Hur man blir utsläng ur en spelgrupp (eller hör mig klaga på en jobbig spelare)

Dr_Dängrot

Suomen sankari
Joined
1 Mar 2017
Messages
3,001
Är man ett kompisgäng som spelar rollspel eller ett rollspelsgäng som är kompisar?
Jag har svårt att relatera till tråden. Har ni på allvar spelare som är äldre än tonåringar som saboterar ett spelpass för att de är uttråkade eller är det gamla anekdoter som tas upp?
I mitt fall så är det anekdoter ifrån sena tonår och 20års åldern men att det finns rollspelare som skulle kunna bete sig så även i vuxen ålder skulle inte förvåna mig ett dugg . Vi är en flock ganska udda fåglar vi rollspelare eller vi som figurerar i geekculture sfären överlag så att en del av oss uppvisar udda och mindre önskvärda beteende förvånar mig inte ett dugg.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
3,379
Har ni på allvar spelare som är äldre än tonåringar som saboterar ett spelpass för att de är uttråkade eller är det gamla anekdoter som tas upp?
Gamla anekdoter för min del. Men det var inte barn det handlade om då, fast unga vuxna (18-19 år) om vi pratar om aktiva försök att paja spelandet.

Fast i kategorin "fullt fokus på det egna roliga" har jag stött på två gränsfall även i vuxen ålder. Men visst, de kanske kan hänföras till "krockande spelstilar" beroende på perspektiv. Och båda hade flera goda sidor i gruppdynamiken i övrigt och hängde med i några halvlånga kampanjer så de passar kanske inte in här, men samtidigt hade de en tendens att förr eller senare skapa konflikter genom interaktioner med spelvärlden där gick på tvärs med övriga spelares syn på hur spelet skulle utföras.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
952
Location
Carapalea
Är man ett kompisgäng som spelar rollspel eller ett rollspelsgäng som är kompisar?
Jag har svårt att relatera till tråden. Har ni på allvar spelare som är äldre än tonåringar som saboterar ett spelpass för att de är uttråkade eller är det gamla anekdoter som tas upp?
I mitt exempel var vi alla kring 30 vid tillfället
 

dancodan

Swordsman
Joined
14 Aug 2017
Messages
536
Han sade faktiskt rätt ordagrant att han skulle sätta av explosionen vid arbetsstationen där de andra spelarna var och jag frågade honom två gånger om han verkligen tänkte skada eller döda de andra spelarna. Så det var inte så att han inte visste om att de andra spelarna var i närheten. Det var något han såg till att de var. Och där har vi anledningen till att jag tror att han faktiskt ville förstöra

De tre andra spelarna gjorde saker som kunnde ta dem vidare. De pratate ihop sig med andra fångar, lyckades få tag på nycklar, hittade inte bra en utan tre möjliga vägar ut. Den fjärde spelaren såg till att inga av de tre andra spelarnas planer fungerade genom att hela tiden sabba för dem.
Tycker du gjorde helt rätt. Man ska inte "bend over backwards" för att tillfredsställa spelare heller, alla har ett ansvar.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
14,320
Första gången på drygt 10 år som jag behövt säga åt en spelare att hen inte är välkommen längre.
Helt rätt. Kan en vuxen person inte sköta sig är det rätt att slänga ut den. Som vuxen har jag mindre tid och energi att försöka fixa vad en vuxen person borde ha lärt sig långt innan.

Normalt kan det delvis vara "spelledarens fel" (i det att det kan trigga en spelare), men utifrån vad du skrivit i tråden gjorde du allt rätt i min bok i alla fall.
 
Last edited:

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
4,495
Location
Linköping
Som vuxen har jag mindre tid och energi
Lägg till barn i ekvationen så blir det fullständigt absurt att vara med i en spelgrupp där en spelare är motvals till hur resten av gruppen vill spela. "Åååh, 100% av mig egentid den här veckan bevittna person A förstöra vår välplanerade plan för att han hade lite trist", alternativt "Åååh, den här veckan fick jag lägga 100% av min egentid på att förstöra en välplanerad plan för mina 'vänner'...".

Jag blir oproportionerligt provocerad av det här och då är jag inte ens drabbad av problemet.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
14,320
...för att han hade lite trist"...
Jag har faktiskt nyligen haft ett tillfälle där en spelare sade "Jag har inte kul" och då pausade vi, snackade igenom det och så fortsatte vi och det blev roligt för alla. Sådant är vad jag åtminstone förväntar mig av vuxna människor. Spelaren skrev sedan till mig och bad om ursäkt för att han var så negativ, men jag hade en stor del i skulden och poängterade att det snarare var bra att han sade till så att jag kunde lära mig av det också. Som skrivet: vi hade kul till sist och alla sade att de ville testa igen.
 

