Krickdala Landsbygdens känslor

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Det slog mig för övrigt här ikväll att jag kanske börjat lite i fel ände, och att jag istället för att tänka ut "lantliga scener" kunde ha börjat med de frågor som jag faktiskt skulle vilja ställa till spelarna om deras rollpersoner, och som jag som spelare skulle uppskatta och bli glatt överraskad av att få ställda till mig, och sen skriva bilder och händelser utifrån dem. Jag ska kamma igenom ett par listor över frågor att ställa till fiktiva karaktärer och sånt där, tips i kreativt skrivande, som jag har samlat på mig sen tidigare, så får vi se.

*

Edit: Det fattas en grej, till en T20. Det kanske kan räcka. Om nån har förslag på fler grejer så posta dem gärna. Om inte annat fattas ju ett sista resultat.

----

1. En hök ger ifrån sig ett genomträngande skri. Den kretsar några varv över ängar och gärdsgårdar, men den bryr sig inte om er, eller ser er inte. Den befinner sig så högt uppe på himlen att ni blir yra av att titta upp den.
Vart skulle ni flyga om ni kunde, och varför?

2. En grävling som arbetar som daglönare på traktens gårdar vilar sig från ett för årstiden lämpligt hårt arbete. Han har lagt ut en filt på en sten och sitter och tuggar i sig mackor, som han gärna bjuder på. Så öppnar han med sina jordiga, stora tassar, mycket försiktigt en spetsnäsduk i vilken han har tre mandelkakor. Han sniffar med sin stora nos och säger:
”Den här doften påminner mig om min kära mor, som bakade sådana här varje söndag.”
Vilken doft påminner er om era barndomar?

3. En hoprasad poststation från amfibiekejsardömets tid står bland nässlor och ormbunkar. Ni tittar kanske lite i de tomma, trånga rummen. Solen faller genom det öppna taket, mellan bjälkar och lövverk. En ärgad kopparskylt berättar att stationen för trehundra somrar sedan restes av ”Herr Lövgroda Gabril Gyllenfläck, Bey Över Postgången I De Norra Provinserna”.
Tror ni att någon kommer att minnas er om trehundra somrar, och för vad? Spelar sådant någon roll för er?

4. En herde driver en hjord av den sortens grönspräckliga skalbaggar som man kan göra ost och smör av över kullarna. Herden har en vassflöjt och spelar en melodi som ni har hört många gånger när det är dans på Krickdala äng på lördagskvällarna, och många smådjur dansar i par och ring: inte sällan uppstår kärlek där.
Går ni till danserna på lördagskvällarna? Får melodin er att tänka på någon särskild person som väntar därhemma, eller på något helt annat?

5. Ni passerar en gård där barnen har klätt ut sig till höstälvor och ugglor, med hjälp av löv och sparvfjädrar och kvistar och pinnar, och far fram över ängar och åkrar.
Om det var maskerad — vad skulle du klä ut dig till i så fall?

6. En pratsjuk och nyfiken kråka följer efter er en bit på vägen. Han kan berätta både det ena och det andra om trakten, men är inte särskilt intelligent, och han har den märkliga egenheten att avsluta nästan allt han säger med ordspråket:
”Gamla kvastar sopar bäst.”
Har du någon fras eller något ordspråk som du säger alldeles för ofta?

7. En staty i vit sten, halvt övervuxen av mossa, som föreställer en mus i naturlig storlek. Musen håller fram en tiggarskål. Är man rik förväntas man lägga ett mynt i skålen, eller — om man vill bli förlåten alla sina fel av Barfotakungen eller av den eventuella Skapare som sände honom: ”Det man älskar allra högst i världen”. Är man fattig kan man istället ta ett av de kopparmynt som redan ligger där, eller något av de andra tingen: en ring av guld med en inskription på ett ondskefullt klingande språk, ett silvermedaljong med ett foto av en ung, stilig vessla klädd i plommonstop, en vissnad ros, och en ensam vit pärla.
Lägger ni något i skålen? Varför eller varför inte?

8. Mor och dotter åkersork arbetar på sin gård, med något för årstiden lämpligt hårt arbete: plöjer och planterar rovor, skördar krusbär, bränner ris. Modern har dessutom ett liten telning i ett tygknyte på magen. När den lille snorar snyter hon honom i en linnenäsduk, utan att sluta arbeta.
Berätta om era egna mödrar.

9. En fågelskrämma med en sopprot till huvud och en pipa i min lutar på en åker. Den är inte särskilt bra på att skrämma bort fåglar. Tvärtom: sparvar och svalor kommer i svärmar och äter av halm som utgör dess bröstkorg. Det ser ut som om de plockar strån av dess hjärta och flyger bort med dem.
Vad är det värsta du har gjort mot någon du älskar?

10. Två hest skrattande unga skator flyger tillsammans över åkrarna, leker och jagar varandra genom träd och staket. Man ser att är bästa vänner. De försvinner så småningom bort över himlen.
Har du en bästa vän?

11. En aspirerande ung konstnär har slagit upp staffli och målar ett porträtt av sin storasyster, sittande i en gunga som hänger från ett äppelträd. Runt dem växer maskrosor.
Ni märker att systern har en svart fläck över ena ögat på tavlan, som hon inte har i verkligheten, och konstnären förklarar:
”Hon har alltid velat ha en sån där, för det har vår kusin, och hon är den vackraste kaninen i hela trakten. Det säger alla. Enda anledningen till att min syster står modell är att jag målar henne sådär.”
Om du kunde lägga till eller ta bort något hos dig själv lika lätt som när man målar en tavla, men som inte har att göra med hur du ser ut, vad skulle det i så fall vara?

