Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
13,318
För övrigt var det här det första avsnittet där jag påmindes om hur fucking iffy det är att serien försöker använda magi som symbol för homosexuell kärlek.

För samma serie använder ju också magi som symbol för… riktigt dåligt jävla dödsknark.

Och för sån kunskap som är för mäktig för att vanliga dödliga ska kunna hantera den.

Om de bara hade valt en av de här sakerna att ha magi som symbol för så hade det ju funkat, men nu blir det liksom… "vänta, säger ni alltså att homosexualitet är som dödsmördarknark som förstör ditt liv?"
Det känns ändå som att det fungerar bättre i praktiken än på papper. För det låter bad när man säger det såhär, men i serien är det tydligt när de olika metaforerna är igång och de är inte igång sammtidigt.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Jag har sett Angel S01E14 – I've got you under my skin.

Det är ett väldigt meh avsnitt som kretsar kring ett hyfsat ballt koncept – Angel och gänget ska undersöka en familj där nån är besatt av en demon. Det visar sig att det är sonen i huset, och att han har en historia av att typ döda djur och skapa dödliga "olyckor" och att det är därför familjen flyttat runt. Men så visar det sig, när demonen drivits ut, att ungen helt enkelt var psykopat – demonen gjorde inga av de dåliga grejerna, utan var bara fången inuti grabben, oförmögen att manifestera sig eller ta sig loss.

Det här är en hyfsat kul plot, och hade den kombinerats med 2–3 sidoplots så hade den nog funkat rätt bra. Det fanns ju också antydningar till det precis i början, då det en liten stund verkade handla om Angels oförmåga att hantera eller uttrycka sina känslor kring Doyles död. Vi fick också lite små hintar om Wesleys kanske inte hundra procent trevliga barndom och relation till sin far.

Men. Istället för att utforska de trådarna ytterligare, eller kanske bara ha ett par andra separata trådar, så får vi låna, utdragna och repetitiva scener med ungen och själva besättelsen.

Här är en åsikt: Det är helt OK att skippa första säsongen av Angel. Man kan se crossover-avsnitten med Spike och så, där den här serien och Buffy möts, men med fördel skippa resten. Läsa en wikipedia-sammanfattning eller något.

Kontinuitet:
  • Vi ser Kate igen.
  • Räknas det att vi får hintar om Wesleys tråkiga papparelation?
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Alley lade just ut två Buffyavsnitt, och innan jag ser dem så tänkte jag att jag behöver se Angel S01E15 – The Prodigal.

Det är inget större fel på det här avsnittet. Angel upptäcker att Kates pappa är inblandad i en knarkhärva. Skurkarna dödar pappan när Angel börjar snoka, för säkerhets skull. Sen försöker de också döda Angel, men han och Kate dödar skurkarna istället. Kate är, efter detta, rätt osugen på att ha med Angel att göra – vilket är lite trist, för precis innan pappan dog så var hon på väg att börja acceptera Angel och hans värld, efter att ha haft ett snack med just pappan.

Samtidigt får vi ett gäng flashbacks till Angels liv precis innan och efter Marla gjorde honom till vampyr. VI får se att han var en suput, en besvikelse för sin far. Sen blev han vampyr och dödade typ hela stan, men nu kan han ju inte få sin fars välsignelse. Oj-oj.

De som skapade äventyret verkar ha försökt göra en grej där de båda karaktärernas relationer till sina fäder liksom kontrasteras, men trådarna är alldeles för olika för att det ska riktigt funka.

Kontinuitet:
  • Vi får se Angels far.
  • Vi får se att Angel var en ganska värdelös layabout och suput.
  • Kates pappa dör
Så, nu får jag äntligen se lite Buffy igen!
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
13,318
De som skapade äventyret verkar ha försökt göra en grej där de båda karaktärernas relationer till sina fäder liksom kontrasteras, men trådarna är alldeles för olika för att det ska riktigt funka.
Ja, det känns som att det finns något här på papper som inte riktigt fungerade riktigt på film bara.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Nu har jag sett dubbelavsnitten Buffy S04E15 – This Year's Girl och S05E16 – Who Are You?

