[Mörk Borg] Verhus vanskliga viskningar

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
[Mörk Borg] Verhus vanskliga viskningar

Jag minns inte mitt namn, men jag minns basilisken Verhus ord: "Den obönhörliga undergången är nära". Jag minns inte vem jag är, men jag minns att ingenting har någon mening längre. Jag minns inte var jag befinner mig, men jag minns att det inte spelar någon roll.

Jag spelar en antihjälte som har tappat minnet, och njuter när jag försöker fånga den sköna stämningen i Mörk Borgs grymma och mörka setting. Till hjälp använder jag mitt eget solosystem Trinity. Meningen är att ta fram ett spelexempel och jag ville spela i ett fantasyspel med lätta regler.

Mitt solosystem Trinity (version 1.1) finns att ladda ner gratis här:
https://www.dropbox.com/s/l9yfoiogz4ui23h/Trinity Solosystem v1.1.pdf?dl=0

Mörk Borg hittar ni här:
https://morkborg.com/
 
Last edited:

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
KARAKTÄR

Jag slumpar fram min karaktär i Mörk Borg.

Närvaro: -1
Smidighet: +1
Styrka: +1
Tålighet: +3

Träffpoäng: 9
Järntecken: 2
Bärförmåga: 9 normalstora föremål

Utseende: Storväxt. Stirrig, manisk blick. Har ett varigt ärr över ansiktet som aldrig verkar vilja läka.

Personlighet: Hämndlysten. Skoningslös. Jag skrattar åt mina egna skämt, vilka sällan är särskilt roliga, och ser det som nödvändigt att förklara dem för andra.

Utrustning: Vattenskinn (4 dagar), Matransoner (4 dagar), Åsna, Förbandslåda (Närvaro + 4 användningar stoppar blödning/infektion och läker T6 TP), Loppäten hund (8 TP, bett T4, lyder bara mig), Kortsvärd (T4), Läderrustning (-T2 skada, nivå 1).

Silver: 60
 

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
FÖRBEREDELSER
Innan jag sätter igång med att spela måste jag göra några förberedelser.

För att ta reda på när världen går under i Mörk Borg slumpar jag fram Nechrubels nedräkning. När ska allt elände ta slut? Jag får ett "trasigt halvår" (slå T20 varje morgon).

När jag slår Trinity-tärningarna kommer jag för enkelhetens skull alltid att skriva ut dem i ordningen T10, T8 och T6.

Slutmål: Jag börjar med att ta reda på mitt slutmål/mitt uppdrag genom att använda uppdragsgeneratorn. Jag slår 6, 6, 5. Jag ska lösa ett brott/ett mysterium åt ett samhälle eller en grupp av personer. Som belöning får jag endast tacksamhet (detta är utgångsläget och givetvis något som går att förhandla om i spelet).

För att få lite mer information om vad det handlar om slår jag fram ett verb och ett substantiv på ordtabellerna. 0, 2, 5 ger verbet "tvinga" och 9, 7, 6 ger substantivet "åsikt". "Tvinga åsikt" låter för mig som om någon försöker tvinga på andra sina åsikter.

Är det en religiös sekt som plågar mina uppdragsgivare? Jag frågar oraklet. Jag tror att det är sannolikt så jag lägger till sannolikhetstärningens resultat på orakeltärningens. Om jag får ett "ja" vill jag också veta hur farlig gruppen är och bestämmer att min detaljtärning ska visa resultatet för "styrka".

Jag slår 2, 3, 5. 2+5 är 7 och ger ett "ja" som svar. 3 på detaljtärningen ger att gruppen är medelstark.

Nu vill jag veta vad det är för brott som har begåtts. Jag slår fram ett verb och ett substantiv på ordtabellerna. 1, 8, 1 ger "dröja" och 8, 2, 6 ger "regering".

"Dröja regering" gör att jag tänker att mitt samhälle är en by som tillber en specifik gud och som styrs av deras religiösa ledare. De har en sekt (som tror på en annan gud) som motståndare. Den gamla ledaren för byn har dött och en ny måste krönas. Men för att detta ska kunna ske måste byn ha ett specifikt religiöst föremål. Brottet är att detta har blivit stulet och byn tror att det är sekten som har tagit det för att skapa oreda, fördröja kröningen och kanske ta över ledarskapet.

