Nekromanti Neopunk i NX

bladerunner_35

Warrior
Joined
21 Jul 2001
Messages
286
Location
Landskrona
Detta är den text som vi i NX-arbetsgruppen (NX/NeotechX är ett arbetsnamn) utgår ifrån när vi pratar om neopunk. Texten besvarar långt ifrån alla frågor och är heller inte menad att vara helt uttömmande. Den ska snarare utgöra grunden eller kärnan i neopunk och som varje författare sedan måste tolka själv. Vi lägger upp den här då det har efterfrågats mer info kring neopunk (och eftersom facebook inte hanterar större textmängder särskilt bra). /NX-teamet

För att definiera neopunk måste vi först definiera cyberpunk. Neopunken har utvecklats ur cyberpunken i takt med att den senares kärnområden alltmer daterats i och med att ny teknik förändrat världen på ett sätt som ingen förutspått.

PUNK
Grunden i cyberpunk utgår från 80-talets rebelliska punkare som kämpar mot etablissemanget. Punken var en del av punkmusiken som i sin tur kom som en reaktion på rockmusikens stagnation i mitten av 70-talet.



”I knew that what was needed was some pure, stripped down, no bullshit rock 'n' roll”

Punkmusiken var en reaktion på den redan etablerade musiken som upplevdes ha övergivit sina rötter och blivit någonting annat, någonting mainstream och tamt.

”punk rock had to come along because the rock scene had become so tame that [acts] like Billy Joel and Simon and Garfunkel were being called rock and roll, when to me and other fans, rock and roll meant this wild and rebellious music”

Punkmusiken och dess utövare, punkarna, skapade inte bara själva sin musik utan även sina kläder och sina åsikter; punkarna satte sin egen agenda och blev i högsta grad självmedvetna och politiska. De frågade inte om lov eller väntade på sin tur. Punkarna sparkade uppåt och åt alla håll och blev en röst för de många ungdomar som växte upp i en många gånger brittisk förortsmiljö med hög arbetslöshet och social oro. Under 80-talet skakades England av bland annat en långdragen och hård konflikt mellan gruvarbetarfacken och regeringen som med Tatcher i spetsen ville minska fackens makt. En annan central del i Tatchers politik var privatiseringar.



“Even as nostalgia was discarded, many in the scene adopted a nihilistic attitude summed up by the Sex Pistols slogan "No Future";[3] in the later words of one observer, amid the unemployment and social unrest in 1977, "punk's nihilistic swagger was the most thrilling thing in England." “

Denna autonomi och självpåtagna kamp mot ett maktfullkomligt system är en grundläggande del även i cyberpunken.

CYBERPUNK
Cyberpunk behåller punkens skitiga stil, hårda attityd och gatuperspektiv och förstärker kampen mot megaföretagen och låter teknologin växa ohämmat. Mer än punken så är cyberpunken en direkt satirisk kommentar över samtiden; cyberpunken utspelas i en nära framtid där företagens rovkapitalism tagit över och etik och moral är kvarlevor från antiken. Den teknologiska utvecklingen har inte bara överträffat alla förväntningar utan helt tagit över människan och gjort henne till både någonting mindre och större än sig självt. Cyberpunkaren tar ställning och är i högsta grad moralisk och politisk - även om detta ofta döljs under ett tjock lager läder, nitar, cybernetik och cynism. Cyberpunkaren tar inte bara ställning utan agerar också i enlighet med sin övertygelse. Denna reaktion består allt som oftast i ultravåld. Detta ultravåld är riktat uppåt men den som kommer ivägen får skylla sig själv. Cyberpunkaren är ingen herde utan snarare en varg som skyddar flocken genom att riva de svagaste och jaga jägaren. Cyberpunkarens värld är förvånansvärt svart och vit.


“Cyberpunk is about expressing (often dark) ideas about human nature, technology and their respective combination in the near future.”

Cyberpunkens grundstenar:

Rovkapitalism; företag har blivit megaföretag och tagit över världen, megaföretagen bestämmer villkoren

Teknologi; har inte frigjort människan utan istället förslavat henne; cybernetik och vapen är verktygen som sätter gränsen för den mänskliga förmågan

Våldsglorifiering; cyberpunkaren har genom teknologin suddat ut gränsen mellan vapnet och användaren, problem löses med våld eller mer våld

Gatan; berättelserna handlar om små människor som försöker överleva i megaföretagens skugga, det finns en skarp gräns mellan gatans värld och företagens värld, cyberpunkaren har ingen chans att påverka företagens värld, och egentligen ingen anledning - gatan är cyberpunkarens värld och det är där de riktiga människorna lever

