Nekromanti Mode

Rickard

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
19,355
Location
Helsingborg
Har ni något speciell klädstil på rollpersoner eller SLP:er när ni spelar DoD? Själv brukar jag försöka få med att alla stadsbor har ungefär samma färger, matchande adelsmannens färger som styr i det området..

Hur kan man variera klädstilen och vilka atteraljer/utsmyckningar kan man ha på kläderna? Ta gärna och brainstorma lite..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som själv är intresserad av sådant när han ska rita bilder
 
"Har ni något speciell klädstil på rollpersoner eller SLP:er när ni spelar DoD?"

Ja, i Chronopia är det grymt mycket mode. Trender kommer och går, alla olika kulturella grupper har sina egna dresscodes osv. Jag ville göra klädvalet viktigt eftersom jag tyckte det kunde vara roligt och ville premiera modeintresse från spelarnas håll. Så vi har en sorts förenklad modell som gör att man kan anteckna ett rätt litet antal (en halv A4, typ) olika kläder i sin garderob och ändå kunna byta stil markant. Jag vill att det ska vara enkelt för spelarna att förstå vad för sorts signaler deras klädval sänder, och vill ha ett enkelt system som inte stjäl en massa speltid med långa ålfiskeberättelser fram och tillbaka.

Så:

Man har flera uppsättningar "baskläder" som passar i olika sammanhang och innehåller precis allt förutom det man vill ersätta med eventuella accessoarer. Så "salongsklänning" kan räcka för att markera att du har skor och hatt och allting du behöver för att passa in bland den nykulturella medelklassens människo- och halvalvskvinnor. Sedan kan du jazza upp det med ett par "trendiga högklackade hallonröda sandaletter (nyrik, västgårdare, vällustig, excentrisk)", "pråligt tvåradigt pärlhalsband med safirinfattat hjärta (prålig, smaklös, nyrik)" eller vad du nu vill. Inom parentes skriver man alltså vilka signaler som accessoaren förmedlar (för de som förstår signalerna, alltså). På så vis kan man låta rollpersonerna få byta stil helt och hållet på ett enkelt sätt, samt jaga efter de perfekta skorna eller låta någon ha en favorithatt, osv, utan att man måste låta ALLA kläder stå på rollformuläret.

---

I andra, mer medeltida DoD-versioner är det lite mer lågmält. I Trudvang kör jag så att enbart de lite rikare kan ha kläder som är annat än praktiska, och då beskriver jag något bäst jag kan, men i regel är det mest spelledarpersoner som är så rika, så då låter jag dem ha olika kläder främst för att det ska bli lättare för spelarna att skilja på dem.

Jag kan ingenting om hur medeltida kläder bör se ut.

/Rising
 
"Man har flera uppsättningar "baskläder" som passar i olika sammanhang och innehåller precis allt förutom det man vill ersätta med eventuella accessoarer. Så "salongsklänning" kan räcka för att markera att du har skor och hatt och allting du behöver för att passa in bland den nykulturella medelklassens människo- och halvalvskvinnor. Sedan kan du jazza upp det med ett par "trendiga högklackade hallonröda sandaletter (nyrik, västgårdare, vällustig, excentrisk)", "pråligt tvåradigt pärlhalsband med safirinfattat hjärta (prålig, smaklös, nyrik)" eller vad du nu vill. Inom parentes skriver man alltså vilka signaler som accessoaren förmedlar (för de som förstår signalerna, alltså). På så vis kan man låta rollpersonerna få byta stil helt och hållet på ett enkelt sätt, samt jaga efter de perfekta skorna eller låta någon ha en favorithatt, osv, utan att man måste låta ALLA kläder stå på rollformuläret."

Tjoff! Den snor jag till mina kommande intrigiga spel. De som kommer när jag har spelarna och tid... och vet vilken setting alltså, men den här idén snor jag. Hänsynslöst.


