Nekromanti monster vs. hjälter... att bli nytt monster..

Sabelkatten

Swordsman
Joined
7 Sep 2000
Messages
653
Location
Sundbyberg
Äsch, det här är väl ingenting...

Var det inte Krille och Vindhand(?) som bråkade om friform i 20-30 inlägg, när deras ståndpunkter egentligen var: "Tärningar ska användas när det passar!" respektive "Tärningar ska inte användas när det inte passar!".
/images/icons/laugh.gif

Tillbaka till ämnet. Du tycker att:

...allt man gör och allt man väljer ska ha märkbara effekter.

Det håller jag med om, även om "allt" nog är att gå till överdrift.

...monster ska ha 'fantasirealistiska' styrkor och svagheter, och ska bli bättre av utveckling oavsätt domän.

Det kan vara svårt att komma överens om vad som är 'fantasirealistiska' egenskaper...men någon sorts koppling mellan monstrets natur och dess egenskaper bör det vara. Själv så har jag inget emot att ett monsters "utveckling" ibland skulle kunna gå "bakåt", jag tycker det kan passa i en del situationer (som jag nämnde i mitt förra inlägg).

...kontrollen över monstret ska vara indirekt, mestadels.

Kontrollen när man spelar, eller att spelaren inte kan välja fritt vilken typ av monster han ska spela? Med ett välgjort system för hur RP:n får "monsterpoäng" kan man nog lösa båda delarna iaf.

...alla monster ska vara tillgängliga att spelas, inkl. små löjliga monster. Man får dock inte nödvändigtvis välja vilket monster, med undantag för när rollfiguren skapas.

Jag tycker det skulle kännas konstigt att gå från stygg vätte till ond jätte i samma kampanj... Det känns på något sätt som om man byter kampanj på vägen, om du förstår vad jag menar. Men jag håller med om att allt borde vara möjligt att spela. "Trolltyg i tomteskogen", någon?

...vissa monter ska härstamma från människor, ytterligare några ska kunna ha utvecklats ifrån människor, men inte alla.

Tja, kan monstren få barn så lär de ju inte börja som människor. Man kan ju få det både så att monster föds "som de är" och att de är förändrade människor om det är så. Alltså; människor blir monster, som får barn, som blir andra typer av monster.

Resten är ju personliga uppfattningar. Vi har nog helt enkelt inte riktigt samma syn på hur man ska tolka gamla sagor.../images/icons/wink.gif

/Henrik
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Ett arbete om hinduismen

Det håller jag med om, även om "allt" nog är att gå till överdrift.

Jaja, 'allt' var det bästa ord som jag kunde komma på vid tillfället, jag antar att 'allt relevant' skulle ha varit en bättr term.

"Själv så har jag inget emot att ett monsters "utveckling" ibland skulle kunna gå "bakåt", jag tycker det kan passa i en del situationer (som jag nämnde i mitt förra inlägg)."

Jag menade att understyrka utveckling, då jag syftade på att magier och höjda grundattribut skulle vara en utvecklingsgrej som man fick kämpa för, inte lärdommar. Givetvis gäller detta inte erfarenhetsfärdigheter, men jag tycker att de varelser som ska vara magiska(direkt nyttja magi) ska få detta naturligt, inte behöva lära sej dem.

Kontrollen när man spelar, eller att spelaren inte kan välja fritt vilken typ av monster han ska spela?

Kontrollen över vilket monster ens rollfigur utvecklas till...

Jag tycker det skulle kännas konstigt att gå från stygg vätte till ond jätte i samma kampanj... Det känns på något sätt som om man byter kampanj på vägen, om du förstår vad jag menar. Men jag håller med om att allt borde vara möjligt att spela. "Trolltyg i tomteskogen", någon?

Nää, så fort ska man inte kunna utvecklas tycker jag, om inte magier spelar in, och det hör ju isådanafall till kampanjen...
Men jag tror ändå att ett rollspel som det här kommer att vara enklast att improvisera till, och då kan man ju anpassa kampanjerna efter rollfigurernas utveckling.

Tja, kan monstren få barn så lär de ju inte börja som människor. Man kan ju få det både så att monster föds "som de är" och att de är förändrade människor om det är så. Alltså;
människor blir monster, som får barn, som blir andra typer av monster.


Visst kan man göra så att alla monster härstammar ifrån människor, men det förintar ju möjligheten av att ett monstersläkte skulle kunna vara äldre än människorna, vilket jag tycker är lite av det 'klassiska' stuket, då människor nästan alltid hänvisas till som 'ett ungt släkte på uppgång'.

