Ironsworn -- vad är dess USP?

Bläddrar lite i regelboken och spekulerar utan av att ha spelat det:
  • Reglerna stödjer från början spel med SL ("Guided"), SL-löst ("Co-op") och solo. (Inga revolutionerande mekanismer men ett "orakel" finns med för att inspirera om det inte finns en SL.)
  • Bonds och Vows: Enkelt uttryckt svär du eder som du måste uppfylla ("Vi svär, O Värdshusvärd, att föra din son levande åter.") och hur det går på både dessa och flera andra utmaningar följs upp med "Progress tracks" vilka till stor del är klockor.
  • Centralt är din heder och ära, du svär att föra sonen åter och antingen gör du det eller så förgås du, det är inte ändamålen-helger-medlen-D&D.
Det är väl den korta sammanfattningen utifrån vad jag minns av det när jag läste regelboken och nu när jag bläddrar i den. Det kanske inte är så revolutionerande utan bara är en annorlunda vinkel på etablerade koncept.
 
Ironsworn har en otroligt bra motor för solospel, i mitt tycke, som triggar igång den egna fantasin. Oraklet och dragen kan även överraska, vilket gör det till något annat än bara vanligt dagdrömmande.

Duo-spel tror jag också kan fungera väldigt bra. I en större grupp med en spelledare misstänker jag att det blir för många drag och för många tärningsslag. Men det har jag inte testat.
 
Har spelat det solo, med 2 och 3 spelare. Alltid varit en bra och rolig session. Som alltid så beror det ju på mycket vilka man spelar med. Men som @Rangertheman skriver är Oraklet väldigt bra för att få igång fantasin.

Så själva uspen skulle jag säga är verktygen man får för att skapa sin egen berättelse i världen.

Samma skapare har gjort Starforged som är ett sci-fi spel med liknande regler. Inte spelat det men hört/läst att reglerna för exempelvis strid är ”bättre”.
 
  • Centralt är din heder och ära, du svär att föra sonen åter och antingen gör du det eller så förgås du, det är inte ändamålen-helger-medlen-D&D.
Jag misstänker att mina spelare skulle vara extremt ovilliga att svära liknande eder om det inte handlade om någonting viktigt.
 
Överlag tycker jag att Ironsworn är ett mycket väldesignat och slimmat regelsystem, både solo och tillsammans med andra. Jag var inte förvånad när jag fick höra att Shawn Tomkin fått uppdraget att skriva soloreglerna till The One Ring, Drakar och Demoner m.fl.

Som redan nämnts är Orakeltabellerna en viktig del av spelets motor. Vi var två spelare som spelade Ironsworn tillsammans och efter 10+ möten upplevde vi att samma tabeller fortsatte att överraska och fungera som ett kreativt bollplank. Jag gillar Apocalypse World och uppskattade det tydliga regelarvet med Moves och fiktionen först. Vill också minnas att vi tyckte om Momentum, en mekanik där rollpersonens momentum går upp och ner som en indikation på hur bra det går för rollpersonen i berättelsen. En annan central del av spelet är progress tracks, som fungerar lite som klockor i Blades in the Dark. En progress track används t.ex. i strid, där utgången av striden baseras på hur långt man kommit på mätaren när striden är över.
 
Som solospelare; Allt-I-Ett system som är spelbart rakt ur boken och genererar en kul upplevelse. Det är enkelt att förstå och komma in i.

Som van solospelare; Skon ska passa alla och det gör den ju inte på min ankfötter. Jag gör hellre mina egna äventyr genom att kombinera ett knaprigare regelsystem, ett gäng generatorer med ett världsbygge jag gillar eller i "standard AD&D-ish grisfarmarfantasy", fast jag tyckte IS var rätt kul en vända eller två.
 
Back
Top