Storuggla, härdad av ett liv långt från Borlänge
 
Man har flera uppsättningar "baskläder" som passar i olika sammanhang och innehåller precis allt förutom det man vill ersätta med eventuella accessoarer. Så "salongsklänning" kan räcka för att markera att du har skor och hatt och allting du behöver för att passa in bland den nykulturella medelklassens människo- och halvalvskvinnor. Sedan kan du jazza upp det med ett par "trendiga högklackade hallonröda sandaletter (nyrik, västgårdare, vällustig, excentrisk)", "pråligt tvåradigt pärlhalsband med safirinfattat hjärta (prålig, smaklös, nyrik)" eller vad du nu vill. Inom parentes skriver man alltså vilka signaler som accessoaren förmedlar (för de som förstår signalerna, alltså). På så vis kan man låta rollpersonerna få byta stil helt och hållet på ett enkelt sätt, samt jaga efter de perfekta skorna eller låta någon ha en favorithatt, osv, utan att man måste låta ALLA kläder stå på rollformuläret.
Click to expand...

Det där var en trevlig idé. Den borde vi kanske lägga in i Staden... Fan, jag önskar jag hade spelat med dig istället för den springa-omkring-och-leta-efter-magiska-föremålskampanj vi spelade i Chronopia för sisådär 7 år sedan. Det är en viss skillnad på Chronopia och Chronopia, liksom.


/Dimfrost
 
För min del när det gäller mode på min rp så brukar jag hålla mig till robusta, enkla, äventyrar käder i typ ylle eller något sådant.

Hur man kan variera klädstilen ?
Kan man inte helt enkelt försöka bli lite inspirerad av hur der såg ut på medeltiden & den klädstiln. Eller vrför inte föröka forska lite hur det var i Frankrike & deras klädstl ?
 
"Tjoff! Den snor jag till mina kommande intrigiga spel."

Innan du gör det så tycker jag du ska fundera på om inte systemet kan göras bättre ändå. Det är nämligen vad jag tycker. Vad jag har upplevt med mitt klädsystem är att det är lite för fritt, och att SL därför får lite för mycket att säga till om.

Det är exempelvis inte så kul att fönstershoppa om SL bestämmer vad som finns och inte finns bortom ens kontroll, och om spelaren vill hitta på sitt eget klädesplagg så får SL bedömma hur mycket plagget skall kosta, vilket inte heller känns helt rätt.

---

Jag tänkte därför lite på Discworld-MUDden. Där fanns det dels affärer där man hade vanliga kläder, men man kunde också besöka en skräddare som kunde ge en precis vad man ville ha. Alltså; det fanns ett gäng olika kläder, i stil med byxor, tunika, rock, stövlar, sandaler m.m. Dessa individualiserades i spelet genom att de kunde ha tre prefix och ett suffix.

Det första prefixet var färg, och då fick man välja från en stor lista vilken färg man ville ha, inklusive ingen färg alls - vilket indikerade att plagget hade "vanlig" färg.

Det andras prefixet var ett material, typ "mocka", "läder", "sammet" osv.

Det tredje prefixet var ett adjektiv, där allt från "lång", "smutsig", "elegant" och "sexig" fanns att tillgå.

Slutligen fanns det en del suffix, som var långa fraser som beskrev plagget ytterligare, såsom "med silverfoder", "med guldspännen", "med..." öhm, kommer inte ihåg vad det kunde vara mer.

Nåja, grejen var att man valde utseende på ens plagg själv, och sedan så bestämdes det ett pris på plagget utifrån ens val. Om man bara valde "stövel" rätt och slätt så kostade det i stort sett ingenting, men om man drog på med "vinröd stövel" så steg priset något och med "hög vinröd mockastövel" så blev det rätt saftigt med en gång.

Nå, jag skulle vilja ha ett sådant där system i grunden, eftersom spelaren kan sköta det alldeles själv. De kan köpa kläder mellan spelomgångarna om de vill, och eftersom systemet klarar sig utan SL så kan man känna så där att man sparar till dess att man kan köpa de där perfekta stövlarna som man velat ha hela tiden. Det är inte SL som djävlas genom att sätta ett högt pris på det jag vill ha, utan de kostar faktiskt så där mycket på riktigt!

---

Nå, I Discworld handlade allt om utseendet på kläderna, men det kräver så stora listor att det inte blir roligt på samma sätt i ett rollspel. Särskilt inte eftersom accessoarer såsom smycken och väskor inte riktigt kan beskrivas med samma adjektiv som hattar och skor. Dessutom kan vi hitta på sånt själva. Jag skulle hellre vilja ha ett system som fokuserade på just signalerna man sände med plagget, och sedan kunde man skriva något kort om vad för sorts utseende varje "signal" egentligen kunde förmedlas via.