Och oj, vad bra de är. Den centrala plotten i båda avsnitten är att Faith vaknar ur sin koma och börjar vandra runt – vilsen, utan vägledning och utan sammanhang. Av en demon får hon ett VHS-bandat meddelande från borgmästaren, och en magisk manick som låter henne byta kropp med någon – och hon byter med Buffy.

Sedan går hon runt ett tag och låtsas vara Buffy. Eller ja, hon låtsas inte så hårt, det är mer att hon testar hur det är att vara henne. Medan hon väntar på sin flight nånstans långtbort. Hon festar, dödar vampyrer, är elak mot Tara, ligger med Riley… Det intressanta här är just hur hon gradvis fattar hur livet kan vara om man inte är Faith, med Faiths historik och roll i världen. Hur det känns att ha vänner som bryr sig på riktigt, en mamma som kramas, folk man räddar som faktiskt är tacksamma. Hur det känns att ha riktig intimitet med en pojkvän som tittar på en med såna där kärleksfulla hundögon.

Det här är ett avsnitt som verkligen visar att Sarah Michelle Gellar är en sjujävla skådis. Hon spelar Faith-i-Buffy riktigt bra. Redan från start köper jag det helt; scenen i badrummet där hon testar miner och repliker är klockrent guld. Hennes leverans av "because it's wrong" går också från liksom stel och häcklande, att göra narr av Buffys moral och sätt att leva – till, på slutet, sägas på allvar.

För i slutänden väljer Faith att skippa sin flight, och istället gå till en kyrka där tre vampyrer hetsats av Adam att ta ett gäng gisslan. Hon spöar vampyrerna, och sen kommer Buffy-i-Faith och slåss hot henne och till slut byter de kroppar igen med hjälp av en grej som Willow och Tara kokade ihop. Faith-i-Faith flyr, och Buffy-i-Buffy lämnas att försöka hantera det som hänt.

Men Faith… jag får intrycket av att hon förändrades av det här. Jag minns inte ifall och hur mycket vi får se av henne framöver, men det var intressant att få se henne genomgå det här – att få ta några steg i Buffys skor och se hur saker kan vara.

Sedan har vi en B-plot där OMG WILLOW OCH TARA ÄR SÅ SÖTA ATT JAG DÖR. Alltså. På riktigt. Det brukar vara typ avsnitt… 19? där folk tycker att deras romantiska relation blir liksom bekräftad, men herregud. Vi har handhållning, vi har "I am, you know. Yours." och vi har den… öh… "intensiva" magiska ritualen i det här avsnittet. Jag tror också att det här är första gången någon sätter ord på deras relation – Faith-i-Buffy säger ju att Willow "doesn't drive stick anymore" och Tara säger inte emot.

C-plotten… Adam går runt och kräker ur sig horribel exposition. Styltig, lökig, pretto och platt.

Det här är två jävla bra avsnitt; mycket för att Gellar är en så bra skådis. Och för att Tara och Willow är söt-awkward.

Kontinuitet:
  • Referenser till Oz och till hyena-avsnittet.
  • Adam övergår från att gräva i demoners kroppar till att gräva i deras huvuden (typ).
  • Tara introduceras som en badass häxa till scoobiegänget. Hon får vara omedelbart kompetent och imponerande, vilket jag gillar så himla mycket. Perfekt intro!
  • "I am, you know. Yours."
  • Faith vaknar, och flyr i slutänden.
  • Väktarrådet har en wetworks-kommandogrupp som de kan skicka ut på jobbiga uppdrag.
  • Riley ligger med Faith-i-Buffy.
  • EDIT: Åh! Faith-i-Buffy retas ganska rejält med Spike, och det ser definitivt ut som att han är into it. Att Buffy och Spike blir ett par senare har hintats lite om minst en gång tidigare…
Efter det här avsnittet kommer två helt sjukt bra Buffyavsnitt; tyvärr följer ju Alley Slayalive-ordningen så det blir ett Angelavsnitt, sedan Superstar, sedan ett till Angelavsnitt, och sedan Where The Wild Things Are. Jag glömmer alltid mellan varven att det finns en massa bra avsnitt i S04; det går förlorat i att man tyvärr också minns Adam. Som ju faktiskt är den tråkigaste Big Bad:en i hela serien.
 