Sömniga Isaac

Tjurig spelledare
Joined
9 Feb 2008
Messages
706
Location
Örebro
Jag har faktiskt nyligen haft ett tillfälle där en spelare sade "Jag har inte kul" och då pausade vi, snackade igenom det och så fortsatte vi och det blev roligt för alla. Sådant är vad jag åtminstone förväntar mig av vuxna människor.
Är inte det här lite av problemet att vi förväntar oss det av oss vuxna människor fast det samtidigt är ganska tydligt att utan rätt förutsättningar så sker inte samtalen som behöver göras? Jag har tänkt på det mer och mer, framför allt i arbetslivet, att kommunikation är i regel det som brister. Det finns en förväntan från alla att kunna hantera det som vuxna människor vilket gör att vi glömmer bort att för att en god kommunikation ska uppstå krävs det även en miljö som tillåter det. Kommunikation och att kunna lyfta saker som känns besvärliga händer inte bara för att vi blir äldre, det sker för att vi skapar ett utrymme där det finns möjlighet att kommunicera utan att känna oro över att priset blir för högt när en yttrar sig om sin upplevelse.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
3,805
Location
Stockholm
Det finns en förväntan från alla att kunna hantera det som vuxna människor vilket gör att vi glömmer bort att för att en god kommunikation ska uppstå krävs det även en miljö som tillåter det.
Håller verkligen med om detta. De tillåtande miljöerna är i min erfarenhet väldigt sällsynta.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
2,630
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Jag har faktiskt nyligen haft ett tillfälle där en spelare sade "Jag har inte kul" och då pausade vi, snackade igenom det och så fortsatte vi och det blev roligt för alla. Sådant är vad jag åtminstone förväntar mig av vuxna människor. Spelaren skrev sedan till mig och bad om ursäkt för att han var så negativ, men jag hade en stor del i skulden och poängterade att det snarare var bra att han sade till så att jag kunde lära mig av det också. Som skrivet: vi hade kul till sist och alla sade att de ville testa igen.
Detta är självklart det ”vuxna” sättet att hantera problemet om/när det uppstår. Men tyvärr fungerar vi människor inte alltid rationellt och jag själv har både gjort misstag och upplevt andra göra misstag när det gäller hur man bör agera i potentiella konflikter. Nu är det många år sedan som jag haft någon konflikt alls gällande det som det talas om i den här diskussionen och jag hoppas och tror att det delvis beror på att jag och andra blivit både äldre och förhoppningsvis visare.

Sen håller jag med de som säger att de blir provocerade av tanken på att en person förstör den lilla fritid man faktiskt har som arbetande förälder eller annan livssituation med begränsad fritid. Jag skulle idag om liknande situation uppstod slänga ut den personen som med avsikt och uppsåt ämnade förstöra det roliga för oss andra i spelgruppen då jag har extremt begränsad fritid. Jag jobbar långa pass och även en del nattarbete där jag måste sova på dagen samtidigt som jag är förälder och make. Dessutom förbereder jag mina fisktank/sandlåda-kampanjer väldigt mycket och detta tar självklart en stor del av den fritid jag har som inte är aktivt rollspelande.

Så på grund av dessa faktorer så skulle jag idag som 39-åring inte orka med om någon aktivt gick in för att förstöra min fritid.
 

afUttermark

Swordsman
Joined
17 Oct 2011
Messages
695
Man måste väl kunnat prata om det? Jag har det ju så väl förspänt att jag just nu bara spelar med personer som jag känner jävligt bra. Vi har känt varandra länge och vi har festat ihop och umgåtts utanför rollspelssfären.

Måste påpeka att det du utsatte dina spelare för är nog det värsta scenariot som jag vet. Fängelsescenariot, man skapar en ball karaktär och sen tas allt ifrån en och man sätts i fängelse. Därefter ska man fly. Inte för att vara sådan men du borde försatt spelarna i situationen ni står utanför fängelset som ni nyss flytt ifrån. Vad gör ni?

Om jag inte är nöjd med min spelledare låter jag han få reda på det. Skulle jag då bli sparkad från spelgruppen hade jag blivit både förvånad och jävligt ledsen. Man måste ju få en chans till upprättelse.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
10,565
Location
Stockholm
Måste påpeka att det du utsatte dina spelare för är nog det värsta scenariot som jag vet. Fängelsescenariot, man skapar en ball karaktär och sen tas allt ifrån en och man sätts i fängelse.
Som jag förstod fördjupande inlägg så var det redan bestämt från början att de skulle börja i ett fängelse. Så spelarna var med på det från början, om jag förstod det rätt.

