Hur fungerar era hjärnor?

All visualisering är för mig fragmentarisk och till stor del rätt abstrakt. Jag har svårt att "se" scener, allt är ett flöde av ögonblicksbilder som frammanar känslor.

Så för mig är det mer så att jag upplever känslor än att jag ser hela bilder. Vilket ställer till det för mina spelare när de frågar hur det ser ut på platsen där de ska riskera sina liv.
 
Magnus Seter said:
Så för mig är det mer så att jag upplever känslor än att jag ser hela bilder. Vilket ställer till det för mina spelare när de frågar hur det ser ut på platsen där de ska riskera sina liv.
Click to expand...

Det här är intressant för mig, för jag jobbar ju i den typ motsatta änden; jag försöker måla upp det jag visualiserar, med ord. Så mina beskrivningar blir nog ibland lite plottriga, även om jag försöker täcka in alla sinnen. Min målsättning är ju alltid att spelarna ska kunna visualisera mer eller mindre samma sak som mig, känna den känsla jag känner i platsen jag beskriver och se det jag ser.

Men det jag funderar över är vad jag missar. Finns det något i det jag gör som aktivt förstör för icke-visualiserare? Finns det något som icke-visualiserare behöver, som jag kan bli bättre på att försöka få med?
 
Jag brukar också arbeta för att berika mitt mentala referensbibliotek -- arkitektur, konst, växter, djur, mode, bergarter och så vidare, allt fungerar som bränsle för mer levande visualiseringar. För mig är konsten att se och återskapa viktig. Samma sak gäller i någon mån för andra sinnen, till exempel doft och smak.
 
krank said:
Men det jag funderar över är vad jag missar. Finns det något i det jag gör som aktivt förstör för icke-visualiserare? Finns det något som icke-visualiserare behöver, som jag kan bli bättre på att försöka få med?
Click to expand...

Nja, jag tror att icke-visualiserare har "vant" sig vid att tolka det som sägs och visas. Men jag tänker att de kanske behöver få lite mer tålamod från andra spelare och spelledaren när det gäller taktisk förflyttning och avstånd. För det är där som allt blir som mest abstrakt för mig, och jag försöker hantera det med zoner (i Svärdets Sång t.ex.) som är lite mer abstrakta till sin natur.
 
krank said:
Men det jag funderar över är vad jag missar. Finns det något i det jag gör som aktivt förstör för icke-visualiserare? Finns det något som icke-visualiserare behöver, som jag kan bli bättre på att försöka få med?
Click to expand...

Jag satt förr ofta på möten och sa typ "men tänk den här fast så här istället, och kanske lite såhär". Då satt det alltid någon med öppen mun och inte fattade något. Fram tills dessa trådar var det frustrerande för mig, men nu säger jag helt enkelt inte så längre om jag inte vet att personen är med på noterna utan går tillbaka till ritbordet och ritar upp grejen så där istället. Inga missförstånd, ingen frustration.

Om samma sak är viktig i rollspel så antar jag att bilder och kartor ger samma tydlighet, eller ett målande språk som Genesis är inne på.
 
Dilandau said:
Ett annat exempel då: Om någon säger ”en burk Hellmans majonäs”, vad händer då?
Click to expand...
Beror lite på mitt huvud, men igår fick jag upp en tecknad burk majonäs.

Idag får jag upp en realistisk bild med grönt glas, vit etikett med ett zickzack-aktigt rutmönster som bård

Dilandau said:
Min fru får upp en högupplöst 3d-modell i huvudet som hon kan rotera fritt.
Click to expand...
Just "rotera fritt" är intressant. Du kan be din fru läsa lite om Nikola Tesla. "Nikola Tesla could do eyes-open visualization so well that he could test his designs for machines before actually building prototypes. He would visualize the machine in front of him and set it running and observe what happened!" :)
 
Magnus Seter said:
Nja, jag tror att icke-visualiserare har "vant" sig vid att tolka det som sägs och visas. Men jag tänker att de kanske behöver få lite mer tålamod från andra spelare och spelledaren när det gäller taktisk förflyttning och avstånd. För det är där som allt blir som mest abstrakt för mig, och jag försöker hantera det med zoner (i Svärdets Sång t.ex.) som är lite mer abstrakta till sin natur.
Click to expand...

