Några av kompanigubbarna berättade med rysning om när dom tränade att röjja värn under sin värnplikt, med skarpa granater. Lät lagom kul.
Om nedhållande eld fungerar mellan linje A->området B så tänker jag mig att artilleri och granater fungerar enl, modellen (A)->B->C. A kastar/skjuter en granat, den dimper ned vid punkten B och supressar vän och fiende innom området C.
Fördelen är att man inte behöver exponera sig själv lika mycket, att en person i skydd inte får dra nytta av skyddet om granaten landar 'bakom' skydde och att granaten har areaverkan. Nackdelen är dels lägre precission för grk och artilleri, dels kortare räckvidd för handgranater jämfört med skjutvapen.
Kikar man i sin SoldF så står det att läsa:
För att, innom en yta av 100x100 meter försätta hälften av personalen ur stridbart skick behövs nedanstående mängd artilelriammunition:
Stående: 1 Ton
Liggande i försänkning/krevadgrop 2 Ton
I skyddsgrop 4 Ton
I värn med förstärkt tak 20 Ton
