Jag ahr just fått en idé som jag tycker känns hyfsat fräsch och intressant: spelarna tar rollen som sithakolyter strax efter rymdimperiets fall. Kampanjen går ut på deras jakt på ökad makt, nya färdigheter och insikter i den nya republikens skugga. De måste hela tiden hålla sig undan från lagen och goda jedis. Tänkte blanda in lite mer skräck och obehag och göra världen lite mer skitig än i filmerna men fortfarande ha det episka perspektivet dock förskjutet mot den mörka sidan. Jag tänkte be om lite tips om både star wars-rollspelet och världen då jag är en amatör på området.Nån som vet bra källmaterial, på nätet eller någon annanstans? Tips är välkomna!
Nekromanti Idé - Sith och Star Wars
- Thread starter Ghoulz
- Start date
Krille
Lord
"Nån som vet bra källmaterial, på nätet eller någon annanstans?"
The Dark Side Sourcebook, till nya utgåvan från Wizards of the Coast. Den tar upp just exakt det du frågar efter och är riktigt användbar även till gamla utgåvan.
The Dark Side Sourcebook, till nya utgåvan från Wizards of the Coast. Den tar upp just exakt det du frågar efter och är riktigt användbar även till gamla utgåvan.
Tack för tipset! Recensionen på rpg.net var milt sagt entusiastisk, men en kommentar till den fick mig att tveka. Är den här produkten verkligen intressant? Jag är egentligen inte speciellt intresserad av regelbiten utan vill mest ha bakgrund i form av platser, personer och ceremonier etc. Det kanske man bygger bäst själv, men lite av det borde väl gå att finna någonstans? Kommentaren påtalade att beskrivningen av den mörka sidans filosofi var aningen banal, och eftersom jag tänkte bygga rätt mycket på filosofiska och mystiska aspekter känns det som att den här boken kan leda åt fel håll. Någon som äger boken och vill kommentera den?
Krille
Lord
"Kommentaren påtalade att beskrivningen av den mörka sidans filosofi var aningen banal, och eftersom jag tänkte bygga rätt mycket på filosofiska och mystiska aspekter känns det som att den här boken kan leda åt fel håll. Någon som äger boken och vill kommentera den?"
Den starka biten med boken är historia, bakgrund och spelledartips. Det finns mängder med kul idéer om Sith-alkemi som är helskoj. Det finns mängder med personer (typ alla i det expanderade universat). Regler är det ont om, och förekommer mest i form av prestigeklasser för Dark Side-folk. Det bästa är dock de mängder med tips man får om hur man lockar över rollpersoner till den mörka sidan, hur man gestaltar och beskriver den, hur man leder en kampanj om den mörka sidan et cetera.
Att filosofin om den mörka sidan är banal beror till stor del på att Kraften som religion är banal. Vi vet liksom inte mycket mer än att Kraften är ett energifält blablabla, att jedis kan göra coola grejor med ljusvärjor och fjärrlyfta saker, att mörka jedis kan göra coolare saker och att den mörka sidan är förförisk. I övrigt får man faktiskt inte veta något om vare sig filosfi, dogma, mytologi etc. Så att det är banalt är inte att undra på - faktum är att jag anser att varje rollspelreligion som någonsin skapats för rollspel är banal, inklusive de som norpats från filmer.
Den starka biten med boken är historia, bakgrund och spelledartips. Det finns mängder med kul idéer om Sith-alkemi som är helskoj. Det finns mängder med personer (typ alla i det expanderade universat). Regler är det ont om, och förekommer mest i form av prestigeklasser för Dark Side-folk. Det bästa är dock de mängder med tips man får om hur man lockar över rollpersoner till den mörka sidan, hur man gestaltar och beskriver den, hur man leder en kampanj om den mörka sidan et cetera.
Att filosofin om den mörka sidan är banal beror till stor del på att Kraften som religion är banal. Vi vet liksom inte mycket mer än att Kraften är ett energifält blablabla, att jedis kan göra coola grejor med ljusvärjor och fjärrlyfta saker, att mörka jedis kan göra coolare saker och att den mörka sidan är förförisk. I övrigt får man faktiskt inte veta något om vare sig filosfi, dogma, mytologi etc. Så att det är banalt är inte att undra på - faktum är att jag anser att varje rollspelreligion som någonsin skapats för rollspel är banal, inklusive de som norpats från filmer.