Alltså; jag tänker mig en lista med attribut, såsom de här:

Alvaristokrat - 400%
Färger: Marinblått, benvitt, grått, svart, vinrött. (för damerna även helvitt) Purpur är obligatoriskt för familjeöverhuvuden, men otillåtet för övriga.
Bland materialen utmärker sig silke, muslin, siden, taft, sammet och atlas, i den ordningen. Absolut aldrig någon päls.
Peruker av rokoko-snitt.
Männen har många knappar, och man älskar att pryda sig med mycket guld- och silverdekorationer.
Aldrig ärmlösa klänningar.

Smaklös - 80%
Fattigmansvarianter av exklusiva färger, såsom brunt istället för vinrött. Pråliga ädelstenar, undermåligt hantverk, för många färgkombinationer, vulgära urringningar, bäver- och utterskinn istället för mård och hermelin, osv. Klumpigt skurna klänningar.

---

Eller nå't. En kort beskrivning, alltså, och så har man en prismultipel som talar om hur mycket billigare/dyrare plaggen blir för att de ska kunna förmedla signalen. När man så vill köpa något så kan man alltså blanda Alvaristokrat och Smaklös ovan och sedan hitta på något som vi tycker passar med båda beskrivningarna, och sedan räkna ut ett pris utan att SL ska behöva vara med och övervaka.

Vad tror du om den modellen?

/Riz
 
Är verkligen mode så viktigt i rollspel...? OK, jag erkänner..., jag är en nybörjare, men aldrig trodde jag att mode kunde vara så viktigt. När jag har spelat har varken jag eller någon annan i min spelgrupp brytt sig om hur vi ser ut i spelet, när vi spelar fokuserar vi oss bara på äventyret och inget annat... Är det ett stort fel vi gör? När ni spelar rollspel, spelar ni det som om det vore helt verkligt... Ni går igenom allt i ni gör i abc, hur ni klär er, vad ni gör osv...? Eller hur gör ni...? Gämför ni rollspelet med ett sätt att leva i det verkliga livet, om ni förstår vad jag menar...?
 
Det enda jag har att säga om saken är att man aldrig kan spela fel så länge man har kul.
 
"Är verkligen mode så viktigt i rollspel...?"

Är det viktigt i verkligheten? De där beror ju på vad ens rollspel handlar om. Om jag gjorde ett fotbollsrollspel så skulle underlaget vara viktigt, alltså om man spelade på gräs eller grus, osv. I mitt Chronopia är faktiskt mode viktigt, men det är inte särskilt viktigt i mitt Trudvang.

Det är alltså olika från rollspel till rollspel.

"När ni spelar rollspel, spelar ni det som om det vore helt verkligt"

Det beror på. Ibland är det bara matiné; alltså ett spännande äventyr, då skiter jag helt i vad det är för färg på mina stövlar, osv. Faktum är att om en spelare skulle börja snacka om sån skit då, så skulle han vara en dålig spelare. Men nästa gång kan jag tycka att det är jätteviktigt.

Grejen är att i mitt Chronopia så är det sociala spelet viktigare än det mesta andra. Om du skall göra en affär med någon alvhöjdare inom rosornas hus, då kan du inte komma i blodiga trasor och peta dig i näsan under förhandlingarna. Då är det grymt viktigt att du kan föra dig ordentligt.

Jag har fått mycket inspiration till den här typen av rollspel genom att delta i affärsluncher med japaner. Fy fan vad rädd man är att göra något fel med dem alltså! De ser ut som gamla ninjafarbröder allihopa, de är skitsura och bistra ända tills att man fått i lite sprit i dem, sedan blir de som gosiga nallefarbröder som skrattar åt barnsliga skämt och gör bort sig fett.

Jag tycker alltså att mode kan vara roligt. Prova att ha en Che Guevara-T-shirt på en fest med en massa överspända brackor så ser du hur enkelt det är att uppröra fjantar med enkla medel. Det är sånt som är kul. I mitt Chronopia kan man göra mycket sånt. Ta med några diviga alver till en enkel krog i drakoniternas kvarter, så skall du se hur bortkomna de blir helt plötsligt.