Mer behöver jag inte veta just nu.
 
Last edited:

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
INLEDNING
//Jag slår för väder enligt Mörk Borg och får "overklig åska".//

"Ur underjordens svarta hålor ska bestar och gastar kräla, och där de dragit fram blir gamarna feta."
Sidorna smuts, Psalm 1, Vers 1:4.

Jag minns inte mitt namn, men jag minns basilisken Verhus ord: "Den obönhörliga undergången är nära". Jag minns inte vem jag är, men jag minns att ingenting har någon mening längre. Jag minns inte var jag befinner mig, men jag minns att det inte spelar någon roll.

Jag vaknar av att en hund slickar mig i ansiktet. Hela jag gör ont. Jag dras sakta framåt över hård och ojämn mark medan en märklig åska mullrar över den mörka himmelen. Har den alltid varit mörk? Jag minns inte. Jag försöker slå upp mina ögon ordentligt, men koagulerat blod klistrar igen ögonfransarna. När jag pillar bort klumparna med spruckna fingernaglar känner jag att mitt ansikte är delat i två. Det gör ont när jag följer det varinfekterade såret från ena ögonbrynet, över näsan, läpparna och ner till hakan. Det måste vara en vacker syn! Jag skrattar för mig själv och tänker att jag nog inte var någon skönhet till att börja med.

Då hunden märker att jag är vaken blir slickningarna mer intensiva och jag hör hur svansen slår mot dess bak. Tungan trycks in i min mun. Den smakar smuts och blod.
"Lägg av!" fräser jag och puttar till hunden.
Den gnyr sorgset och låter mig vara. Hunden är enögd, luggsliten, insektsbiten och skabbig. Lika utmärglad som jag. Är den min? Jag minns inte.

Då jag lyfter på huvudet ser jag att jag dras efter en åsna ute på en grå och öde slätt. Marken är vass av skelettdelar. Min fot har fastnat i remmarna till sadelväskorna. Åsnan ser värre ut än både jag och hunden tillsammans, och är så smal att revbenen sticker ut som förhöjningarna på en tvättbräda. På flera ställen har den öppna köttsår som blivit till smörgåsbord för en uppsjö av insekter.
"Stanna!" säger jag åt den och den lyder genast. Är den min? Jag minns inte.

Jag krånglar loss min fot och ställer mig upp under en tirad av de värsta svordomar jag känner till. Sade jag att jag hade ont överallt? Då jag söker igenom sadelväskorna hittar jag en pung med silvermynt, lite mat, ett vattenskinn och en förbandslåda. Jag äter för torrt och för segt kött. Ska det vara grönaktigt? På min kropp sitter en sliten lamelläderrustning och ett kortsvärd hänger från mitt bälte. Är jag en soldat? Jag minns inte. Jag drar svärdet och ser att det är rostigt och repigt, täckt av gammalt blod.
"Du skulle se hur den andra ser ut", säger jag rakt ut och skrattar åt mitt eget skämt. Just då börjar det att regna.

Jag hoppar upp på den stackars åsnan som gnäller till när ryggraden sviktar under min tyngd.
"Ditåt", säger jag och pekar åt något slumpmässigt håll. Åsnan förstår tydligen vad jag menar och börjar gå i en takt som jag misstänker är långsammare än om jag skulle gått själv. Det är ändå ett uppsving mot att bli släpad över marken. Regnet regnar, åskan åskar och blixtrar börjar blixtra. Jag måste finna skydd snabbt för att inte råka bli träffad av en åskvigg och de tvehövdade basiliskerna vakar över mig. Lite längre bort, nästan i den riktning jag färdas över det döda landskapet, ser jag rök stiga vid en olycksbådande horisont.

