Nekromanti Nidare...
- Thread starter Aceod
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Exakt vad jag menar! [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Lambendil_UBBT
Warrior
Ja det funkar alldeles utmärkt för oss
Vi har en person i gänget (för övrigt min) som är alltigenom ond, men försöker leva riktigt. Yeah, right... Han är dessutom galen (till ett värde av -3 enligt Västmark). Han funkar jättebra i gänget, även om de flesta blir allmänt upprörda och slår honom på käften då han dödar flickor under 10 år. Han var påväg att bli dödad av vår kyrkoriddare också (tyvärr också min rollperson. Snacka om konflikt.)
Nej, men låt dem spela som de vill och belöna/straffa utifrån det. Varför inte låta alla vara genomondingar i en kampanj? Funkar bra det också.
Vi har en person i gänget (för övrigt min) som är alltigenom ond, men försöker leva riktigt. Yeah, right... Han är dessutom galen (till ett värde av -3 enligt Västmark). Han funkar jättebra i gänget, även om de flesta blir allmänt upprörda och slår honom på käften då han dödar flickor under 10 år. Han var påväg att bli dödad av vår kyrkoriddare också (tyvärr också min rollperson. Snacka om konflikt.)
Nej, men låt dem spela som de vill och belöna/straffa utifrån det. Varför inte låta alla vara genomondingar i en kampanj? Funkar bra det också.
"Om de blev överraskade av ett troligen överlägset (nummerärt iaf) rövarband skulle de välja att anfalla trots att de förmodligen skulle dö på kuppen. Förhandla ingår inte i vissas vokabulär."
Jag börjar ana att ditt problem kanske inte är att de är onda utan snarare att de inte riktigt lever sig in i sina roller. Om man resonerar som så att det är skitsamma om min rollperson dör eller ej för jag kan ändå göra en ny som är lika häftig så är det kanske inte så konstigt om man gör en massa idiotiska självmordsanfall. Vill man verkligen vara ond så har man mer att vinna på att vara listig, bakslug och leva ett långt liv än att stupa bara för att några stadsvakter råkade komma ivägen. Du kanske borde prata lite med dem om detta.
Jag börjar ana att ditt problem kanske inte är att de är onda utan snarare att de inte riktigt lever sig in i sina roller. Om man resonerar som så att det är skitsamma om min rollperson dör eller ej för jag kan ändå göra en ny som är lika häftig så är det kanske inte så konstigt om man gör en massa idiotiska självmordsanfall. Vill man verkligen vara ond så har man mer att vinna på att vara listig, bakslug och leva ett långt liv än att stupa bara för att några stadsvakter råkade komma ivägen. Du kanske borde prata lite med dem om detta.
Jo, det är lite av min poäng. Förutom onödig slakt så tänker de inte efter ianna de handlar. Onda karaktärer är inte korkade bara för att de inte lever efter samma ideal som många andra.
Dock är vissa väldigt rädda om sina karaktärer, så rädda att en hjälte fick karaktärsdraget feg... vilket ledde till att han inte längre var hjälte.
Jo. men tanke på alla bra förslag jag fått här har jag nu utvecklat en sorts system för att få dem på "rätt väg" igen...
Dock är vissa väldigt rädda om sina karaktärer, så rädda att en hjälte fick karaktärsdraget feg... vilket ledde till att han inte längre var hjälte.
Jo. men tanke på alla bra förslag jag fått här har jag nu utvecklat en sorts system för att få dem på "rätt väg" igen...
"Dock är vissa väldigt rädda om sina karaktärer, så rädda att en hjälte fick karaktärsdraget feg... vilket ledde till att han inte längre var hjälte. "
Så det faktum att han var ondskefull och omoralisk hindrade inte honom från att vara hjälte?
"Onda karaktärer är inte korkade bara för att de inte lever efter samma ideal som många andra."
Nej, snarare tvärtom. Det är svårare att gå mot strömmen. Det är svårt nog att vara ohederligt, omoralisk och brottsling, är man dessutom korkad eller dumdristig så går man sannolikt en blodig och kort framtid till mötes.
Så det faktum att han var ondskefull och omoralisk hindrade inte honom från att vara hjälte?
"Onda karaktärer är inte korkade bara för att de inte lever efter samma ideal som många andra."
Nej, snarare tvärtom. Det är svårare att gå mot strömmen. Det är svårt nog att vara ohederligt, omoralisk och brottsling, är man dessutom korkad eller dumdristig så går man sannolikt en blodig och kort framtid till mötes.
