Hur man ser på regler

Herr Grönstedt

Swordsman
Joined
29 Dec 2000
Messages
414
Location
Linköping
Jag följer Forbidden Lands RPG-gruppen på Facebook. Ganska ofta postas regelfrågor som jag tycker är märkliga. Idag såg jag t.ex. en fråga som var om all klasser får ha rustning utan restriktioner. Kanske är det för att jag betonar ROLLspel över rollSPEL, men jag förstår inte varför man man ställer frågan och inte bara kör med det man tycker är skoj. Jag misstänker att det har med olika spelkulturer att göra.
Å andra sidan vill jag minnas att det var en del av denna typ av regelfrågor även i Sinkadus, en gång i tiden.
(Det känns som att vi har haft den här diskussionen tidigare i någon tråd, men jag vet inte vad vi kom fram till.)
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,661
Location
Stockholm
Jag spelleder FFG's Star Wars för två av mina kusiner. Jag spelledde för dem för många år sedan då knappt uppnått tonåren (de har passerat 40-strecket nu). Där i mellan så har det varit avancerade brädspel som gällt för dem. Så de är väldigt mekanik/regelfokuserade. Om de skulle försöka komma på hur man rollspelar och spelleder själva, så misstänker jag att de skulle kommit med samma typ av frågor, eftersom i brädspel så höftar man inte till med något.

Jag tycker jag ser den mentaliteten oftast bland D&D spelare, men gissar den mentaliteten beror på två saker. Andelen D&D-spelare är så mycket större än alla andra grupper, så även om det inte är procentuellt mer som frågar än de som inte frågar så står de ut. Samt att D&D växte direkt ut från krigsspelen (om man inte räknar Chainmail som ett eget mellansteg), så utöver de som försökte komma på hur man spelar hemma på kammaren så kan många spelledar-traditioner härledas tillbaka dit.

Att höfta, eller rulings not rules, syns bara inte lite bra, men det har varit en del heta debatter mellan dem (som även fanns i figurslagsgrupperingar och går åtminstone tillbaka till 1870-talet).
 

Genesis

Pa' ti 泣き, chicken teriyaki
Joined
17 Aug 2000
Messages
11,874
Location
Göteborg
Kanske är det för att jag betonar ROLLspel över rollSPEL, men jag förstår inte varför man man ställer frågan och inte bara kör med det man tycker är skoj. Jag misstänker att det har med olika spelkulturer att göra.
Man kan ju tänka att det påverkar spelbalansen på ett sätt som inte är rakt av tydligt. Om man bara kör med att alla klasser får ha rustning och tanken var att bara krigare får ha det så kanske man slutar med att krigaren förlorar en viktig fördel, till exempel.

Om en del av det roliga i rollspel är optning av rollpersoner (vilket är en vanlig och fullt funktionell spelstil) så blir ju den här sortens frågor potentiellt viktiga för spelets kul.

Jag tycker att det känns väldigt rimligt.
 
Joined
17 Oct 2011
Messages
1,076
Jag tycker det känns helt orimligt. För mig är reglerna alltid sekundärt, jag orkar aldrig sätta mig in i dom. När vi spelar western så märker jag först spelmöte fem att spelarna har powergejmat sina karaktärer. Jag är helt inne på att berätta min story och väva in spelarnas bakgrundshistorier i plotten.

Klart magikern ska få ha rustning och krigaren en magisk stav. Det är ju rollspel.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
4,993
Location
Slätta
Det beror så mycket på vad spelet handlar om och hur man har kul i det. Om det är ett stridstungt/stridsfokuserat spel så förväntar jag mig att konstruktören lagt en hel del tid med att kolla att alla klasser eller dyl. är lika kul att spela och att de kan vara någorlunda jämna i vad de bidrar med. Då kan spelet lätt bli mindre kul för de andra spelarna om någon får fördelar som inte passar in. Det kan bli lite som att helt oförhppandes ge en spelare 80% av all scentid, etableringsrätt eller vetorätt i ett spelledarlöst samberättarspel.
 

krank

Mångfaldsbyrå-direktör och ödleman från ε Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,875
Location
Nynäshamn
Kanske för att man vill veta hur spelkonstruktören tänkte sig spelmekanismen innan man börja husregla skiten ur spelet?
Jag tror att det ligger lite djupare än så. Jag tror att man till att börja med också, för att ställa den sortens frågor, behöver se reglerna som viktiga – som en central del i aktiviteten vi håller på med. Som något man faktiskt behöver bry sig om och hålla sig till och som är tänkt att ha en stor påverkan på spelupplevelsen.

