Röster från Forntiden...

VikingGamer

VikingGamer

Veteran
Joined
12 Jul 2024
Messages
172
Vad har ni för korta (?) anekdoter från när ni började spela på 70-80 (ska vi säga senast tidigt 90-tal så det verkligen är "gamla"?) som ni ser tillbaka på idag med nostalgi/ ett leende och kanske lite skäms ?

Jag minns följande:
1 Vi skrev in till Sinakdus och Äventyrsspel och frågade om regler och om man "fick" ändra eller måste följa regler
2 Vi skrev beundrarmail (snigelmail = papperspost) till Roger Undhagen efter DImön
3 En kompis skulle testa vara SL och läste beskrivningenrakt ur boken utan prepp typ: " Sandor är denna besvärjares namn, det avslöjar han doch inte för främlingar utan kallar sig Metamus" (if you know you know)
4 Tjatade på att en kompis (13år?) skulle vara med och han proppsade på att heta "Kuk- Ola". Jag tappade sugen...

Tell me yours...
 
VikingGamer said:
Vad har ni för korta (?) anekdoter från när ni började spela på 70-80 (ska vi säga senast tidigt 90-tal så det verkligen är "gamla"?) som ni ser tillbaka på idag med nostalgi/ ett leende och kanske lite skäms ?

Jag minns följande:
1 Vi skrev in till Sinakdus och Äventyrsspel och frågade om regler och om man "fick" ändra eller måste följa regler
2 Vi skrev beundrarmail (snigelmail = papperspost) till Roger Undhagen efter DImön
3 En kompis skulle testa vara SL och läste beskrivningenrakt ur boken utan prepp typ: " Sandor är denna besvärjares namn, det avslöjar han doch inte för främlingar utan kallar sig Metamus" (if you know you know)
4 Tjatade på att en kompis (13år?) skulle vara med och han proppsade på att heta "Kuk- Ola". Jag tappade sugen...

Tell me yours...
Click to expand...
förresten kan väl anekdoter från 2000-2020 också får vara med men datera dem gärna
 
VikingGamer said:
förresten kan väl anekdoter från 2000-2020 också får vara med men datera dem gärna
Click to expand...
Tror det är klokt att du bredda, även om forumets demografi är lite åt den äldre så tror jag en del började sitt rollspelande runt -00 talet. Det är liksom 25 år sen.

Minns någonstans att vi någonstans 99/00 började vår resa genom rollspelen. Då endast med tärningar, ett eget påhitt till system, och alla fick spela det de kände för som folkslag. Fantasyn flödade fritt och mycket utgick från rimlighet i fiktionen snarare än bundenhet till regler. Det var en enklare tid, innan vi började bli låsta i en föreställning om vad rollspel ska vara - något som förmodligen gjort mer skada än nytta på mitt förhållande till rollspel. Det rede dock ut sig senare, men det är långt längre fram och passar inte in i tråden.
 
Jag och en kompis förstod inte hur man skulle spela rollspel efter att ha läst Drakar och Demoner som han fick julen 84. Jag läste det igen året efter men förstod fortfarande inte. Det var ju illa för det såg riktigt coolt ut, från det att vi upptäckt dem i leksakskatalogerna 83-84. Tack vare Dungeons & Dragons som kom på svenska 86 och förklarade upplägget mycket pedagogiskt kunde vi börja spela (Tack Oldtimer). Då var vi 12 år.

Men redan tidigt i första äventyret Ditt första äventyr, så ville gruppen dela på sig. Det kunde jag inte erinra mig att jag läst nåt om så det fick dom inte. Första gången jag känt mig överrumplad i spelledarsitsen.

I en gammal byrå i en ruin fanns det råttbajs. Det sade alvspelaren att han åt så där startades en trend med alver och avföring i vår klubb som jag tror försvann inom en 10 år i alla fall.

Av de första sju att göra rollpersoner till vårt första äventyr var en person en tjej, men hon hoppade av innan hon började spela. Sen dröjde det till Uppcon 1990 (inte helt hundra) innan jag såg tjejer/kvinnor i rollspelskontext men de var färre än 10 st, kanske till och med färre än 5. Det skulle dröja till jag spelleda för min syster och några av hennes kompisar när de var i 10-årsåldern som jag själv fick spela med några. Och sedan dess har jag spelat med tre till vilket är en trist låg siffra. Det verkar vara mycket bättre bland unga som spelar nu.

En av de enda magiska föremålen jag minns är en magisk ring en av mina rollpersoner fick som lät honom frammana totalt en miljon guldmynt, hur många eller få i taget som önskades. Den användes lite grann till dess min rollperson höll på att fängslas. Då använde jag ringen till att spränga personen som skulle fängsla rollpersonens huvud, och för att jag inte egentligen ville vara våldsam och för att personens änka skulle få adekvat ersättning så blev det alla mynt som var kvar. Säkert 999900 guld.

Unga spelare kallades kobolder lärde jag mig från Sinkadus, och man förblev en sådan till dess man förstod att rollspel inte handlade om att springa omkring, slå fiender och ta deras ägodelar. Därifrån gavs också intrycket att D&D och AD&D var omoget och kass, något som anekdotiskt avspeglats här på forumet.
 
Apropå att inte dela upp gruppen. När vi började spela i mitten av 70-talet, förstod vi inte att man skulle gå ner i grottan tillsammans. Så alla gick ner på olika ställen och utforskade på egen hand. Till sist, efter några månaders spelande, sprang två rollfigurer på varandra i dunklet. Det höll på att uppstå strid innan de insåg att de båda var spelare och skulle kunna tjäna på att utforska tillsammans. Äventyrargruppen var uppfunnen.
 
När vi spelade Oraklets fyra ögon lyckades vi ta en rhabdoranakultist av daga. En av spelarna lät sin karaktär hugga av den dödes huvud, och lade det sedan i en säck, utan att förklara för oss andra vad planen var. När ni kom till närmaste bosättning och mötte lite folk halade han fram huvudet ur säcken och frågade "har ni sett några såna här?". Vi blev utkörda ur byn. Ah, det var många märkliga scener med denna grupp! Har också för mig vi "kom på" något sätt att få till en regelteknisk loop för att få mängder av hjältepoäng, och tyckte vi hade knäckt spelet. Förmodligen var alltihop bara ett dumt missförstånd.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top