Systemet; människan är låst i ett system som sakta kväver henne, den enda utvägen är att bekämpa systemet med våld men ingen egentlig förändring är längre möjlig och drömmar är farliga

Staden; sett från företagens takvåningar ser människorna ut som myror som kryper omkring nere i smutsen, allt händer i staden där allt utom blodet färgas i neonets bjärta färger

Cyberpunkarnas protagonister är ofta professionella problemlösare. De tillhör varken de grå massorna, som de många gånger föraktar, men inte heller den elit som de arbetar för. Genom en stor kunskap tillämpar de sin avancerade teknologi för att utföra det jobb de fått i uppdrag av en representant från företaget. Under sitt uppdrag upptäcker de att den hemlighet de blivit betalda för att tysta är för stor och de väljer därför sida för första gången i sin karriär. En stor del av deras merit har varit att de alltid utfört sitt arbete professionellt och utan att ställa frågor. När de nu tvingas ställa frågor inser de att de trots allt tillhör den smutsiga, stinkande, färglada, kaosartade delen av mänskligheten. De överväger att vända företaget ryggen men är oftast fastlåsta i systemet. Istället gör de motstånd på det enda sättet som de har möjlighet till – de misslyckas med sitt uppdrag.

Cyberpunkaren framställer sig gärna som den cyniske fixaren som bara bryr sig om pengarna men punkarens rättspatos och politiska kamp skiner ofta igenom i slutändan.

VÅR SAMTID
Blade Runner utspelar sig i Los Angeles 2019. Det är sex år kvar tills vår nutid har hunnit ikapp. På det hela taget har cyberpunken inte infunnit sig ännu. Megaföretagen finns men staterna har långt ifrån släppt sin suveränitet.

Den största skillnaden med cyberpunkens satiriska framtid och vår nutid är att teknologin inte tagit över. Cyberrymden blev internet och internet har inte blivit ett kallt verktyg i händerna på företag och stater, i alla fall inte så det stör, så mycket. Internet, eller snarare facebook/sociala medier har istället kopplat ihop världen. Åtminstone den delen av världen som har råd med internet och datorer; cyberpunk utspelar sig aldrig eller sällan i Afrika eller tredje världen. Wikipedia och Wikileaks jämställer informationssamhället. Anonymous gör resten.

Det finns ingen cybernetik och robotar knappt ens i våra fabriker. Världen är mer sammankopplad än någonsin, inte fragmenterad. Rymden är fortfarande lika outforskad och okoloniserad. Samma gamla maktblock och politiska linjer, "demokratiseringen" av världen fortsätter och diverse asiatiska tigrar är bara ett språng från att äntligen sätta agendan.. En värld som förresten inte har gått under i miljökatastrofer. Och nej, ingen AI.

En av de få saker som cyberpunken träffat rätt i är terrorismen som vi alla förhåller oss till vare sig vi vill eller inte; i flygplatsens ändlösa säkerhetsrutiner, i debatterna för och emot minoriteter, i en ständigt undertryckt hysteri och tänk-om scenarier.

Om dåtiden satte sin färg och prägel på cyberpunken vilka avtryck kommer vår tid att göra hos neopunken:

Internet - en mer eller mindre ostoppbar information och kommunikation

Sociala medier för ett blixtsnabbt utbyte av vardag och världshändelser. Människors "vardag" har också blivit "världsnyheter" på ett helt annat sätt än tidigare genom diverse realityshows. Detta ger att en individs identitet många gånger är något självvalt och konstruerat och rykte blir en påtaglig resurs.

Open source - människor gör saker tillsammans utan att ta betalt (och utan att blanda in företag och mellanhänder)!! I och med internet kan dessa projekt få en helt annan genomslagskraft. Ny innovationer som relativt billiga 3D-skrivare och kickstarter gör det möjligt för enskilda människor och små företag att nå ut med sina idéer på ett helt annat sätt än tidigare och med en helt annan professionalitet och kvalitet.

Säkerhet/övervakning - framförallt på frivillig basis, att människor skyddar sig mot en riktig eller imaginär fiende genom vaktbolag, övervakningskameror och fysiska hinder. Samtidigt som vi med näbbar och klor håller övervakningskamerorna ifrån oss laddar vi frivilligt upp allt om våra liv på internet genom dyrt inköpta smartphones där vem som helst med ett minimum av kunskap (eller tillgång till Google) kan ladda ned allt från bankkonton till nakenbilder.

