Nekromanti Mission to Mars, slutet

[Saxifrage]

Jag kollade just den halvtaffliga Mars-rullen "Mission to Mars" på trean. Filmen är inget vidare, men det finns en väldigt vacker scen i slutet, där astronauten Jim McConnell får välja om han ska återvända till Jorden med sina kollegor, eller om han ska ta klivet in i det stora okända och följa med den okända rymdfarkosten till Mars-varelsernas hemvärld.

I filmen är det rätt enkelt, McConnell har förlorat sin fru, sumpat sin karriär och har inte särskilt mycket att lämna bakom sig. Men hur hade DU gjort?

Hade du tagit det säkra kortet och återvänt till Jorden, eller hade du följt med den okända Mars-skytteln mot en framtid på ett ställe du inte ens kan föreställa dig?

Själv hade jag nog hakat på... fast jag hade väl ångrat mig intensivt i samma ögonblick som mina kompisar försvann ut genom dörren.

 

[Rising]

Jag hade hakat på vilket djävla rymdskepp som helst.
"Men, förstår du verkligen? Vi är stinkoider från planeten Kompostus, och vi skall åka på laxeringsresa till bajsbältet - det är som ett asteroidbälte, fast med bajs?"
"Jag hörde dig första gången, stinky. Mindre snack och mer vrooom!"

Vem vill leva här, liksom? Det finns ingen risifrutti i rymden.

 

[Pom]

I samma situation hade jag nog gjort något liknande.
I min nuvarande situation: aldrig i livet att jag skulle sticka från familj, vänner och allt annat underbart på den här planeten!

 

[Johan K]

Oj... Vad skulle jag ha gjort..

Å´ena sidan så ahr jag varit förbanant nyfiken på vad som skulle funnits där.. & andra sidan så vet jag vad jag har här på gjorden.

Hade jag förlorat min eventuella fru & sådant så hade jag nog gått igenom.
Hade jag haft henne kvar & sådant så hade jag absolut stannat.

 

[magoo]

Givet åkt!

Visst skulle jag ha saknat familj och vänner men man måste chansa! Det finns väl intergalaktisk flaskpost eller nåt... de kan alltid komma efter sen.

 

[Björn_UBBT]

Om jag var i samma situation... kanske... är egentligen inte så förtjust i att resa till skumma platser (d.v.s. överallt där de inte har Europeisk levnadsstil)

Om jag var i den situation jag är nu... kanske

 

[walium]

Mitt liv hade verkligen fått vara uselt av rent episka proportioner för att jag ens skulle överge hela min trygga och välkända värld för något okänt. Fast med den inställningen så hade jag väl knappast blivit astronaut till att börja med.

 

[Mekanurg]

Eftersom jag har tre barn, hade jag inte lämnat mänskligheten. Men om så inte varit fallet, då hade jag nog tagit klivet ut i det okända.

 

[Feuflux]

Mission to Somewhere

Låter som en typisk grej jag kan dagdrömma om (lämna allt bakom mig och dra), men som jag skulle fega ur om det faktiskt blev aktuellt. Inte direkt några garantier för att det blir bättre på det nya stället hur mycket det gamla än sög.

Så för att få med mig så får man vänta tills alla jag känner är döda, allt jag äger är nullifierat och mina framtidsutsiker är mörkare än ett par murkna ridstövlar. Vid det laget hänger jag på utomjordingarna. (Kan ha ställt lite väl hårda krav, men ni hajar poängen.)

*Känna sig totalt oäventyrlig*