Låter som ett givet köp då. Jag ska kolla efter den. Att kraften är banal i sig är väl iofs sant. Star Wars är väl egentligen inte riktigt det spel man förväntar sig hitta gråskalor och eftertanke i moraliska sammanhang. Därför kommer jag våldföra mig på spelet och slänga in influenser från skilda källor som Vampire, Kult, Hellraiser (det där med "there is no good, there is no evil - there is only flesh..." kan kanske läggas till den mörka sidan) och noirdeckare. Lite Hellfire Club och lovecraftianskt sökande efter förbjuden kunskap samt traditionellt rebellagentrollspel som är det normala i Star Wars. En riktigt förvriden version alltså.
faktum är att jag anser att varje rollspelreligion som någonsin skapats för rollspel är banal, inklusive de som norpats från filmer.
Instämmer helt och fullt. Det märks att religionsvetenskapen inte varit rollspelskonstruktörernas favortämne förrän de var tvungna att hitta på något. I mpngt och mycket tycks det mig som att fantasygudar fortfarande baseras på gamla Forgotten Realms och Warhammer. Sånt är tråkigt. Särskilt illa är idéerna i svenska rollspel. Eon är ju ett skämt.
faktum är att jag anser att varje rollspelreligion som någonsin skapats för rollspel är banal, inklusive de som norpats från filmer.
Instämmer helt och fullt. Det märks att religionsvetenskapen inte varit rollspelskonstruktörernas favortämne förrän de var tvungna att hitta på något. I mpngt och mycket tycks det mig som att fantasygudar fortfarande baseras på gamla Forgotten Realms och Warhammer. Sånt är tråkigt. Särskilt illa är idéerna i svenska rollspel. Eon är ju ett skämt.
Krille
Lord
" Det märks att religionsvetenskapen inte varit rollspelskonstruktörernas favortämne förrän de var tvungna att hitta på något."
...och knappt ens då. Oftast snor man hejdlöst från själva mytologin, men struntar helt i dogman och filosofin, eftersom den biten är för tung. Det är precis som med strid - rollspelskonstruktörer har oftast noll koll på det där med strid, utan snor mest från actionfilmer. Skillnaden är mest att strid är ballare än religion.
"Särskilt illa är idéerna i svenska rollspel."
Förhoppningsvis ändras detta något i och med att Rävsvans Förlag gör sin kommersiella debut.
...och knappt ens då. Oftast snor man hejdlöst från själva mytologin, men struntar helt i dogman och filosofin, eftersom den biten är för tung. Det är precis som med strid - rollspelskonstruktörer har oftast noll koll på det där med strid, utan snor mest från actionfilmer. Skillnaden är mest att strid är ballare än religion.
"Särskilt illa är idéerna i svenska rollspel."
Förhoppningsvis ändras detta något i och med att Rävsvans Förlag gör sin kommersiella debut.
Herr Brownswick
Veteran
Oftast snor man hejdlöst från själva mytologin, men struntar helt i dogman och filosofin, eftersom den biten är för tung.
Vet inte hur ni andra har det men i min spelgrupp hävdar alla spelare bestämt att de är ateister och därmed inte kan spela karaktärer som faktiskt är religiösa (även om det har ändrats lite till det bättre de senaste fem åren). Behövs det då verkligen gediget genomtänkta religioner om spelare inte bryr sig så mycket om dem? Kanske är somliga rollspelkonstruktörer också megaateister av samma snitt som mina spelare, vilket då leder till att Daak och de andra inte har ett daft med världen och dess historia att göra över huvudtaget, precis som alverna bland löven och dvärgarna under stenarna.
