DoD Konfluxsviten med gamla DoD, hur många klarade igen alla äventyren?

[Torbern Klason]

Så här drygt 30 år efter Femte konfluxen så sitter vi gamla rollspelsrävar och pratar minnen. Just konfluxsviten är det som vi pratar mest om. Alla dessa "om tärningar ändå rullat rätt den och den gången.... då minsann.."

Men hur gick det för alla där ute?
Hur många klarade att:

1. Spela igenom alla äventyren (även om RP dog på löpande band) och faktiskt nedlägga Shagul, Riba, Kung Ottar och den Jättemyran Keriaka
2. Spela igenom äventyren med en och samma RP?

Vi började ok men halva gruppen avled vid skattfällan i kmordas tempel och vi fick göra två nya RP som fick följa med. Blatifagus höll på att ta livet av hela gruppen och vid järntornet så dog andra halvan av gruppen. Kort sagt, alla som började svavelvinter var döda när äventyret var klart. Och vi hade 4 nya RP till Oraklets fyra ögon.

O4Ö: Det började bra där vi läxade upp Rhadborama (RR). Vita ögats frigjordes utan större problem....och SL (OSR-SL) verkade surna till och nedhämtningen av blå barnet slutade med totalt fiasko där Shagul satte 1-1 men alla RP överlevde. Vid röda ögat så var var RR på skeppet och decimerade gruppen. Väl framme vid kungsklippan så förstod ingen kartan över labyrinten och gruppen omkom. SL mös och kände sig som en gud som just krossat de obetydliga människorna och sa till sitt försvar "det är inte mitt fel att ni rullar tärningarna så illa och regler är regler".

Vi kom inte vidare efter detta utan spelgruppen blev så besvikna att vi gav upp. Det var faktiskt sällan någon överlevde ett helt äventyr och vad jag minns så brukade alla ha 2-3 färdiga RP i back-up då SL var grym. Vi använda 3T6 down the line så RP var ytterst INPOTENTA jfr med fienden.

Nu på senare år har SL gjort vissa eftergifter och bekännelser angående sitt hårda styre..... Dock är han avsatt och jag tog på mig nya SL rollen

 

[Anthrox]

Saknar ett alternativ.

Jag har spelat igenom hela konfluxssviten flera gånger, men aldrig från början till slut (och definitivt aldrig med samma karaktär). Men det är mer för att vi påbörjat Svavelvinter med en grupp som senare fallerat, jag har hoppat in i grupper efter Svavelvinter (både som vanlig RP och RR-infiltratör), jag har kört D5K som kapten för Bladverk och jag har kört skuggspel som Shagul etc (och krigsspelet som Trakorien). Så ihoppusslat har jag spelat alla delar, men aldrig sammanhängande.

 

[Henke]

Jag har varit spelare en gång för över 30 år sedan, och då dog min dvärgkrigare i Kmordahelgedomen pga den svarta kaststjärnan.

I övrigt har jag varit spelledare ett flertal gånger för äventyret och däribland den gång då det gick till på följande sätt:
En rollperson blev kokad levande i Kmordahelgedomens drakfällan
En rollperson blev vandöd efter att ha tittat för djupt in i Rirbas spegel.
En rollperson blev kremerad efter att besinningslöst angripit Blatifagus

(Att beskriva ovanstående gör mig så sjukt sugen på att spela Svavelvinter igen)

 

[Gurgeh]

Tyvärr kom den sista delen efter att jag flyttat till en annan stad, så ingen av mina gamla spelgrupper fick uppleva den. Själv har jag bara varit spelare i Svavelvinter.

 

[Franz]

Ingen av alternativen. Vi klarade oss med livet i behåll ganska långt in i Kristalltjuren, men då tröttnade spelledaren på det hela och började göra äventyret tråkigt med flit, vilket ledde till att vi lade ner alltsammans.

 

[Rymdhamster]

Jag har ingen aning om hur snäll SL var. Och nog svek tärningarna (och min egen hjärna) mig i ett och annat kritiskt läge. Men jag hade samma rollperson med mig hela vägen!

 

[Sidd]

Hepp hepp hepp inga spoilers här nu gott folk!

Spoiler

Utrdag från Konfuxakrönikan:
”Syntald Alarv da Prialvi: friherre medlem i Banzika-orden företog den äventyrliga resan till Marjura och har sedemera spenderat mycken tid på de Trakoriska öarna i sin jakt på de orakel som ska kunna förutspå den stundande världsomvändande Konfluxen. Befinner sig på Fokalerslätten letandes efter en svårnvigerad väg till De Grå Hallarna och Bythos-dimensionen…”

Ingen av oss 6 äventyrare har vikit hädan än (1 blev Remuntragalen (hoppade av)), den strålande SL är snäll och vi har jädrans kul

Det här går som en mustig Remunthra-dans på de Granströmska vågorna️

Vi ska klara det!