"Hålan" får jag veta att byn kallas då jag passerat de otaliga gravar som ligger runtomkring och gått igenom de spetsiga, utåtvinklade pålarna som ska föreställa en palissad. Byn består av några få, trasiga timmerhus, ett halvt raserat tempel, en sprucken brunn och ruttna kreaturshagar utan kreatur. Stadsvakten, en liten snorig pojke med en vässad stav som spjut, berättar att här finns inget att hämta. Av byns innevånare ligger fler i gravar än som står på benen, maten är nästan slut, djuren är sjuka och alla värdesaker är sedan länge stulna.
"Jag önskar bara tak över huvudet för mig och mina fän tills ovädret dragit över", säger jag. "Ingenting annat."
En blixt delar en av gravstenarna i tu och får mina öron att ringa. Åskans muller låter som vredgade röster i skyn. Regnet smattrar.
Trots att pojken ser att det är livsfarligt att färdas över slätten under ovädret skakar han på huvudet. "Här finns inget att hämta."
Jag lägger en av mina valkiga händer över en kall och våt svärdsknopp.
"Kom med", säger pojken. "Du ska få tala med Keftar. Fast jag kan ingenting lova."

Keftar sitter i det största huset bredvid en säng med ett ruttnande lik. Flugor surrar, var stinker, golvet är klibbigt. Utanför rasar stormen. Keftar är utmärglad och tandlös. I huset finns också hans spetälska fru, två kutryggiga barn och några anskrämliga getter som tuggar på den dödes tår. Jag lämnar jord och smutsigt vatten i mina stövelspår.

"Vad är ert namn, främling?" frågar Keftar med en röst som låter mest som slemmiga hostningar.
"Jag minns inte."
"Ni ser ut som en soldat."
"Jag minns inte."
"Den döde är min fader Brint", förklarar Keftar. "Hålans burgmeister och andlige ledare. Vi tillber Verhu, basiliskernas enda sanna huvud, och endast med Verhus välsignelse kan jag, hans son, ta över hans roll. Men för att jag skola kunna krönas behövs det heliga föremål som förvarats i vårt tempel sedan tidernas begynnelse, ett fjäll från självaste HAN. Utan det kan jag inte ta över, Hålan kan inte få något ledarskap och min far kan inte begravas. Min farbror Aerg-Tval har alltid tillbett Arkh, lögnaren, och det är han som har stulit fjället. Han vill att alla i Hålan ska tro på det han tror på. Vi är sjuka och svultna här, du främling är en krigare. Jag kan se att du är en god man. Jag ber dig, å byns vägnar, att finna slusken Aerg-Tval och återta det som ska rädda Hålan."
"Jag är ingen god man", säger jag. "Vad blir min belöning?"
"Vår tacksamhet."
 

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
SCEN 1, KEFTAR
Slutmål: Finna fjället från HAN och återlämna det till Keftar i Hålan
Delmål: Få tak över huvudet.
Karaktärer: Åsna, Hund

//Här börjar jag mitt spel.//

Keftars fru räcker fram ett trästop med härsken getmjölk. Ett av hennes fingrar har fastnat på stopet.
"Ingår tak över huvudet tills stormen dragit förbi i denna tacksamhet?" frågar jag och tömmer stopet. Det smakar skit.

//Låter Keftar mig stanna? Jag tror att det är sannolikt med tanke på vad han har bett mig om. Jag frågar oraklet. 7, 8, 4. Jag lägger på sannolikhetstärningens resultat på orakeltärningens. 7+4 ger 10 (svaret kan aldrig bli högre än 10). Exceptionellt ja (jag får något extra). Ja, och han ger mig kost och logi så länge jag stannar.//

"Du kan stanna i kärringen Jotnas gamla hydda så länge du är kvar i Hålan", säger Keftar. "Hon gick hädan denna morgon. Om det finns någon mat kvar i hyddan är det din. När ger du dig av?"
"Så fort stormen dragit förbi. Var kan jag hitta slusken Aerg-Tval någonstans?"

//Jag slår fram ord på ordlistorna för att få svar. 1, 5, 4 ger verbet "brinna" och 1, 7, 3 ger substantivet "egendom". Det låter för mig som att Brint har ägor som har brunnit.

