Nekromanti Rollspel.nu:s Bokklubb December 2013

[slanfan]

I denna tråden tänkte jag försöka återuppväcka bokklubben.

Reglerna är enkla: Läs valfri litteratur. Skriv kort recension. Att läsa samma böcker eller ha teman får gärna göras och är upp till enskilda läsare.

Självklart får böcker diskuteras.

Veckovis är nog lite hög takt för många läsare, så vi testar att köra månadsvis.

Ny månad för tusan!

 

[slanfan]

Jag har läst Red Country Av Joe Abercrombie, från 2012.

Det är del sex (av planerade nio) böcker i First Law världen (den första lagen är att ej ha samhöre med demoner). Serien är fantasy, men så lite att man nästan borde ha ett annat ord (vad för ord? något som säger att detta är en helt realistisk historia med människor i alla roller, men den utspelar sig ej på jorden. GoT skulle kunna använda samma ord.) Den här boken är en hyllning till Western-genren, och det sitter som en smäck!

När Guld hittas i civilisationens utkant flockas de olyckliga och de desperata. Men resan från Near till Far Country går genom den farliga, platta, grästäckta vildmarken.
Med en guldrush som fond får vi stifta bekantskap med den samvetstyngda kvinnan Shy South. Hon försöker sona sin ungdoms synder genom att leva ett hederligt och måttfullt liv i lugn och ro. Men när okända män av okända anledningar bränner hennes gård, mördar hennes vän och stjäl hennes yngre syskon är hennes gamla liv över. Med sin fega styvfar Lamb vid sin sida tar hon upp jakten.

Återigen stöter man på roller från tidigare böcker. Ibland gör de något viktigt, ibland nämns de i förbifarten och ibland går de helt enkelt under ett nytt namn och man kanske kan gissa vem någon är.

Bokens tema är nog (jag är inte jätteanalytisk) att man aldrig kan gömma sig från sitt förflutna. Det är många som tvingas se sitt liv i vitögat och försöka rättfärdiga sina beslut, om så bara för sig själva.

Boken är som vanligt väldigt våldsam och den här gången är väldigt unga barn inblandade. Så, tja, bitvis magstarkt. Men tog man sig genom det förnedrande blodbadet "The Heroes" så är det här en utmärkt fortsättning.

 

[Max Raven]

Ny månad för tusan!

Rätt!

Jag har läst Excession, av Iain M Banks. Det är en Culture-roman, alltså kan man vänta sig intelligenta rymdskepp, FTL, viss teknologi som är ganska awesome - det vanliga.

I denna bok finns det en rad handlingar, men jag fokuserar på titelhandlingen: Ett enormt kraftfullt fenomen, större än något Culture stött på tidigare, med potential att ge den som får kontroll över den extrem makt. Problemet är att saken (rymdskepp, varelse, etc) är lite... omedgörlig. Snart trappas konflikten upp mellan olika civilisationer och krig hägrar vid horisonten.

Helt okej bok. Bättre än Against a Dark Background, imho, även om jag, återigen, tycker att boken kunde varit kortare. I det här fallet används dock det mesta av utrymmet effektivt. Samtidigt så finns det en del passager där jag blev lite irriterad för att han bröt när det var intressant för att ha 20 sidor odramatisk flashback. Eh.

Betyg: 3 av 5.

 

[God45]

Jag har läst Blood of the Dragon av C.L. Werner. Detta är en bok som utspelar sig i Warhammer fantasy världen och det är en del i en trilogi om prisjägaren Brunner. En varning som skall ges rörande boken är att det är den sista i trilogin, det verkar inte komma en uppföljare och den slutar utan att avsluta Brunners historia. Historien i boken avslutas men det löpande narrativet mellan böckerna är ännu inte över.

I alla fall. Brunner är med stor sannolikhet den otrevligaste protagonisten i någonting jag någonsin läst. Han har inga dygder, inga sympatiska drag och ärligt talat ingen mänsklighet. Han är döden i ett par skor och han struntar i rättvisa, heder och allt annat. Brunner har faktiskt så lite fucks at ge att han skiter i handlingen i boken vilket han också gjort i de två andra delarna av trilogin. Brunner får i början av boken jobbet att jaga ner en kille och föra honom till en osedvanligt grym domare i kejsardömet om han gör det får han två tusen guld. Han ramlar sedan över en hög episkt fantasy bullshit som han till 100% struntar i.

Han ignorerar de episka sakerna som har att göra med att rädda världen. Han ignorerar bokens uppenbara kvinnliga huvudroll. Han är mest irriterad över sin Sidekick men bryr sig inte nog om att göra sig av med honom. Han vill ha sina pengar och han dödar allt och alla som kommer mellan honom och de där två tusen riksdalerna vilket oturligt nog för honom för honom längs bokens handling.

Med andra ord vore är han en perfekt murder hobo. Och vem kan inte älska det?

EDIT: Jag måste tillägga att blood of the dragon har världens fulaste framsida. Den är så ful att det slår över och den blir fantastiskt

 

[krank]

Jag glömde skriva om det, men i december blev jag klar med Iain M Banks' näst sista Culturebok, Surface Detail.

Den är... Tja, väldigt Banks. Business as usual med konstiga aliens, svepande perspektiv, spännande språkbruk, poesi, multipla huvudpersoner.

Och så fokuserar den på ett krig mellan de som tycker att det är en bra grej att ha ett virtuellt helvete dit man skickar sina medborgare att plågas efter att man räddat deras mind states när deras kroppar dog - och de som inte tycker det.

Hela idén är så märklig och spännande och skruvad... Samtidigt tycker jag att Banks säljer in idén rätt bra.

Framför allt är det skönt att Banks inte skrev ännu en töntig fantasy-förklädd-till-scifi. Jag är verkligen inte intresserad av primitiva civilisationer; Matter och Inversions var riktiga bottennapp. Eller ja, de var ju rätt bra om man jämför med det mesta från andra författare, men jämfört med Banks andra böcker...