12. En gammat trött hare med grå morrhår står och hackar med ett spett i sin leriga åker. Päls och kläder är täckta av gyttja. Han ber er om hjälp med att få bort en stor och kantig stenbumlig. Ni kommer förstås bli alldeles täckta av lera, precis som han, men ni kan ju alltid ta ett dopp i en bäck i närheten, och i utbyte mot hjälpen kan ni få plocka så många rovor ni vill ur hans åker.
Vad säger ni till varandra när ni kliver ut på den gyttjiga åkern, och era tassar och kläder blir smutsiga? Är det härligt eller hemskt? Vad säger ni till varandra när ni efteråt tvättar av er i den porlande bäcken?

13. Någon har hängt tygleksak på en gren. Ägaren måste ha tappat den under en resa. Den är lappad och lagad och ser alldeles sönderälskad ut.
Vilka var era favoritleksaker när ni var små?

14. Ni passerar en skarp krök i vägen och hör någon snyfta nerifrån ett dike övervuxet av ogräs. En grodpojke ligger där inne bland tistlarna, med uppskrapat knä ocn sin nya cykel bredvid sig.
När grät ni senast och varför?

15. En pojke har rymt hemifrån och gömmer sig i ett träd eller hoppar på tåget, för han skäms så hemskt över att ha spillt en hel skål med soppa i knät just när grannflickan som han är kär i var och hälsade på med sin familj.
Vad är det pinsammaste som har hänt er? Berättar ni om det eller inte?

16. En myrstig korsar er väg, eller korsar den lilla träplattformen där tåget har stannat för att släppa av passagerare. Myrorna bär blad, bär och barr till sin stack, på ett rakt led. Ni stannar till och tittar på dem en stund.
Vad säger ni till varandra eller till er själva om myrornas flit?

17. En höjd där man ser ut över åkrar och små torp med rykande skorstenar.
Hur tänker ni er att livet skulle se ut om ni bodde i ett av torpen? Skulle dagarna vara olidligt händelselösa, utan Krickdalas veckoblad och torg och operahus, eller skulle ni äntligen känna lugn, och kanske ha tid att skriva den där romanen, eller lära er sy korsstygnsbroderier?

18. En gårdfarihandlare, kanske en vessla eller räv, klädd i stor hatt med en silverspänne, möter er på en stig eller landsväg, eller står på plattformen där tåget stannar till en stund. Han har en tam ekoxe lika stor som henne själv, på vilken hon har lastat sina varor: mössor och broderade band, yllehalsdukar och näsdukar; små lackerade trädosor, kaffe och te och exotiska kryddor; mässingsknappar att sy fast i rocken; glasögon, speglar, och rakknivar; mungigor och tumpianon; dessutom diverse enkla leksaker av pinnar och snören.
Köper ni något att ta hem som gåva, och i så fall till vem? Eller är ni sådana som älskar vackra små ting att använda själva? Eller är ni rädda för fattigdom, och sparar varenda litet mässingsmynt?

19. En soldat är på väg hem efter att ha tjänstgjort i ett av kungadömena i västern. Han bär en repad värja och en sliten, dammig uniform. Han gav sig av för att han ville ha ett äventyr, och tog tjänst hos en furste som han trodde var god och ädel, men som var som furstar är mest: hungrig efter mer makt och rädd att förlora den makt han hade. Soldaten vill inte prata om striderna han deltagit i, och förresten är det lilla kriget över, och fursten som han tog tjänst hos förlorade. Han ångrar alltihop så fasligt mycket. Nu är han är på väg hem till sin mor, som bor ensam på en gård sedan hans far blev tagen av en uggla förra hösten. Han reagerar på all sorts vänlighet med mildhet och förvirring.
Vad som ni har gjort i det förflutna ångrar ni mest av allt?

20.
 
Last edited:

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,561
Location
Fallen Umber
Jag tror att hon kommer ha stor glädje av tabellen, oavsett om hon får Ödespoäng eller inte. Ödespoängen är mer där för att på något sätt säga till spelarna att "detta har samma tyngd som fysiska utmaningar; detta är också en del av spelet". Kanske skulle jag skippa det, och även promptarna, om jag spelade med vuxna med god känsla och sådär.
Nejdå, jag tror att det kan fungera fint, den delen av mitt inlägg var mest en fundering som kan vara användbar att ha i bakhuvudet, så att säga. Jag gillar promptarna.

Men hon är ju bara sex år än, och alltså hon skulle ju rasera hela den här idiotdjupa pettimetervärlden som jag sitter och bygger upp om nätterna. Hon förstår till exempel inte skillnad på en knalle med licens från kungen och en mer vanlig gårdfarihandlare, eller en adelssläkt som går tillbaka till ett landägande frälse i ett av västerns kungadomen och amfibiernas titlar, som ju snarare är en sorts kristallisering och fetischisering av den sena kejserliga byråkratins ämbeten.
😂
Det är tur att det finns andra som mer än gärna fördjupar sig i det, då.
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,423
Location
Nirvana
Det slog mig för övrigt här ikväll att jag kanske börjat lite i fel ände, och att jag istället för att tänka ut "lantliga scener" kunde ha börjat med de frågor som jag faktiskt skulle vilja ställa till spelarna om deras rollpersoner, och som jag som spelare skulle uppskatta och bli glatt överraskad av att få ställda till mig, och sen skriva bilder och händelser utifrån dem. Jag ska kamma igenom ett par listor över frågor att ställa till fiktiva karaktärer och sånt där, tips i kreativt skrivande, som jag har samlat på mig sen tidigare, så får vi se.