Herr Brownswick
Vet inte hur ni andra har det men i min spelgrupp hävdar alla spelare bestämt att de är ateister och därmed inte kan spela karaktärer som faktiskt är religiösa (även om det har ändrats lite till det bättre de senaste fem åren). Behövs det då verkligen gediget genomtänkta religioner om spelare inte bryr sig så mycket om dem? Kanske är somliga rollspelkonstruktörer också megaateister av samma snitt som mina spelare, vilket då leder till att Daak och de andra inte har ett daft med världen och dess historia att göra över huvudtaget, precis som alverna bland löven och dvärgarna under stenarna.
Herr Brownswick
Krille
Lord
"Behövs det då verkligen gediget genomtänkta religioner om spelare inte bryr sig så mycket om dem?"
Det beror på spelvärlden. Ofta är det till och med dåligt rollspel att spela ateister. Skulle någon försöka spela ateist (eller kommunist, eller nationalist eller någon annan modern -ist) i Västmark så skulle det betraktas som taskigt rollspelande.
Dessutom kan även ateister spela troende. Att hävda att man inte kan spela troende på grund av att man är ateist är som att hävda att jag inte kan spela alv, kvinna, ung eller skicklig fäktare bara för att jag är människa, man, lastgammal respektive vig som ett kylskåp.
"Kanske är somliga rollspelkonstruktörer också megaateister av samma snitt som mina spelare, vilket då leder till att Daak och de andra inte har ett daft med världen och dess historia att göra över huvudtaget, precis som alverna bland löven och dvärgarna under stenarna."
Tja, Daak kanske inte har haft ett dugg att göra med världen i Eon, men dess kyrka har definitivt haft något med världen att göra. Att försöka förneka det är som att säga att kristendomen inte har haft något inflytande över Europa.
Det beror på spelvärlden. Ofta är det till och med dåligt rollspel att spela ateister. Skulle någon försöka spela ateist (eller kommunist, eller nationalist eller någon annan modern -ist) i Västmark så skulle det betraktas som taskigt rollspelande.
Dessutom kan även ateister spela troende. Att hävda att man inte kan spela troende på grund av att man är ateist är som att hävda att jag inte kan spela alv, kvinna, ung eller skicklig fäktare bara för att jag är människa, man, lastgammal respektive vig som ett kylskåp.
"Kanske är somliga rollspelkonstruktörer också megaateister av samma snitt som mina spelare, vilket då leder till att Daak och de andra inte har ett daft med världen och dess historia att göra över huvudtaget, precis som alverna bland löven och dvärgarna under stenarna."
Tja, Daak kanske inte har haft ett dugg att göra med världen i Eon, men dess kyrka har definitivt haft något med världen att göra. Att försöka förneka det är som att säga att kristendomen inte har haft något inflytande över Europa.
Behövs det då verkligen gediget genomtänkta religioner om spelare inte bryr sig så mycket om dem?
Naturligtvis. Om religionerna vore väl genomarbetade och intressanta skulle folk antagligen bli intresserade av dem. Nu är det mer som att man har med religioner för att man ska ha det. Antagligen beror problemet på att de felsta rollspel skrivs av teknister eller datanördar och deras erfarenhet och känslighet för religioner och mystik är inte särskilt imponerande i allmänhet. Eon är verkligen skräckexemplet. Och oavsett om Daak är inblandad i Mundanas historia eller inte (hur vet man att han INTE är det förresten, är inte det ett ämne för teologisk debatt?) kan man ju spela troende. Kan mans pela alv, dvärg eller tirak borde rollen som troende inte vara särskilt svår. Det borde vara svårare att axla rollen som medeltida adelsman.
Naturligtvis. Om religionerna vore väl genomarbetade och intressanta skulle folk antagligen bli intresserade av dem. Nu är det mer som att man har med religioner för att man ska ha det. Antagligen beror problemet på att de felsta rollspel skrivs av teknister eller datanördar och deras erfarenhet och känslighet för religioner och mystik är inte särskilt imponerande i allmänhet. Eon är verkligen skräckexemplet. Och oavsett om Daak är inblandad i Mundanas historia eller inte (hur vet man att han INTE är det förresten, är inte det ett ämne för teologisk debatt?) kan man ju spela troende. Kan mans pela alv, dvärg eller tirak borde rollen som troende inte vara särskilt svår. Det borde vara svårare att axla rollen som medeltida adelsman.
