När slog du ett perfekt slag i verkligheten?

Henke

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,905
Location
Kullavik
En helidiotisk sak jag kom att tänka på idag som jag bara måste göra en tråd av.

Har du några tillfällen i verkliga (vardags)livet som motsvarar att slå ett perfekt färdighetsslag i rollspel?

Spontant kan jag komma på fem rätt ofattbara saker som hänt mig under åren:
* I mellanstadiet spelade vi basket och skulle precis gå in från rasten. Jag står längst upp vid ena änden av basketplanen med bollen och hivar iväg den med ena handen rätt över planen och sätter rätt i korgen.
* Tvättade händerna i tvättstället en gång för längesen och hade en väldigt tunn bit av tvålen kvar (6-7mm). Kastar ifrån mig den och den ställer sig på högkant vid handfatet.
* Läste ämnet finansiering/kalkylering och skulle ha prov. Var allmänt värdelös i ämnet och förstod inte alls hur jag skulle göra, men försökte ändå skriva uträkningar så gott jag kunde. När jag träffar läraren veckan efter så sa hon att det var kul att jag lyckades så bra på provet. Jag trodde hon skojade, men hon menade allvar och sa att även om jag inte hade gjort uträkningarna på samma sätt som i boken så hade jag ändå räknat ut det rätt.
* Fick vattenplaning av en större vattensamling på motorvägen i rätt hög hastighet (90-100km/h). Bilen glider in mot räcket och jag kastar med ratten bort från räcket, men samtidigt slår jag tillbaka med ratten och får fäste precis när ratten är i rätt läge, så det blir ingen sladd eller kollision.
* Kör hem kompisar efter en sen kväll. Det var mörkt och dimmigt på motorvägen, men höll ändå hög hastighet. Plötsligt ser jag en siluett av någon som står mitt på motorvägen. Jag slänger över med ratten och undviker personen, och med tanke på hastigheten på motorväg så måste jag missar personen med en hårsmån.
 
Last edited:
En mattetenta på universitetet för länge sedan. En uppgift ber mig visa att uttryck A är lika med uttryck B. Så jag sätter igång att förändra A, men kör fast efter en bit. Så jag tar B och försöker förändra den mot A. Kör fast igen. Jag sitter och tittar på min förändrade A och min förändrade B, men kan inte för mitt liv förstå hur jag skall få den första till den andra.

Så jag skriver "inses lätt" vid det steget och lämnar in uppgiften.

Tydligen slog jag ett perfekt slag på Bedräglighet, för jag fick full pott på uppgiften.
 
I Kabul 2008 var jag med om motsatsen: hur någon annan slog en -- för oss extremt lyckosam -- 00. En bilburen terrorist kör mot en vägspärr som vår pansar-Geländewagen just passerar genom. Jag ser snett bakåt hur hans bil kommer farande mot oss i rasande fart. Vår förare (proffs-livvakt, fd fransk främlingslegionär) gör en snygg acc + vänstersväng. Terroristen krockar med en parkerad bil strax före vägspärren, hans bilbomb detonerar inte och polisen tar honom levande. Detta skedde ungefär tjugo meter från vår bil.
 
Last edited:
Min pappa kör bil alldeles för fort i sena tonåren. Han har får sladd i en kurva och bilen voltar flera varv i luften. Eftersom han inte har säkerhetsbälte på sig studsar han runt inne bilen, som märkligt nog landar på rätt håll i diket. Min pappa kliver ur den tillknycklade bilen. Han är blåslagen och omtöcknad men i övrigt helt oskadd. Med bara lite otur hade han inte klarat sig eller blivit invalid resten av livet. Jag slog ett perfekt slag trots att jag ännu inte var född. Har själv aldrig tagit körkort.
 
1. Jag och Dante fick för oss att vi skulle kasta kniv. Jag tar Morakniven vid spetsen, knycker iväg den mot piltavlan, och träffar med spetsen först, mitt i den mittersta röda pricken, så att kniven sitter kvar och vibrerar lite sådär som på film. Efter det kastet fortsatte vi inte.