*

Edit: Det fattas en grej, till en T20. Det kanske kan räcka. Om nån har förslag på fler grejer så posta dem gärna. Om inte annat fattas ju ett sista resultat.

----

1. En hök ger ifrån sig ett genomträngande skri. Den kretsar några varv över ängar och gärdsgårdar, men den bryr sig inte om er, eller ser er inte. Den befinner sig så högt uppe på himlen att ni blir yra av att titta upp den.
Vart skulle ni flyga om ni kunde, och varför?

2. En grävling som arbetar som daglönare på traktens gårdar vilar sig från ett för årstiden lämpligt hårt arbete. Han har lagt ut en filt på en sten och sitter och tuggar i sig mackor, som han gärna bjuder på. Så öppnar han med sina jordiga, stora tassar, mycket försiktigt en spetsnäsduk i vilken han har tre mandelkakor. Han sniffar med sin stora nos och säger:
”Den här doften påminner mig om min kära mor, som bakade sådana här varje söndag.”
Vilken doft påminner er om era barndomar?

3. En hoprasad poststation från amfibiekejsardömets tid står bland nässlor och ormbunkar. Ni tittar kanske lite i de tomma, trånga rummen. Solen faller genom det öppna taket, mellan bjälkar och lövverk. En ärgad kopparskylt berättar att stationen för trehundra somrar sedan restes av ”Herr Lövgroda Gabril Gyllenfläck, Bey Över Postgången I De Norra Provinserna”.
Tror ni att någon kommer att minnas er om trehundra somrar, och för vad? Spelar sådant någon roll för er?

4. En herde driver en hjord av den sortens grönspräckliga skalbaggar som man kan göra ost och smör av över kullarna. Herden har en vassflöjt och spelar en melodi som ni har hört många gånger när det är dans på Krickdala äng på lördagskvällarna, och många smådjur dansar i par och ring: inte sällan uppstår kärlek där.
Går ni till danserna på lördagskvällarna? Får melodin er att tänka på någon särskild person som väntar därhemma, eller på något helt annat?

5. Ni passerar en gård där barnen har klätt ut sig till höstälvor och ugglor, med hjälp av löv och sparvfjädrar och kvistar och pinnar, och far fram över ängar och åkrar.
Om det var maskerad — vad skulle du klä ut dig till i så fall?

6. En pratsjuk och nyfiken kråka följer efter er en bit på vägen. Han kan berätta både det ena och det andra om trakten, men är inte särskilt intelligent, och han har den märkliga egenheten att avsluta nästan allt han säger med ordspråket:
”Gamla kvastar sopar bäst.”
Har du någon fras eller något ordspråk som du säger alldeles för ofta?

7. En staty i vit sten, halvt övervuxen av mossa, som föreställer en mus i naturlig storlek. Musen håller fram en tiggarskål. Är man rik förväntas man lägga ett mynt i skålen, eller — om man vill bli förlåten alla sina fel av Barfotakungen eller av den eventuella Skapare som sände honom: ”Det man älskar allra högst i världen”. Är man fattig kan man istället ta ett av de kopparmynt som redan ligger där, eller något av de andra tingen: en ring av guld med en inskription på ett ondskefullt klingande språk, ett silvermedaljong med ett foto av en ung, stilig vessla klädd i plommonstop, en vissnad ros, och en ensam vit pärla.
Lägger ni något i skålen? Varför eller varför inte?

8. Mor och dotter åkersork arbetar på sin gård, med något för årstiden lämpligt hårt arbete: plöjer och planterar rovor, skördar krusbär, bränner ris. Modern har dessutom ett liten telning i ett tygknyte på magen. När den lille snorar snyter hon honom i en linnenäsduk, utan att sluta arbeta.
Berätta om era egna mödrar.

9. En fågelskrämma med en sopprot till huvud och en pipa i min lutar på en åker. Den är inte särskilt bra på att skrämma bort fåglar. Tvärtom: sparvar och svalor kommer i svärmar och äter av halm som utgör dess bröstkorg. Det ser ut som om de plockar strån av dess hjärta och flyger bort med dem.
Vad är det värsta du har gjort mot någon du älskar?

10. Två hest skrattande unga skator flyger tillsammans över åkrarna, leker och jagar varandra genom träd och staket. Man ser att är bästa vänner. De försvinner så småningom bort över himlen.
Har du en bästa vän?

11. En aspirerande ung konstnär har slagit upp staffli och målar ett porträtt av sin storasyster, sittande i en gunga som hänger från ett äppelträd. Runt dem växer maskrosor.
Ni märker att systern har en svart fläck över ena ögat på tavlan, som hon inte har i verkligheten, och konstnären förklarar:
”Hon har alltid velat ha en sån där, för det har vår kusin, och hon är den vackraste kaninen i hela trakten. Det säger alla. Enda anledningen till att min syster står modell är att jag målar henne sådär.”
Om du kunde lägga till eller ta bort något hos dig själv lika lätt som när man målar en tavla, men som inte har att göra med hur du ser ut, vad skulle det i så fall vara?

