Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Jajamen, igår slog vi oss ned och spelade introduktionsäventyret till Mutant 2089, Attentat: Sypox. Våra rollpersoner var som följer:
Wilmer spelade Slizer Cop, en förrymd stridsrobot med två vibrokatanor:
Markehed spelade Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon, en före detta SVOT-agent:
Jag spelade Hitler Kawasaki Gamma, en kriminell PSI-mutant:
Äventyret började med att vi anställdes av en mutant med det klingande namnet Toytox för att infiltrera en kärnvapenanläggning i ödemarken. Vi hade sjuttiotvå timmar på oss, annars skulle vi bli fiender till honom. Till vår hjälp fick vi med oss en tunglös hacker vid namn Dutch. Dutch betedde sig först lite kaxigt, så Slizer Cop tog på sig att tillrättavisa honom genom att trycka upp honom mot en vägg. Snart snodde han dock en bil åt oss, så vi blev glada. Vi åkte runt i bilen och lyssnade på musik. Till sist tog vi oss till stadsporten (det fanns en sån) och släpptes ut av stadsv... metropoliserna. Vi befann oss därmed i ödemarken.
I ödemarken hamnade vi efter någon dags färd vid en stor förkastning, över vilken den enda vägen var en linbana. Vi betalade vår färd över med en kpist. Inför insikten att vi skulle behöva betala när vi åkte tillbaka också föreslog jag att vi skulle ta fångar när vi befann oss på kärnvapenanläggningen, så att vi kunde sälja dem som slavar till ödemarksborna som skötte linbanan. Det är inte för inte som Hitler Kawasaki Gamma är hjärnan i gänget.
Vi kom snart fram till en så kallad Förbjuden Zon. Vi åkte runt den. Vi informerades därvid av spelledaren att det skulle innebära att vi tog två dygn på oss för att hinna till kärnvapenanläggning, och därmed skulle ha bekymmer med att hinna hem i tid. Det sket vi i.
Efter ett tag såg vi mutanter som anföll en svävare, bara för att åka iväg i sina bilar när vi nådde dit. Dutch ville prompt åka dit och se vad som hade hänt, men Slizer Cop tyckte det var bögigt att hjälpa folk och fick läxa upp det stumma lilla missfostret igen. Detta fick honom på bättre tankar, och vi kom snart fram till det femkantiga kärnvapenkomplexet. Där möttes vi av ett gäng på tre företagsslavar. Den med flest gradbeteckningar undrade vad vi var för ena. "Vi kommer från högkvarteret", förkunnade jag iskallt. Sedan ville han se ID-kort, och då blev det svårt. De tre jobbarna rörde sig in mot dörren igen, så vi fann inget annat råd än att skjuta dem. Jag plockade en, Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon tog de andra två, och Slizer Cop sprang in genom dörrarna, vilka stängdes bakom honom. Han försökte där plundra liken på deras passerkort, men av någon anledning funkade inte dessa för att öppna dörren. Vi fick i stället ta till Dutch, som hade en dator som gav +100 på alla slag för att hacka grejer, så han kunde lätt få in oss. Slizer Cop belönade honom genom att sno hans dator.
Ganska snart visade det sig att vi triggat någon form av alarm, och sex stridsrobotar dök upp. Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon sköt ihjäl tre av dem, men sedan blev han skjuten i huvudet och dog. Jag gömde mig. När robotarna började kasta granater och därmed sprängde Dutch i luften (tur att Slizer Cop hade hans dator!) beslutade jag och Slizer Cop oss för att skita i jobbet, ta Kalifatos Orbital Weapon Magnoleons dyra laserkarbin och springa. Robotarna förföljde oss i en bil, men vi sköt sönder den. Eftersom vi antagligen skulle få stryk av Toytox när vi åkte hem bestämde vi oss för att i stället söka lyckan i ödemarken ett tag. Med Kalifatos Orbital Weapon Magnoleons laserkarbin och Dutchs dator skulle vi säkert klara oss ett tag.
