Lovecraftesque - "Skräcken i Sandskogen" Nazister möter societén i 1930-tals sommaridyll.

[Gerkub]

Jag tar gärna emot tankar och idéer om mitt första försök att skriva ett scenario. Jag har inte testat det själv, men det skulle vara kul att veta vad ni tycker om det. Jag tycker det är svårt att komma på en bra Styrka för vittnet, utan det blir mest generella karaktärsdrag.

Baserat på verkliga skrönor.

Skräcken i Sandskogen

Vittne: Hilda Nilsson, 25 år, stort arv, nyligen hemkommen från resa genom Europa. Brorsdotter till Georg Nilsson.
Äventyrlig, uppmärksam, social, nyfiken


Andra karaktärer:
Skohandlare Georg Nilsson, ca 50 år, ägare till villan och värd för festen. En skrupelfri man med pengar och kontakter. Känd i grannskapet för att vid flera tillfällen ha hissat Tysklands nazistflagga.

Margaretha Nilsson, ca 50 år, fru till Georg. Hon minglar runt och är den perfekta värdinnan för festen, men det går att ana sprickor i fasaden. Tjänstefolket verkar rädda för henne.

Ulla Gren, ca 35 år, familjens hushållerska och basar över det för tillfället extrainkallade tjänstefolket som tjänstgör på festen. Kylig och professionell även under stor press. Det går nästan till och med att ana ett litet leende på hennes läppar.

Olof Ljungman, i 40-årsåldern, är känd i finare kretsar som rik filantrop med intresse för nyandlighet och meditation. Han har en härjad uppsyn med påsar under ögonen, som om han inte sovit särskilt väl den sista tiden.


Plats och era:

1930-tal. Skohandlare Nilsson har fest i sin sommarvilla i sandskogen i Ystad, ett stenkast bort från sandstranden och havet. Huset är byggt i prålig “grosshandlarstil”, 1890-tal, i ljust målat trä med utsökta detaljer av träsnideri med tillhörande veranda.

Den stora tjusiga trädgården är för tillfället utrustad med långbord utsmyckade med blommor och lyktor. Vid dåligt väder kan festen flyttas in i salongen. Tjänstefolket håller till i köket och passar upp på gästerna.


Andra platser:

Ovanvåningen. En trappa upp från salongen finns värdparets sovrum och ett annat, låst, rum.

Källaren. Genom köket finns en dörr som går ner till källaren. Trappan är gjord av murket trä. Det är mörkt.

Skogen. Tall- och lönnskog med buskar som omger villan. En skuggig, stilla plats. En stig går från villan till stranden.

Stranden. Långsträckt sandstrand ca 50 meter från villan. Långa bryggor går ut i öppet hav och några fiskebåtar ligger uppdragna. En hög av ris och stockar har samlats ihop på stranden.


Ledtrådar:

Bland festdeltagarnas sorl och klirrande med glas och bestick hörs vagt en sång. Ingen verkar sjunga och ingen annan verkar höra den.

En bris från havet för med sig en doft av rutten tång och något sötaktigt.

Delar av blomsterarrangemangen på borden har vissnat hastigt. Det ser ut som att vissa blommor nästan håller på att lösas upp och smälta ut på dukarna.

En figur syns ett ögonblick i ett fönster på ovanvåningen.

Små pölar av vätska på golvet. Även gräsmattan verkar sumpig och övervattnad på vissa ställen.

En av tjänstefolket och en festdeltagare stirrar på varandra lite för länge.

En efter en börjar festdeltagare försvinna.

Alla på festen slutar prata nästan samtidigt, och fortsätter ett ögonblick senare som om inget har hänt.

Från buskage hörs ljudet av grenar som knäcks som om någon rör sig där. Från skogen hörs något som låter som fnitter.

En ihållande ton, ett gällt pipande eller någon sorts mistlur, hörs från en eller flera riktningar.

Figurer syns på stranden. Vissa av dem bär ljus eller facklor.

En person håller en nyckel stelt framför sig som om det fanns en osynlig dörr där.

Människor står i en ring runt någon eller något


Kort:

Hostile group
Inhuman creature
Victims
Visions
Warped bodies.