(Nedan: liten rant, inte specifikt riktad till dig)

Jag är i allmänhet lite skeptisk till det här med "rollSPEL vs ROLLspel" och "rullspel vs rollspel" etc, men det finns såklart en del rollspelare som helt enkelt ser det vi håller på med som ett spel först och främst, där reglerna sätter ramar och formar upplevelsen. Så även om det såklart fortfarande är friare än när man spelar Descent eller Mansions of Madness så är det i grunden samma kategori av aktivitet. Jag beskriver ibland det här som att en del rollspelare "spelar reglerna" – ofta när jag blir förbluffad över alla saker en del rollspelare vill ha regler för.

Men ja, det sättet är såklart också helt giltigt och många har ju roligt när de spelar på det sättet så vem är jag att tycka saker. Jag vill inte spela så själv och kommer nog inte att anpassa mina spel efter det sättet att spela rollspel, men det finns ju många spelgrupper och spel anpassade för just det så det gör nog inte så mycket.

(För mig, i min föredragna spelstil, är ju reglerna mest en distraktion. I bästa fall något SL använder när han tycker att det passar och i den utsträckning hen tycker det passar, och där han också precis när som helst kan hitta på nya regler eller tolkningar som knappt ens behöver vara konsekventa med tidigare regelanvändning så länge det känns någorlunda rimligt i situationen i fiktionen)
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
3,493
Location
Göteborg, Lindome
Jag tror att det ligger lite djupare än så. Jag tror att man till att börja med också, för att ställa den sortens frågor, behöver se reglerna som viktiga – som en central del i aktiviteten vi håller på med. Som något man faktiskt behöver bry sig om och hålla sig till och som är tänkt att ha en stor påverkan på spelupplevelsen.
Men om man nu lägger en massa pengar på att köpa ett rollspel, istället för att bara friforma, så anser man ju tydligen att reglerna är värda något, eller? Varför köpa spelregler om man inte tänker bry sig om dem?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,111
Location
The Culture
Jag tycker att det känns helt rimligt för en ny spelare att ställa frågan om rustningar, speciellt om spelaren ifråga har spelat D&D innan där det finns regler för just detta.

Och jag tycker i allmänhet att det känns rimligt att fråga spelskaparna eller andra spelare om reglerna, så att de blir rätt. Om jag har köpt spelet X och bestämt mig för att spela det vill jag göra det med de korrekta reglerna. (I alla fall i början tills jag förstått hur de fungerar och kan ändra det jag inte gillar.)
 

krank

Mångfaldsbyrå-direktör och ödleman från ε Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
32,875
Location
Nynäshamn
Men om man nu lägger en massa pengar på att köpa ett rollspel, istället för att bara friforma, så anser man ju tydligen att reglerna är värda något, eller? Varför köpa spelregler om man inte tänker bry sig om dem?
Fast man köper ju inte bara spelreglerna? Jag har nog knappt köpt ett enda rollspel bara för dess regler, och jag köper bara böcker som bara består av regler om det är ett spel jag av någon anledning samlar på. Det är inte reglerna som är det viktiga. Jag köper rollspel för deras spelledartips, för deras spelvärld, för deras illustrationer… men regelkapitlen läser jag mycket sällan. Eller ja, jag skummar dem för att se om de har någon spännande världs-information.

Så… för mig är det lite som att fråga "varför köpa en ny dator om du ändå inte tänker spela de billiga reaspel som följde med, eller bygga något roligt med packmaterialet i lådan?" Givetvis menar jag inte att liknelsen är universell, jag säger inte att reglerna är "packmaterial" eller pack-in-spel för alla. Men för mig är de det. Något jag får med när jag köper det jag faktiskt bryr mig om, och som jag i princip inte ägnar en tanke därefter. Jag köper inte spelregler. Ibland får jag med spelregler när jag köper annat.

Det här är inte ett "bättre" sätt att se på saken. Men det är ett minst lika giltigt som ditt. Allt jag vill är att visa på att den här skillnaden i hur man ser på reglernas plats i rollspel gör att frågan i trådstarten får olika svar… Det är inget självklart i att se reglerna som viktiga för vare sig produkt eller spelupplevelse.
 