2. Först ett fummel, uppföljt av ett perfekt slag. Jag ska uppdatera en serverlösning hos en kund. Det är klockan 15.00 på en fredag och ska bara ta någon timme. Dagen innan påskledigt, så alla har tagit halvdag. Jag är ensam hos kunden. Nått går fel, serverlösningen börjar haverera. Jag får panik. Vet inte vad jag ska göra. Bestämmer mig för att läsa in en manual hur man återuppbygger servern manuellt, eller vad man nu kan kalla det. Tillbringar fem timmar med att återställa rubbet. Och allt funkar som om det vore nytt, och uppdaterat. Satan vad jag hade ångest då, och satan vad nöjd jag var när jag lyckades rädda hela grejen.

3. På en anställningsintervju sätter de mig på prov och visar mig ett skrivbord där det ska finnas en dator som inte funkar. De ville testa om jag kunde få igång datorn. Jag trycker på nån knapp på tangentbordet, får ingen respons, kollar om skärmen är på, ja det är den, böjer mig för att titta under skrivbordet och kan sedan meddela kunden att det inte funkar för att det inte finns någon dator där. Perfekt på Finna Dolda Ting! :D
 
Jag skulle nog säga att större delen av mitt liv är ett perfekt slag. Inte på så sätt att livet är glassigt eller på en räkmacka, men att det har varit otroligt nära att allt gått åt skogen, vilket förhindrats tack vare fantastiska vänner och familj. Har nu en utbildning och ett jobb som ger en hyfsad säkerhet och inkomst, en fantastisk fru som bara blir mer kärleksfull och vacker för var dag som går och en son som visserligen är en utmaning men som samtidigt är så glad och positiv att han inspirerar mig med detta och varje dag med honom innefattar glädje och skratt. Men det är nästan läskigt hur nära det tidigare var att livet tog en helt annan, mycket värre, vändning och att tack vare ren tur (perfekta slag) så icke skedde 😊
 
Ja alltså, jag vet inte om jag lyckats med tärningsslag, men nog har jag haft otrolig röta en massa gånger. Sådär på nivån att jag kan titta på typ hela mitt liv efter typ högstadiet-gymnasiet och konstaterat att jag varit närmast något slags verklighetens Alexander Lukas eller något. Visst har jag haft otur och råkat ut för dåliga saker också, men inte alls på den nivån jag liksom… borde. Det är en så himla massa grejer som gått mycket bättre än de åtminstone kunnat.

Under gymnasietiden gjorde jag några gånger idiotiska resor. Det gick mest ut på att jag köpte en biljett för att gå på fest nånstans i sverige, utan att just då ha pengar till mat, eller till boende, eller till hemresa. Varje gång råkade jag på exakt noll rånare, misshandlare, våldtäktsmän eller ens otrevliga alkisar eller knarkare. Bara trevliga, generösa människor som typ utan säkerhet lånar ut flera hundra kronor till en ungdom för att han ska kunna äta en macka och ta sig hem.

Eller den där gången jag åkt till Söderhamn eller vart det nu var för att gå på fest; jag fick inte den utlovade sovplatsen och min kompis som jag åkt dit med hade dragit iväg för att ligga med en tjej. Jag satt klockan halv fyra på en regnig parkbänk utan medel att ta mig hem med, och tyckte synd om mig själv. Då glider en polisbil förbi, och frågar "heter du Mikael Bergström" och det gör jag ju. Det visar sig att polisen ifråga råkade vara gammal kompis till min morsa, råkade fortfarande bo i Hudiksvall och råkade ha bara nån halvtimme kvar av sitt pass. Så jag fick skjuts hem, på ren röta.

Det här är nog anledningen till att jag nånstans har en ganska grundmurad tilltro till mina medmänniskor. Jag har extremt sällan blivit lurad eller utsatt för något, trots att jag försatt mig i situationer utan skyddsnät. Inte så riskfyllda som en del andra, men ändå.


