Nekromanti Koboldism
- Thread starter Ceetan
- Start date
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,728
Enda stället du hittar vitaktiga kråkor på är i näsan.
Men den här diskussionen börjar bli gammal, vi tuggar bara om samma argument hela tiden. Kan vi droppa den eller har du mer att tillföra? Jag har i alla fall sagt mitt för tillfället.
Rosen
Myrmidon
AD&Ds famösa XP för gp, Rolemasters XP för resor, t ex.
Det som ger klart mest XP i Rolemaster är dessutom att bli skadad...
SL: "Du tar en 25 E Slash."
Spelare: "JA!!"
(Bild från gammal opubbad handbok: Krigare A har bankat ner krigare B till en kötthög á la Knasen. Krigare B höjer en arm ur köttet och lyfter på hjälmen. "Tackar!")
--
Åke
Det som ger klart mest XP i Rolemaster är dessutom att bli skadad...
SL: "Du tar en 25 E Slash."
Spelare: "JA!!"
(Bild från gammal opubbad handbok: Krigare A har bankat ner krigare B till en kötthög á la Knasen. Krigare B höjer en arm ur köttet och lyfter på hjälmen. "Tackar!")
--
Åke
Varför skulle det vara mindre problematiskt med att ha en level 25 DnD-karaktär än att ha en DoD-karaktär (eller Eon) som har fått "levla" och "erfa" rejält mycket och är övermäktig? Om man jämför med att Yoda/Windu och Vader sitter hemma och pillar sig i naveln(erövrar galaxen/försöker hindra detsamma) när de stagnerat i levelavancemang (eller har FV40 i alla viktiga färdigheter) och Grisodlar-Luke som fortfarande springer ute och erfar, vem är troligtvis roligast att spela och hitta vettiga plots för? Jag skulle säga grisodlaren alla dar i veckan förutom helgfri söndag.
Personligen tycker jag inte problemet ligger i att man blir über på level 25, problemet kommer när man blir för über för tidigt.
Foggmock - ser gärna en förklaring till varför det inte är några problem att köra höglevligt med Epic Level Handbook
Personligen tycker jag inte problemet ligger i att man blir über på level 25, problemet kommer när man blir för über för tidigt.
Foggmock - ser gärna en förklaring till varför det inte är några problem att köra höglevligt med Epic Level Handbook
anth
Vetefan
För att DoD/EON inte ägnat en hel bok åt de speciella problem som uppstår med högnivå-karaktärer.
För övrigt så rekomenderar jag den aktuella tråden Re: Epic? Epic? av Pom
Rising
Vila i frid
Feting
Det här förvirrade mig första gången jag läste det. Nu har jag checkat igenom tråden och även läst Epic-tråden på d20-forumet, men jag anser ändå att du har fel.
Att ha kärnvapen ökar ens potential att ge skada, men inte att tåla den. Höglevel behöver ju inte betyda att så är fallet. Om höglevel istället betyder att både ens möjlighet att ge och tåla skada är precis lika stor, så kommer man i slutändan få ett system som är precis lika dödligt/slumpmässigt som ett låglevelsystem.
Det är faktiskt mycket enkelt att skriva ett sådant system.
Det problem som jag tror att du tänker på är att de flesta spel brukar utgå från någon praktisk utgångspunkt. T20-BRP utgår exempelvis från resultaten man kan få av 3T6 och hur väl de passar ihop med en tjugosidig tärning. Att spela ett äventyr där rollpersonerna är jättar eller möss blir snabbt tråkigt eftersom grundegenskapsvärdena inte passar ihop med slumpmekanismen.
På samma sätt kan det bli jobbigt att tåla 10 ggr så mycket som en vanlig människa och rulla 10 ggr så mycket skadetärningar när man hugger någon. Det blir praktiskt ospelbart pga allt tärningsrullande och bokförande.
---
Jag kan berätta om hur jag kommer lösa det i Flux: Där finns visserligen inga höglevel-karaktärer, men det finns varelser av väldigt skilda storlekar och rollpersonerna kan få styra luftfarkoster och drabba samman med gigantiska cykloper i konflikter som har episka proportioner, och som därför kunde lida av de problem du pekar på.