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,042
Location
Enköping
För mig ser jag reglerna som en del av världen i spelet, deras naturlagar om man så vill och för mig är världskänslan en viktig del av varje rollspels identitet. Så med rustningsfrågan exempelvis så accepterar jag det oavsett om det är skrivet/uttryckt som en regel, eller om det istället skulle beskrivas i världsbeskrivningen. Sen har jag inget mot att modifiera, ändra eller ta bort regler, och köra med olika varianter av regler i olika världar som använder samma grundsystem. Och jag föredrar när det finns en förklaring för sådana saker som man kan undra, som varför en magiker får ha en rustning eller inte.

Jag är inte heller inne på att betona en del av ordet rollspel som det ena eller det andra, eller att det inte är kul att spela på ett eller annat sätt. Det fortsätter ju att vara den styrkan som bordsrollspel har över många andra underhållningsformer, att man just kan bara ändra det man vill ändra, oavsett anledning.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
882
Klart magikern ska få ha rustning och krigaren en magisk stav. Det är ju rollspel.
Det är inte alls klart. Om magiker kan använda rustning, eller om en icke-magiker kan använda magiska stavar beror ju på hur magi fungerar i den setting som används.
Klart man kan skita i allt sådant, men då har man ingen gemensam ram att spela inom - och det brukar vara rätt bra om alla spelare är överens om hur spelet och världen fungerar.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
2,439
Location
Umeå
Kan det inte vara för att man vill dubbelkolla att man inte har missförstått något? Det brukar vara det första jag utgår ifrån när något verkar konstigt i reglerna. Alltså, visst kan jag börja modda, men det är dumt att göra om det bara var att jag inte förstod hur en regel skulle användas.

Det är ju trots allt ett regelsystem, där regler hänger ihop och påverkar varandra. De är kanske designade med en tanke på spelvärlden, eller för att uppnå en emergent effekt som är svår att uppfatta innan man börjar spela. Att börja ändra enstaka regler innan man har förstått systemet gör risken för att introducera omedvetna "buggar" större. Därför är det bra att kolla upp att man har förstått reglerna först, innan man bestämmer sig för att man ogillar dem (och vill ändra).
 

Lemur

Lemur "techbro" Lemursson
Joined
7 Sep 2015
Messages
1,539
Jag älskar regler!
En del av det magiska med rollspel, enligt mig, är just mötet mellan berättelsen och reglerna. Spelaren vill göra X men på grund av reglerna blev det istället Y, vilket tog berättelsen i en oväntad riktning. Begränsningar kan tvinga spelarna att vara kreativa - "eftersom min karaktär inte kan flyga måste jag hitta ett annat sätt att ta mig upp på klippan".
Reglerna skapar bra ROLLspel helt enkelt.
 

zo0ok

Rollspelsamatör
Joined
13 Sep 2020
Messages
2,035
jag förstår inte varför man man ställer frågan och inte bara kör med det man tycker är skoj. Jag misstänker att det har med olika spelkulturer att göra.
Varför kan inte alla rollpersoner vara bäst på allt?

Jag tror det finns två svar:
1) det är roligare om rollpersonerna är olika - alltså mångfald - så att de kompletterar varandra
2) vi har föreställningar om ... karaktärer ... i fantasy, och vi försöker avbilda dem i rollspel (Gandalf, Merlin, mfl magiker ser ut som magiker, dvs ingen rustning)

Det är rimligt i ett spel att alla försöker vara så "bra" som möjligt (optimering/builds). Därför är det rimligt att reglerna i sig är balanserade så att spelet blir roligt inte bara först gången, utan efter flera veckor och månader av spel också.

Jag tycker reglerna - detajerna - är bland det mest intressanta med ett nytt rollspel. Håller de, eller går de sönder? Om spelet är rimligt väl speltestat, och det finns begränsningar för rustningar för magiker, så finns de begränsningarna där av en bra anledning. Annars har speltillverkaren bara skjutit från höften.
 
Joined
17 Oct 2011
Messages
1,076
Jag är ganska dålig på spel. Tröttnar snabbt klarar jag inte ett moment i ett data eller tv spel på andra försöket ger jag upp och spelar det aldrig mer igen. Som tur är finns det personer i min spelgrupp som gillar att läsa regelkapitlet och kan berätta för mig om turslaget i CoC eller hur man pressar ett slag och då är det jag som är SL.