EDIT: Eller ja, spelarna var medvetna om det från början i alla fall. Om de "var med på det" är ju en helt annan sak.
 

Fnord

Veteran
Joined
14 Sep 2010
Messages
46
Jag lider med dig. Jag har haft spelare som verkligen försöker se hur långt de kan sträcka sitt jävlande när de verkligen testar gränser. Jag hade en spelare som var spelare med en annan spelledare från början. Den spelledaren spelledde en Eonkampanj och sen Pendragon. Spelaren fick infall ibland att se hur långt han kunde testa gränserna med spelledaren och spelledaren blev mer och mer frustrerad med spelaren. Till slut så sa spelledaren åt hel gruppen att sluta försöka hitta på egna lösningar på saker och bara följa de ledtrådar och planer han hade planerat.
Den typen av spelare kan vara rätt farliga. Vare sig de tänjer på gränserna för att förstöra eller bara för att de tycker att det är kul med konsekvenser så tränar de SL att säga nej. Oavsett hur de tänkjer på gränserna så upplever jag det som att få spelledare kan få till ett bra äventyr eller en bra kampanj om någon spelare hela tiden skall se var gränserna går, både när det gäller vad de får göra i själva spelet och med reglerna.

Wow. Det är det värsta spelledandet jag hört talas om som inte också utgjorde riktiga brott.
Ibland så når man helt enkelt en gräns med folk, det blir för jobbigt att fortsätta för att de inte kan bete sig. SL gjorde inte rätt i det scenariot, men om spelaren var jobbig typ hela tiden så har jag ändå viss förståelse för att SL till slut fick nog.

Vad tråkigt att det gick som det gick. Jag har ju pratat i tidigare trådar att den typ av rollspel jag gillar är ett slags sambeträttande mellan spelare och spelledare, men hjälps tillsammans åt att föra berättelsen framåt. Då blir det trist när någon spelare går solo så att säga och vill att allt ska handla om hen och hens önskningar.

Med det sagt så säger min erfarenhet mig att fängelsemiljöer är otroligt svårt att få bra. Det är ofta någon spelare som känner sig frustrerad över att bli hunsad och så slutar det med en massa trots. De enda gånger jag fått fängelsemiljöer att funka är när vakterna i princip aldrig ingriper och det istället är gängen som styr. Rollpersonerna måste välja mellan olika fraktioner, men varje vak har konsekvenser. Sånt har gått bra, men högsäkerhetsanstalter med vakter som straffar rollpersoner har aldrig blivit kul i min spelgrupp.

Det är lite samma som när rollpersonerna blir omringade och beordrade att ge upp. De gör aldrig det, oavsett hur många fler motståndarna är, och om de väl gör det blir det ofta sura miner för att de tvingats till nåt de egentligen inte ville.
Spelarna visste att det skulle vara ett fängelseäventyr innan vi började. De andra spelarna var rätt bra på att hitta vakternas blind spots och lista ut vad deras scheman var. Ja, de var bra på att hitta dessa blind spots till dess att spelförstöraren sabbade det för dem. Sedan så straffades personerna inte om de inte muckade gräl med vakterna (de skulle kunna straffas om de gjorde något uppenbart fel när vakterna såg det, men det var bara en spelare som såg till att han blev straffad....

Är man ett kompisgäng som spelar rollspel eller ett rollspelsgäng som är kompisar?
Jag har svårt att relatera till tråden. Har ni på allvar spelare som är äldre än tonåringar som saboterar ett spelpass för att de är uttråkade eller är det gamla anekdoter som tas upp?
Personen som sabbade mötet för mig är över 50...

Som jag förstod fördjupande inlägg så var det redan bestämt från början att de skulle börja i ett fängelse. Så spelarna var med på det från början, om jag förstod det rätt.

EDIT: Eller ja, spelarna var medvetna om det från början i alla fall. Om de "var med på det" är ju en helt annan sak.
De visste vad äventyret skulle handa om när jag pitchade det till dem. Alla visste vad det skulle vara för typ av äventyr redan innan session 0.
 
Last edited:

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
14,320
Hittade de här relationsdiagramen online och kom att tänka på den här tråden.
Det är roligare om man istället räknar mest antal möjliga triangeldraman i diagrammen. 3 = 1, 4 = 4, 5 = 9 ... (n-2)^2

Fick fram formeln när jag spelade Svart av kval och funderade kring hur komplext det kunde bli baserat på antal personer i scenariot. För vi upptäckte att det blev bäst historier kring de personer som hade triangelrelationer.
 
Top