Regeltunga- och lätta kampanjer

[verlandes.]

Men generellt är jag rätt övertyga om att ett spel som skall generera årslånga kampanjer (typ svarta solen och svavelvinter) för gemene rollspelare gör sig bättre i ett system som har lite mer regler för kampanjspel, resor, downtime, karaktärsutveckling osv jämfört med ett superavskalat skelett till regelsystem.

(Bryter ut denna tråd eftersom den blev OT - you're welcome, admin)

Jag har spelat i 11 år och kom in i hobbyn i vuxen ålder, så räknar mig inte som gammal räv. Och som sagt jag, och flera andra, har ju spelat kampanjer med lättare system, så jag förstår inte riktigt varför det inte skulle vara lämpat.

Det är väl snarare så här: spel med mer intrikata regler passar spelare som föredrar mer intrikata regler - spel med lättare regler passar spelare som föredrar lättare regler. Men jag känner inte alls igen mig i att det ena spelsättet är mer kampanjoptimerat än det andra.

 

[Platon]

inte för att vara polemisk men du menar att det är ren slump att det generellt kommer rätt få superlånga kampanjer till indiespel?

Into the odd, knave, troika. Finns det några kampanjer på 2000 sidor där?

 

[verlandes.]

inte för att vara polemisk men du menar att det är ren slump att det generellt kommer rätt få superlånga kampanjer till indiespel?

Into the odd, knave, troika. Finns det några kampanjer på 2000 sidor där?

I alla de spelen finns ju en mer eller mindre uttalad tanke att kunna använda gamla D&D-moduler, så det löser liksom sig självt! Och därtill: långa kampanjer är väl inte samma sak som publicerade kampanjer?

 

[Platon]

Jag pratar om långa, episka publicerade kampanjer. Köpekampanjer.

 

[verlandes.]

Jag pratar om långa, episka publicerade kampanjer. Köpekampanjer.

Jag körde Masks of Nyarlathotep med Kutulu, funkade hur bra som helst.

 

[McAber]

Jag pratar om långa, episka publicerade kampanjer. Köpekampanjer.

Den typen av köpekampanjer kräver väl i första hand en kritisk massa av storlek på gruppen som publicerar kampanjen. Att det finns tunga kampanjer till väl etablerade spel, snarare än indiespel gjorda av en eller två personer.

I Svenska termer har vi väl Konflux-kampanjen, MUAs Hinderburg-trilogi (vad den nu heter egentligen), och kanske den där Trudvangs-kampanjen. Ingen av dess är till "små" spel. Då menar jag i spelarbas, och storlek på spelföretaget.

 

[Bifur]

Jag körde Masks of Nyarlathotep med Kutulu, funkade hur bra som helst.

Det är dock olika frågor om vad som funkar och vad folk föredrar. Jag har spelat Tatters of the King med Kutulu-ish. Klart det funkade.

Men generellt är nog mitt intryck att folk i gemen föredrar lite mer komplexa system för längre kampanjer. Det öppnar upp för lite mer mekanisk variation för både spelare och SL. Det sagt tycker jag inte DoD 23 eller motsvarande nivå kan bedömas som "enkelt" i sammanhanget. Flera nivåer över exempelvis Kutulu eller Mörk borg.

 

[Zire]

Nej jag förstår inte alls varför spel med mer regler skulle vara bättre för långa kampanjer. Publicering av kampanjer ser jag som beroende av vad man har för publiceringsstrategi för sitt spel snarare än hur enkla reglerna är.

 

[entomophobiac]

Sett till min nuvarande grupp tror jag du har rätt @Platon -- helt enkelt för att de vill ha en kontinuerlig och lagom intressant grad mekanisk karaktärsutveckling och den finns sällan i lättare spel i samma grad. För en grupp som inte är lika intresserade av karaktärsutveckling som något mekaniskt tror jag den där preferensen försvinner, men just för "gemene" man som någon sorts snittrollspelare tror jag du har rätt.