Jag tycker settingen är det intressanta i rollspel.
När jag spelar själv har jag alltid en tendens att göra karaktärer med en detaljerad bakgrundshistoria som sen visar sig inte stämma med hur gubben blir i spelet.
Fast ibland blir det bättre som min karaktär Molok, eller Gustavio Frankelhane.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
11,071
Location
Stockholm
Jag tänker så här:

Jag vill spela enligt de reglerna ett spel har för att lära mig mer om spelmekanik. Jag vill testa hur någon annan har tänkt, och försöka navigera deras konstruktion för att lära mig mer om hur jag tänker.

Sen vet jag ju att Ligan inte kommer att komma hem och spöa mig om jag gör husregler för Svärdets sång ... så länge de inte vet om det förstås! :D

Men risken för mig är att jag hela tiden faller tillbaks på mina tankar, mina invanda mönster, och då lär jag mig inget nytt.

Sen är ju kanske inte just "kan alla bära rustning" en regel där jag ligger vaken på nätterna och funderar och vrider och vänder på olika för- och nackdelar. :D
 

Svarte Faraonen

Alternative sexual archetype ('fastest mario')
Joined
12 Oct 2000
Messages
9,941
Location
Värnhem, Malmö
Jag tänker så här:

Jag vill spela enligt de reglerna ett spel har för att lära mig mer om spelmekanik. Jag vill testa hur någon annan har tänkt, och försöka navigera deras konstruktion för att lära mig mer om hur jag tänker.

Sen vet jag ju att Ligan inte kommer att komma hem och spöa mig om jag gör husregler för Svärdets sång ... så länge de inte vet om det förstås! :D

Men risken för mig är att jag hela tiden faller tillbaks på mina tankar, mina invanda mönster, och då lär jag mig inget nytt.

Sen är ju kanske inte just "kan alla bära rustning" en regel där jag ligger vaken på nätterna och funderar och vrider och vänder på olika för- och nackdelar. :D
Jag tycker som du att det kan vara värt att verkligen följa reglerna till en början bara för att se vad konstruktören hade för intentioner. Inom OSR handlar ju mycket om att titta på vad gamla D&D-regler verkligen gör – att notera att XP-reglerna gör att det blir dumt att slåss och smart att smyga förbi monster för att sno deras skatter, eller att en "dold" klassförmåga för krigare är deras förmåga att använda magiska svärd som ingen annan kan ha.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
7,258
Location
Uppsala
Vill återigen referera till "the commodification of imagination", det vill säga idén att vi behöver svaren från köpta böcker och/eller spelförfattare istället för att spelen uppmanar oss att hitta på något själva. Det finns en rätt tydlig skillnad på rollspel skrivna slutet 70/början 80 med dem som skrevs senare under 80-talet och framåt. Går ju här att jämföra Stormbringer och Star Wars d6, exempelvis, där det första uppmanar till att bordet löser väldigt många saker, medan det andra hänvisar till framtida officiella publikationer. Det är där någonstans "brytpunkten" befinner sig, och drevs sannolikt av en vilja att sälja fler böcker. Under 80- och 90-talet fanns det trots allt flera företag som försörjde sig på att sälja rollspelsböcker. Och det är många av oss som började spela då.

Det finns också ofta en idé om att balans har ett självändamål. Stötte på detta en del när jag läste communityposter kring Cyberpunk Red. Det är ju ett relativt regeltungt spel, med en hel del regeltekniska undantag, som till största delen handlar om simulation av någon sorts larger than life-verklighet. En av frågorna jag såg var varför det var billigare att köpa en raket till en RPG än en handgranat, när raketen gör mycket mer skada. Då borde den ju kosta mer pengar också, tycker balansen! Men faktum är att en "dum" raket är superenkel att tillverka, där en handgranat är mycket mer komplicerad. Så priset i verkligheten eller i en larger than life-verklighet är ju i praktiken rimligare precis som det är i spelet. Men det krockar med balanstänket bland många rollspelare.

Tycker det är fascinerande överhuvudtaget. Vilken syn någon får på rollspel brukar ofta vara ett uttryck av vilka rollspel personen började med. Så om du började under "commodification"-eran, om vi kallar den så, vill du ha dina svar från äventyr, såsböcker, och auktoriteter.
 
Top