Nekromanti Mega problem med kampanjen =(

[Saurus]

Jag ahr typ megaproblem. Jag SL:ar en D&D kampanj och så, jag har bestämt att spelarna ska va de utvalda, som fick ett varsitt magiskt item efter att ha klarat ett test de skulle genomföra för att visa att de var de utvalda.

men nu vill dom problemspela, och deras karaktärer "tror" inte på det, även om gudar har sagt det till dom typ, och jag undrar hur jag ska få in kampanjen i ett spår igen.

Problemet är i första hand spelaren som spelar en Warforged, det är jobbigt märkte jag, så ingen mer får göra en sådan, men nu har vi en och så, och den spelaren är typ "ööh, nä, inte göra som gudarna vill, jag tror inte på det här" typ hela tiden, och två utav de andra karaktärerna slickar röv och följer med han. Jag har en, nej två, karaktärer som är seriösa som spelar efter gudarnas vilja.

Hjälp tack.

 

[Zawoud]

Prova med lite hederlig "gudarnas vrede". Skicka på dem en Geas eller en Inevitable som smiskar deras rumpa.

 

[Feliath]

The Predatory Machinations of Dr. Useless Advice

Jag vet att det här inte alls är vad du vill höra, men jag tycker ändå du bör fundera på det lite, åtminstone: det är faktiskt inget problem, det du har där. Att rollfigurerna tvivlar, det ger ju bara dynamik och bredd åt kampanjen; jag brukar försöka få mina spelare till sådant med flit. Du behöver alltså inte bekymra dig om att få kampanjen tillbaka på spåret, för den har inte spårat ur till att börja med - däremot lär du antagligen behöva anpassa kampanjen lite till rollfigurernas inställning. Men det är inte så krångligt, really. Det är det första.

Det andra är att om spelarna verkligen spjärnar emot, då kan det vara dags för dig att släppa taget. Rälsning i all ära och så, alltså, det har jag sällan problem med, men om spelarna verkligen inte vill lira en episk rädda världen-kampanj, då är ju det som att spela helt fel spel. Då kan det vara läge att tänka om.

Det tredje är att det nog i alla händelser är olämpligt att tala om spelarna som »olika seriösa« om nu problemet enbart är att de vill åt olika håll. En egen vilja är ju inte i sig oseriöst.

Men allt det här är ju värdelöst, för det var inte alls vad du frågade efter. Någon annan hjälp kan jag dock inte ge. Sorry.


/Feliath - antagligen onödig

 

[Organ]

Du får helt enkelt snacka med dina spelare. Säga att du hade tänkt spela en kampanj med en viss inriktning och att deras nuvarande spelstil/inställning till viss del sabbar det du planerat. Det är inte bara upp till SL att se till att en kampanj flyter. Även spelarna har ett ansvar att se till att det hela inte ballar ur. (Om nu inte urballande är nått som alla tycker är kul. I sådana fall är det helt OK. ) Det handlar dock inte om att du skall rycka dem i öronen och få dem att foga sig i ledet och snällt göra som du vill. Det du får göra är helt enkelt att kolla om de ens är intresserade av den typen av kampanj du vill spela. Man får liksom känna av känsloläget lite och, om möjligt, mötas på halva vägen om det skulle visa sig att ni oense om spelets karaktär. Ett tips är att helt sonika fråga spelarna om hur deras idealkampanj skulle se ut. Be dem beskriva ett antal situationer som de skulle tycka det vore spännande att hamna i. Nu är det inte meningen att du ska ta deras förslag och kopiera över det rakt av, utan se det snarare som ett exempel på den typ av spelande som de gillar. Vill de t.ex ha mycket strid? Vill de i sådana fall slåss mot exotiska monster eller vill de ha mer jordnära moståndare? Vill de att kampanjen skall innehålla mycket magi? Skall det finnas mycket magiska föremål? Vill de äventyra i stadsmiljö eller vill de hålla till i vildmarken? Vill de ha mycket vandöda? Vill de spela i en kampanj där gudarna lägger sig i vad som händer? (Vilket faktiskt är vad du undrar i just detta fall.)

Som du ser finns det en hel del spelarna kan bidra med genom att göra nått så enkelt som att bara tipsa dig om vad de gillar. Märk väl att det här är nått som även du skall göra. Lika lite som att SL diktatoriskt skall bestämma vad och hur man skall spela, skall spelarna inte heller vara de som bestämmer utan det är nått som ni får komma fram till tillsammans.

/Anders

 

[Pom]

Jag instämmer i de andra råden, särskilt om samråd med spelarna och att se de dynamiska möjligheterna med de ovilliga PC.

Jag vill bara tillägga att du är i gott sällskap. Gud i GT/Torah hade samma problem. Många profeter och typer som valts ut till olika heliga uppgifter krånglade. De låtsades inte höra. De åkte på semester. De klagade i högan sky på hur jobbigt uppdraget var. De tvärvägrade. De missförstod. De var helt ointresserade av religion.

Min poäng är bara att ditt dilemma inte alls behöver spräcka stämningen av religiös epik.

Jag vet ingenting om Eberrons gudar, men de kan fortsätta att ligga i. De vet att dödliga inte brukar fatta vinkar. Låt gudarna pröva olika slags pedagogik. Inte som ett oavbrutet tjatande, utan mer som ett stämningsinslag i kampanjen.
Eller låt det hemska som gudarna vill rätta till börja inträffa.

 

[Man Mountainman]

Seconded [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Snurgla]

Jag skulle se till att de får se hints om vad som händer om de inte gör det de skall. Visa att deras val får konsekvenser. Få dem att se att det att de är utvalda ger dem ansvar - vare sig de vill ha det eller inte.

T.ex. Putte blir utvald av guden Berra för att hitta artefakten som sägs kunna stoppa den stora orkhorden på väg söderut mot människoriket. Putte skiter i vad Berra säger. Men senare, när Putte sett några tåg med flyktingar, några brända byar, sett de hjältemodiga äventyrarna försöka stoppa orkerna och komma hem i småbitar - då kanske han tänker om? Som sagts är detta också ett klassiskt tema i religiös epik. Man kan också ta spindelmannen som exempel: de har drivit serien i fyrtio år på det här.