12. En gammat trött hare med grå morrhår står och hackar med ett spett i sin leriga åker. Päls och kläder är täckta av gyttja. Han ber er om hjälp med att få bort en stor och kantig stenbumlig. Ni kommer förstås bli alldeles täckta av lera, precis som han, men ni kan ju alltid ta ett dopp i en bäck i närheten, och i utbyte mot hjälpen kan ni få plocka så många rovor ni vill ur hans åker.
Vad säger ni till varandra när ni kliver ut på den gyttjiga åkern, och era tassar och kläder blir smutsiga? Är det härligt eller hemskt? Vad säger ni till varandra när ni efteråt tvättar av er i den porlande bäcken?

13. Någon har hängt tygleksak på en gren. Ägaren måste ha tappat den under en resa. Den är lappad och lagad och ser alldeles sönderälskad ut.
Vilka var era favoritleksaker när ni var små?

14. Ni passerar en skarp krök i vägen och hör någon snyfta nerifrån ett dike övervuxet av ogräs. En grodpojke ligger där inne bland tistlarna, med uppskrapat knä ocn sin nya cykel bredvid sig.
När grät ni senast och varför?

15. En pojke har rymt hemifrån och gömmer sig i ett träd eller hoppar på tåget, för han skäms så hemskt över att ha spillt en hel skål med soppa i knät just när grannflickan som han är kär i var och hälsade på med sin familj.
Vad är det pinsammaste som har hänt er? Berättar ni om det eller inte?

16. En myrstig korsar er väg, eller korsar den lilla träplattformen där tåget har stannat för att släppa av passagerare. Myrorna bär blad, bär och barr till sin stack, på ett rakt led. Ni stannar till och tittar på dem en stund.
Vad säger ni till varandra eller till er själva om myrornas flit?

17. En höjd där man ser ut över åkrar och små torp med rykande skorstenar.
Hur tänker ni er att livet skulle se ut om ni bodde i ett av torpen? Skulle dagarna vara olidligt händelselösa, utan Krickdalas veckoblad och torg och operahus, eller skulle ni äntligen känna lugn, och kanske ha tid att skriva den där romanen, eller lära er sy korsstygnsbroderier?

18. En gårdfarihandlare, kanske en vessla eller räv, klädd i stor hatt med en silverspänne, möter er på en stig eller landsväg, eller står på plattformen där tåget stannar till en stund. Han har en tam ekoxe lika stor som henne själv, på vilken hon har lastat sina varor: mössor och broderade band, yllehalsdukar och näsdukar; små lackerade trädosor, kaffe och te och exotiska kryddor; mässingsknappar att sy fast i rocken; glasögon, speglar, och rakknivar; mungigor och tumpianon; dessutom diverse enkla leksaker av pinnar och snören.
Köper ni något att ta hem som gåva, och i så fall till vem? Eller är ni sådana som älskar vackra små ting att använda själva? Eller är ni rädda för fattigdom, och sparar varenda litet mässingsmynt?

19. En soldat är på väg hem efter att ha tjänstgjort i ett av kungadömena i västern. Han bär en repad värja och en sliten, dammig uniform. Han gav sig av för att han ville ha ett äventyr, och tog tjänst hos en furste som han trodde var god och ädel, men som var som furstar är mest: hungrig efter mer makt och rädd att förlora den makt han hade. Soldaten vill inte prata om striderna han deltagit i, och förresten är det lilla kriget över, och fursten som han tog tjänst hos förlorade. Han ångrar alltihop så fasligt mycket. Nu är han är på väg hem till sin mor, som bor ensam på en gård sedan hans far blev tagen av en uggla förra hösten. Han reagerar på all sorts vänlighet med mildhet och förvirring.
Vad som ni har gjort i det förflutna ångrar ni mest av allt?

20.
Kul att jag kunde bidra med ett par korn av inspiration!

Jag har, som framgick tidigare i tråden, en del av mina rötter i en gammal postsläkt. Brevbärare, postmästare, postiljoner, postkassörskor och diligenskuskar. Det låter kanske inte så upphetsande. Men som mycket annat visade det sig efter en närmre undersökning vara oväntat spännande.

Postutdelning kunde under 1700- och 1800-talen vara mycket äventyrlig. Dels fanns det poströvare (de som åkte postdiligens var beväpnade med pistol), och dels var brevbärare och postiljoner ofta tvungna att dela ut post i ensligt belägna trakter. Det kunde innebära strapatser i snöstorm, över skrangliga broar och virvlande forsar. En del brevbärare dog i tjänst. Att dela ut post var förstås också en del av rikets sammanhållning; att även folk i periferierna kunde få brev och paket var ett konkret bevis på att rikets ordning fungerade. Breven kom (oftast) fram även till avlägsna byar i exempelvis Jämtland.

När jag läste på om detta (min egen släktkrönika är påbörjad men ännu inte färdig) kunde jag inte undgå att tänka på rollspel. Och för all del även annan dramatisk fiktion. Kanske kan du eller någon annan ha glädje av detta.
 
Last edited:

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Kul att jag kunde bidra med ett par korn av inspiration!

Jag har, som framgick tidigare i tråden, en del av mina rötter i en gammal postsläkt. Brevbärare, postmästare, postiljoner, postkassörskor, diligenskuskar. Det låter kanske inte så upphetsande. Men som med mycket annat visade det sig vara oväntat spännande.