Det krävs en viss stil av en för att man ska kunna passa in på vissa ställen.


---

"Gämför ni rollspelet med ett sätt att leva i det verkliga livet, om ni förstår vad jag menar...?"

Inte för mycket, då nördar man sig bara. Jag föredrar om rollspelet får kommentera vår verkliga verklighet. Om det får vara angeläget. Modet i mitt Chronopia speglar den vikt som modet spelar i vår verklighet. Om äventyren handlar om olika kulturer så är det ju inte så konstigt om jag låter mode (exempelvis) vara viktigt, eftersom det är en viktig del av en kulturs olika yttringar.

Men om jag spelar ett spel som inte handlar om mode, då skiter jag rått i det.

/Rising
 
Om du skall göra en affär med någon alvhöjdare inom rosornas hus, då kan du inte komma i blodiga trasor och peta dig i näsan under förhandlingarna. Då är det grymt viktigt att du kan föra dig ordentligt.

Det är ju sånt här jag struntar i... Jag bryr mig aldrig om hur jag ser ut... Jag bara går och förhandlar med någon om jag vill nåt, jag struntar i hur jag ser ut... Varken jag eller spelledaren bryr sig om det... Men man borde kanske tänka mer på det hädanefter...
 
"Det är ju sånt här jag struntar i... Jag bryr mig aldrig om hur jag ser ut... Jag bara går och förhandlar med någon om jag vill nåt, jag struntar i hur jag ser ut... "

Det beror som sagt på vad man spelar. I rollspel som Mutant så är man ju äventyrare, då skiter ju uppdragsgivarna i hur man ser ut, men i mitt Chronopia så får rollpersonerna oftare agera som vad de verkligen är, (gallerister, festfixare, journalister, regissörer, manusförfattare, estradpoeter, m.m.) och då blir det plötsligt viktigt att de kan passa in i de kretsar som de rör sig i.

Om du lirar vanliga äventyr tror jag inte era spelsessioner tjänar något på att du hela tiden berättar vad det är för färg på dina kallingar. :^)

/Rising
som passar på att berätta att hans Chronopia har muterat ganska långt ifrån den ursprungliga modellen.
 
"jag är en nybörjare, men aldrig trodde jag att mode kunde vara så viktigt."
Det är det inte, men när man spelat ett tag så vill man gärna rikta in sig på lite annorlunda saker.. Mode är en av sakerna.. Man gör det för att få världen lite mer färgrik och levande.. Om det verkar som om världen är konsekvent, genomtänkt och någorlunda logisk blir det lite roligare att spela i den, både för spelledaren och spelarna..

"När jag har spelat har varken jag eller någon annan i min spelgrupp brytt sig om hur vi ser ut i spelet, när vi spelar fokuserar vi oss bara på äventyret och inget annat... Är det ett stort fel vi gör?"
Näe, det är aldrig fel att spela på ett visst sätt.. Så länge alla i spelgruppen är med på det..

"När ni spelar rollspel, spelar ni det som om det vore helt verkligt... Ni går igenom allt i ni gör i abc, hur ni klär er, vad ni gör osv...? Eller hur gör ni...?"
Medan vi spelar så fyller vi ut rollpersonerna för att få lite mer djup på dem.. Man kan sitta och pyssla med att dekorera lägenheten, hitta på balla citat eller rita en bild på gubben (när jag är spelledare tvingar jag alla att rita porträtt), knåpa på sin bakgrund, med mera.. Dessutom.. Ju mer man pysslat om sin rollperson, desto mer bryr man sig om denne.. Testa gärna någon gång och skriva ner din karaktärs släktskap, eller i alla fall en del av den, och försök hitta på någon historia kring den..

Vad Rising skrev var ett smart sätt att beskriva vilka intryck karaktären ville förmedla sgenom sin klädstil, då det faktiskt är det man gör när man ger sin rollperson kläder.. Jag skulle vilja ta det ett steg längre.. Kläderna bestäms av spelaren och jag har märkt att alla rollpersoner av samme spelare har ungefär samma klädstil rakt igenom genom alla rollspel (vi spelar runt 7-10 stycken) och färgas starkt av vilken klädstil denne har IRL (in real life).. Det skulle jag vilja ändra på.. Hur vet jag inte.. Slumptabeller är inget jag personligen gillar..

