RECENSION Jag hatar Nobilis 3e

[krank]

Jag blev efter flera månaders arbete äntligen klar med att läsa tredje utgåvan av Nobilis.



Jag ville verkligen gilla den, för den andra utgåvan – den stora vita boken – ligger mig varmt om hjärtat. Det är möjligt att jag ser den med lite väl rosafärgade glasögon; jag har nog inte läst den på riktigt på över tio år nu. Jag har något slags plan om att försöka läsa om den och sedan göra något slags jämförelse mellan de här versionerna, men det blir definitivt inte nu. För nu är jag så jävla trött på Nobilis.

För det här var kanske det sämsta och jobbigaste jag läst.

Vi kan börja med de där sakerna som "inte borde spela roll" men som gör det: det estetiska.

• Illustrationerna passar inte ihop med varandra. Alls.
• Väldigt många av illustrationerna är rent tekniskt dåligt genomförda.
• Jag tycker inte att en chibi-mangastil passar Nobilis överhuvudtaget.
• Boken är jättefult layoutad och typsatt. Verkligen gräsligt. Ensamradingar är bara förnamnet. Jättemycket tomt utrymme som inte gör något jobb alls utan bara känns som att texten tog slut. Stora grafiska element som bara är fula och som finns med på varje sida. Urrk.

Kort sagt, det här är en jätteful bok och jag hatar den.

Sedan texten.

• Boken är oerhört rörigt upplagd överlag. Reglerna är extremt utspridda och är riktigt svåra att hitta om man letar – vissa saker står bara som undantag i någon bisats mitt i ett stycke som handlar om något annat, typ.
• Texten är väldigt ordrik utan att ordrikedomen gör något jobb. Det hade behövts en redaktör, som gått igenom hela texten med en arg häcksax och en machete. Och styrt upp ovan nämnda rörighet.
• Det finns väldigt MÅNGA och PLOTTRIGA regler. Jag minns inte originalet som såhär plottrigt och rörigt. Ibland känns regeldesignen som något slags stream-of-consciousness, som om författaren hittat på regler allt eftersom hon skrev och bara stoppade in utan vidare eftertanke. Eller skrev ner diverse lokala rulings hon gjort med sin grupp och som säkert känns logiska och lätta att komma ihåg för henne/dem…
• Jag kommer verkligen, verkligen inte alls överens med textens nivå av jävla whimsy. En av de saker jag minns att jag kände när jag läste 2e var hur ofantligt stort allvar det spelet tog sig självt på. Det var typ… pretentiöst och högtidligt och vackert. Och visst, en del av varför tvåan var så svårtillgänglig och svårspelad handlade säkert om det. Men det här blir bara töntigt. Texten försöker hela tiden vara söt-rolig, och det skaver som sandpapper mot hjärnan. Det här är inte vad jag vill ha av Nobilis. Och jag har definitivt inte bättre koll på hur det här ska spelas än jag hade med 2e; båda spelen är dåliga på att berätta hur normala speltillfällen och kampanjer är uppbyggda och hur man får dem att rulla.
• Men okej, det finns en del bra idéer här. Jag gillar att man har projekt. Jag gillar en del av mindmappandet man gör med sin karaktär, dess mål och så vidare. Det finns grejer här som skulle kunna räddas och göras om till något vettigt. Men det skulle verkligen behövas ordentligt med jobb, som jag just nu inte är villig att lägga ner.

Så nej. Det här är #notmynobilis. Det funkar säkert för en del, men för mig är det bara en ful, dåligt skriven, plottrig och krånglig tågolycka, som blir värre av att jag verkligen gillade både den grafiska formen och allmänna känslan i föregående version.

Jag hoppas på en 4e, men vid det här laget känner jag att om jag nånsin ska få ett Nobilis jag kan spelleda eller spela så får jag bygga det själv. Yxa sönder både originalet och det här, ta det som funkar från båda, limma ihop det med det där AW-hacket som… Arvidos och @Pilzefrau? … påbörjade och som jag har liggande nånstans. Eller med något helt eget.

Jag vet inte. Den här läsningen gjorde mig bara ledsen. Att jag hatade hur det var skrivet och hur allt såg ut gjorde att det tog längre tid att läsa, och att det tog så lång tid att läsa bidrog nog till hur svårt jag hade att hänga med och forma min uppfattning. Så det är fullt möjligt att jag är ruskigt orättvis mot den här boken. Men jag ville ju att den skulle vara så bra. Och det var den inte. För mig.

 

[Genesis]

Jag gillar Nobilis 3e! Med ett par brasklappar. Men om någon frågade mig vilken version som är den bättre skulle jag helt klart säga tredje utgåvan, och bara delvis för att alla hatar den och jag är konträr.

Jag håller såklart med om att bilderna är fula, layouten är dålig och språket är fjantigt. Inget av detta ser jag som överhuvudtaget relevant, eftersom det inte påverkar upplevelsen runt bordet. Det är ju inte spelet, det är fel på, utan presentationen. Men det är lite som att klaga på sin nya telefon för att förpackningen är ful. Det är såklart kul med en snygg bok, men jag hade inte velat betala en tjuga extra för att få en bok som ser ut som andra utgåvan, och jag har ju i alla fall en fördom om att snygga spel nästan alltid är dåliga. (Nobilis 2e är ett undantag.)

