Jag har läst Lovecraft på svenska

[Vitulv]

Ja, som trådtiteln beskriver. Jag har läst "Cthulhu vaknar". Den är utgiven av Sjösala förlag, och översatt av Erik Thompson. Boken innehåller följande berättelser:

Dagon (1917)
Den lurande skräcken/The lurking fear (1922)
Cthulhu vaknar/The call of Cthulhu (1926)
Färg bortom tid och rum/The colour out of space (1927)

Jag bryr mig inte särskilt om att "böcker ska läsas på originalspråket" utan har en rätt obrydd inställning gällande sånt. Ändå så hade ju Lovecraft ett ganska speciellt språk (härligt på sitt sätt, men också ibland rätt outhärdligt omständligt) så jag var nyfiken på om det här skulle bli så bra på svenska. Men det funkar! Thompson tar med sig det omständliga till svenskan på ett bra sätt, och bortsett från ett par korrekturmissar gällande de och dem så är det en (o)trevlig upplevelse att läsa Lovecrafts skräckberättelser på ärans och hjältarnas språk.

Sjukt snyggt omslag också.

Så nu vet ni det.



Juste! Jag är sugen på mer av samma vara. Vad ska man läsa mer om man är sugen på lite rysliga mysterier? Gärna ockultism, satanism och/eller lovecraftianskt, Engelska eller svenska spelar ingen roll. Jag har läst Lovecraft Country, och den gillade jag.

 

[Jocke]

Jag läste just Chambers Kungen I Gult
Noveller på svenska utgivna av Hastur Förlag. Jag tycker inte själva novellerna var jätteintressanta eller oefterhärmliga, men det udda inslagen i alla fyra har dröjt sig kvar. Så jag förstår helt varför det här är idéer som lever kvar.
Köpte en Alganon Blackwood samling och en bok med den fantastiska titeln Mannen som gick för långt av samma utgivare när jag ändå höll på som jag inte vet något om men det var ett för bra namn. Så jag föreslår att du kollar in deras hemsida så kommer du säkert bli lika glad som jag.

Hastur Förlag – Fokus på klassisk skräck, fantasy och sf-litteratur i svensk översättning

www.hasturforlag.se

 

[krank]

Sjukt snyggt omslag också.

Verkligen! Synd att jag inte har tid att göra så mycket till eller med Kutulu just nu, för det där omslaget var verkligen as-snyggt och inspirerande.

 

[Hägerstrand]

De flesta här har nog redan lyssnat på dem eller bestämt att de inte ska lyssna på dem, men Ernst-Hugo Järegårds inläsningar av Lovecraft finns på Storytel och på youtube

Jag gillar dem, även om jag fattar att de är en vattendelare.

 

[Vitulv]

Jag läste just Chambers Kungen I Gult
Noveller på svenska utgivna av Hastur Förlag. Jag tycker inte själva novellerna var jätteintressanta eller oefterhärmliga, men det udda inslagen i alla fyra har dröjt sig kvar. Så jag förstår helt varför det här är idéer som lever kvar.
Köpte en Alganon Blackwood samling och en bok med den fantastiska titeln Mannen som gick för långt av samma utgivare när jag ändå höll på som jag inte vet något om men det var ett för bra namn. Så jag föreslår att du kollar in deras hemsida så kommer du säkert bli lika glad som jag.

Hastur Förlag – Fokus på klassisk skräck, fantasy och sf-litteratur i svensk översättning

www.hasturforlag.se

Jag har the King in yellow på originalspråket, och gillar den skarpt. Ska kolla upp Hastur förlag, tack!

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag började med att läsa Lovecraft med Sam
J. Lundwalls översättning i Cthlhu 1 (med det underbara felstavade fodralet!) De ägde! Har läst vissa moderna översättningar, t ex den i Ligans konstbok, av Arthur Isfelt. Tyckte också de funkade riktigt bra!

Kan inte förklara det, men just Lovecraft får en väldigt speciell och härlig vibe på svenska.