Eller som att jag råkade få för mig att jag också var kallad till ett möte på den lokala ungdomsgården / aktivitetsplatsen dör att erbjudas praktik där. Jag hade fel, det var bara min lika arbetslösa kompis, men de tog in oss båda. Och en dag där råkade datorläraren vara sjuk så jag hoppade in. Och det var ju roligt så jag sökte lärarlinjen och kom in.

Och sen råkade jag söka ett datorlärarjobb på en skola som råkade ha en spelinriktning och en lärare i spelämnena som skulle gå i pension, och så råkade det sig så att rektorn på skolan kunde snacka med bostadsbolaget i Nynäshamn och fixa mig ett förstahandskontrakt inom en månad. Hela mitt yrkesliv har i princip varit den sortens rötor ställda på rad. Jag har liksom mest bara glidit runt på min räkmacka.

EDIT: Det här är extremt orättvist; jag ser ju hur andra människor kämpat, och kämpar. Och likförbannat får det sämre. Jag lider definitivt av survivor's guilt när jag ser smartare, mer drivna och välfungerande människor lyckas sämre. Det är nog en av anledningarna till att jag bara skrattar när nån snackar om att världen skulle vara meritokratisk. Om världen vore meritokratisk så hade jag inte nått så långt som jag nått, och jag hade absolut inte haft ett så bra liv som jag har.

Eller vafan, "ojdå, nu råkar nån japansk knäppgök till V-tuber hitta mitt lilla lovecraftspel"… och vi såg ju hur det gick.

Alltså, jag skriver inte allt det här för att skryta. Inte mer än nån annan i tråden i alla fall. Men mitt liv känns ofta som en lång serie nat-20:or, med ett ganska litet fåtal egentliga missar och fummel. Det försöker jag påminna mig om när hjärnan dummar sig och försöker deppa eller neurosa för mycket.

Det är såklart tur på en ganska vardaglig nivå och inom begränsade ramar – det finns en massa livserfarenheter jag varit för neurotisk för att skaffa mig och det är inte så att jag lyckats inom allt. Men allt som allt har det varit en himla massa tur.

(Jag hade också turslag redan från början – jag föddes kanske inte med silversked i munnen, utan mer nånstans i mitten-nedre delen av arbetarklassen typ. Men till två kärleksfulla, stöttande, tålmodiga föräldrar som alltid gjort sitt bästa och gjorde att jag växte upp med en grundmurad känsla av trygghet)
 
Last edited:
Jag slår nog mest normala lyckade slag. Men det som kanske stack ut mest var under regementstävlingen i skytte när jag gjorde lumpen. Det som gör storyn uppseendeväckande är att jag var en dålig soldat och en alldeles usel skytt i vanliga fall.

I varje fall genomfördes tävlingen i olika moment och av någon anledning satte jag mina skott till en början felfritt. Efter några omgångar insåg jag att jag var den enda i min grupp som inte missat nåt alls och i efterhand fick jag höra att vi bara var totalt fyra skyttar (av ett par hundra kanske?) som var felfria vid det laget.

Tyvärr var jag också väldigt dålig på att göra rent mitt vapen och fick såklart eldavbrott. Jag gjorde mantelrörelse, patronen kastades ut, och därmed var jag också ute ur tätstriden. Efter det var koncentrationen borta och jag missade i princip allt.

Men det bör ha varit en ganska lång serie perfekta slag följt av ett fummel. :gremsuck:

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook
 
De två gångerna jag visat någon form av bollsinne:

1) För många år sedan hade vi en katt som var ovanligt lömsk och brukade hoppa på både folk och djur oprovocerat. Vid ett tillfälle såg jag att hon höll på att förbereda ett språng och jag lyckades tajma min reaktion, så att jag fångade katten i nackskinnet mitt i hoppet.

2) en gång när vi spelade brännboll i skolan lyckades jag fånga bollen med en hand när jag med periferiseendet upptäckte den komma snett bakifrån. Tyvärr var jag på utelaget då och den var på väg mot brännaren, så jag blev utskälld av en lagkamrat 😄.
 
Som en person som sällan eller aldrig har en plan så är livet på vissa sätt ofta ett perfekt slag.