Förslag på namn på andra festdeltagare:

Hans Haselius
Rut Haselius
Henrik Gottlieb
Agda Svensson
Sten Svensson
Inga Bromander
Elin Wallin
Gerda Wallin
Holger Kristiansen
Gustav Klintberg
Ellen Klintberg
Edward Rosenius
Ivar Horn
Ingvar Adolfsson
Elsa Adolfsson

 

[Genesis]

Jag känner att det är svårt att bedöma ett scenario till Lovecraftesque. Delvis för att jag inte riktigt ser poängen med dem. Lite som med korten. Jag får känslan av att de färdiga scenariona finns i boken för att ta upp sidor och göra spelet mer säljbart. Men jag har aldrig använt något. Det går såpass snabbt att göra gemensamt att man inte sparar så mycket tid, och inget av det som preppas känns som att det är saker som egentligen vinner på att vara genomtänkta. Det är inte som relationsscheman i dramaspel, där man kan få ut bra grejer genom noga uttänkta och vägda relationer. Här är det mest idéfrön, och sådant kan man ganska lätt spotta ur sig ett gäng utan hjälp.

 

[Gerkub]

Jag känner att det är svårt att bedöma ett scenario till Lovecraftesque. Delvis för att jag inte riktigt ser poängen med dem. Lite som med korten. Jag får känslan av att de färdiga scenariona finns i boken för att ta upp sidor och göra spelet mer säljbart. Men jag har aldrig använt något. Det går såpass snabbt att göra gemensamt att man inte sparar så mycket tid, och inget av det som preppas känns som att det är saker som egentligen vinner på att vara genomtänkta. Det är inte som relationsscheman i dramaspel, där man kan få ut bra grejer genom noga uttänkta och vägda relationer. Här är det mest idéfrön, och sådant kan man ganska lätt spotta ur sig ett gäng utan hjälp.

När jag var helt ny på hobbyn och först läste boken tyckte jag att scenariona gav en ganska bra fingervisning på vad som är möjligt och lite vilken känsla som eftersträvas. Men jag blev som du inte superduper-taggad på att spela nåt av dom. Jag tror att ett av spelets styrkor är att det ger verktyg att kunna sätta en viss specifik känsla i berättelsen, nästan oavsett innehåll, så prepp behövs ju inte egentligen som du säger.
Syftet med att testa skriva ett själv var lite att utforska vad som går att göra med det. Det handlar inte så mycket om att spara tid, mer att jag vill förmedla en väldigt specifik ton knuten till en specifik sorts plats utan att nödvändigtvis gå in på detaljer. Inspirerat av historier av Lovecraft, Arthur Machen, M.R James, blandat med lite "Den Enfaldige Mördaren" och verkliga historiska och politiska teman. Jag ska testa spela det här med min grupp och återkomma om det var nåt att ha och också nåt annat förskrivet innan jag avfärdar det helt.

Ett som jag faktiskt är sugen på att spela är "Pizza Time!", av Jason Cordova. Många bra och lite småäckliga idéer som förmedlar en tydlig ton tycker jag.

 

[Rickard]

Nu har jag bara spelat Lovecrafteque en gång, men jag kände att det blev mycket att ta in i det du skrivit. Less is more. För ett samberättarrollspel så vill jag bara ha något att improvisera från; något som jag kan göra mitt egna av. Jag känner att du har dragit in för mycket av dig själv i det där (och detta kan vara kritik mot de andra scenariona också, om du bara följt deras exempel). Jag hade nöjt mig med saker som ger en idé att spinna vidare på.

Villan. Ett låst rum.​

​

Källaren. Mörkt. Murket trä.​

​

Skogen. Orangea löv täcker marken.​

​

Havet. Ekor uppdragna på stranden.​

Tanken jag hade här var att beskriva något genom att gå emot första beskrivningen. Jag beskriver att det finns ett hav, men går emot beskrivningen genom att nämna något som inte finns i havet.

 

[Gerkub]

Nu har jag bara spelat Lovecrafteque en gång, men jag kände att det blev mycket att ta in i det du skrivit. Less is more. För ett samberättarrollspel så vill jag bara ha något att improvisera från; något som jag kan göra mitt egna av. Jag känner att du har dragit in för mycket av dig själv i det där (och detta kan vara kritik mot de andra scenariona också, om du bara följt deras exempel). Jag hade nöjt mig med saker som ger en idé att spinna vidare på.

Villan. Ett låst rum.​

​

Källaren. Mörkt. Murket trä.​

​

Skogen. Orangea löv täcker marken.​

​

Havet. Ekor uppdragna på stranden.​

Tanken jag hade här var att beskriva något genom att gå emot första beskrivningen. Jag beskriver att det finns ett hav, men går emot beskrivningen genom att nämna något som inte finns i havet.

Ja du sätter fingret på ett vanligt problem med de andra scenarierna, som jag ju hade lite som mall när jag skrev. Det kan vara mycket att ta in och ibland lite svårt att se hur man ska kunna göra sin egen spinn på deras idéer. Du har helt rätt, jag ska skära ner och förfina texten. Också väldigt bra idé med de lite motsägelsefulla beskrivningarna. Det lämnar luckor som går att fylla och antyder saker som inte behövs sägas rakt ut.
Tusen tack!