Om man jämför att prata 100% i SIS-termer med “vatten” och att prata 100% i meta-SIS-termer [dvs sammanfattningskoncept för både “dice” och för att prata om SIS, om hur man känner om SIS och vart SIS är på väg] med “luft” så är AW ett simmande — gjort för att luften ska vara lättillgänglig men att det fort ska gå att dyka ner under i gen — medan Nerver av stål är ett ordentligt dykande (vilket är positivt) men att man då och då blir uppsläpad totalt på land, handdukar, huttrar blöt i den kalla strandluften då man diskuterar frågepappret osv. AW har inget “mellan scenerna”.
Det här har varit en grej jag och klops har pratat om kring CC, jag ville minska på “mellan scenerna”–snacket men han påpekade vilket syfte det fyller i ett turku-spel som CC där rollpersonernas inre liv är så viktigt och dessutom så osjälvklart för dom andra.
Frågepappret är btw också en form av kommunikation.
Nu är jag ute på rätt tunn semantik-is, men jag ser Nerver av ståls storhet inte att den synkar/likställer all spelkommunikation med SIS, utan att den parallelliserar kommunikation till papper, penna, kort, gester etc och skapar “reservat” åt den i form av mellanscenssnack och brytsamtal.
Microscope har en liknande intressant grej med extrema begränsningar på table talk medan man spelar.