Jag: Ni kliver in i den mörka gränden och längst in står vad som verkar vara en man...
Jürch: JAG DÖDAR HONOM!
Vi skulle ha gjort så här: Ni kliver in i den mörka gränden och längst in står vad som verkar vara en man...
Cohen/jag: jag går fram till honom och frågar han nåt(kl. är 00.00 och jag har hjärnsläpp) och skulle han FÖRSÖKA råna mig säjer åt han och sluta så att ingen råkar illa ut(han) annars slår jag ner han och tvingar han att sitta fram för polis stationen och böna om att bli få sitta där(jag är övertygad om att han gör det)
Jürch: JAG DÖDAR HONOM!
Vi skulle ha gjort så här: Ni kliver in i den mörka gränden och längst in står vad som verkar vara en man...
Cohen/jag: jag går fram till honom och frågar han nåt(kl. är 00.00 och jag har hjärnsläpp) och skulle han FÖRSÖKA råna mig säjer åt han och sluta så att ingen råkar illa ut(han) annars slår jag ner han och tvingar han att sitta fram för polis stationen och böna om att bli få sitta där(jag är övertygad om att han gör det)
Re: Kanske det...
Det är väl det, våld är kan ofta vara den enklaste lösningen på problem, även om det medför att nya problem dyker upp som konsekvens av den sortens problemlösning. Men om SL inte vill att det alternativet väljs, så borde det väl gå att skapa en situation där våldet kanske existerar som lösning, men det är helt uppenbart inte värt att använda det.
Om inte annat så kanske den onda rollen är lättare att spela, då man inte har samma behov av att fundera över vad som är det moraliskt riktiga att göra. Den kan nog även vara roligare att spela ibland också. Sen kanske de övriga i gruppen oftast vill välja "det onda alternativet" att handla på, och då uppstår diskusion och käbbel varje gång om hur man ska göra - vilket kan uppfattas som jobbigt. Eller nåt.
Det är väl det, våld är kan ofta vara den enklaste lösningen på problem, även om det medför att nya problem dyker upp som konsekvens av den sortens problemlösning. Men om SL inte vill att det alternativet väljs, så borde det väl gå att skapa en situation där våldet kanske existerar som lösning, men det är helt uppenbart inte värt att använda det.
Om inte annat så kanske den onda rollen är lättare att spela, då man inte har samma behov av att fundera över vad som är det moraliskt riktiga att göra. Den kan nog även vara roligare att spela ibland också. Sen kanske de övriga i gruppen oftast vill välja "det onda alternativet" att handla på, och då uppstår diskusion och käbbel varje gång om hur man ska göra - vilket kan uppfattas som jobbigt. Eller nåt.
Mmm !
Mn kanske kan spinna vidare på de händelser som spelrna gör... Att spelarna kasnke tar död på nån hertigs kusin eller ännu värre. Iof, en klassisk grej men ändå.....
Moral är åxå intressant... Allt kan ju vara rätt, det eror bra på vilken sida man står..
Mn kanske kan spinna vidare på de händelser som spelrna gör... Att spelarna kasnke tar död på nån hertigs kusin eller ännu värre. Iof, en klassisk grej men ändå.....
Moral är åxå intressant... Allt kan ju vara rätt, det eror bra på vilken sida man står..
Re: Mmm !
Javisst, det är ju alltid något att spinna vidare på. Att döda någon tillhörande adeln brukar ju få sina konsekvenser, särskilt om man tillhör ett lägre samhällsskikt. Det kan ju vara ett bra sätt att visa att våld inte alltid är det rätta sättet att lösa ett problem.
Håller med. Men om man vill vara riktigt petnoga så behöver det inte vara gott bara därför att det anses vara rätt. Men det kanske är en diskusion som hör hemma någon annanstans än här?
Javisst, det är ju alltid något att spinna vidare på. Att döda någon tillhörande adeln brukar ju få sina konsekvenser, särskilt om man tillhör ett lägre samhällsskikt. Det kan ju vara ett bra sätt att visa att våld inte alltid är det rätta sättet att lösa ett problem.
Håller med. Men om man vill vara riktigt petnoga så behöver det inte vara gott bara därför att det anses vara rätt. Men det kanske är en diskusion som hör hemma någon annanstans än här?
Japp..
Håller med. Men om man vill vara riktigt petnoga så behöver det inte vara gott bara därför att det anses vara rätt. Men det kanske är en diskusion som hör hemma någon annanstans än här?
Håller med dig, den disskutionen hör nog inte hemma här. Även om det är en intressant disskution.