Kläderna är något man borde kunna ändra på rätt kraftigt från plagg till plagg.. Ta en tunika (ser ungefär ut som en lång T-shirt) till exempel.. Jag kör med att man bara kan ha en färg på kläderna så en tunika kan alltså bara bli en tunika.. Den ene är den andre lik... eller? Tänk ut hur man kan variera tunikan.. Visst, man kan säga att tunikan är sliten, sydd i fint snitt, passar bäraren bra, är skitig eller något.. Det ger lite karaktär på det, men inte tillräckligt.. Vad kan man göra mer? Hmmmm.. Man kan ha tråden i en annan färg och sy olika mönster vid armar, nacke och ben.. Man kan sy en symbol någonstans på tunikan.. Kanske ha trådar hängande från nederdelen av tunikan ("westernstyle") eller bjällror hängande (om gycklare).. Helt plötsligt blir inte tunikan bara en i mängden.. Jag kan återkomma om vilka mönster, hur saker sys och färgas när jag efterforskat lite mer på det (jag har ju sommarlov nu.. Har till exempel läst runt 4 böcker den här veckan)..

"Gämför ni rollspelet med ett sätt att leva i det verkliga livet, om ni förstår vad jag menar...?"
Nej, knappast.. Jag använde rollspel förr i tiden som ett sätt att kunna drömma mig in i en annan värld och uppleva äventyr.. Numera spelar jag mest rollspel för att umgås med kompisar.. Ibland, ibland kan jag få den gamla känslan av att drömma mig in i en annan värld, men då ska det vara ett bra äventyr med en bra spelledare..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som tänkte försöka få ihop hur olika saker används och skapas som förklaringar till sin utrustningslista
 
Alver

Håret:
Brukar i regel vara långt.. Förklaring saknas.. Håret är alvernas viktigaste, kroppsliga statussymbol. Alverna tvättar sig ofta och hårskötseln är en viktig del av badet.. Nära släktingar, vänner eller älskande kan sköta om varandras hår i en form av vänskapsförklaring.. Flintskallighet (alver blir inte det av naturen) är genant.. Att raka av håret på en alv är detsamma som att skämma ut denne..

Klädstil:
Lätta och lediga kläder i naturens färger.. Eftersom alverna klarar av kyla och värme bättre än människor bär de ungefär samma typ av kläder året runt.. Alvernas tyg slits inte lika lätt som människornas..

Tatueringar:
Tatueringar eller målningar kan förekomma.. Vissa har även en magisk kraft (Jag tänkte skriva en magiskola om det).. De kan betyda allt från stamtillhörighet, status, grad (om krig), andligt namn och giftemål.. Det finns en hel del som kan sägas med kroppsmålningarna..

Utsmyckning
Väldigt sparsamt.. Alven har högst 2-3 smyckesföremål som då har väldigt stort - ehh, kommer inte på det rätta ordet - "sentimentalt" värde för denne.. Det kan vara föremål som är en del av en händelse eller annan varelse..

Uhm, det här är lite vad jag menade med att man kunde brainstorma fram lite "moden".. Hmmm.. Mode var nog fel ord att använda..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som med kroppsmålningarna fick kommentaren av en spelare "Det är ju som indianerna", något som inte var menat från början
 
Dvärgar

Skägget:
Kan vara flätat och ha saker inflätade i skägget..

Hår:
Beroende på vad de har för sysselsättning så varierar hårets längd..

Utsmyckningar:
Dvärgar brukar gilla att skryta lite visuellt om sin förmögenhet.. Smycken brukar vara större än människosmycken (1,5 till 3 gånger större) så att den inte kan missas..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som faktiskt inte har tänkt igenom hur dvärgarna klär sig utan mest brainstormade
 
Ankor

Klädstil:
Ankorna brukar i regel anamma människornas klädkultur men om det finns många fjäderfän inom samma område så kan olika moden förekomma.. Bjällra färger som skär sig är ett mode, liksom mångfärgade plagg.. Det på något sätt symboliserar rikedom..

