Nekromanti Karaktärer

  • Thread starter Thread starter jac
  • Start date Start date

jac

Veteran
Joined
2 Aug 2003
Messages
21
Location
Stockholm
Jag skulle vilja ha lite tips om vad man bör tänka när man skapar en karaktär i ett rollspel.

Vad brukar ni tänka på när ni gör en karaktär? Hur gör ni era karaktärer intressanta och roliga att spela med? osv..

Jag spelar mest fantasy rollspel, så jag tar helst emot tips inom det ämnet.

Tack på förhand.
/Jac
 
  • Skapa en koncept som beskriver hur rollpersonen är.
  • Skriv ihop en bakgrund som ger ett sådant koncept.
  • Fundera över hur bakgrunden påverkar personligheten.
  • Identifiera krokar som spelledaren kan använda för att motivera rollpersonen eller skapa äventyr.
  • Bygg några kännetecken som gör rollpersonen unik: särskilda ägodelar, uttryckssätt, klädsel etc.
 
Ok, tack Krille.

Det klarnade upp saker och ting för mig. Nu har jag en bra grund för en mall till hur man ska göra en karaktär. Det ska bli kul att testa!

PS. Ifall någon har något att tillägga så läser jag gärna det också DS.

Tack,
/Jac
 
Förutom då krilles uttömmande svar så kan man ju låta personen spegla sig lsjälv en del åxå.. Så brukar jag göra iaf & det brukar göra karaktäören mer lättspelad.
 
Går det att inte spegla sig själv?

" Förutom då krilles uttömmande svar så kan man ju låta personen spegla sig lsjälv en del åxå.. Så brukar jag göra iaf & det brukar göra karaktäören mer lättspelad."

Då tänker jag ställa den kluriga motfrågan:
Går det att inte göra det?


/Naug, ställer kluriga motfrågor :gremtongue:
 
Antagligen inte...

Då tänker jag ställa den kluriga motfrågan:
Går det att inte göra det?

Heemm, antagligen inte. Skulle nog gissa på att alla karaktärer har nått drag från en själv
 
Re: Antagligen inte... (OT)

Det hela beror lite på hur man ser det. Det går förmodligen rätt bra att spela någon som inte är alls som en själv, men man måste ju utgå från sig själv för att spela någon som inte är en själv, och det är ju också en slags spegling.
 
Re: Går det att inte spegla sig själv?

Då tänker jag ställa den kluriga motfrågan:
Går det att inte göra det?

Själv brukar jag hamna i ett läge där jag gör karaktärer som antingen påminner om mig själv eller som är tvärtemot. Jag är dock väldigt sällan i mitten, det brukar vara antingen eller.
 
Min nyaste karaktär är tagen från en bok.
Missförstå mig inte nu, att ta en huvudperson från en bok, kopiera denne och förvänta sig ett lika storslaget öde fungerar inte.

Nu var det så att karaktären, från boken Ofredsår, figurerade på ungefär fyra rader, och dessa innehöll ett almänt utseende, kläder, färdigheter, koncept och attityd.
Allting skrek helt enkelt åt mig att skapa en karaktär utav detta. Och det gjorde jag. Jag stal tillochmed namnet, som var så långt att jag inte lärt mig hela än. Använder endast en liten bit utav det dock.

När jag gör en karaktär, så är det på en idé. Jag gör karaktären helt färdig, sen sitter jag och tittar på den och bestämmer mig för om den är värd att spela.
Om inte suddar jag rollformuläret, eller, om det bara är en anteckningssida, så slänger jag det.

Inspiratiron kommer fråm böcker, filmer, musik, ja tillochmed enskilda ord eller meningar.
 
Eon och Neotech tycker jag ju är väldigt bra rollspel när det gäller att få fram bakgrund till en Rp tack vare deras omfattande system med bakgrundsslag. Det gäller bara att inte ha för strikta idéer bakom Rp:n, utan mest sätta ut lämpliga nuffror, slå bakgrundsslagen och sedan passa ihop allting till en ball historia ( "Hur i all världen har min soldiska adelsman en léaramalv som påhäng? Vart fick han fyra kongelat ifrån? Och har detta något att göra med hans kraftiga svettningar? :gremconfused:"

I allmänhet tycker jag att man med tiden mognar mer som rollspelare. I början kanske man helst ville spela (om vi håller oss till Eon) exempelvis en cirefalisk superklingmästare med Manziiriskt klingmästeri, en ghordvärg med Ghor-Hazti eller en thismalv med någon djävulsk hemgjord unik stridskonst med serinenaébåge. Nuförtiden har jag dock utvecklat en smak för lite mer ovanliga Rp:er, till exempel en jargisk utforskare (med riktigt mysko bakgrund) eller en marnakhtirakisk apotekare från Gordrion.
 
Re: Går det att inte spegla sig själv?

Själv brukar jag hamna i ett läge där jag gör karaktärer som antingen påminner om mig själv eller som är tvärtemot. Jag är dock väldigt sällan i mitten, det brukar vara antingen eller.

Samma här. Jag drar ibland till med ganska så saftiga nackdelar och begränsningar för att det inte skall bli samma sak hela tiden, och för att jag gillar att spela misslyckade personer (om det påminner om mig själv eller är en spegling överlåter jag till andra att tolka...)

/Lars, som gillar neotechs nackdelstabell, den ger massor med roliga förslag.
 
Spegel, spegel...

Själv brukar jag hamna i ett läge där jag gör karaktärer som antingen påminner om mig själv eller som är tvärtemot. Jag är dock väldigt sällan i mitten, det brukar vara antingen eller.

Om jag var psykolog skulle jag analysera mitt karaktärsskapande så här:
Antingen gör jag karaktärer som är ungefär som jag, men lite ballare, lite skickligare och lite sexigare. Alternativt gör jag karaktärer som skiljer sig ordentligt från mig i ett väldigt utmärkande drag, till exempel genom att han är djupt religiös eller extremt korkad. Sedan skulle jag hitta på en massa skitsnack om att det beror på förträngda sexuella övergrepp från rymdvarelser och kastraktionsångest.
Nu är jag inte psykolog, men jag tror att de flesta skapar karaktärer som är ungefär som de själva är eller skulle vilja vara eller med ett par tydliga skillnader. Man måste ju ändå känna någon form av samhörighet med karaktären för att kunna spela den.

/tobias
 
Förutom Krilles ganska uttömmande svar kan jag ge ett enkelt praktiskt: studera andra spelares karaktärsbeskrivningar, då i synnerhet givetvis sådana spelare med uttömmande karaktärsbeskrivningar, och tänk igenom vad du själv skulle plita dit som motsvarigheter. Efter ett tags läsning, lyssnande, inspiration samt kanske .. "lån"..*S* lär du nog komma igång med en egen formula för rollpersonsbeskrivning. It's a start.. :gremgrin:

När jag tittar tillbaka på mina egna sparade karaktärsformulär slås jag ofta med häpnad över min egen brist på uttömmande karaktärsbeskrivningar; man utvecklar förmågan vartefter helt enkelt. Mina nuvarande rollpersonligheter är ibland nästan överdrivet ingående beskrivna. Har tex en paladin som jag lät "författa" en teologisk essä för att ge en utläggning på bakgrunden till hans kall..
 
Back
Top