Postutdelning kunde under 1700- och 1800-talen vara mycket äventyrlig. Dels fanns det poströvare (de som åkte postdiligens var beväpnade med pistol), och dels var brevbärare och postiljoner ofta tvungna att dela ut post i ensligt belägna trakter. Det kunde innebära strapatser i snöstorm, över skrangliga broar och virvlande forsar. En del brevbärare dog i tjänst. Att dela ut post var förstås också en del av rikets sammanhållning; att även folk i periferierna kunde få brev och paket var ett konkret bevis på att rikets ordning fungerade. Breven kom (oftast) fram även till avlägsna byar i exempelvis Jämtland.

När jag läste på om detta (min egen släktkrönika är påbörjad men ännu inte färdig) kunde jag inte undgå att tänka på rollspel. Och för all del även annan dramatisk fiktion. Kanske kan du eller någon annan ha glädje av detta.
Alltså jag älskar att tänka kring postgången i historiska miljöer och fantasyvärldar, och håller helt med om att det är en underskattad källa till äventyrande. Jag skulle kunna tänka mig att bygga ett helt rollspel bara kring rollpersoner som är postryttare; en sorts weird-west planetary romance, fast alla Rollpersoner är medlemmar i Ponny-expressen; eller ännu hellre en lång kampanj där man är nån sorts variant av brevbärare från Gondor som reser runt i Midgård med viktiga brev, medan ett eller annat krig sjuder i bakgrunden.

Skälet till att jag ännu inte har skrivit ihop sysselsättningen brevbärare eller kanske budbärare till Tistelriddare är faktiskt att sådana nästan känns för beresta och hårdhudade för den första kampanjen jag spånar på. Men å andra sidan -- ska man kunna spela en ormjägare eller gammal ärrad soldat, så kanske brevbärare också är ett rimligt yrke att välja på.

Postryttaren som rider förbi och tappar en bunt brev kom inte med i tabellen här helt enkelt för att det känns som början på ett äventyr snarare än som en liten avgränsad händelse. Är det inte nästan så filmen The Postman med Kevin Costner börjar? Fast där hittar väl Costner en död brevbärare och drar på sig hans uniform, och återupprättar civilisationen.

Hursomhelst. Ditt inlägg fick mig att tänka att jag nog måste skriva ihop Bervbärare eller kanske hellre Postryttare som sysselsättning. Fast vad har den för yrkesförmåga? Utöver utmärkt lokalsinne och adresskännedom?

Hursomhelst -- tack!
 
Joined
28 Nov 2006
Messages
2,423
Location
Nirvana
Innan jag började gräva i detta historiska spår trodde jag (möjligen naivt och okunnigt) att ordet diligens var ovanligt i svenska språket. Men jag hade alltså fel. På 1800-talet fanns det en mängd diligenser och diligenslinjer i Sverige. Ordet var vanligt i tidningsartiklar från denna tid. Ofta användes diligenser för att transportera både passagerare och post. Det fanns även särskilda postdiligenser (målade i någon särskild färg, vill jag minnas).

Skulle inte någon form av postdiligenser eller postvagnar passa bra även i Krickdala? Ordet brevbärare känns möjligen väl nutida. Möjligen passar postryttare, postkusk eller postiljon bättre. Ett postverk likt det svenska passar kanske inte (?) heller in, men kanske någon annan typ av organisation? Postkuskeriet?
 
Last edited:

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
532
Alltså jag älskar att tänka kring postgången i historiska miljöer och fantasyvärldar, och håller helt med om att det är en underskattad källa till äventyrande. Jag skulle kunna tänka mig att bygga ett helt rollspel bara kring rollpersoner som är postryttare; en sorts weird-west planetary romance, fast alla Rollpersoner är medlemmar i Ponny-expressen; eller ännu hellre en lång kampanj där man är nån sorts variant av brevbärare från Gondor som reser runt i Midgård med viktiga brev, medan ett eller annat krig sjuder i bakgrunden.

Skälet till att jag ännu inte har skrivit ihop sysselsättningen brevbärare eller kanske budbärare till Tistelriddare är faktiskt att sådana nästan känns för beresta och hårdhudade för den första kampanjen jag spånar på. Men å andra sidan -- ska man kunna spela en ormjägare eller gammal ärrad soldat, så kanske brevbärare också är ett rimligt yrke att välja på.

Postryttaren som rider förbi och tappar en bunt brev kom inte med i tabellen här helt enkelt för att det känns som början på ett äventyr snarare än som en liten avgränsad händelse. Är det inte nästan så filmen The Postman med Kevin Costner börjar? Fast där hittar väl Costner en död brevbärare och drar på sig hans uniform, och återupprättar civilisationen.

Hursomhelst. Ditt inlägg fick mig att tänka att jag nog måste skriva ihop Bervbärare eller kanske hellre Postryttare som sysselsättning. Fast vad har den för yrkesförmåga? Utöver utmärkt lokalsinne och adresskännedom?

Hursomhelst -- tack!
Okej lite off topic kanske men skulle det inte kunna vara en idé. Att ha två kategorier av yrken. Dels små, vardagliga yrken, eller sysselsättningsr eller srketyper exempelvis... jag vet inte ballerina, tidningsbud, bagare, studen, fotograf kanske men med roligare namn på dem, kanske ett adjektiv typ nervös fotograf, och sen ett gäng häftiga yrken korplärling, postiljon och ormjägare.

De häftiga yrkena har fler förmågor och är generellt bättre på grejer.

Men där de mindre coola yrkena blir bättre och bättre för varje mysterium de löser så blir de coola långsamt sämre, stelare, glämskare och lite nednötta.