Last edited:

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Is it my birthday? Nej, men Alley såg ändå Buffy S04E17 – Superstar innan hon gick tillbaka till Angel. Jag kan ha kollat på fel episod-guide för att räkna ut vad nästa avsitt var.

Anyways. Det här är ett roligt avsnitt. Buffy och gänget är ute och bankar vampyrer, när de stöter på ett riktigt näste. Det är dem övermäktigt, så givetvis måste de kalla in the big guns – Jonathan Levinson. [cue intro med Jonathan inklippt här och var].

Så – med andra ord, av någon anledning är den mobbade Jonathan, som vi nog senast såg… vid graduation? …plötsligt jättecool, bra på allt, och har alltid varit det. Han sparkar monsterrumpa, spelar jättebra schack, har en egen swimsuit calendar, var med i The Matrix och så vidare. Han är en självklar del i Buffygänget – dess ledare, faktiskt. Samtidigt är det något slags monster med mysko symbol i pannan som springer runt och är elakt. I slutänden räknar Buffy ut att Jonathan är för bra för att vara sann, kopplar ihop symbolen med Jonathan, och besegrar monstret vilket får besvärjelsen att brytas. Och Jonathan är, återigen, bara Jonathan.

Avsnittet är lättsamt och skojjigt. Jag gillar att Jonathans paragon-grej spelas helt straight-faced från början och att de klippte in honom i avsnittets intro. Det som skaver lite är väl att de trots allt inte kan hålla sig ifrån att göra några visuella kortis-skämt på hans bekostnad. Som kortis själv tycker jag det är lite onödigt…

Kontinuitet:
  • Jonathan!
  • Anya får tillfälle att prata om alternativa verkligheter, som t.ex. en värld helt utan räkor. Eller där det bara finns räkor. Detta kommer att återkomma.
  • Buffy och Riley kommer över hela Riley-låg-med-Faith-fast-typ-inte-grejen. Verkar det som iaf.
  • Vi får veta att Adams energikälla är radioaktivt material inuti hans kropp.
  • Och att Adam är "helt medveten om alla sina molekyler". Herregud vad med dynga han häver ur sig. Men han är immun mot Jonathans paragon-spell iaf.
  • Initiativet styrs nu av en man med manlig mustasch, under tiden stället blir reviewat.
Jag tror det var typ allt.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Jo förresten: jag pausade när jag insåg att boken de läste om sigillet i hade riktig typ sammanhängande text. Och när jag pausade blev jag ännu mer intresserad eftersom texten faktiskt var någorlunda relevant…

Så boksidan de zoomar in på i avsnittet är en lätt photoshoppad version av den här, där de bytt ut "Talisman for making a fortune" mot Jonathans symbol. Rätt snyggt gjort, ändå. Bravo till props-teamet.
 

God45

Estet-Conan
Joined
23 Oct 2012
Messages
13,318
Jo förresten: jag pausade när jag insåg att boken de läste om sigillet i hade riktig typ sammanhängande text. Och när jag pausade blev jag ännu mer intresserad eftersom texten faktiskt var någorlunda relevant…

Så boksidan de zoomar in på i avsnittet är en lätt photoshoppad version av den här, där de bytt ut "Talisman for making a fortune" mot Jonathans symbol. Rätt snyggt gjort, ändå. Bravo till props-teamet.
Aldrig märkt det! Fan vad coolt!
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Jag gillar visserligen att Alley visserligen drar in en hel del stålars på att kolla på Buffy och Angel (1517 patreons a' 5 dollar vardera är inte koskit, även efter att patreon tagit sin andel), men att hon fortfarande kör vidare på sin utbildning istället för att luta sig tillbaka och bara göra reaction videos för sitt uppehälle. Men det betyder ju tyvärr att det här ibland går lite långsammare än jag skulle önska.