Herr Brownswick
Veteran
Det beror på spelvärlden.
Såklart.
Tja, Daak kanske inte har haft ett dugg att göra med världen i Eon, men dess kyrka har definitivt haft något med världen att göra. Att försöka förneka det är som att säga att kristendomen inte har haft något inflytande över Europa.
Kan man verkligen dra en sådan stark parallell mellan de två? Har inte läst alla eonböcker så jag kan ju ha missat något, eon ströks från vår spelpool efter mundanaboken, och glömdes bort efter monsterboken. Men daak fick skralligt representera alla billiga rollspelsreligioner i mitt inlägg, fast jag råkade skriva honom istället för ereb altors gud, den ende eller vad han nu hette. Minnet.
Herr Brownswick
Såklart.
Tja, Daak kanske inte har haft ett dugg att göra med världen i Eon, men dess kyrka har definitivt haft något med världen att göra. Att försöka förneka det är som att säga att kristendomen inte har haft något inflytande över Europa.
Kan man verkligen dra en sådan stark parallell mellan de två? Har inte läst alla eonböcker så jag kan ju ha missat något, eon ströks från vår spelpool efter mundanaboken, och glömdes bort efter monsterboken. Men daak fick skralligt representera alla billiga rollspelsreligioner i mitt inlägg, fast jag råkade skriva honom istället för ereb altors gud, den ende eller vad han nu hette. Minnet.
Herr Brownswick
Herr Brownswick
Veteran
Kan mans pela alv, dvärg eller tirak borde rollen som troende inte vara särskilt svår.
Man tycker det. Men någonstans skärvar det.
Herr Brownswick
Man tycker det. Men någonstans skärvar det.
Herr Brownswick
Krille
Lord
Att spela troende vs utomjording
På den enklaste nivån av rollspelande så kan jag tänka mig att det är svårare att spela troende än att spela utomjording. Att spela en troende rollperson kräver de facto att man tänker på ett annorlunda sätt. Att spela en dvärg eller alv kräver bara att man tänker sig att ens rollperson är kort och skäggig alternativt spetsörig.
Det är först när man går upp ett snäpp, och slutar spela sig själv med lite konstig makeup, som det inte blir någon större skillnad på att spela troende och att spela alv eller dvärg. Då blir det tvärtom svårare att spela alv eller dvärg, eftersom dessa tänker så radikalt annorlunda. Men innan dess så är alven/dvärgen egentligen en själv fast med en kasse effekt-makeup, medan den troende inte är en själv.
Och där tror jag att problemet ligger.
Tja, vad ska man säga? Jag tror problemet ligger någonstans i hur man de facto rollspelar sin roll.
På den enklaste nivån av rollspelande så kan jag tänka mig att det är svårare att spela troende än att spela utomjording. Att spela en troende rollperson kräver de facto att man tänker på ett annorlunda sätt. Att spela en dvärg eller alv kräver bara att man tänker sig att ens rollperson är kort och skäggig alternativt spetsörig.
Det är först när man går upp ett snäpp, och slutar spela sig själv med lite konstig makeup, som det inte blir någon större skillnad på att spela troende och att spela alv eller dvärg. Då blir det tvärtom svårare att spela alv eller dvärg, eftersom dessa tänker så radikalt annorlunda. Men innan dess så är alven/dvärgen egentligen en själv fast med en kasse effekt-makeup, medan den troende inte är en själv.
Och där tror jag att problemet ligger.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Att spela troende vs utomjording
Dessutom bör det väl finnas en tredje nivå efter "sluta spela sig själv med konstig makeup"-nivån, alltså den nivån då man slutar spela "som alver tänker" och faktiskt accepterar att beskrivningar av "hur alver tänker" är lika vaga som "hur människor tänker", och skapar "hur den här alven tänker".