Jag frågar oraklet om man måste färdas för att ta sig dit och detaljtärningen om hur långt det är. Avstånd finns inte med som exempel i listan så jag gör snabbt en egen: Kort/Medel/Långt. Jag slår 9, 4, 3. 9 ger ett "ja" och 4 ger medellångt avstånd. Jag tänker att det är några dagars färd.//

"Min far ägde en gård och åkrar med rovor", svarar Keftar. "Men stråtrövare brände allt. Den ligger minst två dagars färd åt nordväst på din skrangliga åsna. När vi kastade ut Aerg-Tval drog han dit med sina usla anhängare. Lite av gårdshuset hade klarat sig och de stal timmer från Hålan för att reparera."
 

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
SCEN 2, FÖRBEREDELSER
Slutmål: Finna fjället från HAN och återlämna det till Keftar i Hålan
Delmål: Ordna proviant och utrustning inför avresan
Karaktärer: Åsna, Hund

//Det är en ny dag och jag slår T20 för Nechrubels nedräkning. Jag slår 1 och aktiverar en plåga. Jag slår T66 för vilken och får 12: "Och marken ska skälva och brista. Och ur sprickornas djup ska giftiga ångor stiga och i tio dagar ska världen döljas i giftgrönt dis."

Jag slår för väder enligt Mörk Borg och får "rått som i graven".//

Jag vaknar av att jag hackar tänder. Min andedräkt står vit från mun och näsa. Att hunden ligger mot mig och skakar hjälper föga och inte heller kärringen Jotnas lappade filt. Hyddan har så många hål att jag lika gärna kunde sovit ute, men torvtaket har i alla fall skyddat något mot regnet.

När jag går upp och äter lite av kärringens färdigtuggade mat hör jag hur folket i Hålan lamenterar och jämrar sig. Då jag går ut ligger ett sjukligt grönt dis över byn och dess taniga invånare sitter på knä med armarna sträckta mot himmelen. Det luktar svavel och bränd avföring. Jag får veta att marken har spruckit under natten, att de giftiga ångorna kommer från underjordens mörkaste hålor och att detta är ett säkert tecken på att undergången är nära.
"Närmare!" påpekar jag och skrattar. "Inte nära!" förklarar jag. "Närmare!" Mitt skratt övergår i hosta då de giftiga ångorna fräter min luftstrupe och bränner mina lungor. "Finns det något ställe man kan köpa vapen och annat på här i byn?" frågar jag sedan.

//Gör det det? Osannolikt tror jag. Men om det gör det vill jag att detaljtärningen ska berätta hur stort utbud det finns. Jag frågar oraklet. 9, 2, 1. 9-1 är 8, så ja, det finns faktiskt en butik. Men 2 på detaljtärningen visar att utbudet är litet.//

"Halte Kvetin säljer lite saker från sin stuga", hostar den böldtäckta kvinnan jag talar med. "Skit han samlat på sig. Men med lite tur har han vad du behöver."

//För att ta reda på vem Kvetin är och hur han bemöter mig slår jag på bemötandegeneratorn och apparansgeneratorn. Jag slår på bemötandegeneratorn: 9, 2, 1. 9 ger att han bemöter mig godhjärtat, 2 betyder att han har en melankolisk personlighetstyp. T8 hamnade längst upp när jag slog tärningarna och berättar att han i det här fallet, som försäljare, är lika skicklig som mig när det gäller förhandling.

Jag slår på apparansgeneratorn: 2, 4, 1. Jag ignorerar T10:an då jag redan vet att han är en man. 4 ger att han är i vuxen ålder och 1 ger ektomorf kroppstyp.//

Jag slår upp dörren till Kvetins stuga och ser ett sammelsurium av skräp som täcker väggar, hänger från taket och ligger i högar på golvet. Kvetin själv ligger och gråter under ett belamrat matbord som också används som disk.
"Är det du som är Halte Kvetin?" frågar jag.
"Undergången är här!" hulkar Kvetin.
"Bara dess andedräkt", säger jag. "Jag behöver ett zweihänder."
"Vad är ett zweihänder?" frågar Kvetin och reser sig. Han är lika ful som han är halt.
"Ett svärd stort som en man", säger jag. "Ett svärd så stort att man oftast bara behöver dra det för att striden ska vara över och ens fiende ligger på marken och ber om nåd."