Nåväl; hon och jag har sett Angel S01E16 – The Ring.

Det här avsnittet illustrerar verkligen hur skönt det var på den gamla goda tiden, då tv-serier inte var så himla politiska och grejer. Utan till exempel kunde handla om hur en riking lurar och kidnappar fattiga och arbetarklassvarelser till att slåss i hans arena, till nöje för hans rika överklasskompisar. Och där hela systemet bygger på att separera de enskilda arbetarna och få dem att tro att de bara kan lyckas på hans och hans kompisars villkor, och bara på egen hand – genom eget hårt arbete och genom att spöa upp (och döda) andra av sin egen sort kan de förtjäna en väg ut.

Och där seriens huvudperson kommer och visar att det bara är självdestruktivt att köpa deras påhittade begränsningar och att lösningen på problemet ligger i att vägra delta i det riggade systemet och stället samarbeta och hålla ihop. För de infångade har ju trots allt inget att förlora utom sina kedjor.

Helt opolitiskt.

Kontinuitet:
  • Första avsnittet där Lilah Morgan dyker upp. Hon kommer ju att vara en återkommande representant för Wolfram & Hart framöver.
  • Det här är också första, tror jag, gången som W&H försöker köpa Angel – denna gång genom att erbjuda honom en enkel väg bort från arenan.
Annars är det här mestadels ett throwaway-avsnitt som inte tillför så mycket till kontinuiteten. Det hade nästan kunnat plockas bort utan att det märkts. Men jaja, det är inte direkt dåligt, och det är ju lite fint att se Wesley och Cordy samarbeta.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
OK, det verkar som att Alley följer Slayalive-guiden nu iaf. Jag hade för mig att hon körde den reactor-vänliga versionen? Apparently not, för nu kom först This Year's Girl, Who are you? och Superstar efter varandra, och sedan The Ring och Eternity. Då borde det vara Where the wild things are och New moon rising härnäst.

Men ja: Angel S01E17 – Eternity.

Angel anlitas av hollywoodstjärna, Rebecca, som drabbats av en potentiellt farlig stalker. Han är tveksam att ta sig an fallet, eftersom hon tycker att Rebecca är snygg. Det visar sig att stalkern anlitats av hennes manager för att skapa publicitet. Sen försöker hon få Angel att göra henne till vampyr för att hon ska kunna fortsätta vara ung och vacker. Det går sådär, för hon ger honom gladpiller och vi vet vad som händer när Angel blir för glad. Så vi får några timmar Angelus. Turligt nog dödar han ingen.

Det här är ett väldigt dugligt avsnitt. Jag gillar kemin mellan Angel och Rebecca, och överlag rullar allt på. Inget upphetsande, men dugligt. VIlket gör avsnittet till bland de bättre i S01, tyvärr.

Kontinuitet:
  • Öh… jag vet inte faktiskt. Händer något här som påverkar?
  • Kanske att Cordy får veta att Angel tycker att hon är dålig på att skådespela.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,193
Location
Nynäshamn
Jag har sett Buffy S04E18 – Where The Wild Things Are.

Aka "den där Buffy och Riley nästan knullar ihjäl en hel byggnad full med folk", typ.

Eller, jag ska vara snäll. Jag tycker faktiskt om avsnittet.

Det handlar alltså om att Buffy och Riley har väldigt mycket sex – ofta. Och det släpper loss en elak poltergeist av… undertryckt sexuell tonårs-angst-energi som laddats in i byggnaden tidigare, när stället var ett barnhem skött av en tokig religiös tant. Det löser sig när häxorna och Giles lyckas stilla poltergeistarna tillräckligt länge för att Anya och Xander ska kunna ta sig in och avbryta Buffy och Rileys knullande, vilket stoppar hela grejen.