Fjädrar:
Att ha ett stycke fjäder på plaggen är aldrig fel.. Ankorna kan också stoppa in andra fjädrar i sin egen fjäderdräkt och på så sätt få lite variation på den (ungefär som vi färgar strimmor i håret idag).. Vi talar runt 5 fjäderpennor, inte en hel fjäderdräkt här.. En anka kan även ha sin kärestas fjäderpenna instoppad någonstans väl synligt för att visa alla den andres tillhörighet.. Ankmammor kan ha sina barns dun, vilket ger ett gulligt och kärt intryck..

Piercing:
Kan förekomma bland sjölevande ankor då tatueringar inte fungerar lika bra på ankorna, om de inte tatuerar näbbarna då..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som fick inspirationen från Svavelvinter
 
Orcher

Hår:
Hår anpassas enbart efter den praktiskt biten.. Är det för långt skärs/slits/gnags det bort.. Mycket hår är bra vid kallare klimat, alltså brukar orcher vara mer behårade under vintern.. Därav har det förekommit teorier om att orcherna fäller hår under sommaren..

Färger:
För att skicka signaler av vissa intryck kan orchen smeta in sig eller hälla färg på sig.. Var eller hur mycket någonstans spelar ingen roll men huvudet brukar favoriseras.. De olika färgerna symboliserar i orchsamhället flera saker.. Vad och vilka färger som symboliserar vad orkar jag inte ta upp (se mer om det i Svartfolk)..

Odör:
Att ha en väldig kroppsodör kan sätta skräck i andra eller få andra att sätta sig på ett behörigt avstånd.. Ju närmare varandra några sitter desto mindre status har orchen (ses som om de måste söka skydd hos andra).. Alla svartfolk brukar till exempel lämna trollen ifred, dels för deras styrka och ibland vildhet men även för deras ohyggliga kroppslukt.. När orcherna drar ut i strid kan de smeta in sig i illaluktande ämnen som träck, skunkdoft (vet inte vad vätskan heter som skunkar sprutar ut) eller vad de nu kan hitta som luktar illa.. Detta fungerar lite som krigsmålningar, fast utan någon egentlig betydelse..

Piercing (finns det något annat ord för detta?):
Att pierca sig kräver viljestyrka och ger ett prov på att uthärda smärta.. Vad piercingen förekommer kan variera kraftigt.. Det beror lite på hur uttråkad/fantasifull orchen är..

Sår/ärr:
Mäktiga sår och ärr inger respekt.. Orcherna kan även ärra sig genom att bränna sig med eld.. En populär lek (efter att orcherdrank har varit inblandad) är att se vem som kan hålla armen strax över en eld längst..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som även här inte har tänkt så mycket utan brainstormade mest medan han skrev
 
Människor

Hur de ser ut och klär sig skiljer sig mellan från vilket land/kultur de kommer ifrån.. Eftersom jag kör med Ereb Altor finns sådant redan beskrivet.. Jag har förmedla den informationen till spelarna rätt mycket medan jag spelleder..

Att arbetarna brukar ha adelns färger har jag redan nämnt och det är i stort sett vad jag har kommit på om människorna..

Utsmyckning:
Medaljonger, utmärkande bältesspänne, utmärkande mantelspänne, armring/"armskydd", handledssmycke, ring (finger eller öra), fotring, tatueringar (mestadels för sjöfolk), örtpåse, parfym, olika mönster på klädesplagg som bälte, fotbeklädnad eller plagget som man bär på överkroppen (tunika/skjorta/särk)..

Höftväska:
Något som används mycket i min värld är höftväskor.. De brukar hänga med en rem över den motsatta axeln, från den höft sett som väskan hänger vid.. Vissa väskor är svårare att öppna (för att hindra för ficktjuvar) och vissa går att även fästa i bältet..

Mantlar:
En varm mantel att svepa in sig i när mörkret faller på är aldrig fel.. Jag hoppas att ni har tänkt på detta och inte släpar med sovsäckar överallt..

Hur man ser om en person är välbärgd.
[direkt taget från mina anteckningar när jag spånade..]

Håret:
Om man har långt hår innebär det att man kan hålla det rent och välskött. Vanligt är hår till axlarna.

Smycken:
Säger sig självt. Ju mer smycken och ju mer detaljerade de är, desto mer välbärgad.

Kläder:
Klädesmaterialet är givetvis ett tecken men också hur bra kläderna passar, hur snitten är lagda och hur trasiga eller skitiga kläderna är.