Miniatyrisering/minimalisering - cyberpunkarens teknologi (läs cybernetik) syntes och tog plats. Framtidens teknologi kommer enbart synas när den används. Med augmented reality kommer fysiska reklampelare försvinna och ersättas med personlig direktreklam. Utan neonskyltar kommer gatubilden förändras totalt. Med "augmented" linser (eller cybernetiska ögon) kommer annars tomma och kala väggar att visa upp familjefoton eller personliga wallpapers. Utan linser eller rättighet kommer en betraktare enbart se en gråvit vägg. Samma sak gäller kläder; med smutsavstötande material och möjlighet att ladda ned mönster, färger och tryck kommer du bara behöva en t-shirt. Detta gäller inte bara de rika eftersom det blir billigare att massproducera linser och t-shirts och ge bort än att fortsätta med omoderna reklammetoder.

NEOPUNK
If cyberpunk is about expressing (often dark) ideas about human nature, technology and their respective combination in the near future....then neopunk is about embracing these same ideas. It’s realising that the end result is not depressing but liberating. Neopunks embrace the system and seek their freedom through it, they do not try to stick it to the man because the man is part of the same system as them and without the man the system would not be whole.





Neopunken bygger på cyberpunken men neopunken ska vara något nyskapande, något fräscht, samtidigt som det måste gå att känna igen cyberpunkens rötter. Det får inte bli något helt nytt. Neopunken tas fram genom att kontrastera cyberpunkens grundstenar mot nutiden.

Cyberpunk
Enstöring
Rebellisk
Läder, stål och krom/punk=tydlig stil
Våldsfokuserad
Ändamålen helgar INTE medlen
Revolution
Teknologin har "släppts lös" - detta är av ondo
Hårdvara/utrustning/vapen
Kämpar mot systemet
Underifrånperspektiv
Cybernetik
Ilska och frustration
Ser sig själv som "the underdog"/vargen
Pragmatisk/jordnära
Ser megaföretagen och staterna som fiender
Smuts/olja/kablar/industri

Neopunk
Social
Radikal
Inget gemensamt stildrag
Lösningsfokuserad
Ändamålen helgar medlen
Historiens horisont/teknologisk singularitet
Teknologin ska "släppas lös" - detta är av godo
Mjukvara/Kunskap/kontakter
Ser sig som en naturlig del av systemet
Ovanifrån- eller snarare utifrånperspektiv
Uppkoppling
Acceptans och hopp
Ser sig som en naturlig ledare/herden
Filosofisk/"weird"
Ser megaföretagen och staterna som resurser
Rent/designat/trådlöst/

Teknologin och människan
Teknologin har inte bemästrat människan lika lite som människan har bemästrat teknologin. Istället har det uppstått en symbios där fröet till ett nytt system med nya livsformer kan skönjas. Det finns de som tappar fokus och förlorar sig i teknologin på samma sätt som det finns de tappar bort sig på nätet eller går vilse i en skog. Neopunkaren räds inte teknologin utan hittar en balans. Var denna balans ligger måste varje individ själv finna och de mest radikala neopunkarna försöker ständigt sudda ut gränsen mellan människa och maskin för att uppgå i något större och bli en ny livsform. Detta är neopunkarens heliga graal och det är detta som är "historiens horisont" - bortom vilket ingenting längre kan förutspås.

AI
Neopunkaren ser sanna AI som en helig om än inte fullkomlig varelse. De är ett nödvändigt steg på vägen mot det nya systemet med dess nya livsformer.

Fokus på individen
Neopunkaren är unik, även inom subkulturen ser de sig som unika individer; på samma gång en del av systemet samtidigt som de också har den unika förmågan att särskilja sig från och betrakta systemet utifrån. Det är neopunkarna som ensamma tar ansvar att föra världen bortom historiens horisont. Andra individer kan förstå delar av systemet men inte helheten. En sådan förståelse gör per definition individen till neopunkare.

Samtidigt som neopunkaren ser sig som en självklar och naturlig del i ett komplext ekologiskt-teknologiskt system fokuserar hen uteslutande på individen. Det är individens ansvar att trancendera och ta makten över sitt eget liv. Alla är nödvändiga i systemet, från den sovande slavarbetaren till den makthungriga företagsledaren, men det är bara neopunkaren som kan uppnå full förståelse och frihet i, och slutligen från, systemet.

Individen är unik, det är inte det yttre som definierar neopunkaren utan det inre. Det är förståelsen och ödmjukheten inför systemet. Det är villigheten att öppna sina ögon inför systemet och dess möjligheter. Det är detta som gör neopunkarna till en definierad subkultur. Där cyberpunkaren kunde vara aggressiv och världsfrånvänd är neopunkaren social och intresserad. Detta innebär också att det finns en stor spännvidd inom subkulturen och i stort sett varje neopunkare har sin egen plan eller teori om systemet. Även om det finns gemensamma nämnare så finns det inget egentligt konsensus och individuella neopunkare kan mycket väl motarbeta varandra. Dessa konflikter kan växa och få stora svåröverblickbara konsekvenser på grund av att neopunkarna gärna använder sig av ombud som många gånger inte ens vet om vems ärenden de går.