Jag vet inte om det passar temat riktigt, men det var en ide som slog mig
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
17,065
Location
Ereb Altor
Det slog mig för övrigt här ikväll att jag kanske börjat lite i fel ände, och att jag istället för att tänka ut "lantliga scener" kunde ha börjat med de frågor som jag faktiskt skulle vilja ställa till spelarna om deras rollpersoner, och som jag som spelare skulle uppskatta och bli glatt överraskad av att få ställda till mig, och sen skriva bilder och händelser utifrån dem. Jag ska kamma igenom ett par listor över frågor att ställa till fiktiva karaktärer och sånt där, tips i kreativt skrivande, som jag har samlat på mig sen tidigare, så får vi se.

*

Edit: Det fattas en grej, till en T20. Det kanske kan räcka. Om nån har förslag på fler grejer så posta dem gärna. Om inte annat fattas ju ett sista resultat.

----

1. En hök ger ifrån sig ett genomträngande skri. Den kretsar några varv över ängar och gärdsgårdar, men den bryr sig inte om er, eller ser er inte. Den befinner sig så högt uppe på himlen att ni blir yra av att titta upp den.
Vart skulle ni flyga om ni kunde, och varför?

2. En grävling som arbetar som daglönare på traktens gårdar vilar sig från ett för årstiden lämpligt hårt arbete. Han har lagt ut en filt på en sten och sitter och tuggar i sig mackor, som han gärna bjuder på. Så öppnar han med sina jordiga, stora tassar, mycket försiktigt en spetsnäsduk i vilken han har tre mandelkakor. Han sniffar med sin stora nos och säger:
”Den här doften påminner mig om min kära mor, som bakade sådana här varje söndag.”
Vilken doft påminner er om era barndomar?

3. En hoprasad poststation från amfibiekejsardömets tid står bland nässlor och ormbunkar. Ni tittar kanske lite i de tomma, trånga rummen. Solen faller genom det öppna taket, mellan bjälkar och lövverk. En ärgad kopparskylt berättar att stationen för trehundra somrar sedan restes av ”Herr Lövgroda Gabril Gyllenfläck, Bey Över Postgången I De Norra Provinserna”.
Tror ni att någon kommer att minnas er om trehundra somrar, och för vad? Spelar sådant någon roll för er?

4. En herde driver en hjord av den sortens grönspräckliga skalbaggar som man kan göra ost och smör av över kullarna. Herden har en vassflöjt och spelar en melodi som ni har hört många gånger när det är dans på Krickdala äng på lördagskvällarna, och många smådjur dansar i par och ring: inte sällan uppstår kärlek där.
Går ni till danserna på lördagskvällarna? Får melodin er att tänka på någon särskild person som väntar därhemma, eller på något helt annat?

5. Ni passerar en gård där barnen har klätt ut sig till höstälvor och ugglor, med hjälp av löv och sparvfjädrar och kvistar och pinnar, och far fram över ängar och åkrar.
Om det var maskerad — vad skulle du klä ut dig till i så fall?

6. En pratsjuk och nyfiken kråka följer efter er en bit på vägen. Han kan berätta både det ena och det andra om trakten, men är inte särskilt intelligent, och han har den märkliga egenheten att avsluta nästan allt han säger med ordspråket:
”Gamla kvastar sopar bäst.”
Har du någon fras eller något ordspråk som du säger alldeles för ofta?

7. En staty i vit sten, halvt övervuxen av mossa, som föreställer en mus i naturlig storlek. Musen håller fram en tiggarskål. Är man rik förväntas man lägga ett mynt i skålen, eller — om man vill bli förlåten alla sina fel av Barfotakungen eller av den eventuella Skapare som sände honom: ”Det man älskar allra högst i världen”. Är man fattig kan man istället ta ett av de kopparmynt som redan ligger där, eller något av de andra tingen: en ring av guld med en inskription på ett ondskefullt klingande språk, ett silvermedaljong med ett foto av en ung, stilig vessla klädd i plommonstop, en vissnad ros, och en ensam vit pärla.
Lägger ni något i skålen? Varför eller varför inte?

8. Mor och dotter åkersork arbetar på sin gård, med något för årstiden lämpligt hårt arbete: plöjer och planterar rovor, skördar krusbär, bränner ris. Modern har dessutom ett liten telning i ett tygknyte på magen. När den lille snorar snyter hon honom i en linnenäsduk, utan att sluta arbeta.
Berätta om era egna mödrar.

9. En fågelskrämma med en sopprot till huvud och en pipa i min lutar på en åker. Den är inte särskilt bra på att skrämma bort fåglar. Tvärtom: sparvar och svalor kommer i svärmar och äter av halm som utgör dess bröstkorg. Det ser ut som om de plockar strån av dess hjärta och flyger bort med dem.
Vad är det värsta du har gjort mot någon du älskar?

10. Två hest skrattande unga skator flyger tillsammans över åkrarna, leker och jagar varandra genom träd och staket. Man ser att är bästa vänner. De försvinner så småningom bort över himlen.
Har du en bästa vän?

11. En aspirerande ung konstnär har slagit upp staffli och målar ett porträtt av sin storasyster, sittande i en gunga som hänger från ett äppelträd. Runt dem växer maskrosor.
Ni märker att systern har en svart fläck över ena ögat på tavlan, som hon inte har i verkligheten, och konstnären förklarar:
”Hon har alltid velat ha en sån där, för det har vår kusin, och hon är den vackraste kaninen i hela trakten. Det säger alla. Enda anledningen till att min syster står modell är att jag målar henne sådär.”
Om du kunde lägga till eller ta bort något hos dig själv lika lätt som när man målar en tavla, men som inte har att göra med hur du ser ut, vad skulle det i så fall vara?