Vapen:
Svärd är ett tecken på rikedom medan yxor anses brutala. Påkvapen är för fattiga. Projektilvapen är lite lyxigare än kastvapen och slungor.

Kropp:
Ju fetare desto bättre ställt. Lukt och renhet säger mycket det också. Damer av fin börd brukar ha örtpåsar hängandes i bältet eller runt halsen.

Kroppsspråk:
Ledigt och man gör ofta överdriva kroppsspråket för att förstärka det man säger.

Ärr:
Ju grövre ärr desto sämre läkningsmöjligheter har man haft.

Språk:
Tonfall och uttryck skiljer agnarna från vetet. På landet brukar man förkorta orden och inte säga de sista vokalerna i ordet. Det blir ett monotomt mumlande..

Djur:
Brukar i regel vara utstyrslade eller kammade/flätade.

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som brukar vara relativt hård på att rollpersonerna har med sig rätt saker när de är ute och färdas i vildmarken
 
Re: Ankor

Piercing:
Kan förekomma bland sjölevande ankor då tatueringar inte fungerar lika bra på ankorna, om de inte tatuerar näbbarna då..
Click to expand...

Hmmm, jag gillar tanken på ett gäng ankor med intrikata mönster (typ sådana som maorierna kör med) tatuerade/inristade i näbbarna. Skön markering av stamtillhörighet bland svarta ankor.
 
(när jag är spelledare tvingar jag alla att rita porträtt)

Är ett portätt verkligen så viktigt? Är det inte bättre om man bara berskriver sin karaktär skriftligt istället för att göra ett poträtt. Det är ju inte särskillt lätt att rita en karaktär om man inte är en konstnär... Aja, konstnär var väl lite väl att ta i, men du förstår vad jag menar... Det är väl bättre om man bara beskriver den skriftligt så får man föreställa sig hur den ser ut... Jag skulle aldrig kunna sätta mig och måla en alv eller dvärg rakt av bara sådär. Det måhända att jag hade hyffsat betyg i bild (VG faktisk), men jag målade aldrig ett poträtt av någon eller målade någon slgs figur på något sätt. Anledningen till det beror på att jag inte alls är bra på det. Hur ska man då göra om ens SL tvingar spelarna att måla en bild på sin karaktär? Är det bara till att måla en fin streckgubbe och säga att det är ens karaktär och sen skriftligt beskriva denne...?

Testa gärna någon gång och skriva ner din karaktärs släktskap, eller i alla fall en del av den, och försök hitta på någon historia kring den..

När ni skriver en bakgrund till era karaktärer såhär, tar ni bara ett blankt papper och skriver lite om era rollpersoner, eller hur gör ni? Jag skulle ju lätt kunna skriva flera pappa om en karaktär såhär för jag tycker att det är ganska kul. Bör man tänka på nåt särskillt när man skriver sånt här?
 
Porträtt och bakgrundshistoria [OT, smålång]

"Är ett portätt verkligen så viktigt?"
Nope, men det ger lite färg åt karaktären, även om det nu skulle vara ett urfult porträtt.. Jag borde ha satt "tvingat" inom citattecken, då jag faktiskt inte (längre) tvingar de till det.. Nästintill alla spelare i spelgruppen gör det numera ändå.. Några har förbättrats och blivit hyggliga på att teckna.. Alla brukar också vara med och rita till de kortspel som vår spelgrupp producerar.. I början var det jag och en till spelare som kunde rita hyggligt och som ritade porträtt på alla våra egna gubbs.. När jag var spelledare så tvingade jag till en början att spelarna skulle rita.. Nu för tiden ger jag mest rådet "ta gärna och rita en bild på hur denne ser ut"..

Jag tycker att det är viktigt att spelaren anstränger sig lite med sin karaktär.. Bakgrundshistorier är ovanliga i vår spelgrupp (det är mest jag som plitar ner några) och har en tendens att kräva lite tankeverksamhet men framförallt tid.. Rita en ansiktsbild tar inte lång tid - mellan 5-60 minuter, beroende på hur mycket man anstränger sig.. Dessutom så har man något att sitta och pilla med om ens rollperson inte är med..