 

[Man Mountainman]

En samtida skräckförfattare jag läste nyligen och diggade är Nathan Ballingruds Wounds. Det handlar om helvetet. Det är bara några av berättelserna som är mysterier i regelrätt mening (men all skräcklitteratur har väl ett element av mysterium, antar jag), men det kanske smakar ändå.

 

[Gerkub]

Både Hastur som nämnts och Alastor press (kolla på bokhandeln Chimäras skräck- och ockulta avdelningar) har gett ut både Lovecraft och mycket av den litteratur som inspirerade Lovecraft, på svenska.

Là-Bas (Avgrunden på svenska) av J-K. Huysmans är en dekadent ockult klassiker från 1891. En lite torr författare som forskar på barnamördaren Gilles de Rais börjar undersöka sataniska kulter i Paris. Mycket av boken utspelar sig i hans huvud, över middagar och i sängkammaren, men den innehåller också en del scener av rent äckel och skräck.

Arthur Machen är en av mina absoluta favoriter, kolla in nån novellsamling eller The Great God Pan till att börja med. Blir tydligt när man läser att Lovecraft också gillade honom.

M.R James spökhistorier är också toppen. De pendlar mellan att vara mysrysiga klassiska spökerier till väldigt originella, än idag, så här 100+ år senare. Även han en favorit för HP, och utan att spoila något så ser man det när det dyker det upp nån tentakel här, nån tjock bok med osunt innehåll där.

Två nyare böcker, som jag fått reda på genom Malmöfilmaren Henrik Möllers podd Udda Ting:

Witch-Cult Abbey av Mark Samuels. Upplägget är som en klassisk spökhistoria: ensam man kommer till ett mystiskt kloster där det sägs att det finns en häxkult, men alla troper och klichéer känns uppskruvade och färgstarka på nåt vis. Som att ha en mardröm om att vara fast i en hammerfilm. Språket förmedlar verkligen den förtryckande stämningen genom hela boken.

The Animals Praise The Antichrist av Alex Older.
Utspelar sig på åttiotalet ute på landsbygden utanför Manchester. Två tonåringar blir kära, och stöter på en märklig sekt som bestämt sig för att mänskligheten har gjort sitt. Mycket referenser till 1980’s alternativkultur (och Sverige på ett hörn), men i slutändan en sorglig och gripande kärlekshistoria.

 

[pappapiraten]

Jag har läst Lovecraft Country, och den gillade jag.

Har sett thumbnail för Lovecraft Country på någon av streamingtjänsterna men inte orkat ge den en chans?
Kan det va nått att ha måntro?

 

[krank]

Har sett thumbnail för Lovecraft Country på någon av streamingtjänsterna men inte orkat ge den en chans?
Kan det va nått att ha måntro?

Både boken och tvserien är riktigt, riktigt, riktigt bra skulle jag säga. På delvis olika sätt.

 

[Vitulv]

Både boken och tvserien är riktigt, riktigt, riktigt bra skulle jag säga. På delvis olika sätt.

Jag älskade boken, men teveserien klickade däremot inte. Vad uppskattade du mest med serien?

 

[krank]

Jag älskade boken, men teveserien klickade däremot inte. Vad uppskattade du mest med serien?

Nu var det ett tag sen jag såg den och mitt minne är inte vad det borde, men precis som med boken uppskattade jag nog mycket perspektivet och karaktärerna. Det kändes uppfriskande med just ett icke-vitt perspektiv på mythosen. Jag gillade också allmänt estetiken och känslan, minns jag. Miljöerna och set designen.

Hade jag haft tid hade jag sett om den, tror jag. Om inte annat för att jag nu märker hur lite jag minns…

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag älskade boken, men teveserien klickade däremot inte. Vad uppskattade du mest med serien?

Och jag älskade tv-serien… halvvägs igenom. Så fort den gick bortom bokens handling tyckte jag att den tappade rätt mycket.

 

[JohanL]

M.R James spökhistorier är också toppen.

Svensk setting i ”Count Magnus” också, tråden till ära!

 

[Troberg]

Jag måste passa på att tipsa om att det finns ljudböcker av några av Lovecrafts böcker, lästa av Ernst-Hugo Järegård. Episkt bra, han gör dem klockrent.