12. En gammat trött hare med grå morrhår står och hackar med ett spett i sin leriga åker. Päls och kläder är täckta av gyttja. Han ber er om hjälp med att få bort en stor och kantig stenbumlig. Ni kommer förstås bli alldeles täckta av lera, precis som han, men ni kan ju alltid ta ett dopp i en bäck i närheten, och i utbyte mot hjälpen kan ni få plocka så många rovor ni vill ur hans åker.
Vad säger ni till varandra när ni kliver ut på den gyttjiga åkern, och era tassar och kläder blir smutsiga? Är det härligt eller hemskt? Vad säger ni till varandra när ni efteråt tvättar av er i den porlande bäcken?

13. Någon har hängt tygleksak på en gren. Ägaren måste ha tappat den under en resa. Den är lappad och lagad och ser alldeles sönderälskad ut.
Vilka var era favoritleksaker när ni var små?

14. Ni passerar en skarp krök i vägen och hör någon snyfta nerifrån ett dike övervuxet av ogräs. En grodpojke ligger där inne bland tistlarna, med uppskrapat knä ocn sin nya cykel bredvid sig.
När grät ni senast och varför?

15. En pojke har rymt hemifrån och gömmer sig i ett träd eller hoppar på tåget, för han skäms så hemskt över att ha spillt en hel skål med soppa i knät just när grannflickan som han är kär i var och hälsade på med sin familj.
Vad är det pinsammaste som har hänt er? Berättar ni om det eller inte?

16. En myrstig korsar er väg, eller korsar den lilla träplattformen där tåget har stannat för att släppa av passagerare. Myrorna bär blad, bär och barr till sin stack, på ett rakt led. Ni stannar till och tittar på dem en stund.
Vad säger ni till varandra eller till er själva om myrornas flit?

17. En höjd där man ser ut över åkrar och små torp med rykande skorstenar.
Hur tänker ni er att livet skulle se ut om ni bodde i ett av torpen? Skulle dagarna vara olidligt händelselösa, utan Krickdalas veckoblad och torg och operahus, eller skulle ni äntligen känna lugn, och kanske ha tid att skriva den där romanen, eller lära er sy korsstygnsbroderier?

18. En gårdfarihandlare, kanske en vessla eller räv, klädd i stor hatt med en silverspänne, möter er på en stig eller landsväg, eller står på plattformen där tåget stannar till en stund. Han har en tam ekoxe lika stor som henne själv, på vilken hon har lastat sina varor: mössor och broderade band, yllehalsdukar och näsdukar; små lackerade trädosor, kaffe och te och exotiska kryddor; mässingsknappar att sy fast i rocken; glasögon, speglar, och rakknivar; mungigor och tumpianon; dessutom diverse enkla leksaker av pinnar och snören.
Köper ni något att ta hem som gåva, och i så fall till vem? Eller är ni sådana som älskar vackra små ting att använda själva? Eller är ni rädda för fattigdom, och sparar varenda litet mässingsmynt?

19. En soldat är på väg hem efter att ha tjänstgjort i ett av kungadömena i västern. Han bär en repad värja och en sliten, dammig uniform. Han gav sig av för att han ville ha ett äventyr, och tog tjänst hos en furste som han trodde var god och ädel, men som var som furstar är mest: hungrig efter mer makt och rädd att förlora den makt han hade. Soldaten vill inte prata om striderna han deltagit i, och förresten är det lilla kriget över, och fursten som han tog tjänst hos förlorade. Han ångrar alltihop så fasligt mycket. Nu är han är på väg hem till sin mor, som bor ensam på en gård sedan hans far blev tagen av en uggla förra hösten. Han reagerar på all sorts vänlighet med mildhet och förvirring.
Vad som ni har gjort i det förflutna ångrar ni mest av allt?

20.
Yes!
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Okej lite off topic kanske men skulle det inte kunna vara en idé. Att ha två kategorier av yrken. Dels små, vardagliga yrken, eller sysselsättningsr eller srketyper exempelvis... jag vet inte ballerina, tidningsbud, bagare, studen, fotograf kanske men med roligare namn på dem, kanske ett adjektiv typ nervös fotograf, och sen ett gäng häftiga yrken korplärling, postiljon och ormjägare.

De häftiga yrkena har fler förmågor och är generellt bättre på grejer.

Men där de mindre coola yrkena blir bättre och bättre för varje mysterium de löser så blir de coola långsamt sämre, stelare, glämskare och lite nednötta.

Jag vet inte om det passar temat riktigt, men det var en ide som slog mig
Jo, det är en cool struktur. Fast som det ser ut nu i Tistelriddare så sätter man samman en sällsamhet och en sysselsättning, och minst en av dem är nog ändå lite speciell och häftig. Så man kan vara en gammal ärrad soldat som numera är konditor eller bokhandlare, eller en fotograf som har ett fickur som hjärta, som gör att hon lever för evigt, eller i alla fall tills uret går sönder, eller en betjänt som arbetat ett par år åt en prins från månen, och lärt sig lite månmagi. Och så vidare. Tanken är nog just att försöka nivellera de olika yrkena och "klasserna" lite, så att alla blir lika "häftiga". Min förebild för yrken i rollspel förblir på något sätt Warhammer Fantasy, med sina råttfångare och apotekare och tiggare och häxjävare och riddare i en salig blandning.