/Mask
"Jag har byggt en handikapptoalett!"
 

Sabelkatten

Swordsman
Joined
7 Sep 2000
Messages
653
Location
Sundbyberg
Re: Ett arbete om hinduismen

"Själv så har jag inget emot att ett monsters "utveckling" ibland skulle kunna gå "bakåt", jag tycker det kan passa i en del situationer (som jag nämnde i mitt förra inlägg)."

Jag menade att understyrka utveckling, då jag syftade på att magier och höjda grundattribut skulle vara en utvecklingsgrej som man fick kämpa för, inte lärdommar. Givetvis gäller detta inte erfarenhetsfärdigheter, men jag tycker att de varelser som ska vara magiska(direkt nyttja magi) ska få detta naturligt, inte behöva lära sej dem.


Jag tycker att det skulle bli bättre om utvecklingen som monster inte var linjär. När en RP kämpat sig upp en bit så ska han inte bara bli bättre på det han har (och/eller få något nytt) utan kanske också ibland tappa något. Och i ett fåtal fall bara gå bakåt...

Lärdomar är väl också en utvecklingsgrej? Färdigheter, framför allt inte lärdomsfärdigheter, borde väl däremot aldrig riskera att bli sämre.

Nää, så fort ska man inte kunna utvecklas tycker jag, om inte magier spelar in, och det hör ju isådanafall till kampanjen...

Ja, jag tycker bara att en sådan kampanj verkar underlig. Då kan man lika gärna spela två olika kampanjer...fast det kanske passar ibland, och om man gör reglerna bra så ska det ju inte finnas något som hindrar dem som vill från att spela så.

Men jag tror ändå att ett rollspel som det här kommer att vara enklast att improvisera till, och då kan man ju anpassa kampanjerna efter rollfigurernas utveckling.

Beror ju på hur mycket man gillar regler /images/icons/smile.gif. Det skulle gå att göra som ett tillägg som kan användas till de flesta BRP-spel, t.ex.

Visst kan man göra så att alla monster härstammar ifrån människor, men det förintar ju möjligheten av att ett monstersläkte skulle kunna vara äldre än människorna, vilket jag tycker är lite av det 'klassiska' stuket, då människor nästan alltid hänvisas till som 'ett ungt släkte på uppgång'.

Det där med ett "ungt släkte på uppgång" är ju verkligen en nymodighet. I de flesta sagor/religoner så skapas ju människan (ungefär) samtidigt som alla andra varelser, ofta som något slags avbild av någon gud. Det hindrar fortfarande inte att monster är baserade på människor - om de är skapade av någon/något så kan ju monstren som kom före helt enkelt vara de misslyckade första försöken...

Ska det vara flera olika raser så minskar också variationen i hur karaktärer utvecklas, och jag gillar maximal variation...

/Henrik
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Romans go house?

Jag tycker att det skulle bli bättre om utvecklingen som monster inte var linjär. När en RP kämpat sig upp en bit så ska han inte bara bli bättre på det han har (och/eller få något nytt) utan kanske också ibland tappa något. Och i ett fåtal fall bara gå bakåt...

Tja, varför inte, men det där har jag väl inte sagt emot, eller?
Vad menar du med 'gå bakåt'? Utvecklas(invecklas?/images/icons/smile.gif) till ett tidigare stadie, eller ska helt enkelt rollpsersonens egenskaper bli samäre under denna bakåtutveckling.
Jag tror att bägge är möjliga, även om den tidigare kan göra det hela lite svårt, skaparmässigt.

"Lärdomar är väl också en utvecklingsgrej? Färdigheter, framför allt inte lärdomsfärdigheter, borde väl däremot aldrig riskera att bli sämre.

Jag medande kroppslig/magisk utveckling. Det jag tror du syftar på var vad jag beskrev som erfarenhetsfärdigheter, inklusive kunskaper och rena färdigheter.

"Ja, jag tycker bara att en sådan kampanj verkar underlig. Då kan man lika gärna spela två olika kampanjer...fast det kanske passar ibland, och om man gör reglerna bra så ska det ju inte finnas något som hindrar dem som vill från att spela så."

Man kan väl göra någonting i stil med att man kan 'bromsa' sitt monsters utveckling, alternativt kan det kanske krävas någonting extra för att monstret ska utvecklas, eller någonting annat som gör att man inte byter skepnad särskilt märkbart i ett äventyr förens det är över.

