något så kan man väl säga så här, jag lider av någon form av ptsd efter hur mega coolt och ultra awesome allt var i ”Infinity Wars” filmerna. För mig blir det svårt att toppa hela uppbyggnaden av en miljon filmer som alla ledde till just ”Infinity Wars”.

Det påminner mig, jag har precis kommit hem från Dubai efter en veckad galet mycket sol, bad och ”tacky lyx”. På flygplanet så passade jag på att se ”Avengers End Game” en gång till då jag redan sett den på bio och recenserat den här. Så det blir en andra recension av samma film då jag tycker den är värd det då i alla fall jag såg den med lite andra ögon än första gången.

Jag tänker inte gå in på handling alls tror jag då nästan allt är en potentiell spoiler. De som vill se vad jag tyckte om den förra gången får kolla in vad jag skrev här på forumet då den gick på bio.

Till sak! Jag ser egentligen endast en nackdel med ”Avengers End Game” och det är att den på många sätt utgör en timtals lång orgasm efter en jävla massa års förspel. Men hur kan en flera timmar lång orgasm vara dålig? Jo, dels för att en orgasm av detta slag krävde grymt många år och filmer som förspel och istället för att filmerna eller tittaren under hela akten inte orkar mer eller fejkar för att få slut på skiten, så gör ”Avengers End Game” att jag bara vill ha mer!!! Inget sex/filmepos kommer någonsin lyckad med vare sig samma extremt härliga förspel eller det fantastiska klimax som filmen ger. Detta är i alla fall den ptsd känslan jag har efter att ha sett filmen, inget kommer i min livstid bli lika ballt som det jag nu sett och genom åren upplevt. I alla fall inte när det gället film.

Detta är ju dock ett tveeggat svärd då ett sådant klimax på ett så bra förspel är något alla vill uppleva även om det bara är en gång. Men jag är nu rädd att allt som efterföljer bara kommer upplevas som ”engångsligg” och det är ju inte så kul. Så det är med blandade känslor jag blickar framåt för att se vad MCU har att erbjuda då det garanterat lär komma filmer i förmodligen resten av mitt liv. Frågan är dock om MCU någonsin igen kommer att kunna ge mig den där känslan av att vilja skratta och gråta samtidigt, gåshud på hela kroppen och rysningar av välbehag och glädje i både kropp och själ. ”Avengers End Game” gjorde just detta, inte som ensam film men som klimax på allt MCU gjort innan. Nu kommer det som är efter så som ”Spiderman Far from Home” och självklart många många fler, kommer de lyckad sy ihop säcken om 10 år för ytterligare ett klimax av galaktiska slag!? Jag hoppas det och jag längtar redan!

Avengers End Game 5/5
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,259
Location
Kullavik
Jag har sett den tyska filmen The Educators från 2004. Filmen handlar om aktivisterna Jan och Peter som i hemlighet kallar sig The Educators och gör inbrott hos välbeställda människor och möblerar om deras hem. Jan är ihop med Jule och när han åker iväg på en resa till Spanien så börjar hon hänga med Peter som avslöjar för henne att han och Jan är de ökända Educators. Jule har en stor skuld pga en rik man vars bil hon kört in i och de bestämmer sig för att bryta sig in hos honom....

Filmen är riktigt spännande och intressant, men aningen ojämn och slutet känns mer som en agentfilm än det drama om aktivister som filmen började med.

Tycker förövrigt att Peter i filmen är lik Krank på något sätt. Märkligt ????
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,070
Location
Göteborg
Nu har jag också sett Det var en gång i Hollywood.

Det är Tarantino, så det är inte riktigt som något annat på bio. Mycket mer idiosynkratiskt och fascinerande. Jag har inte riktigt bildat mig någon uppfattning ännu om vad hans "budskap" är, eller ens om han har något. Allt jag kan säga är att jag satt helt fokuserad och fängslad varenda minut, och det är inte ofta det händer.

Jag tycker det kan vara värt att reiterera något Gurgeh skrev i sin spoiler ovan, eftersom jag inte tycker det är någon spoiler: filmen innehåller ett antal personer från verkligheten, och om man vill förstå någonting alls av filmen behöver man veta litet om dessa personer.

Men nu kommer riktiga spoilers:
Så han gjorde en skjuta-Hitler-grej igen, huh? Fast omvänt, så att säga. Som sagt, jag älskade slutet även om jag inte riktigt har packat upp det helt ännu. Jag menar, det finns så mycket där att tänka på. Vilket är ett av de viktigaste tecknen på en bra film, förstås: att man kan tänka på den långt efteråt.
Att sedan Bruce Lee är en stöddig jävel i filmen, som delvis får stryk, verkar ha upprört en del fans. Men vad jag förstår är det baserat på en verklig händelse. Dessutom är det nödvändig setup för att vi skall förstå hur farlig Cliff kan vara.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
Kommentar om Bolongos spoiler :
I Sharon Tates ögon är ju dock Bruce Lee en schyst kille. Så han får vara det också.
 
Top