Det känns som att din idé skulle vara perfekt för ett rollspel med sagan om ringen-aktig kosmologi, där alviska rollpersoner är supermäktiga i början, men sakta blir just mer världsfrånvända och apatiska och liksom "sämre".
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
740
Innan jag började gräva i detta historiska spår trodde jag (möjligen naivt och okunnigt) att ordet diligens var ovanligt i svenska språket. Men jag hade alltså fel. På 1800-talet fanns det en mängd diligenser och diligenslinjer i Sverige. Ordet var vanligt i tidningsartiklar från denna tid. Ofta användes diligenser för att transportera både passagerare och post. Det fanns även särskilda postdiligenser (målade i någon särskild färg, vill jag minnas).

Skulle inte någon form av postdiligenser eller postvagnar passa bra även i Krickdala? Ordet brevbärare känns möjligen väl nutida. Möjligen passar postryttare, postkusk eller postiljon bättre. Ett postverk likt det svenska passar kanske inte (?) heller in, men kanske någon annan typ av organisation? Postkuskeriet?
Jag tror att jag tänker mig landsbygden kring Krickdala som lite för ruffig och ociviliserad för att ha ett system med postvagnar. Det verkar kanske märkligt, med tanke på att det ju faktiskt finns ett tåg som tränger rätt långt åt både öster och väster, men det finns där mest för att jag älskar ihjäl scenen i Spirited Away där flickan åker tåg genom kvällen, och olika underliga andevarelser stiger av och på... jag tror att på de sista stationerna i österled så kliver kanske en och annan gammal höstälva eller skogsande med tåget. Off topic.

Alltså, i själva Krickdala finns ett postverk och postiljoner, och brev och paket levereras nog dagligen, och saker skickas också med tåget, och jag tror absolut att det finns postiljoner som vandrar omkring i rejäla stövlar eller rider på kopparödlor eller stora skalbaggar ut till avlägsna gårdar då och då.

Men jag tänker att bara en eller två dagsresor ifrån Krickdala så är känslan nästan medeltida i hur samhället är ordnat, och i vilka teknologier som smådjuren använder. Amfibiekejsardömet hade ju tjusig teknologi, och alkemi och krut och så vidare, men det har gått under; numera är Krickdala liksom undantaget: en sorts 1800-tals stad som i mångt och mycket existerar i en fantasymiljö.

Vad märkligt att det har funnits diligenser i Sverige; för mig, liksom säkert för många andra, är ordet så intimt förknippat med Westerns i allmänhet och Lucky Luke i synnerhet.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,351
Location
Helsingborg
Vad märkligt att det har funnits diligenser i Sverige; för mig, liksom säkert för många andra, är ordet så intimt förknippat med Westerns i allmänhet och Lucky Luke i synnerhet.
Sverige var dessutom på 1830-talet så farligt för diligenserna att postiljonerna var beväpnade med både sabel och pistol.
På 1850-talet fick vissa även en dubbelpistol
»å de stationer der mycken osäkerhet hittills
visat sig, har postiljonerna utrustats med dub-
belpistoler »
För övrigt så hade nog lantbrevbärare Jöns Dyssvold passat nog så bra in i Krickdala, som en sork eller grävling kan man tänka sig.
POST.003693.jpg
 

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
532
Dom stora frågorna är ju charmiga.

"Ni passerar förbi en gamal gravsten vid sidan av vägen, de inhackade bokstäverna har blivit grunda av väder och vind, lav klättrar oförtrutet upp för stenen, men färska blomster står i en kruka invid en tänd ljuslykta framför graven. Ännu är det någon som håller den döde kär" skulle någon tända ljus vide din grav? Vem då? Brukar du fundera på vad som händer med dina efterlevande när du är borta?

Men de små frågorna kan ha minst lika mycket charm och säga rätt mycket om karaktären

"Den godmodige bävern satt i sin uppknäppta söndagsskjorta mitt på picknickfilten, som en gamla tiders konung med sina många gäster runt sig som ett hov, "välkomna! Välkomna! Alla är välkomna när Gusten fyller år! Hur vill ni ha ert te?"

Ja, Hur vill ni ha ert te?
 

TobiasEkwall

Swordsman
Joined
26 Aug 2007
Messages
532
Jo, det är en cool struktur. Fast som det ser ut nu i Tistelriddare så sätter man samman en sällsamhet och en sysselsättning, och minst en av dem är nog ändå lite speciell och häftig. Så man kan vara en gammal ärrad soldat som numera är konditor eller bokhandlare, eller en fotograf som har ett fickur som hjärta, som gör att hon lever för evigt, eller i alla fall tills uret går sönder, eller en betjänt som arbetat ett par år åt en prins från månen, och lärt sig lite månmagi. Och så vidare. Tanken är nog just att försöka nivellera de olika yrkena och "klasserna" lite, så att alla blir lika "häftiga". Min förebild för yrken i rollspel förblir på något sätt Warhammer Fantasy, med sina råttfångare och apotekare och tiggare och häxjävare och riddare i en salig blandning.

Det känns som att din idé skulle vara perfekt för ett rollspel med sagan om ringen-aktig kosmologi, där alviska rollpersoner är supermäktiga i början, men sakta blir just mer världsfrånvända och apatiska och liksom "sämre".
Nä, det kanske inte är helt passande, tanken slog mig barasom en kul ide.

Warhammer fantasy är ju jämbördig i färgstyrka på något vis om än inte i ton och det är verkligen en komplimang
 
Top