Lägg därtill att utgivandet av stora kampanjer redan från början handlar om att ha tillräcklig finansiell ryggrad för att ge ut böcker som inte alla kunder måste köpa och det blir framförallt mer omfattande spel som får stora kampanjer. Som @McAber var inne på. (Idag upprepar jag bara det andra säger, men med andra ord, tydligen.)

 

[mrund]

Frågan när det gäller avskalade indie-spel är väl inte om det finns några långa kampanjer till dem. Frågan är om det finns några scenarion alls. Indiespels-sfären Powered by the Apocalypse är döpt efter ett spel som inte har det.

 

[Platon]

Jag körde Masks of Nyarlathotep med Kutulu, funkade hur bra som helst.

Som jag skrev i mitt OP i andra tråden. Nu kommer någon komma och skriva ”vi körde 5000 sessioner i nyckelringsrollspelet. Funkade grejt”

Absolut kompis, absolut. Men som Bifur skriver ovan. Gemene man fördrar mer komplexa system för sådana årslånga kampanjer.

Det är ingen kosmisk slump att när det kommer crunchigare system så kommer ofta långa kampanjer. Och till reglelätta system släpps dessa sällan. Det är inte 100% slump att ”publiceringsstrategin” ofta ser ut så.

 

[entomophobiac]

Frågan när det gäller avskalade indie-spel är väl inte om det finns några långa kampanjer till dem. Frågan är om det finns några scenarion alls. Indiespels-sfären Powered by the Apocalypse är döpt efter ett spel som inte har det.

Det är döpt efter ett spel som inte behöver det. Ett spel som faktiskt anammar formatet rollspel på riktigt och inte låter folk sväva ut i sina uppdämda författarambitioner i ett media som inte är gjort för det överhuvudtaget. </rant>

 

[Gustav Lorentz]

Detta är rent anekdotiskt; Platon kan ha rätt i sin grundtes alldeles oavsett detta!

Jag är väl en av de där gamla rävarna som numer föredrar regellätt, och det i alla sammanhang. Men INTE för att jag inte orkar lära mig nytt! Tvärtom: jag läser ständigt nya rollspel, och ser till att fatta systemen ordentligt – jag tycker det är kul helt enkelt. Men I SPEL har jag mer och mer upplevt att det slimmade fungerar bättre. Inte minst för progression, bara att den inte är mekanisk utan mer levande och dynamisk. Det händer massor med våra rollpersoner över tid – men det syns inte i termer av nya förmågor, högre stats etc. Men alla nya erfarenheter spelar så klart in i vad de kan ta sig an, hur svårt det är osv. Men allt sådant sköts med mycket enkel spelmekanik, och det flyter utmärkt. Första långa kampanjen vi spelade så var för en handfull år sedan när vi tog oss an Den svarta madonnan (till KULT, -91). Vi har sällan haft så kul som då; vi frigjordes att djupdyka i våra rollpersoner på ett sätt mer avancerade system stått i vägen för.

Kanske hade vi inte kommit dit utan att först ha spelat med avancerade regler en massa år, men må det vara hur som helst med det: nu är det regelrätt som gäller för det mesta. Om vi inte vill spela lite mer brädspeligt – då kan det vara hur kul som helst att plocka fram till exempel DoD-23 för en kväll eller två! Men kampanj med avancerade regler? Aldrig mer!

 

[verlandes.]

Det är dock olika frågor om vad som funkar och vad folk föredrar. Jag har spelat Tatters of the King med Kutulu-ish. Klart det funkade.

Men generellt är nog mitt intryck att folk i gemen föredrar lite mer komplexa system för längre kampanjer. Det öppnar upp för lite mer mekanisk variation för både spelare och SL. Det sagt tycker jag inte DoD 23 eller motsvarande nivå kan bedömas som "enkelt" i sammanhanget. Flera nivåer över exempelvis Kutulu eller Mörk borg.

Och ja, handlar det om smak så är det ju en helt annan fråga som är lite mindre intressant att diskutera. Jag uppfattade (felaktigt?) @Platon som att regellätta system är mindre lämpade till längre kampanjer.