Men jag kom på en sak.
Om en rollfigur dör kan ju inte spelaren börja om på microstadie, då alla andra rollfigurer redan är jättemäkriga.
Man kanske snarare skulle byta uvecklingen(delvis) emot någon form av transformation istället, där för och nackdelar väger upp varandra, nästan helt?

"Det där med ett "ungt släkte på uppgång" är ju verkligen en nymodighet. I de flesta sagor/religoner så skapas ju människan (ungefär) samtidigt som alla andra varelser, ofta som något slags avbild av någon gud. Det hindrar fortfarande inte att monster är baserade på människor - om de är skapade av någon/något så kan ju monstren som kom före helt enkelt vara de misslyckade första försöken..."

Njae, inte i 'de flesta religioner' tycker jag. Kristendommen? OK, men kolla exempelvis på Asatron eller kanske Aztekernas religion. Oftast är det ju monster och undergudar som kommer först, sedan, ett tag efteråt, kommer människan att skapas. Det är inte ovanligt att människorna föds av monster eller gudar.

Det är mycket möjligt att det är något av en nymodighet att människan är ett ungt släkte, men det är även så att väldigt många av andra element i rollspel är nymodigheter, ett exempel kan vara att de 'riktiga' drakarna bara hade bakben och vingar eller det faktum att alver är någonting annat än manliga, tre decimeter stora älvor... båda dessa företeelser är skapade av JRR Tolkien.

"Ska det vara flera olika raser så minskar också variationen i hur karaktärer utvecklas, och jag gillar maximal variation..."

Jo visst, men hur mycket variation blir det i början av spelet om alla måste spela människor?

/Mask
"Your father was a voman?"
 

Sabelkatten

Swordsman
Joined
7 Sep 2000
Messages
653
Location
Sundbyberg
Re: Romans go house?

Man kan väl göra någonting i stil med att man kan 'bromsa' sitt monsters utveckling, alternativt kan det kanske krävas någonting extra för att monstret ska utvecklas, eller någonting annat som gör att man inte byter skepnad särskilt märkbart i ett äventyr förens det är över.

Det blir väl lite som att applicera erfarenhet i normala spel - upp till SL att säga när det går bra.

Men jag kom på en sak.
Om en rollfigur dör kan ju inte spelaren börja om på microstadie, då alla andra rollfigurer redan är jättemäkriga.
Man kanske snarare skulle byta uvecklingen(delvis) emot någon form av transformation istället, där för och nackdelar väger upp varandra, nästan helt?


Beror på hur mycket det spelas som "tävling". Det finns flera lösningar; SL kan vara "snäll" och undvika att döda RP, man kan göra så att det finns alternativ till döden (reducera RP:ns mäktighet?) eller låta nya spelare börja med redan erfarna karaktärer, t.ex.

Njae, inte i 'de flesta religioner' tycker jag. Kristendommen? OK, men kolla exempelvis på Asatron eller kanske Aztekernas religion. Oftast är det ju monster och undergudar som kommer först, sedan, ett tag efteråt, kommer människan att skapas. Det är inte ovanligt att människorna föds av monster eller gudar.

Jo, men jag tänkte att RP aldrig skulle nå upp till "gudomlig" makt, så att gudar/undergudar kommer före är egentligen inte emot vad jag menade. Både monstren och människorna brukar vara skapade på samma sätt (ungefär). I asatron får man väl gå längre tillbaka för att finna något gemensamt mellan monster/människor, jättarna var väl skapade parallelt med gudarna där?

De monster jag tänker mig som "spelbara" är snarare av typen Minotaren på Kreta (Minos) eller liknande "kött-och-blod-monster" (eller iaf. på den nivån. Spöken har inte så mycket kött eller blod.../images/icons/scream.gif).

Det är mycket möjligt att det är något av en nymodighet att människan är ett ungt släkte, men det är även så att väldigt många av andra element i rollspel är nymodigheter, ett exempel kan vara att de 'riktiga' drakarna bara hade bakben och vingar eller det faktum att alver är någonting annat än manliga, tre decimeter stora älvor... båda dessa företeelser är skapade av JRR Tolkien.

Asiatiska drakar hade fyra ben men inga vingar... och "älvor" brukar variera hur mycket som helst beroende på historien (både alver och dvärgar i Tolkiens böcker är baserade på nordiska älvor...fast jag skulle vilja säga att Tom B är den mest "älviska" i hans böcker...).

