Nekromanti Novel

G

Guest

Guest
Jag har skrivit en novel och nu vill jag att någon ska betygsätta den.

M.V.H. Gorastet

Konflikten


Vi slog upp dörrarna till "Den Blådraken", vi det vill säga jag Denelin, mina två vänner henéa alverna Neo och Kastorfiber, dvärgarna Pedro och Don och Lan. Min barndoms vän slog upp dörrarna och vi skyndade oss in för att undkomma regnet som forsade ner utanför. När vi såg oss omkring i värdshuset såg vi att det var nästan tomt så när som på 2 män, en barflicka och en pansarklädd dvärg. Inredningen var hyfsad. På väggarna hängde några djurskinn och på väggen bakom bardisken fanns en stor underbar målning av en blådrake som ligger och sover. Det fans bord och stolar till ca 35 st personer, men det bästa av allt var att det fanns två trappor upp till övervåningen. I mitten av värdshuset fanns en stor eldstad där elden sprakade och en stor gris håller på att grillas. Allt var så hemtrevligt. Det fanns bara en sak som skar sig mot den hemtrevliga idyllen och det var den där dvärgen som satt och hällde i sig öl, av lukten att döma var det mistelbrygd. Annars var det rätt fint där inne. Barflickan satt och hällde i krus efter krus med misstelbrygd åt dvärgen och de två männen stod och pratade med varandra över bardisken. Neo och Kastorfiber såg på dvärgen med avsky och tack vare en förbannelse som kastades för flera tusen år sedan märkte dvärgen det. Han ställde ner kruset med misstelbrygd vände sig om och hoppade ner från stolen och sade.
- Har ni något problem, alvkräk?
- Nu när du nämner det så, sade Neo.
De båda såg på varandra. Plötsligt blev Neo tillputtad så han nästan föll omkull och Pedro sade.
- Lugna ner dig din bråkstake. Vi är inte här för att bråka, vi är här för att dricka, ha kul och vila oss.
- Precis, sade Don. Var är ölet,,,,
- Gon, sade Gon för att fullända meningen.
- Gon var är ölen?
- Den är här borta, sade Gon glatt.
Så Don, Pedro och deras nye vän Gon gick och hällde i sig mängder med misstelbrygd under tiden som alverna gick och satte sig i ett hörn av värdshuset där de hade god koll på vad som hände i värdshuset. Själv så gick jag över till värdshusvärden för att beställa mat och husrum för natten. Värdshusvärden var en stor kraftig man runt 35 år, vägde nog runt 200 kg och var ca 2 m lång, alltså ca 30 cm kortare än jag är. Mannen han pratade med var 180 cm lång och vägde runt 90 kg. På sig hade han en brun läderväst och hans bara grova muskulösa armar var prydda med en svartdrake på den högra armen och en konstig symbol på den vänstra armen. Värdshusvärden och mannen höll som bäst på att prata om en bondflicka som var den vackraste varelsen på flera mils avstånd. Det var bara synd att hennes far vakade som en hök över henne.
- Hallå, jag skulle vilja beställa sex singelrum för natten och mat till sex hungriga äventyrare.
- Javisst, det blir 30 silver för rummen och 12 silver för maten, sade värdshusvärden. Så vilket namn färdas ni under äventyrare?
- Denelin Aralion, och ni är?
- Mark, och det här är Sennél. Värdshusvärden pekade på mannen.
- Jaha, Så Sennél jag hörde att ni pratade om en flicka, är det värt besväret att gå och se henne?
- Glöm det, du kommer aldrig att komma i närheten av henne. Hennes far kommer att jaga iväg dig fortare än kvickt.
- Jaha, berätta mer om henne. Sade jag nyfiket.
- Hon har långt gyllene hår, kristall blå ögon och en silkeslen hud som till och med avundas av gudarna. Det sägs också att hennes mor var en alv men hon dog under ett bakhåll när flickan bara var ett år gammal. Fadern lyckades döda alla rövare, men för sent, hon var redan död. Som hämnd tog han rövarnas lik och hängde upp de i träden som mat åt kråkorna.
- Jaha, har hon ett namn eller?
- Vad är det med dig? Säger du inget annat än jaha?
- Jodå, nå har hon ett namn eller?
- Ja, hennes namn är Ria'linn.
- Jaha.
- Säger du jaha en gång till så klipper jag till dig! Sade Sennél irriterat.
- Jaja, då vet jag, tack, sade jag och sedan tog jag med mig maten upp på rummet.
Mark skrattade åt den bortgjorda Sennél. När jag kom in på rummet så lade jag mig till rätta och sov en stund.