Porträtten brukar (i vår spelgrupp, viktigt att poängtera!) kompletteras med en beskrivning, både för att kunna fylla i teckningen och för att kunna förmedla en stämning över rollpersonen.. Dock brukar jag inte få dra mina beskrivningar utan får endast visa porträttet på min gubbe istället.. Det är i för sig inte så dumt, då en bild säger mer än tusen ord och att det är lättare att komma ihåg en bild än en beskrivning på 50 ord.. Jag brukar dock försöka smyga med beskrivningar över min rollperson medan denne gör handlingar medan vi spelar bara för att "hämnas" för att jag inte fick beskriva klart.. "Jag rättar till min svarta läderjacka", "Jag borstar av mig på mina slitna, bruna kakibrallor.."

Hrm.. Det jag menar är: Ett porträtt ger oftast en mer långvarigt intryck på de andra spelarna.. Om man nu ska ha en utseendebeskrivning så se till att begränsa dig till de första ordentliga intrycken som andra får av dig.. Ta en funderare över de andra spelarna rollpersoner.. Hur mycket kommer du egentligen ihåg av dem förutom ras, kön, vapenval och möjligtvis någon enstaka detalj..

"Det är ju inte särskillt lätt att rita en karaktär om man inte är en konstnär..."
Näe, men för varje gång man försöker så blir man bättre och bättre..

"Hur ska man då göra om ens SL tvingar spelarna att måla en bild på sin karaktär? Är det bara till att måla en fin streckgubbe och säga att det är ens karaktär och sen skriftligt beskriva denne...?"
Ignorera spelledaren och skit i att rita bilden.. Att bara rita en streckgubbe ger bara intrycket av att du är oseriös och inte tar spelledaren på allvar.. Spelledarens ord ska ju ändå bara fungera som riktlinjer och råd när det gäller din rollperson, precis som reglerna i ett rollspel.. Har inte spelledaren ett vettigt argument så bör denne inte tycka på det sättet (sedan kan det finnas argument, men som spelledaren helst vill hålla hemligt)..

"När ni skriver en bakgrund till era karaktärer /.../ hur gör ni?"
Gör som du själv vill.. Det är bra att du ställer frågor, men jag tycker inte att du ska försöka rätta dig efter vad vi skriver.. Ha gärna åsikterna i åtanke, men tänk igenom själv hur du vill ha det.. Nåja.. Jag ska skriva hur jag ser på bakgrundsskrivandet och hur jag sköter det.. Jag tänker inte skriva försöka förklara fördelarna med sättet jag skriver bakgrundshistorier utan det är upp till dig att, under läsandets gång, tänka igenom det..

Hur jag skriver en bakgrundshistoria skiljer sig beroende på vilka idéer jag får just då och hur vilken inspiration jag har.. Ibland kan jag skriva en bakgrundshistoria som en dagbok eller som en berättelse som inriktar sig på ett visst område i min rollpersons liv för att förklara varför rollpersonen uppför sig på ett visst sätt.. Men oftast brukar jag skriva en sammanfattning på högst 50 ord (jag försöker inte begränsa mig men när jag skriver brukar det ofta bli under 50 ord) då jag beskriver min rollpersons leverne innan jag som spelare "tog över rollen"..

Eftersom bakgrunden bara finns i stora drag har jag och faktiskt även spelledaren en frihet att fylla i den under improvisation.. Jag brukar sällan använda namn på antingen platser eller personer och med bakgrundshistorien försöker jag komma fram till varför min rollperson är där denne är idag, varför denne har vissa av dess kunskaper, föremål och varför dennes tänkande är som den är.. Om man tittar på mina karaktärer kan man ibland se ett samband mellan bakgrundshistoria, utseende, färdigheter med mera.. Antagligen för att jag försöker komma på ett koncept innan RP-skapandet och för att jag kommer på bakgrundshistorien under RP-skapandet.

Vad man bör tänka på är att inte göra bakgrundshistorian för lång, då spelledaren måste läsa igenom dem (och även du ibland).. Viktigt är också att undvika att enbart skriva en massa oviktiga småsaker som är ovidkommande för bakgrunden och det stora hela.. Någon småsak då och då kan förekomma men om bakgrundshistorien består av 60% triviala saker är det väldigt tråkigt som spelledare att läsa igenom det..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte på något sätt säger att detta är det bästa sättet utan försökte beskriva hur han gör sina rollpersoner
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top