Min lösning var att gradera varelser i olika nivåer beroende på hur storskaliga de är, och låta konflikter mellan två parter på en och samma nivå fungera på ett och samma sätt oavsett vilken nivå man befinner sig på. Om jag skulle översätta till DoD-språk så skulle det betyda att två jättar som slog på varandra skulle fungera på samma sätt som två bönder i slagsmål. En jätte kan ha STY:16 och den andra 15, de kommer att utdela lagom små mängder skada och ha behändigt små användbara mängder KP. Om en jätte däremot skulle slåss mot en rese (som är lite mindre) så skulle jätten få ett enormt övertag i form av bonusar och specialregler. Om jätten möter en människa (som är två nivåer mindre) så KAN inte människan segra i en duell. Det går bara inte, det är som om en tiger skulle slåss mot en råtta. Om människor ska kunna besegra en jätte så måste de ta till extrema överrumplingar (typ hugga dem i sömnen) eller använda militär strategi med lämplig utrustning. Då blir det samordnat fältslag.
Samma sak sker om en rese skall besegras av vättar. (det är två nivåers skillnad mellan dem också) eller om vi människor skulle möta någon form av smurfer.
Men när två smurfer slåss mot varandra så skulle de ha fina värden mellan 3-18 och kunna använda en T20 som alla andra.
---
Ser du? Genom att låta det praktiska få "följa med" upp i nivåerna så undviker man riskerna med att spelet blir opraktiskt.
Samma teori tror jag skulle kunna användas i ett spel där man behöver skilja på extremt hjälteskickliga rollpersoner.
Det här förvirrade mig första gången jag läste det. Nu har jag checkat igenom tråden och även läst Epic-tråden på d20-forumet, men jag anser ändå att du har fel.
Att ha kärnvapen ökar ens potential att ge skada, men inte att tåla den. Höglevel behöver ju inte betyda att så är fallet. Om höglevel istället betyder att både ens möjlighet att ge och tåla skada är precis lika stor, så kommer man i slutändan få ett system som är precis lika dödligt/slumpmässigt som ett låglevelsystem.
Det är faktiskt mycket enkelt att skriva ett sådant system.
Det problem som jag tror att du tänker på är att de flesta spel brukar utgå från någon praktisk utgångspunkt. T20-BRP utgår exempelvis från resultaten man kan få av 3T6 och hur väl de passar ihop med en tjugosidig tärning. Att spela ett äventyr där rollpersonerna är jättar eller möss blir snabbt tråkigt eftersom grundegenskapsvärdena inte passar ihop med slumpmekanismen.
På samma sätt kan det bli jobbigt att tåla 10 ggr så mycket som en vanlig människa och rulla 10 ggr så mycket skadetärningar när man hugger någon. Det blir praktiskt ospelbart pga allt tärningsrullande och bokförande.
---
Jag kan berätta om hur jag kommer lösa det i Flux: Där finns visserligen inga höglevel-karaktärer, men det finns varelser av väldigt skilda storlekar och rollpersonerna kan få styra luftfarkoster och drabba samman med gigantiska cykloper i konflikter som har episka proportioner, och som därför kunde lida av de problem du pekar på.
Min lösning var att gradera varelser i olika nivåer beroende på hur storskaliga de är, och låta konflikter mellan två parter på en och samma nivå fungera på ett och samma sätt oavsett vilken nivå man befinner sig på. Om jag skulle översätta till DoD-språk så skulle det betyda att två jättar som slog på varandra skulle fungera på samma sätt som två bönder i slagsmål. En jätte kan ha STY:16 och den andra 15, de kommer att utdela lagom små mängder skada och ha behändigt små användbara mängder KP. Om en jätte däremot skulle slåss mot en rese (som är lite mindre) så skulle jätten få ett enormt övertag i form av bonusar och specialregler. Om jätten möter en människa (som är två nivåer mindre) så KAN inte människan segra i en duell. Det går bara inte, det är som om en tiger skulle slåss mot en råtta. Om människor ska kunna besegra en jätte så måste de ta till extrema överrumplingar (typ hugga dem i sömnen) eller använda militär strategi med lämplig utrustning. Då blir det samordnat fältslag.
Samma sak sker om en rese skall besegras av vättar. (det är två nivåers skillnad mellan dem också) eller om vi människor skulle möta någon form av smurfer.
Men när två smurfer slåss mot varandra så skulle de ha fina värden mellan 3-18 och kunna använda en T20 som alla andra.
---
Ser du? Genom att låta det praktiska få "följa med" upp i nivåerna så undviker man riskerna med att spelet blir opraktiskt.