Så bortsett från det, är 3e bättre? Ja, på ett par punkter. För det första är attributen mycket bättre. 2e hade attributet Realm eller vad fan det hette, som typ bara används när man är och snurrar omkring i sin egen värld, så för alla som inte vill göra det till sin grej så blir det ett dumpstat. I 3e har du istället Domain eller vad det heter, som har att göra med de egenskaper domänen har och vad den representerar, vilket snyggt knyter in i Nobilis hela filosofiska tema med att när man spelar bilens ädling så säger man något om vad bilar är, vad de representerar, hur deras platonska ideal ser ut. Det här är askul och när man greppat vad man kan göra med det är det ett festligt verktyg. Det blir rakt av lingvistiskt, ett filosofiskt ordlekeri som är helt rätt för temat i spelet.

Det andra jag gillar är hur 3e beskriver Helvetet. Medan detta i 2e var typ "En dålig och ond plats" så är det i 3e en plats av kärlek. Helvetet älskar alla, utan undantag. Men eftersom det gör det innebär det att de som gjort vidriga saker och som inte är välkomna någon annanstans hamnar där, för där är de älskade. Himlen, å andra sidan, kräver att du är det bästa du kan bli. Den sätter upp hårda krav på dig och blir besviken på dig om du degar i soffan en dag. Helvetet blir aldrig besviket på dig. Helvetet kommer aldrig att skälla på dig, aldrig att överge dig. Det är asballt.

Däremot har 3e plockat in en massa nya plottriga regler i ett spel som redan är plottrigt, och där regler inte behövs. Det finns en massa regler för hur man ska avgöra mundana handlingar, där ädlingarna inte använder sina krafter. Vad händer om en ädling är i en biljakt? Det behövs inga regler för detta, för det är inte vad spelet handlar om, och när vi spelade spelet så kapade vi helt enkelt bort allt detta, vilket drastiskt lättade regelbördan (men gruppen tyckte ändå att det var ett lite väl tungt regelsystem). Vi sket också i projekten, som vi inte tyckte behövdes alls. Där är jag inte lika negativ; jag tror att de kan vara lite kul att jobba med, men återigen för de in komplexitet i reglerna, och vi har en ganska låg ribba för sådant.

Men på det stora hela gillar jag Nobilis 3e och tycker helt klart att det är den bättre versionen.

 

[krank]

Jag håller såklart med om att bilderna är fula, layouten är dålig och språket är fjantigt. Inget av detta ser jag som överhuvudtaget relevant, eftersom det inte påverkar upplevelsen runt bordet. Det är ju inte spelet, det är fel på, utan presentationen. Men det är lite som att klaga på sin nya telefon för att förpackningen är ful.

[...]

Men på det stora hela gillar jag Nobilis 3e och tycker helt klart att det är den bättre versionen.

För mig är det nog mer som att klaga på att själva telefonen är ful och att operativsystemet i telefonen är fult och dåligt. Men här färgas jag ju jättemycket av att jag formar bilder i huvudet; det visuella är extremt viktigt för mig – liksom vilka ord som används. Hur något beskrivs, både med ord och bilder, är ju det jag bygger min uppfattning om världen på. Om något beskrivs med torftiga ord får jag en torftig uppfattning, beskrivs något livfullt så upplever jag det mer livfullt. Ordval och vilken stämning man sätter med orden spelar stor roll för mig.


Jag håller med om att den här versionen av helvetet är bättre. Den beskrivs genomgående sämre och det var aktivt plågsamt att ta sig igenom texten, men om samma idé beskrivits av någon annan eller på ett annat sätt hade jag inte haft några invändningar mot det.

Jag håller också med om Realm.

Så absolut, om man sluter ut nästan hela regelsystemet ur 3e och bara har kvar typ lite mindre än vad som fanns i 2e, och behåller ett par av ändringarna, så är det här systemet bättre än 2e.


Jag skulle som sagt vilja rädda den handfull bra idéer som finns i 2e och transplantera in dem i 2e. Och förklara dem mycket, mycket bättre. Jag hade verkligen skitsvårt att ens fatta vad som menades med attributen i 3e.

 

[Genesis]

För mig är det nog mer som att klaga på att själva telefonen är ful och att operativsystemet i telefonen är fult och dåligt.

Jag tänker ju att jag läser boken en gång för att fatta spelet, och sedan använder jag den inte mer. Jag använder den inte under spel. Därav liknelsen med förpackning.

Och när det gäller inspiration så behöver jag generellt inte boken, heller, tror jag. Den behöver kommunicera vad spelet handlar om, men jag tror inte att min upplevelse runt bordet påverkas nämnvärt av huruvida texten i boken är inspirerande eller inte. Min hjärna spinner loss i vilket fall som helst, och jag sitterju inte och preppar material, utan det skapas under spel (av hela gruppen, där de andra ändå inte läst boken).

Men det är klart att detta baseras på hur jag gillar att spela och jag har förstått, rent intellektuellt, att presentationen är viktig för andra.