 

[Rickard]

En sido-fråga men hur duktiga har rollpersonerna blivit när dom överlevt så pass länge?

 

[Skarpskytten]

Våra gubbar var riktigt bra när vi började spela, alla hade FV 18-19 i sina viktigaste färdigheter, i alla fall en var ”hjälte på FV” (stridsgissel med spik!).

Ingen dog, SL var kanske snäll.

Vi spelare blev gradvis alltmer frustrerade över hur svårt allt var och hur knäppt allt var. Vi kom igenom Kristalltjuren, men sen rann allt ut i sanden.

Livet var också en faktor, då vi alla flyttade hemifrån och till andra orter i samma veva.

 

[Franz]

En sido-fråga men hur duktiga har rollpersonerna blivit när dom överlevt så pass länge?

Väldigt duktiga. Vår grupp gjorde väldigt mäktiga rollpersoner från början, med max antalet BP och typ alla de där handböckerna som gav en massa fördelar. Sen fick vi snuskigt mycket EP och HP per klarat äventyr och därtill hittade man ju en massa mäktiga prylar under äventyrens gång. Trots det minns jag att det var riktigt svårt att överleva vid mer än ett tillfälle.

 

[mrund]

Vi körde hela sviten (plus Marsklandet efter Svavelvinter). Ingen av mina spelares rollpersoner dog. Men det gjorde Nastigast, dräpt genom ombud av @Mekanurg .

 

[Torbern Klason]

Väldigt duktiga. Vår grupp gjorde väldigt mäktiga rollpersoner från början, med max antalet BP och typ alla de där handböckerna som gav en massa fördelar. Sen fick vi snuskigt mycket EP och HP per klarat äventyr och därtill hittade man ju en massa mäktiga prylar under äventyrens gång. Trots det minns jag att det var riktigt svårt att överleva vid mer än ett tillfälle.

Det låter riktigt trevligt. Vår SL delade som max ut 7 EP efter svavelvinter (hela äventyret). Jag tror jag fick 3-4 EP. Inga HP alls och vid hade RP med FV 3-11 och någon enda färdighet på FV15-16.

 

[Rymdhamster]

Jag har ingen aning om hur snäll SL var. Och nog svek tärningarna (och min egen hjärna) mig i ett och annat kritiskt läge. Men jag hade samma rollperson med mig hela vägen!

Förtydligande: SL var (är?) väldigt snäll överlag! Jag vet bara inte om de la några fingarar emellan när det hettade till i spelet.

Och vill nog inte veta heller =D

 

[Organ]

Jag tog mig genom hela klabbet och dessutom med samma rollperson. När jag startade var det med den nyexade magikern Godfrey, senare med tillnamnet "Besvärjaren". När allt var över var den gänglige tonåringen, nyss lärling, som bortblåst och ersatt med en ärrad trollkarlsveteran med Hjältepoäng rinnande ur öronen på sig.

 

[folketsfiende]

Jag har ingen aning om hur snäll SL var. Och nog svek tärningarna (och min egen hjärna) mig i ett och annat kritiskt läge. Men jag hade samma rollperson med mig hela vägen!

Jag var nog inte särskilt snäll mot er när jag spelledde, men jag förvarnade ju om svårighetsgraden innan vi körde i gång, och ni var både försiktiga och riktigt vassa på att lösa gåtor med mera. Blev inte din karaktär rätt illa skadad flera gånger? Att ni sedan botchade själva det konfluximetriska mot slutet var ju bara bölden på laxen...

 

[Rymdhamster]

Blev inte din karaktär rätt illa skadad flera gånger?

Oja. Jag minns att Kaspar Rappsporre hade ena armen helt ur spel under en tid, och vid ett tillfälle fick han båda fötterna avhuggna men han återhämtade sig från det med =D.

(Där tänkte jag att SL kanske var väldigt snäll, men med tanke på hur utflippad resten av kampanjen var så skulle det inte förvåna mig om det var helt i enlighet med äventyret. Det passade i alla fall väl in i omständigheterna =D).

 

[Anthrox]

vid ett tillfälle fick han båda fötterna avhuggna men han återhämtade sig från det med

 

[Anthrox]

Det här låter som en "protes i mithril"-lösning

 

[folketsfiende]

Oja. Jag minns att Kaspar Rappsporre hade ena armen helt ur spel under en tid, och vid ett tillfälle fick han båda fötterna avhuggna men han återhämtade sig från det med =D.

(Där tänkte jag att SL kanske var väldigt snäll, men med tanke på hur utflippad resten av kampanjen var så skulle det inte förvåna mig om det var helt i enlighet med äventyret. Det passade i alla fall väl in i omständigheterna =D).

Jag vill minnas att en skamsen nominator hjälpte Kaspar med fötterna...

 

[Rymdhamster]

Det här låter som en "protes i mithril"-lösning

Nope: