Motrörelser i rollspel

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,574
Location
Uppsala
Vill inte skräpa ned sanningstråden med oinbjudna kåserier. Så here it goes som egen trådstart.
De mest centrala hemligheterna (typ spelets metaplot) tycker jag att man bör få redan i startspelet.
Jag undrar om rollspels tendens att ha en metaplot, som standard, går lite parallellt med X-Files "mytharc" och det tidiga 90-talet? Att ha hemliga hemligheter och lager av sådana dolda bakom en strid ström splatbooks känns som det är en sorts spik i kistan för filosofin att ni hittar på svaren själva. SWd6 och all SW-"kanon" som skapas till det. Och givetvis Vampire: The Masquerade och allt annat som WW pressade ur sig under sin guldålder. Till och med TSR försökte sig ju på metaplot på 90-talet, bland annat i Planescape.

Finns ju tidigare exempel på kampanjer som senare setts som någon sorts kanon, som Vecna-grejerna till D&D, men de är ju oftast fristående från spelen de släpps till när de väl släpps. Så mer typ, "har ni kört den där kampanjen?" än "well, actually, Vecna kommer från Borås ursprungligen!"

Hela den här grejen fascinerar mig. Och det här är bara kåserier - jag har inte gjort noggranna efterforskningar. Men det känns verkligen som att det uppstår en annan inställning till vad vi köper när vi köper rollspelsböcker, på 90-talet. Det är nog bara GURPS och liknande som håller sig helt ifrån det.

Det gör hela Forge och OSR till fullkomligt logiska - och föredömligt konstruktiva - fenomen. Forge är bara mot splatbooktendensen och idén om den duktiga spelledaren vad OSR är mot 3E. Rörelser som säger, "Om vi inte kan få spelen vi vill ha, då tänker vi tamejfan skriva dem själva!"

Tror jag gillar det här perspektivet.

Vad känner ni?
 
Top