Håller med. Men om man vill vara riktigt petnoga så behöver det inte vara gott bara därför att det anses vara rätt. Men det kanske är en diskusion som hör hemma någon annanstans än här?
Håller med dig, den disskutionen hör nog inte hemma här. Även om det är en intressant disskution.
Blippe
Warrior
Re: Flumigt
" Efter ett år har han skrapat ihop 250 minuspoäng och i
orienten berättar små gummor om den elake Småfnatt som
petar barn i ögonen om de inte är snälla och lägger sig. "
Det är det närmaste highscorelista som uppfunnits för rollspel imho. Eller, snarare så såg spelarna det oftast som...
" Efter ett år har han skrapat ihop 250 minuspoäng och i
orienten berättar små gummor om den elake Småfnatt som
petar barn i ögonen om de inte är snälla och lägger sig. "
Det är det närmaste highscorelista som uppfunnits för rollspel imho. Eller, snarare så såg spelarna det oftast som...
Sutekh-Nacht
Veteran
- Joined
- 2 Dec 2002
- Messages
- 23
1. Låt orsak ge verkan: formge världen så, att brott bestraffas. En mördad uppdragsgivare innebär en polisutredning, att rollpersonerna blir efterlysta och drabbas av socialt stigma, att de får hämndlystna släktingar efter sig. När tilläckligt många rollpersoner blivit dödade på det här sättet, kanske spelarna fattar.
Tja, jag har spelat med SL som gör just så: när nån gjorde något som upprörde honom kom det helt drös med stadsvakter, mängder av vittnen hade sett dådet, ja det var nästan som självaste Gudarna lade sig i o.s.v!
Resultatet blev att världen kändes styrd av vad SL uppfattade som Ok och vad han tyckte var för nedrigt, i stället för att spelvärldens regler gällde. Vilket att neslighet skulle kunna löna sig. Trist!
"3. Ge rollpersonerna goda incitament. Rollpersonerna utför inte uppdrag för att de vill ha pengar eller makt, utan för att de är hyvens killar. Eftersom spelarna härmed inte har en enda handling som genererar belöningen, utan belöningen är själva den känsla av godhet som kommer sig från att ha gjort något bra (eller vad det nu är som motiverar goda snubbar), så blir den exakta vägen till målet minst lika viktig som målet självt. Om du motiveras att rädda prinsessan för att du är *god*, varför skulle du utföra räddningen genom att göra *onda* handlingar?"
Och du tror att ens Pol Pot skulle kalla sig Ond? Nej, ändamålet hälgar medlen, tyvär! Titta på historien hur många illdåd som begåtts för "allas bästa".
" 4. Kör deras game. Vältra dig i blod, våld och elände. Låt rollpersonernas fiender vara de goda snubbarna. Låt spelarna märka att deras allierade är förvridna, psykotiska typer vars enda njutning kommer från att mörda, plundra, våldta och plåga. Illustrera med all önsvärd detaljnivå det lidande, den skräck och fasa som rollpersonerna för med sig vart de än går. Till slut, förhoppningsvis, kanske spelarna blir så äcklade att de byter inriktning på sitt spel."
Visst ska man visa vad grymhet, ondska, lidande har för konsikvenser men finns inte risken att det blir moraliserande?
"5. Finn dig i det. Om spelarna vill spela öndingar, låt dem göra det. Som spelledare har man väl ändå roligast när man känner att spelarna är intresserade av äventyret, eller? "
Precis! Eller säg åt dem vad som gäller. Därmed basta!
MVH &LPH / J
Tja, jag har spelat med SL som gör just så: när nån gjorde något som upprörde honom kom det helt drös med stadsvakter, mängder av vittnen hade sett dådet, ja det var nästan som självaste Gudarna lade sig i o.s.v!
Resultatet blev att världen kändes styrd av vad SL uppfattade som Ok och vad han tyckte var för nedrigt, i stället för att spelvärldens regler gällde. Vilket att neslighet skulle kunna löna sig. Trist!
"3. Ge rollpersonerna goda incitament. Rollpersonerna utför inte uppdrag för att de vill ha pengar eller makt, utan för att de är hyvens killar. Eftersom spelarna härmed inte har en enda handling som genererar belöningen, utan belöningen är själva den känsla av godhet som kommer sig från att ha gjort något bra (eller vad det nu är som motiverar goda snubbar), så blir den exakta vägen till målet minst lika viktig som målet självt. Om du motiveras att rädda prinsessan för att du är *god*, varför skulle du utföra räddningen genom att göra *onda* handlingar?"