Dessutom bör det väl finnas en tredje nivå efter "sluta spela sig själv med konstig makeup"-nivån, alltså den nivån då man slutar spela "som alver tänker" och faktiskt accepterar att beskrivningar av "hur alver tänker" är lika vaga som "hur människor tänker", och skapar "hur den här alven tänker".
Re: Att spela troende vs utomjording
Dessutom bör det väl finnas en tredje nivå efter "sluta spela sig själv med konstig makeup"-nivån, alltså den nivån då man slutar spela "som alver tänker" och faktiskt accepterar att beskrivningar av "hur alver tänker" är lika vaga som "hur människor tänker", och skapar "hur den här alven tänker".
"hur den här alven tänker" måste väl ändå utgå från "hur en alv tänker", inte hur en lönnfet rollspelare "med konstig makeup" tänker? Att spela vilken annan roll än sin egen (sina egna?) borde vara omöjligt enligt den från början givna positionen. Om man inte ens kan spela troende, hur kan man då spela en invånare i ett aristokratiskt land? Eller industriarbetare (om man är akademiker)?
Dessutom bör det väl finnas en tredje nivå efter "sluta spela sig själv med konstig makeup"-nivån, alltså den nivån då man slutar spela "som alver tänker" och faktiskt accepterar att beskrivningar av "hur alver tänker" är lika vaga som "hur människor tänker", och skapar "hur den här alven tänker".
"hur den här alven tänker" måste väl ändå utgå från "hur en alv tänker", inte hur en lönnfet rollspelare "med konstig makeup" tänker? Att spela vilken annan roll än sin egen (sina egna?) borde vara omöjligt enligt den från början givna positionen. Om man inte ens kan spela troende, hur kan man då spela en invånare i ett aristokratiskt land? Eller industriarbetare (om man är akademiker)?
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: Att spela troende vs utomjording
Det är klart att alvtänkandet bör utgå från beskrivningen av alver, men med tanke på att alver bör ha lika stor spännvidd på sitt tänkande som människor kan den psykologiska profil som utgår från alvbeskrivningen ändå bli i stort sett hur som helst. Jag är ärligt talat trött på att vara naturälskande, högdragen eller ädel varje gång jag är alv, likväl som jag skulle vara trött på att vara girig, krigisk eller hedersam varje gång jag vore dvärg, om jag nu någon gång skulle spelat dvärg (hmm... har faktiskt aldrig skett). Likväl tröttnar jag på "orginella koncept" som gör en twist på någon grej i beskrivningen av den alviska karaktären. Sånt brukar bara sätta rollen som alv främst, och andra roller (yrkesmässiga, sociala, psykologiska) i bakgrunden.
Det är klart att alvtänkandet bör utgå från beskrivningen av alver, men med tanke på att alver bör ha lika stor spännvidd på sitt tänkande som människor kan den psykologiska profil som utgår från alvbeskrivningen ändå bli i stort sett hur som helst. Jag är ärligt talat trött på att vara naturälskande, högdragen eller ädel varje gång jag är alv, likväl som jag skulle vara trött på att vara girig, krigisk eller hedersam varje gång jag vore dvärg, om jag nu någon gång skulle spelat dvärg (hmm... har faktiskt aldrig skett). Likväl tröttnar jag på "orginella koncept" som gör en twist på någon grej i beskrivningen av den alviska karaktären. Sånt brukar bara sätta rollen som alv främst, och andra roller (yrkesmässiga, sociala, psykologiska) i bakgrunden.
Nörd-alv.
Jag är helt med. Senast jag spelade alv (Noldoralv i MERP - jag slog 00 på rasslaget) så spelade jag nörd. Naturligtvis med en otrolig utstrålning och övermänsklighet på alla de vis som Noldoralver har. Men ändå en träbock till nörd. Mycket underhållande. Visst, fram för mer individualiserat rollspelande.
Jag är helt med. Senast jag spelade alv (Noldoralv i MERP - jag slog 00 på rasslaget) så spelade jag nörd. Naturligtvis med en otrolig utstrålning och övermänsklighet på alla de vis som Noldoralver har. Men ändå en träbock till nörd. Mycket underhållande. Visst, fram för mer individualiserat rollspelande.