//Har Kvetin ett sånt? Osannolikt. Men om svaret blir "ja" vill jag att detaljtärningen ska ge mig kvalitén på svärdet. 8, 7, 1. Jag har tur igen. 8-1 blir 7 och är ett "ja". Dessutom ger 7 på detaljtärningen att svärdet är av god kvalitet.//

Kvetin torkar snor från näsan med en långsmal, tanig arm.
"Trot eller inte, främling", säger han. "Men jag grävde upp ett sånt från en gra… från en grop, menar jag, då jag skulle gräva en brunn."
"Jag struntar i hur du fått tag på det. Var är det någonstans?"
"Jag använder det som stöttestock till taket i mitt uthus."
"Vad kostar det?"
"60 blänkilänkande silvermynt!"
Jag tittar i min pung. Det är precis vad jag har.
"Mindre!" säger jag i ett försök att förhandla.

//Här använder jag Mörk Borgs regler. Jag sätter svårighetsgraden (SG) till 8 då Kvetins bemötande är godhjärtat. Jag slår T20-1 för min Närvaro och får 19. Jag lyckas!//

"40 då", säger Kvetin. "För dig främling. Man har ju hört att du ska rädda Hålan."

Jag köper även eldstål (4s), ett rep (4s, 10 meter), en snara (5s), och tittar sedan dystert på de få silvermynt jag har kvar i min näve. Innan jag lämnar Kvetin rycker jag bort mitt gigantiska zweihänder från hans uthus och garvar gott när plankorna trillar ihop över hans stackars son.
"Fick du träsmak?" skrattar jag.

Från Jotuns hus tar jag maten som finns kvar och hennes äckliga, gamla filt. Från den spruckna brunnen fyller jag mitt vattenskinn med brunt vatten.
 

Skymning

Nattens barn
Joined
3 Feb 2020
Messages
144
SCEN 3, UNDERSÖKNING
Slutmål: Finna fjället från HAN och återlämna det till Keftar i Hålan
Delmål: Ta reda på mer om brottet
Karaktärer: Åsna, Hund

Innan jag ger mig av bestämmer jag mig för att ta en tur till templet, där fjället blev stulet, och se om jag kan få reda på något mer än det som Keftar sagt mig.

Stentemplet är till stora delar raserat och täckt av mossa och växtrankor, men man kan fortfarande se flera groteska statyer föreställande HAN genom den sjukligt, gröna dimman. Jag behöver pinka och lättar blåsan mot en av de tunga stenväggarna, som är ristade med ockulta tecken, innan jag går in genom de sneda, möglande trädörrarna.

//Finns det någon här? 7, 3, 2. Ja.

Jag slår fram en person på bemötandegeneratorn och apparansgeneratorn. Jag slår på bemötandegeneratorn: 7, 5, 5.

Jag fick samma siffra på två av tärningarna och bemötandegeneratorn genererar oväntade händelser. T10 låg längst till vänster när jag slog tärningarna så det är något positivt. T6 visade 5 och det betyder att händelsen påverkar mitt slutmål. Jag tar tag i det så fort jag slagit fram resten av personen.

7 ger att personen bemöter mig artigt, 5 betyder att den har en sangvinisk personlighetstyp.

Jag slår på apparansgeneratorn: 9, 7, 3. 9 ger att personen är en man, 1 ger att han är ett barn och 3 ger endomorf kroppstyp.

Jag bestämmer att pojken är en novis i templet.

Så vad är det för oväntad händelse som påverkar mitt slutgiltiga mål? Jag slår fram ord på ordtabellerna: "övervinna", "chock". Det ger mig idén att Keftar inte alls vet vem som stal fjället. I sorgen efter sin faders död skuldbelägger han bara den han hatar mest. Det positiva (min T10 låg längst till vänster) är att pojken har en ledtråd till den egentliga boven så att jag slipper gå till Aerg-Tval när han är oskyldig.