Och du tror att ens Pol Pot skulle kalla sig Ond? Nej, ändamålet hälgar medlen, tyvär! Titta på historien hur många illdåd som begåtts för "allas bästa".
" 4. Kör deras game. Vältra dig i blod, våld och elände. Låt rollpersonernas fiender vara de goda snubbarna. Låt spelarna märka att deras allierade är förvridna, psykotiska typer vars enda njutning kommer från att mörda, plundra, våldta och plåga. Illustrera med all önsvärd detaljnivå det lidande, den skräck och fasa som rollpersonerna för med sig vart de än går. Till slut, förhoppningsvis, kanske spelarna blir så äcklade att de byter inriktning på sitt spel."
Visst ska man visa vad grymhet, ondska, lidande har för konsikvenser men finns inte risken att det blir moraliserande?
"5. Finn dig i det. Om spelarna vill spela öndingar, låt dem göra det. Som spelledare har man väl ändå roligast när man känner att spelarna är intresserade av äventyret, eller? "
Precis! Eller säg åt dem vad som gäller. Därmed basta!
MVH &LPH / J
Ser ut som ett normalt tillvägagångssätt.
Eller så slaktar man honom brutalt. Det finns tillräckligt med rånare ändå.
Man kan säga att vi följer de här reglerna om rollpersonernas personlighet inte säger nåt annat:
1§ Brottslingar, uppdragsmål, monster och vilda djur är lovligt byte.
2§ Alla som drar vapen eller begår en öppet fientlig handling mot rollpersonen står rollpersonen fritt att oskadliggöra på det sätt denne föredrar.
3§ All form av icke dödligt våld mot alkoholpåverkade individer är alltid tillåtet.
4§ Ersättning för materiella skador som kan uppstå i ovan nämda exempel är frivillig och behöver inte betalas av rollpersonen om denne inte vill.
5§ Om rollpersonen inte betalar sina skulder får den problem.
6§ Rollpersonen får själv ta sig ur sina problem på det sätt denne föredrar.
Kom ihåg alla SL:
Oskyldiga får ALDRIG dra vapen mot en rollperson om han vill överleva.
Provocera ALDRIG en rollperson.
Om ni inte vill att nidingarna ska fortsätta; få dem att tycka synd om sina offer.
Få dem att inse att deras offer (de oskyldiga) är små patetiska varelser som inte gör någon nåt ont.
Berätta om hur synd det är om den stackaren.
Hur han bönar och ber om att få leva. Den sorgsna, uppgivna blicken. Hur han kryper på sina bara knän och ber om sitt liv.
Ha med en begravning och låt dem höra avskedstalet.
Nåt i stil med "..betalade alltid sin skatt, tog ensam hand om sina små barn sedan hans fru dött...faderlösa barn..." o.s.v.
Det borde fungera.
Tror jag....
Eller så slaktar man honom brutalt. Det finns tillräckligt med rånare ändå.
Man kan säga att vi följer de här reglerna om rollpersonernas personlighet inte säger nåt annat:
1§ Brottslingar, uppdragsmål, monster och vilda djur är lovligt byte.
2§ Alla som drar vapen eller begår en öppet fientlig handling mot rollpersonen står rollpersonen fritt att oskadliggöra på det sätt denne föredrar.
3§ All form av icke dödligt våld mot alkoholpåverkade individer är alltid tillåtet.
4§ Ersättning för materiella skador som kan uppstå i ovan nämda exempel är frivillig och behöver inte betalas av rollpersonen om denne inte vill.
5§ Om rollpersonen inte betalar sina skulder får den problem.
6§ Rollpersonen får själv ta sig ur sina problem på det sätt denne föredrar.
Kom ihåg alla SL:
Oskyldiga får ALDRIG dra vapen mot en rollperson om han vill överleva.
Provocera ALDRIG en rollperson.
Om ni inte vill att nidingarna ska fortsätta; få dem att tycka synd om sina offer.
Få dem att inse att deras offer (de oskyldiga) är små patetiska varelser som inte gör någon nåt ont.
Berätta om hur synd det är om den stackaren.
Hur han bönar och ber om att få leva. Den sorgsna, uppgivna blicken. Hur han kryper på sina bara knän och ber om sitt liv.
Ha med en begravning och låt dem höra avskedstalet.
Nåt i stil med "..betalade alltid sin skatt, tog ensam hand om sina små barn sedan hans fru dött...faderlösa barn..." o.s.v.
Det borde fungera.
Tror jag....