Jag vaknade av att jag hörde hurrarrop och skratt från nedervåningen. Jag satte på mig kläderna och jag tog med mig mitt lynfalisvärd i handen och gick ner. Den första synen som nådde mina ögon var hur ca 35 personer hade samlats runt ett bord där 3 st dvärgar och 3 män satt och tävlade i en dryckestävling. Jag såg att två män redan hade somnat in och den tredje var på god väg att somna. Undertiden som dvärgarna verkade oberörda. Alverna satt fortfarande i sitt hörn av värdshuset och pratade med varandra. Jag gick dit, när jag kom dit sade Lan.
- Vi har pratat. Vi vill inte ha med dvärgarna något mer. De bara förstör för gruppen, hela tiden.
- På vilket sätt? Sade jag undrande.
- På vilket sätt? Jo det ska jag säga dig. Som t.ex. när vi mötte skogstrollet Guldtand och vi skulle försöka få honom att sluta bråka med byborna runt Blåsjön. Kommer du ihåg?
- Nej.
- Pedro och Don gick i förväg för att se om det fanns några farliga djur framför oss. Sedan försvann dom. Vi hittade de längre fram på vägen där de hade dödat trollet. Efter det fick de tag på två Krell-Kharz och två dvärgarmborst och de vapnen är inte billiga, och till råga på allt så köpte de 4 tunnor med öl för 800 silver.
- Var vill du komma?
- De ljuger för oss, de delar inte på bytena och de är giriga.
- Så vad ska ni göra nu då?
- Vi ska utesluta dvärgarna från gruppen.
- När då, om ni gör det nu när de är berusade så kommer de absolut börja slåss, och om ni väntar tills de nyktrar till så kan de göra vad som helst. En sak till, vem ska göra det?
- Vi hade tänkt att du skulle göra det ,men om du inte vill så kan jag göra det, sade Lan.
- Okey, du gör det i morgon, sade Neo med henéisk brytning. Om ni ursäktar mig så går jag och lägger mig nu.
- Jag med sade Kastorfiber.
Vi såg hur henéa alverna gick upp på sina rum.
- Om det inte var något mer du ville Denelin så går jag också och lägga mig.
Lan reste sig.
- Jag hoppas du vet vad du gör, sade jag till honom.
- Det gör jag med.
Lan gick med tunga steg upp på sitt rum, kvar satt jag där i hörnet av den "Blå draken".

