Ibland blir man glad över lite, det gäller att ta vara på tillfällena. Tack vare en massa skön sex, så har vi två barn och den siste i ledet behöver nu ett eget rum. Därmed faller korthuset i spillror. Rummet, vars egentliga riktiga syfte har varit att stuva in saker i, skall nu transformeras till en högborg för pojkaktiga lekar. Dottern i huset har ju redan sin högborg, och det har visserligen fungerat ibland, men samtidigt har hennes domäner vidgats ut till både TV-rum och en del andra gemensamma utrymmen. Samtidigt har sonen levt i limbo med ena benet inne hos dottern och det andra likaledes i de övriga utrymmena. Som förälder har vi förundrat sett på när den begränsade utrymmesvärlden försvinner.
Så med stor beslutsamhet bestämde jag mig till slut att allt vad rollspel heter, nu skulle förpassas ut i förrådet i garaget, tillsammans med de övriga uppstuvade prylarna.
Förrådet ja. Det där utrymmet som redan var belamrat med diverse annat. Så som gamla hobbies i form av radiostyrda bilar och en helikopter, samt ett gäng stora plastväskor med airsoftgevär. Gamla, gamla spel (Alga) som ingen numera vet hur de spelas. Fritidsartiklar i form av liggunderlag, sovsäck och isdubbar (?). Vet inte riktigt när jag hade användning för dem över huvud taget. Obligatoriska 2 (eller 3) lådor julpynt, samt en stackars julgran som ligger begravd i en STOR låda och bara får se julgransljuset en gång om året. Faktum är att förrådet är ganska så stort, men när lådor med allt "diversesomkanvarabraattha" står packade som sillar i hyllorna, började jag bli orolig för att ett gäng lådor till, med rollspel och andra bra referensböcker, skulle vara droppen som fick vattencisternen att haverera. Så blev nu det lilla golvet i förrådet belamrat med resterande lådor, och det fanns inte en chans att överleva en färd från dörren till bortre väggen. En sträcka på max två och en halv meter.
Till detta hör också att mina föräldrar bestämde sig för att de skulle flytta, och då insåg jag att det fanns ännu mer prylar i deras förråd, vilka nu var tvungna att bärgas hem. Men det var ju lugnt. Det fanns ju mer plats i garaget, ett dubbelt sådant. Den ena bilen står numera ute i kylan och fryser om nätterna. Nåväl.
Men i det stora förrådsmörkret fanns det dock lite ljus till slut. En hög Billybokhylla i körsbärslaminat uppenbarade sig. Och döm om min förvåning, när min Helen sa att den kunde vi ju förvara en massa rollspel i. Där bakom dörren i slutet av hallen, där vi inte hade något speciellt. Jag log inombords och inom kort skall det köpas dörrar till den där bokhyllan, vilken ska placera på plats och slutligen ska det radas upp rollspel och brädspel...
Så med stor beslutsamhet bestämde jag mig till slut att allt vad rollspel heter, nu skulle förpassas ut i förrådet i garaget, tillsammans med de övriga uppstuvade prylarna.
Förrådet ja. Det där utrymmet som redan var belamrat med diverse annat. Så som gamla hobbies i form av radiostyrda bilar och en helikopter, samt ett gäng stora plastväskor med airsoftgevär. Gamla, gamla spel (Alga) som ingen numera vet hur de spelas. Fritidsartiklar i form av liggunderlag, sovsäck och isdubbar (?). Vet inte riktigt när jag hade användning för dem över huvud taget. Obligatoriska 2 (eller 3) lådor julpynt, samt en stackars julgran som ligger begravd i en STOR låda och bara får se julgransljuset en gång om året. Faktum är att förrådet är ganska så stort, men när lådor med allt "diversesomkanvarabraattha" står packade som sillar i hyllorna, började jag bli orolig för att ett gäng lådor till, med rollspel och andra bra referensböcker, skulle vara droppen som fick vattencisternen att haverera. Så blev nu det lilla golvet i förrådet belamrat med resterande lådor, och det fanns inte en chans att överleva en färd från dörren till bortre väggen. En sträcka på max två och en halv meter.
Till detta hör också att mina föräldrar bestämde sig för att de skulle flytta, och då insåg jag att det fanns ännu mer prylar i deras förråd, vilka nu var tvungna att bärgas hem. Men det var ju lugnt. Det fanns ju mer plats i garaget, ett dubbelt sådant. Den ena bilen står numera ute i kylan och fryser om nätterna. Nåväl.
Men i det stora förrådsmörkret fanns det dock lite ljus till slut. En hög Billybokhylla i körsbärslaminat uppenbarade sig. Och döm om min förvåning, när min Helen sa att den kunde vi ju förvara en massa rollspel i. Där bakom dörren i slutet av hallen, där vi inte hade något speciellt. Jag log inombords och inom kort skall det köpas dörrar till den där bokhyllan, vilken ska placera på plats och slutligen ska det radas upp rollspel och brädspel...