Under gymnasiet var jag ganska lat och kom underfund lite med det där att gå ut på lokal så mitt medel dalade från 4.2 till 3.2 i snitt. När jag sedan sökte till högskola så var den utbildningen jag sökte precis 3.2 för att komma in.

Jag har fått precis alla jobb jag någonsin sökt. Jag går på intervju och får jobbet. Jag har sällan eller aldrig känt att jag har varit bra egentligen, det har bara känts som jag har haft tur, varit enda sökande eller något liknande. Det har varit samma på jobbet inom företag. "Hörru, det här behöver lösas, kan du fixa det?" och sedan har det blivit en "karriär". Improvement driver kallar dom det visst. Brandsläckare är ett mindre smickrande namn.

Samma med min fru. Vi träffades av en slump, var inte alls del av samma sfärer och skulle inte alls ha blivit tillsammans av olika anledningar men har nu varit tillsammans i 32 år. Ding kallas det visst för enligt Hotel Transylvanien.

Sedan kan jag inte hålla mig från att berätta om ett av mina fullständiga fummel... När vi hade småbarn så gjorde jag som många ansvarsfulla fäder brukar göra och satte mig på toaletten med mobilen. Frun sa att hon skulle åka till affären och jag förblev sittande ett lite längre tag... När jag hörde att bilen svänger upp på uppfarten när hon kommer hem igen så vill jag ju inte visa att jag suttit där hela tiden så jag ställer mig raskt upp för att smita ut. Då har ju benen somnat fullständigt så jag faller som en fura baklänges in i den väggmonterade toapappershållaren och den bryts loss och spräcker toaväggen. När jag kommer ut i köket så har dottern fått tag i min bankdosa och slagit in fel kod x antal gånger så den är låst. Det är den 23e november och jag behöver betala räkningarna, så jag kastar mig in i bilen in till banken för att fixa en ny. På vägen in till banken så får jag ett stenskott precis mitt i synfältet och bilen skall besiktas innan den sista. Sedan så är bilen den enda jag har som bara är traffikförsökrad så det kostade tusen spänn att fixa. Inte min bästa dag. :)
 
En klasskamrat pratade under kemilektionen. Vår lärarinna irriterade sig på honom och avbröt genom att fråga honom vad atomnumret på bly är. Han svarade "Öh, 82?" och råkade chansa rätt.

Jag kan än idag var atomnumret för bly är.
 
Fummel och perfekt i samma tillfälle:

Skulle fälla en stor jäkla björk på tomten som började bli dålig. Gjorde allt rätt, sågade gångjärn så att den skulle falla rätt, hade spett för att kunna hjälpa till.

Precis när den började gunga, så flyger en insekt in i munnen på mig. Då lärde jag mig att den korrekta sekvensen är "fäll upp visiret först, spotta sedan ut insekten".

Sedan, när trädet väl faller, så var det så osunt att det sprack helt fel, gångjärnet funkade inte alls som avsett, men med en rejäl trampning på spettet så föll det ändå exakt som avsett.

Det var nästan så att jag behövde byta byxor efteråt. Jag fäller inte längre osunda träd själv, jag tar in proffs.
 
Magnus Seter said:
2. Först ett fummel, uppföljt av ett perfekt slag. Jag ska uppdatera en serverlösning hos en kund. Det är klockan 15.00 på en fredag och ska bara ta någon timme. Dagen innan påskledigt, så alla har tagit halvdag. Jag är ensam hos kunden. Nått går fel, serverlösningen börjar haverera. Jag får panik. Vet inte vad jag ska göra. Bestämmer mig för att läsa in en manual hur man återuppbygger servern manuellt, eller vad man nu kan kalla det. Tillbringar fem timmar med att återställa rubbet. Och allt funkar som om det vore nytt, och uppdaterat. Satan vad jag hade ångest då, och satan vad nöjd jag var när jag lyckades rädda hela grejen.
Click to expand...
Liknande fummel som hände mig än gång i tiden när jag konsultade på Saab Huskvarna. Sent fredag eftermiddag och skulle åka hem till Göteborg och allt såg bra ut. Skulle starta om maskinen och då kraschar hårddisken.
 