 

[luddwig]

Gemene man fördrar mer komplexa system för sådana årslånga kampanjer.

Men då syftar du specifikt på kampanjer som är förskrivna med mer eller mindre utstakade skeenden? Många årslånga kampanjer till mer regellätta spel, till exempel inom OSR, utgår ju inte från sådana förskrivna skeenden utan är sandlådor eller fisktankar. Det är alltså inte fråga om att folk generellt inte vill spela årslånga kampanjer med regellätta system utan att folk spelar andra typer av kampanjer med regellätta system.

 

[Organ]

Jag ser inte alls hur regeltunga spel skulle vara bättre lämpade för långa kampanjer än mer regellätta sådana. Vad gäller detta med att de som föredrar spel med mer och komplicerade regler även i större utsträckning föredrar långa kampanjer så kan det kanske vara så men det är inget jag personligen känner igen, vare sig vad gäller mina egna preferenser eller de hos de andra rollspelare jag känner.

Men det är en intressant observation att en stor majoritet av de megakampanjer som finns är gjorda till regeltunga eller åtminstone medelregeltunga spel.

 

[Hägerstrand]

Gemene man fördrar mer komplexa system för sådana årslånga kampanjer.

Det finns väl i alla fall i vissa läger en uppfattning om att en rollspelskampanj betyder att man spelar ett spel där man i början av spelet flyr från arga råttor och i slutet av spelet är stark nog att klyva månen. Jag vet inte hur representativ den uppfattningen är för gemene man, men den dyker upp lite då och då. (Sen finns det ibland en tendens att överdriva hur stor levelsystem-med-taktiska-strider-normen är när man pratar om rollspel. Den finns, men bland folk som också tycker det är kul att snacka om rollspel på internet är den ju inte alls så stor)

Det går väl också att säga något om långa kontra långsamma kampanjer. Om man spelar ett mekaniskt crunchy system med taktiska strider så kommer ju handlingen hinna utvecklas mycket mindre på samma antal spelpass jämfört med ett lättare system. Om man vill spela en lång kampanj mätt i antalet spelpass så blir det ett lättare mål att uppnå i spel där man lägger mer tid på mekaniken.

 

[verlandes.]

Att stora episka långkampanjer kommer från förlagen med de bästa ekonomiska förutsättningarna är ju inte väldigt konstigt, tänker jag.

 

[mrund]

Det är döpt efter ett spel som inte behöver det. Ett spel som faktiskt anammar formatet rollspel på riktigt och inte låter folk sväva ut i sina uppdämda författarambitioner i ett media som inte är gjort för det överhuvudtaget. </rant>

*förvirring* Du uppfattar ett halvsekels produktion av dungeonscenarion som utslag av uppdämda författarambitioner?

 

[krank]

Det finns självklart inget inbyggt i enkla system som gör dem olämpliga för längre kampanjer.

Det som blir olämpligt är om man kombinerar, som flera varit inne på, spelare och spelledare som gillar regelmekanik – man vill ha komplexa regler för karaktärsförbättring osv – med enkla regelsystem och långa kampanjer.

Men det är ju en smaksak. Sedan kan det vara så att just den smaken delas av många, eller bara av en hyfsat stor mängd högljudda. Men det gör ju inte att systemen är olämpliga, bara att de systemen är olämpliga för de spelarna.

För mig känns det mest som ett försök att upphöja den egna smaken till universell lag, och sånt blir jag lite allergisk mot. Framför allt när jag tillhör minoriteten vars åsikt och smak därmed viftas bort =)


Ville jag vara elak på motsvarande sätt så skulle jag kunna påstå att enda anledningen till att folk behöver regelmekanisk komplexitet i längre kampanjer är ifall de längre kampanjerna är så tråkigt konstruerade att den enda progression som kan märkas är den regelmekaniska. Men även det är ju en smaksak, och jag vill egentligen inte vara elak =)