Medan geistarna håller på, så skapar de en massa knepiga, destruktiva sexuella praktiker av olika slag. Alltså inte så att folk njuter av knepiga saker nödvändigtvis, utan mer lika delar något slags sexmissbruk/besatthet och extrem religiös sexualskam.

Under tiden handlar avsnittet också om att Anya börjar tro att Xander tänker lämna henne – vilket hon baserar på att de inte hade sex föregående kväll. Som vanligt ramas det här in som att Anya är en oresonlig person som förstorar upp saker på ett orimligt sätt – jag gillar Anya som karaktär, men det här med att konstant skriva henne som ett "hysteriskt fruntimmer" tycker jag verkligen inte om. Å andra sidan har hon avsnittets bästa replik:

– "We have NOTHING in common, except both of us liking your penis".

Xander är i avsnittet ganska okänslig och vägrar ens försöka se Anyas perspektiv eller försöka reda ut vad det egentligen handlar om: hennes oro. Hon har sett slutet av tusentals förhållanden och är orolig för att hennes ska sluta likadant. Det blir ett slags självsabotage i form av att konstant leta tecken på att förhållandet är på väg att gå åt pipsvängen, och så förstorar hon det i tankarna (på det sätt normala människor gör) tills det verkligen blivit en höna av fjädern. Men här är grejen, Xander: Ingen som någonsin gjort en höna av en fjäder har mått bra av att någon påpekar att det är det man gjort. Det betyder bara att man får personen att gå i försvarsställning. Om Xander inte vore en okänslig och emotionellt oförmögen fåntratt skulle han kunnat hantera det här betydligt bättre. #teamanya. Men OK, Xander har rätt i en sak han säger, och det är att man i förhållanden är nåt man behöver arbeta på.

Det går nog att läsa det här avsnittet som ett sexualskambeläggande sådant. Det är trots allt Riley och Buffys knullande som drar igång alltihop. Men jag tycker nog ändå inte det: hela grejen med den moralistiska tanten är ju att det är dåligt med sexskam. Så jag tänker snarare såhär: Avsnittets bärande idé är att sex och förhållanden är komplexa grejer som man behöver arbeta på och kommunicera kring. Och att tidiga traumatiska händelser, framför allt sådana som en del upplever i en sexuellt puritanisk miljö, kan leda till en del destruktiva hangups. Som man kanske borde ta tag i.

Kontinuitet:
  • Spike och Anya snackar, vampyr-till-exdemon, om gemensamma erfarenheter. Jag gillar när de två interagerar, och jag tror att det här är första gången de gör det? Foreshadowing…
  • Xander och Anya gör slut. Och blir ihop igen.
  • Willow och Tara är super-duper-gulliga. I det här avsnittet är de oerhört flickvänniga med varandra.
  • Giles kan sjunga. Det här är första gången han gör det i serien.
    • Jag vill notera att Giles tydligen är född 1955, vilket gör att han är 42 när Buffy börjar, 1997. Jag fyller 40 idag. Jag identifierar mig definitivt mer med Giles än med resten av schoobygänget vid der här laget.
Så. Jag tycker nog om det här avsnittet. Det är helt klart lite av ett filler-avsnitt, men det är kul och, tja, jag tycker att det har ett par intressanta saker att säga.
 

Gamiel

Swordsman
Joined
22 Dec 2013
Messages
553
Location
Stockholm
    • Jag vill notera att Giles tydligen är född 1955, vilket gör att han är 42 när Buffy börjar, 1997. Jag fyller 40 idag. Jag identifierar mig definitivt mer med Giles än med resten av schoobygänget vid der här laget.
Som Europé o nörd borde du ha gjort det redan tidigare ;) :p
 
Top