Last edited:
Rickard said:
En klasskamrat pratade under kemilektionen. Vår lärarinna irriterade sig på honom och avbröt genom att fråga honom vad atomnumret på bly är. Han svarade "Öh, 82?" och råkade chansa rätt.

Jag kan än idag var atomnumret för bly är.
Click to expand...
På tal om chansning. Minns ett tillfälle i låg/mellanstadiet där det var klassens "roliga timme" och någon av klasskamraterna gjorde "hänga gubbe" på tavlan för klassen. Satte 13 streck för bokstäver och jag utropar instinktivt "Telefonstolpe" varpå personen blir sur och går och sätter sig igen. Det tar någon sekund innan jag fattar varför...

Varför jag sa telefonstolpe? Kanske var det tur? Kanske fanns det en telefonstolpe någonstans utanför fönstret? Kanske stal jag svaret från klassens kollektiva hive-mind?
 
Jag är faktiskt hela min existens skyldig ett perfekt slag hos någon annan. Spelaren spelar en person på ett konsultbolag som jobbar med att sälja utbildningar. Telefonen ringer.

SL: "Det är en av dina kunder i Örebro. De jobbar i en CAD-mjukvara nu och ska uppgradera till en annan version. Det är ett hopp på många versioner, och mjukvaran de jobbar i är rätt gammal. Dessutom vill de att utbildningen ska ske både i Örebro och i deras site i Kina. Och där är deras engelska inte så bra, så de vill ha utbildningen på mandarin."
Spelare: "Oj, shit, okej. Har jag någon sådan lärare?"
SL: "Inte ens nästan."
Spelare: "Okej, men kan jag slå för Kontakter för att höra lite i mitt kontaktnät och fiska runt efter någon som passar?"
SL: "Visst, slå, men det är rätt ovanliga krav, så det är ett svårt slag."
Spelare: "Okej … ha! Perfekt!"
SL: "Oj, okej, då får du själv beskriva resultatet. Vad händer?"
Spelare: "Kul! Okej, så när jag lägger på luren så säger jag högt: 'Var ska jag hitta en CAD-lärare som kan mandarin?'. Och då säger en av cheferna som sitter bredvid mig: 'Ring den här killen. Han heter …' öh, 'Simon.'. Så jag kollar upp killen och han har jobbat på det här kundföretaget i Örebro tidigare, i precis den gamla versionen av programvaran som de sitter med, och nu sitter han här i Göteborg istället, och jobbar i den nya versionen av programvaran som de ska uppgradera till."
SL: "Okej, visst, det är ju ett perfekt slag. Men nu måste du få tag på en tolk som kan tekniska termer. Hur ska du lösa det?"
Spelare: "Nä, Simon har bott i Kina också, så han talar redan mandarin."
SL: "Det … känns inte så troligt. Äh, okej, visst, ett perfekt slag är ett perfekt slag. Så du får kontaktuppgifter till den här killen, men nu måste du rekrytera honom till företaget. Hur …"
Spelare: "Nä, han jobbar redan för oss, på samma kontor som jag sitter i."
SL: "Nu får du ge dig."
Spelare: "Men perfekt slaaaag."
SL: "Suck."

Så på det sättet så uppfanns jag. Hela rollspelsintresset etablerades senare som ett försök att skapa lite bakgrundshistoria när jag blev en rollperson då spelaren senare fumlade och fick sparken och behövde göra en ny gubbe. Tyvärr är spelet lite gammalt och uppdateras inte längre, så lönelistorna från när jag skapades 2017 är fortfarande det man går efter och jag har haft samma lön i över åtta år.
 
En gång på 90-talet satt jag på min pappas jobb - han var tekniker på en konferensanläggning som hade något så lyxigt som uppkopplade datorer i en sal där man inte behövde bry sig om minutpriser - och surfade på rollspelsgrejjer. Jag hittade något som var ganska nytt då nämligen ett ställe som hette The Yard och innehöll ett svenskt forum för att prata rollspel. Jag slog perfekt när jag gick med i det.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top