Jag slår fram två ord till: "sprida", "krig". Den som tagit fjället vill att de som bor i Hålan ska börja strida inom byn. Jag får en idé om en häxa som lever på andras olycka och som dessutom kan ha användning för fjället.//

"Var hälsad, främling", säger en rundlagd pojke i en särk som för något århundrade sedan hade kunnat kallas vit. "Mitt namn är Karva och jag är novis här i templet tillägnat den evigt sanningssägande Verhu."
"Evigheten är snart slut", säger jag och viftar bort lite grön dimma som försöker retas genom att göra virvlar framför mitt ansikte.
"Inte om vi kan blidka Verhu med gåvor", säger pojken med ett glatt leende som blottar hans svartnade tänder. "Om vi återfår vårt fjäll, som vi dyrkat troget i generationer, kommer lyckan stå oss bi. Templet kommer återbyggas, gåvor kommer läggas på hög och Verhu kommer stoppa det oundvikliga ödet."
"Skitprat!"
"Keftar har sagt att ni är Verhus besudlade helgonriddare, skickad av Verhu själv enligt profetian, att hjälpa oss när allt hopp är ute och allt är som mörkast."
"Jag pissade just på tempelväggen!"
"Ni har helgat vår heliga plats, främling", säger pojken med ett tacksamt flämtande och bugar vid mina lortiga stövlar. "Vad kan jag hjälpa eders vördade helgonriddare med?"
"Såg någon vem som stal fjället?"

//Gjorde någon det? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra de såg personen. 5, 1, 2. "Nej"//

"Nej", svarar pojken som ligger kvar vid mina fötter.
"Fanns det några spår efter tjuven?"

//Fanns det det? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra spåret var. 8, 7, 1. Svaret är "ja" och detaljtärningen visar att spåret är bra.//

"Ja", säger pojken.
Han tar mig till ett söligt altare där det står en obehaglig fetisch bestående av tänder och skelettdelar hopknutna med blodiga senor.
"Tjuven lämnade det här", förklarar pojken, sedan lägger han sina svettiga händer om min ena hand. Han tittar sig oroligt omkring och viskar sedan: "Jag tror inte att det är Aerg-Tval som har stulit fjället. Keftar är för sjuk av hat mot sin farbror för att se något annat, men det här är en trollpackas värv."
"Trollpacka?" säger jag och känner fler rysningar än jag vill erkänna snirkla sig runt min ryggrad.
"Det ryktas om att det bor en trollpacka vid namn Blinda Börda här i trakten", säger pojken. "Det sägs att hon äter barn, kokar brygder på deras fett och livnär sig på andras olycka."
"Festligt", säger jag och försöker le. "Någon som vet vart hon håller hus?"

//Gör någon det? Jag tror att det är sannolikt om hon rör sig i trakterna. Om svaret är "ja" vill jag också veta hur lång bort hon bor. 1, 3, 4. 1+4 är 5. Svaret är "nej".//

"Nej, främling."

Jag gnisslar tänder och undrar varför jag tog på mig det här. En blixt i skallen skulle förmodligen varit mycket trevligare än att möta en trollpacka. Och nu vet jag inte ens vart jag ska ta vägen. Jag visslar till mig hunden.
"Lukta på den här", säger jag och håller fetischen framför dess nos.
Hunden gnyr och ryggar tillbaka, fast luktar sedan försiktigt.
"Sök!"

//Kan hunden följa ett luktspår? Osannolikt med tanke på regnet. 7, 5, 3. 7-3 är 4. "Nej".//

Det gör inte hunden. Istället gnyr den mer, rullar ihop sig och börjar slicka sig i stjärten som tröst.
"Byracka!" säger jag och börjar leta spår.

//Finns det fler spår efter tjuven? Om svaret är "ja" vill jag också veta hur bra de är. 8, 2, 5. Det finns spår, med de är dåliga.

Jag använder Mörk Borg och slår för Närvaro för att se om jag hittar dem. SG 14 då spåren är dåliga. Jag får precis 14.//

Jag börjar vid altaret och hittar snart svaga spår som ser ut att komma från människostora kycklingfötter. Och alla vet ju att häxor har kycklingfötter. Jag ryser och följer stegen ut genom en spricka i tempelväggen där de upphör i den slaskiga gyttjan. Nåväl, jag har i alla fall fått en riktning.

Jag går fram till min färdigpackade åsna, sitter upp och ger mig av från byn. Bakom mig står novisen och vinkar.
"Farväl, helgonriddare. Lycka till!"
"Skit på dig!" blir mitt svar.
 
Last edited:
Top