Jag har, med min bakgrund i litteratur och filmvetenskap samt att jag i formativa år var på teatern hela jävla tiden ett förhållande till spoilers som är ungefär: man berättar inte twister men att prata om slutet på valfri grej som beter sig som alla andra historier är okej. Det är inte helt olikt spoiler reglerna i Filmkubben - men ganska olika till vad folk sen reagerar på som spoilers i Filmklubben.
Vidare menar jag att när något magiskt passerar över till att bli en modern klassiker så förväntas folk som inte kan verket säga det - om de bryr sig om tex vem som är boven, att alla egentligen var döda och tv serien en metafor för skärselden eller att filmen slutar ungefär en scen innan filmer brukar sluta. (om det alltså inte är i Filmklubben där tydliga regler säger vad som är och inte är en spoiler gäller även en deckare från 30-talet, men där finns det som sagt tydliga regler.)
Men folk är - precis som i alla andra fall - allt för ofta inte som mig och senast förra veckan blev en bekant irriterad på mig för att jag pratade om en del av epilogen till Hungerspelen (som det för övrigt var hen som tog upp). Det var inget som "var" något utan mer ett grepp jag sa att jag gillade. Jag menade att det var ganska många år sen böckerna kom och att det bara var rimligt att den som tog upp ämnet, i det fall den inte läst boken liksom stått över sin rätt att få läsa den utan att veta något alls.
Efter som hela världen är berörda av GoT har andra människor med mer att säga också tänkt på det här med spoilers. Jag har bara tänkt på när man får prata om nya avsnittet och svaret är - GoT är en riksangelägenhet. Därför måste det behandlas som ång-TV trots att alla kollar på streams eller nedladdningar. Då går programmet på måndag kväll, efter jobbet och man får först prata om det på tisdag på jobbet, den som inte har tittat kan be de andra att inte prata om det - men det här är något som de andra inte behöver gå med på. Det är som att inte prata om mellon, sportbollen eller valresultatet. Vill du hänga med så gör du det.
En av mina favoritjournalister - Tim Rogers på Kotaku - har lagt upp en ca 30 minuter lång video om att han hatar spoilers och sen dissekerar han spoilerbegreppet ner på molekylnivå. Det är en fantastisk resa och när han börjar gå ner till att saker som ATT GÅ PÅ TOALETTEN MITT I FILMEN är spoilers så tycker jag att han har ganska rätt. Eller att det som är spoilern med en trailer inte är vad de visar utan att du - som har sett underhållning hela livet - korrekt fyller i en hel historia som säkert är mer fel än rätt. Det är intressant, högtravande och väldigt roligt - samtidigt som han inte går över gränsen till rena jönserier.
https://www.youtube.com/watch?v=KSRWJMM98pM
Den andra texten som mest har några anekdoter och innehåller en handfull spoilers. Den pratar om skillnaden på sport och konst, vetenskapen kring spoilers och ett jättekonstigt publicistiskt beslut. Texten är lite en anti-text mot Tim Rogers video och efter som den mer handlar om faktiska saker som hänt och olika personers perspektiv osv är den inte alls lika bra som videon.
Vidare menar jag att när något magiskt passerar över till att bli en modern klassiker så förväntas folk som inte kan verket säga det - om de bryr sig om tex vem som är boven, att alla egentligen var döda och tv serien en metafor för skärselden eller att filmen slutar ungefär en scen innan filmer brukar sluta. (om det alltså inte är i Filmklubben där tydliga regler säger vad som är och inte är en spoiler gäller även en deckare från 30-talet, men där finns det som sagt tydliga regler.)
Men folk är - precis som i alla andra fall - allt för ofta inte som mig och senast förra veckan blev en bekant irriterad på mig för att jag pratade om en del av epilogen till Hungerspelen (som det för övrigt var hen som tog upp). Det var inget som "var" något utan mer ett grepp jag sa att jag gillade. Jag menade att det var ganska många år sen böckerna kom och att det bara var rimligt att den som tog upp ämnet, i det fall den inte läst boken liksom stått över sin rätt att få läsa den utan att veta något alls.
Efter som hela världen är berörda av GoT har andra människor med mer att säga också tänkt på det här med spoilers. Jag har bara tänkt på när man får prata om nya avsnittet och svaret är - GoT är en riksangelägenhet. Därför måste det behandlas som ång-TV trots att alla kollar på streams eller nedladdningar. Då går programmet på måndag kväll, efter jobbet och man får först prata om det på tisdag på jobbet, den som inte har tittat kan be de andra att inte prata om det - men det här är något som de andra inte behöver gå med på. Det är som att inte prata om mellon, sportbollen eller valresultatet. Vill du hänga med så gör du det.
En av mina favoritjournalister - Tim Rogers på Kotaku - har lagt upp en ca 30 minuter lång video om att han hatar spoilers och sen dissekerar han spoilerbegreppet ner på molekylnivå. Det är en fantastisk resa och när han börjar gå ner till att saker som ATT GÅ PÅ TOALETTEN MITT I FILMEN är spoilers så tycker jag att han har ganska rätt. Eller att det som är spoilern med en trailer inte är vad de visar utan att du - som har sett underhållning hela livet - korrekt fyller i en hel historia som säkert är mer fel än rätt. Det är intressant, högtravande och väldigt roligt - samtidigt som han inte går över gränsen till rena jönserier.
https://www.youtube.com/watch?v=KSRWJMM98pM
Den andra texten som mest har några anekdoter och innehåller en handfull spoilers. Den pratar om skillnaden på sport och konst, vetenskapen kring spoilers och ett jättekonstigt publicistiskt beslut. Texten är lite en anti-text mot Tim Rogers video och efter som den mer handlar om faktiska saker som hänt och olika personers perspektiv osv är den inte alls lika bra som videon.
https://www.esquire.com/entertainment/movies/a27422514/spoilers-complaints-culture/
