Nekromanti Ondska

Re: Tolkien suger!

Hehehe, jag diggar dig när du är på det där humöret, när du helt odiplomatiskt och förbehållslöst provocerar bland en massa dammiga gamla nostalgidogmer. Du är kompromisslös, och det är bra. Jag önskar att jag vore bättre på det.

Som en liten kommentar, så kan jag berätta att första gången jag läste böckerna (i 2:an... i grundskolan alltså), så tyckte jag också att den första delen av bok1 var seg, så den hoppade jag helt sonika över, samma sak gällde de långa dikterna - de dissade jag också totalt. Andra gången jag läste boken (i 4:an, fortfarande i grundskolan), tyckte jag att beskrivningen av Fylke, festen och Bilbos försvinnande var görmysig, likaså uppskattade jag dikterna på ett helt annat sätt. Det är faktiskt så att varje gång jag läst om böckerna så har jag fått ett helt nytt perspektiv på dem, det känns inte riktigt som om jag läser om dem, utan att jag läser dem på nytt (jag ahr sammanlagt läst trilogin 4:a gånger, helt oberoende av vilken klass jag gick i).

Den här poängen du gör med återberättande; är inte det ett knep som använts åtskilliga gånger inom både film och skönlitteratur, varför skulle det den här gången vara en sådan klumpig användning?
 
Re: Tolkien suger!

"Den här poängen du gör med återberättande; är inte det ett knep som använts åtskilliga gånger inom både film och skönlitteratur, varför skulle det den här gången vara en sådan klumpig användning?"

Därför att det används klumpigt den här gången. :gremwink:

Rätta mig om jag har fel, men resan genom Dödens port till Erechs sten är avsedd att vara skitläbbigt och hemskt. Nu förtas hela den effekten genom att Legolas och Gimli i det soliga Ithilien återberättar en censurerad lightversion för hoberna.

Jag kommer snarare att tänka på scenen i början på Reign of Fire, där huvudpersonen roar ungarna i slottet genom att framföra en halvteater-halvsaga version av The Empire Strikes Back. Det är liksom en helt annan nivå på läbbighetsskalan att se Darth Vader väsa "I am your father" och att se en skitig slottsherre återberätta hur Darth Vader väser "I am your father".
 
Re: Tolkien suger!

"Rätta mig om jag har fel, men resan genom Dödens port till Erechs sten är avsedd att vara skitläbbigt och hemskt. Nu förtas hela den effekten genom att Legolas och Gimli i det soliga Ithilien återberättar en censurerad lightversion för hoberna."

Du har rätt på så sätt att den specifika scenen skulle kunna gjorts mera spännande, även fast det inte har varit någonting jag tänkt på när jag läst böckerna (jag måste vara mycket mera kritisk nästa gång, då planerar jag dessutom att läsa dem på engelska). Men det finns ett problem i att omkasta den strukturen, för när skepp med svarta segel seglar upp för Andúin i boken, så har man som läsare ingen aning om vad det rör sig om - är det pirater kanske? Skulle berättelsen om Dödens port hamnat innan slaget på Pelennors slätt så skulle helt enkelt överraskningsmomentet där försämrats istället.
Samtidigt så används återberättande ofta (i allt ifrån självbiografier till Tusen och En natt) utan att spänningsmomentet för den sakens skull försvinner. Det är som om man ofta rationaliserar bort att man vet att att huvudpersonen ska överleva, för att istället följa det aktuella skeendet med desto mer koncentration, precis som när man ser en amerikansk thriller mao.

Sekvensen med Dödens port är iaf flera gånger bättre i boken än i filmen, där de plockar in något som kan liknas vid Pirates of the Carribean's spökpirater + en himla massa skrikgrön färg (vilken jag har lika stora problem med vare sig det handlar om vålnaderna eller Minas Morgul). Vålnaderna ska i mitt tycke vara ångerfulla och redo för bot (så de beskrivs i böckerna), istället för kaxiga och föraktfulla. Dessutom ska de inte användas som en enkel orsak till att avsluta slaget på Pelennors slätt så snabbt som möjligt (en massa med plottriga, skrikgröna grodägg som far över fältet och lämnar en massa döda orcher efter sig imponerar inte på mig) - det, och det patetiska (betydelse: lidelsefulla) slutet, är filmens svagaste delar.

Men det är en annan story.
 
Re: Tolkien suger!

"Samtidigt så används återberättande ofta (i allt ifrån självbiografier till Tusen och En natt) utan att spänningsmomentet för den sakens skull försvinner."

Jo, men i Tusen och en natt görs det för att det är en poäng i ramståryn (eller ramståryns ramståry). Tolkien gör det mest för att... tja, fan vet varför.
 
Vad som behövs

Icke desto mindre, det är en ball värld, det är en cool ståry, och vi har alla våra favoritavsnitt. Kruxet är bara det att karln inte kan berätta.
Click to expand...

Vad som då behövs är att någon gör en rewrite. Inte en nyöversättning utan en omskrivning av samma historia i samma värld men bättre berättad.

Problemet är väl att ingen vågar och att den som mot förmodan skulle våga skulle bli offrad på guden Khopphis altare i en fruktansvärd Khopphi-rit.
 
Re: Vad som behövs

"Vad som då behövs är att någon gör en rewrite. Inte en nyöversättning utan en omskrivning av samma historia i samma värld men bättre berättad."

...åkej, men då på villkor att omskrivaren enbart får använda blyertspenna eller möjligen mekanisk skrivmaskin. Jag har en del mycket elaka åsikter om det ordbehandlarorsakade ordbajseriet i modern prosa (behöver jag nämna Robert Jordan?).
 
Heja Wagner!

Kul artikel. Fast jag är personligen lite trött på att likheter med Wagners musik automatiskt förs fram som någonting negativt. Karl'n är ju för sjutton upphovet till episkt filmberättande över huvud taget!

Sedan tycker jag väl att Shore är bra på ljud men usel på teman, och att filmen lyfter musiken istället för tvärtom, men det här inlägget är OT så det räcker redan.
 
Re: Heja Wagner!

Fast jag är personligen lite trött på att likheter med Wagners musik automatiskt förs fram som någonting negativt. Karl'n är ju för sjutton upphovet till episkt filmberättande över huvud taget!
Click to expand...

Jo, Wagner fanns långt innan Hitler. Det känns lite som när lokaltidningen gnällde för att någon affär (Indiska) sålde väskor med hakkors, utan att ens reflektera att de i sammanhanget var den indiska symbolen som går mycket längre tillbaka än nassarnas användning av dem.

Wagner är ju den definitiva musiken för episka berättelser (tillsammans med några andra). Vem kan glömma höjdare som "Kill the wabbit! Kill the wabbit!"!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top