Wilmer spelade Slizer Cop, en förrymd stridsrobot med två vibrokatanor:
Markehed spelade Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon, en före detta SVOT-agent:
Jag spelade Hitler Kawasaki Gamma, en kriminell PSI-mutant:
Äventyret började med att vi anställdes av en mutant med det klingande namnet Toytox för att infiltrera en kärnvapenanläggning i ödemarken. Vi hade sjuttiotvå timmar på oss, annars skulle vi bli fiender till honom. Till vår hjälp fick vi med oss en tunglös hacker vid namn Dutch. Dutch betedde sig först lite kaxigt, så Slizer Cop tog på sig att tillrättavisa honom genom att trycka upp honom mot en vägg. Snart snodde han dock en bil åt oss, så vi blev glada. Vi åkte runt i bilen och lyssnade på musik. Till sist tog vi oss till stadsporten (det fanns en sån) och släpptes ut av stadsv... metropoliserna. Vi befann oss därmed i ödemarken.
I ödemarken hamnade vi efter någon dags färd vid en stor förkastning, över vilken den enda vägen var en linbana. Vi betalade vår färd över med en kpist. Inför insikten att vi skulle behöva betala när vi åkte tillbaka också föreslog jag att vi skulle ta fångar när vi befann oss på kärnvapenanläggningen, så att vi kunde sälja dem som slavar till ödemarksborna som skötte linbanan. Det är inte för inte som Hitler Kawasaki Gamma är hjärnan i gänget.
Vi kom snart fram till en så kallad Förbjuden Zon. Vi åkte runt den. Vi informerades därvid av spelledaren att det skulle innebära att vi tog två dygn på oss för att hinna till kärnvapenanläggning, och därmed skulle ha bekymmer med att hinna hem i tid. Det sket vi i.
Efter ett tag såg vi mutanter som anföll en svävare, bara för att åka iväg i sina bilar när vi nådde dit. Dutch ville prompt åka dit och se vad som hade hänt, men Slizer Cop tyckte det var bögigt att hjälpa folk och fick läxa upp det stumma lilla missfostret igen. Detta fick honom på bättre tankar, och vi kom snart fram till det femkantiga kärnvapenkomplexet. Där möttes vi av ett gäng på tre företagsslavar. Den med flest gradbeteckningar undrade vad vi var för ena. "Vi kommer från högkvarteret", förkunnade jag iskallt. Sedan ville han se ID-kort, och då blev det svårt. De tre jobbarna rörde sig in mot dörren igen, så vi fann inget annat råd än att skjuta dem. Jag plockade en, Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon tog de andra två, och Slizer Cop sprang in genom dörrarna, vilka stängdes bakom honom. Han försökte där plundra liken på deras passerkort, men av någon anledning funkade inte dessa för att öppna dörren. Vi fick i stället ta till Dutch, som hade en dator som gav +100 på alla slag för att hacka grejer, så han kunde lätt få in oss. Slizer Cop belönade honom genom att sno hans dator.
Ganska snart visade det sig att vi triggat någon form av alarm, och sex stridsrobotar dök upp. Kalifatos Orbital Weapon Magnoleon sköt ihjäl tre av dem, men sedan blev han skjuten i huvudet och dog. Jag gömde mig. När robotarna började kasta granater och därmed sprängde Dutch i luften (tur att Slizer Cop hade hans dator!) beslutade jag och Slizer Cop oss för att skita i jobbet, ta Kalifatos Orbital Weapon Magnoleons dyra laserkarbin och springa. Robotarna förföljde oss i en bil, men vi sköt sönder den. Eftersom vi antagligen skulle få stryk av Toytox när vi åkte hem bestämde vi oss för att i stället söka lyckan i ödemarken ett tag. Med Kalifatos Orbital Weapon Magnoleons laserkarbin och Dutchs dator skulle vi säkert klara oss ett tag.