Pragmatisk amoralism
Neopunkare är ofta extremt pragmatiska och kan betrakta stort mänskligt lidande som något naturligt och oundvikligt, och försöker istället hitta sätt att dra nytta av gällande strukturer. De mer ideologiskt och filosofiskt drivna neopunkarna ser det snarare som att det handlar om en nödvändig del av systemet. De talar om "födsloverkar" och använder sig av terrorister för att öka lidandet i världen och påskynda "förlösningen" i historiens horisont.

Många neopunkare är å andra sidan ganska ljummet inställda till historiens horisont och ser sig snarare som det lilla fåtal som är smarta nog att utnyttja systemet för sina egna syften. De njuter av sina kunskaper och av att använda dem, inte bara för att skaffa pengar och leva gott utan för att de kan. De inser att så länge horisonten inte ännu skett så har de kontrollen. Vad som händer därefter vet ingen.

Social rep
Neopunkarna är företagsamma och skickliga individer och saknar sällan resurser. Deras drivkraft är därför sällan eller aldrig pengar (som de ofta kan skaffa sig relativt enkelt), istället byter de information och kunskap och en individs rykte är avgörande för hur denne blir bemött av sina likar.

Detta innebär att många neopunkare är mycket sociala personer som odlar en lång rad olika kontakter och många gånger använder sig av mänskliga ombud för att nå sina mål. Ibland som backup ifall deras operationer via agenter i Lagren skulle gå fel, ibland för att försvåra upptäckt. Varför ta risken att haka en övervakningskamera om det är lättare att få en underbetald diskplockare att skymma sikten i precis rätt ögonblick.

Systemet
Den kamp mot rovhungriga megaföretag som cyberpunken står för har lämnats åt sidan. I neopunkarens värld ingår alla i samma ekologiska system och alla har olika roller att fylla. De kontrollinstrument som binder den stora massan gäller inte neopunkaren som har eller är på väg att trancendera, och det är själva kontrollinstrumenten som ger neopunkaren stora delar av sin makt. Det är bevakningskamerorna som gör att hen kan se. Det är korporationernas nät och servrar som ger henom sina vingar. Det är neoliberalismen som inte drar sig för någonting som möjliggör apoteos genom gränsöverskridande experiment.

Extrema klyftor mellan fattiga och rika, svält, naturkatastrofer, cyberpsykos och dödspatruller; allt ses av neopunkaren som naturliga symtom på att systemet närmar sig sin nästa stora förändringsfas (den första förändringsfasen anses allmänt och lite grumligt vara introduceringen av kapitalism någon gång under industrialiseringen på 1900-talet medan den andra förändringsfasen kom med cybernetik och "den uppkopplade människan"). Den tredje förändringsfasen anses av de mest optimistiska inte ligga mer än några årtionden bort och de mer extrema neopunkarna stödjer aktivt företag och forskningsgrupper som de anser kan skynda på den tredje förändringen. Dessa företag och forskningsgrupper är ofta de som använder de mest extrema metoderna för att skapa AI:s, supersoldater eller liknande.

Ändamålen helgar medlen
För neopunkaren är allt detta lidande i slutändan ett billigt pris att betala eftersom världen efter singulariteten kommer existera i ett post-scarcity paradis där fattigdom och lidande utrotats. Per definition kan ingen säga exakt vad som kommer ske efter singulariteten och neopunkare drar gränsen olika för vad de kan acceptera. De mest extrema ses som terrorister av företag och stater och tillhör världens mest jagade personer men även många andra mer återhållsamma neopunkare väger sina handlingar mot hela mänsklighetens tragiska historia och ser sig som barnmorskor till en ny och förlovad era.

Källor:
Om punkmusikens framväxt: http://en.wikipedia.org/wiki/Punk_rock
Om Tatchers år vid makten: http://en.wikipedia.org/wiki/Margaret_Thatcher
Om cyberpunk: http://en.wikipedia.org/wiki/Cyberpunk
En definition av cyberpunk: http://www.cyberpunkreview.com/what-is-cyberpunk/D
En definition av teknologisk singularitet: http://en.wikipedia.org/wiki/Technological_singularity
Vad är "singulariteten" (nämner också "hobbyterroristen" och det hot hen representerar): http://www.aleph.se/Trans/Global/Singularity/singul.txt
Vad är post-scarcity: http://en.wikipedia.org/wiki/Post-scarcity_economy
 
Top