Tiden gick. När jag satt där i mina egna tankar och tänkte på vad som skulle hända i morgon kom en man inrusande på värdshuset med ett blodigt svärd i högsta hugg. Han var alldeles nersörjad med blod.
- Run, vad har hänt? Sade Mark förvånat.
- Min dotter, kidnappad, rövare. De var för många. Jag kunde inte försvara henne. Sade Run med andan och gråten i halsen.
- Har Ria'linn blivit kidnappad? Sade en av gästerna på värdshuset.
- Ja. Kan ingen hjälpa mig?
- Klart vi hjälper dig Run, sade Sennél upphetsat.
- JA! sade värdshusfolket i kör.
- Vänta, sade jag snabbt. Vi kan inte ge oss av mitt på natten.
- Varför? Undrade Sennél irriterat.
- Därför att ni är alla berusade och kan inte slåss. Ni skulle inte ha en chans mot rövarna. Hur många var dom?
- 25 minst.
- Okey, ööö, så här ska vi göra. Vi väntar tills imorgon sedan tar vi alla stridsklara män till häst och rider efter dom, men nu måste vi alla försöka sova så vi alla kan tänka klart.
- Nej, vi springer efter de nu, sade Pedro, Don och Gon i kör.
- Nej han har rätt. Vi kan inte göra mycket mer i kväll. Det är mörkt nu och vi skulle säkert råka ut för ett bakhåll. Jag samtycker med den här mannen. Vi möts här i gryningen, sade Run.
Folk nickade och efter ett tag började de utrymma lokalen. När värdshuset var tomt på folk kom dvärgarna fram till mig och sade.
- Varför måste vi rida? Vi kan ju springa istället.
- Nej, vi måste röra oss snabbt fram för att hinna i kapp rövarna.
- Erkänn du vill inte ha med oss.
- Jodå, det är bara det att… Jag skruvade besvärat på mig.
- Ljug inte för mig. Jag hörde vad ni pratade om, sade Pedro.
- Vad då?
- Att ni skulle utesluta Don och mig.
- Så vad vill ni göra åt det då, frågade jag med en lite nervös stämma.
- Vi vill ha ett gruppmöte.
- Visst, MARK!
- Ja, vad vill ni?
- Det vore snällt om du kunde hämta våra vänner. Säg att det är gruppmöte.
- Som ni behagar.
Undertiden Mark gick upp för att hämta alverna, såg dvärgarna på mig med en grym blick och man kunde riktigt se hur de hatade mig. Allt var dödstyst man kunde till och med höra Marks fotsteg på över våningen. När alverna kom ner utbrast Pedro.
- Era fega kräk, ni vågar inte säga att ni vill bli av med oss öga mot öga, och vad menar ni med att vi bara provocerar fram bråk. Vilka är det som är kilometerfighters och inte vågar se fienden i vit ögat?
Det blev alldeles tyst, ingen sade någonting. Lan såg på Pedro med kalla ögon och sade.
- Du är så snål och otrevlig att en vätte skulle vara ett trevligare sällskap och förresten, visste ni att Pedros far var en vätte. Det är därför han inte klarar att slåss lika bra som vi.
Nu hände det som inte fick hända, Pedro lossade sin Krell-kharz och högg till Lan med ett kraftigt slag i höften. Yxan for in i Lans höft som om det var smör. Lan föll ihop till golvet med ett skrik. Don och Gon var inte heller sena i sina handlingar. Don tog sin Krell-kharz och högg yxan mitt i skallen på Kastorfiber. Yxan fortsatte genom hans huvud och fastnade i nacken på Kastorfiber. Blodet forsade ut på golvet, undertiden lyfte Gon sin slägga för att krossa Neos bröstkorg. Neo slängde sig undan och lyckades nästan undkomma Gons tunga slägga. Släggan träffade Neo i brötkorgen så att Neo flög över rummet och in i väggen så hårt att han svimmade. Jag hade stått paralyserad fram tills nu, men nu tog jag fram mitt lynfalisvärd och slog mot Dons huvud. Jag träffade halsen och huvudet flög av som en sten skjuten ur en katapult. Blodet sprutade ur den huvudlösa kroppen som föll till golvet. Någonstans i ögonvrån uppfattade jag hur Mark flydde ut från värdshuset. Pedro såg på mig med en förvånad blick, samtidigt som jag såg hur Gon lyfte sin tunga slägga för att krossa den avsvimmade Neos skalle. Jag såg släggan falla, det var nästan som i en dröm. När släggan krossade Neos skalle mot värdshusets trägolv hördes ett krasande ljud ungefär som när man krossar ett ägg med handen. Jag kan fortfarande se det framför mig, hur hans hjärna flög ut över golvet och Gons stora flin när han lyfte släggan och gick mot mig. Han ställde sig bredvid Pedro med sitt stora flin och blodiga ansikte och då sade jag:
- Ni får en chans att ge er.
Dom såg på mig med förvånade blickar. Sedan började de skratta.
- Då ska ni dö! sade jag med en mörk och grym röst.
Dom tystnade.
- Pedro, jag vet att du inte vill det här. Du kan fortfarande rädda dig själv.
- Hur då? Sade han förvånad.
- Döda Gon, sade jag kort.
Han kollade på Gon och sade sedan till mig:
- Nej, han är en ghorbroder.
- Fegis, du är rädd för honom.
- Det är jag inte alls.
- Jodå det är du, du skulle aldrig kunna döda honom.
- Det skulle jag visst kunna.
- Nej, det skulle du inte kunna göra, sade Gon
- Ska vi slå vad? frågade Pedro argt.
- Visst.
Gon svingade sin slägga mot Pedro som duckade och därmed undvek Gons slägga. Sedan slog Pedro sin Krell-kharz mot Gons underben och träffade smalbenet. Lyckosamt för mig tog Pedro inte i tillräckligt så yxan fastnade i benet. Nu gällde det att handla snabbt. Jag sprang fram till Gon och Pedro och högg ett hårt slag mot Gons buk. Jag tror aldrig att jag slagit så hårt i hela mitt liv. Jag kände hur svärdet trängde in i magen och fortsatte rakt igenom ryggraden. Jag hade slagit så hårt att jag hade kluvit dvärgen på mitten. Jag fortsatte att svinga svärdet ett helt varv och i farten sänkte jag svärdet så exakt att jag träffade Pedro i skallen.
 

Riddaren

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
2,944
Location
Vintergatan, Universum
Det jag först och främst lägger märke till är att du blandar dåtid med nutid.

T.ex.

I mitten av värdshuset fanns en stor eldstad där elden sprakade och en stor gris håller på att grillas. Allt var så hemtrevligt.

Dvs...att det fanns en eldstad (=dåtid). Sedan att man håller på att grilla en gris (=nutid), sedan att det var hemtrevligt (=dåtid igen).

Eftersom jag får det som att det är en av medverkarna som berättar (dvs en jag-berättelse). Så kanske allt skall vara i dåtid, enligt min uppfattning.

Riddaren
 

JHMASTER

Veteran
Joined
18 May 2000
Messages
3
Location
Stockholm
"Vi såg hur henéa alverna gick upp på sina rum."
Det framstår ju som om Henéa alverna skulle var civiliserade! =)
 
Top