Samma teori tror jag skulle kunna användas i ett spel där man behöver skilja på extremt hjälteskickliga rollpersoner.
DarkMystic
Swordsman
???
Va menar du, är bara jag dum eller skriver du konstigt?
Jag förstår vad du menar, men jag tycker ändock att koboldism eller powergaming inte har med utseendet på gubben att göra eller om denne har stora taggar på rustningen. Det har bara att göra med om gubben är bra eller ej. Är man väldigt bra, men subtilt bra är man en dold kobold tycker jag. Sådana finns det gott om, men de går att avslöja. 
Är man bara tillräckligt ond SL så. Du skriver att powergamern vill sticka ut pga hansbra siffror på rolformuläret ochsedan skriver du att kobolden vill kunna döda allt. Dessa två saker sammanfaller kusligt ofta. Därför tycker jag fortfarande att koboldism=powergaming.
Är man bara tillräckligt ond SL så. Du skriver att powergamern vill sticka ut pga hansbra siffror på rolformuläret ochsedan skriver du att kobolden vill kunna döda allt. Dessa två saker sammanfaller kusligt ofta. Därför tycker jag fortfarande att koboldism=powergaming.
Krille
Lord
"Du skriver att powergamern vill sticka ut pga hansbra siffror på rolformuläret ochsedan skriver du att kobolden vill kunna döda allt. Dessa två saker sammanfaller kusligt ofta."
Inte så säkert. Till att börja med så finns det en hel del siffror som inte har med att döda alls. Dessa är ointressanta för kobolden, men kan mycket väl vara intressanta för powergamern.
Inte så säkert. Till att börja med så finns det en hel del siffror som inte har med att döda alls. Dessa är ointressanta för kobolden, men kan mycket väl vara intressanta för powergamern.
En powergamer måste ju strida eller göra något farligt för att bli bättre. Det finns en motsägelse i att vara powergamer och att ej strida eller utföra svåra och/eller farliga handlingar, för då blir man aldrig bättre. Dessutom tycker jag att man inte känner igen en kobold eller powergamer på dess yrke, utan bara på om den är überbäst. Är man en überbra magiker som kan slakta massa folk med en besvärjelse så är man en kobold, vare sig man vill det eller ej. En powergamer är bara en slags kobold. Det spelar ingen roll om gubben har en fet rustning eller bara är bäst i världen på att köpslå det är koboldigt i alla fall.
Krille
Lord
"En powergamer måste ju strida eller göra något farligt för att bli bättre."
OBS: Detta gäller bara i de regelsystem där man blir bättre av att strida eller göra farliga saker, och dessa regelsystem är inte ens i majoritet längre. Inte ens i Dungeons&Dragons behöver man göra farliga saker för att få XP längre.
"Är man en überbra magiker som kan slakta massa folk med en besvärjelse så är man en kobold, vare sig man vill det eller ej."
Nej. Är man en überbra magiker som slaktar massa folk med en besvärjelse så är man kobold. Det är inte potentialen utan handlingen som utmärker kobolden.
OBS: Detta gäller bara i de regelsystem där man blir bättre av att strida eller göra farliga saker, och dessa regelsystem är inte ens i majoritet längre. Inte ens i Dungeons&Dragons behöver man göra farliga saker för att få XP längre.
"Är man en überbra magiker som kan slakta massa folk med en besvärjelse så är man en kobold, vare sig man vill det eller ej."
Nej. Är man en überbra magiker som slaktar massa folk med en besvärjelse så är man kobold. Det är inte potentialen utan handlingen som utmärker kobolden.
Hmm. Vi har helt klart olika definitioner av kobold/powergamer. Dessutom spelar vi helt säkert på olika sätt och/eller olika spel. I vår grupp är vi utpräglade äventyrare, dvs. det händer i princip aldrig att någon blir bättre av att gå i skola eller träna eller dylikt. Alla förbättringar sker genom att göra mer eller mindre farliga saker. Självklart kan man få XP genom att köpslå och sådant, men att misslyckas har alltid konsekvenser i vår spelgrupp. Sedan anser jag helt klart att potentialen att vara überbäst är lika illa som att verkligen utnyttja den. Man är überbäst i båda fall.
Krille
Lord
"Man är überbäst i båda fall."
"Det kan väl inte jag hjälpa att jag ramlade ner i grytan när jag var liten." - Obelix, überbäst
"Det kan väl inte jag hjälpa att jag ramlade ner i grytan när jag var liten." - Obelix, überbäst