Jo visst, men hur mycket variation blir det i början av spelet om alla måste spela människor?

Tja, det beror ju på hur länge de fortsätter vara människor.../images/icons/grin.gif Det är ju inte heller något som säger att de måste börja som människor. Antingen kan ju karaktärerna redan börjat förvandlas när spelet börjar, eller så kan de ju vara barn till monster (och då är de ju inte mänskliga från början).

/Henrik
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Varför inte semestra i Sverige i år?

"De monster jag tänker mig som "spelbara" är snarare av typen Minotaren på Kreta (Minos) eller liknande "kött-och-blod-monster" (eller iaf. på den nivån. Spöken har inte så mycket kött eller blod...)"

Skulle exempelvis inte en zombie vara spelbar?
Och varför inte vålnader? Det har väl att göra med hur man skapar rollpersoner?
Man kan ju göra att spöken kan påverka världen på med magi, och kan bli skadade av saker med magiiska laddningar? Kan vara allt från vitlök till heliga svärd och silver. Således kan deras 'ofysiska form' ändå inte göra dem odödliga.

"Både alver och dvärgar i Tolkiens böcker är baserade på nordiska älvor... fast jag skulle vilja säga att Tom B är den mest "älviska" i hans böcker..."

Ånej, du. Dvärgarna har funnits i nordisk mytologi lika länge som jättar och gudarna. Det var de som bodde under jorden, medan jättarna bodde jorden och gudarna bodde över jorden.

Jag har en ovän till mej som tycker att SoR-filmen sög för att Tom inte var med. Jag tänkte bara smyga in att jag tycker att den killen är en jävla idiot.
Jag tänker mej snarare Tom som en Faun, men det kanske är min egna åsikt.

"Tja, det beror ju på hur länge de fortsätter vara människor... Det är ju inte heller något som säger att de måste börja som människor. Antingen kan ju karaktärerna redan börjat förvandlas när spelet börjar, eller så kan de ju vara barn till monster (och då är de ju inte mänskliga från början)."

Man kan ju åxå tänka så här; Hur vanligt ska det vara att människor blir till monster?
Om det sker för ofta kommer ju människor förr eller senare acceptera det helt och hållet, alternativt upptäcka förvandlingen tidigt och göra sej av med människorna innan de blivit monster.
Hur som hellst, om man gör att monster förvandlas till just monster i för liten skala kommer monsterbefolkningen bli för liten.
Detsamma kommer ske om människorna är duktiga på att göra sej av med monster i tid. Några enstaka kommer finnas, men är det inte roligare med många monster att rollspela emot.

/Mask
"You english kniggitts!"
 

Sabelkatten

Swordsman
Joined
7 Sep 2000
Messages
653
Location
Sundbyberg
Re: Varför inte semestra i Sverige i år?

Skulle exempelvis inte en zombie vara spelbar?
Och varför inte vålnader? Det har väl att göra med hur man skapar rollpersoner?
Man kan ju göra att spöken kan påverka världen på med magi, och kan bli skadade av saker med magiiska laddningar? Kan vara allt från vitlök till heliga svärd och silver. Således kan deras 'ofysiska form' ändå inte göra dem odödliga.


Jag uttryckte mig tydligen oklart. Jag menade samma sak som du skriver...

Ånej, du. Dvärgarna har funnits i nordisk mytologi lika länge som jättar och gudarna. Det var de som bodde under jorden, medan jättarna bodde på jorden och gudarna bodde över jorden.

?
Vad är det precis som du inte håller med om?
I alla sagor jag hört så brukar dvärgarna (ibland bergstrollen) falla under samma "klass" som andra älvor. Går man tillbaka ända till Asatron så kanske de var mer distinkta som ras (men jag vet inte hur det var med älvor och sådant på den tiden).
Och Jättarna levde väl inte på jorden? De levde väl på samma "plan" som Valhall med gudarna (jag är ganska säker på att de inte åkte på regnbågsbron iaf.).

Jag tänker mej snarare Tom som en Faun, men det kanske är min egna åsikt.

Fauner fanns iaf. inte i den nordiska mytologin, och hade de funnits hade de nog varit en variant av älvor de också...

Appropå hur vanliga monster är...
Så länge världen är glesbefolkad så kan ju människor som förvandlas fly ut i vildmarken. Sen så är det ju till sist också en fantasivärld, så det går nog att hitta på hur många förklaringar som helst till att en del monster överlever och en del inte.

/Henrik
 
Top