Bra tänkt! Just den fällan tror jag att jag sällan faller i, då jag ju sällan kör strid och väldigt sällan strid där exakta avstånd är viktiga… Men däremot försöker jag ofta göra skisser av rum som rollpersonerna t.ex. ska genomsöka. Jag litar inte helt på att mina ord ska räcka för att beskriva hur saker förhåller sig till varandra.

Jag tänker att det @Måns är inne på, med visuellt stöd (kartor, skisser) är bra och generaliserbart. För mig som visualiserare stör inte skisser, kartor etc. under spel speciellt mycket, och om de hjälper icke-visualiserare så är de nog värda att lägga tid på och ha med sig i bakfickan.
 
krank said:
Den där mörka skinrocken min medspelares rollperson her på sig ser jag framför mig rätt konkret, men den som bär rocken är alldeles för ofta medspelaren, inte rollpersonen.
Click to expand...
Ja, det är nog därför jag föredrar att beskriva kläder som något som står ut i sig självt, snarare än att det ska beskriva personen. "Den mörka skinnrocken fladdrar i vinden".
 
Rickard said:
Just "rotera fritt" är intressant. Du kan be din fru läsa lite om Nikola Tesla. "Nikola Tesla could do eyes-open visualization so well that he could test his designs for machines before actually building prototypes. He would visualize the machine in front of him and set it running and observe what happened!" :)
Click to expand...
Exakt så. Fast en annan profession.
 
Jag tänker nästan alltid i ord. Det mesta som händer i mitt huvud är ord - monologer, dialoger, diskussioner. Och är det inte ord så är det siffror.

Fast rollspel är något som gör mig mer visuell än jag vanligtvis är.
 
Jag gillar illustrationer i spel och tycker det tillför saker. Jag brukar dock visualisera rum, platser och rollpersoner olika beroende på vilka spel jag spelar. K.H, Mutant, WHRP, och även CoC är tecknat typ, fast när jag tänker på min fru och mitt barn ser jag ju riktig bild framför mig. Sen ser ju orcherna olika ut i olika spel i WHRP är de gröna och riddarna har overkligt stora axelplåtar, medan orcherna i KH är lite mer oliv
 
krank said:
Det där har skumt nog jag också haft problem med, trots att jag egentligen verkar vara i den övre delen av visualiserings-spektrat. Eller ja, det kan fladdra lite fram och tillbaka, men ofta glider jag in i något slags visualisera-cosplay-läge. Den där mörka skinrocken min medspelares rollperson her på sig ser jag framför mig rätt konkret, men den som bär rocken är alldeles för ofta medspelaren, inte rollpersonen.
Click to expand...

Jag ser det inte som ett problem. Jag har ohyggligt lätt för immersion, så för mig är det helt in-game och fullt i min inlevelse. Det är mer en färg-grej, det är hur jag ser det, jag ser det inte som något dåligt. Jag ser det lite som man ser skådespelare i filmer, är filmen bra gör det inget om man känner igen skådspelaren.
 
Måns said:
Jag satt förr ofta på möten och sa typ "men tänk den här fast så här istället, och kanske lite såhär". Då satt det alltid någon med öppen mun och inte fattade något. Fram tills dessa trådar var det frustrerande för mig, men nu säger jag helt enkelt inte så längre om jag inte vet att personen är med på noterna utan går tillbaka till ritbordet och ritar upp grejen så där istället. Inga missförstånd, ingen frustration.
Click to expand...
Måns på ett möte:
 
Jag har personligen ingen större nytta av bilder eller kartor. Jag visualiserar ju ändå inte, så det faktum att jag sett en bild på hur en orch ser ut bidrar ju liksom inte till min upplevelse när en orch klampar in i berättelsen. Det är helt separat från orchen jag såg på en bild. Att köpa ett rollspel med snygga bilder är lite som att köpa en cykel och få en bilderbok på köpet. Kul med fina bilder, men vad har det med cykeln att göra?
 
Rickard said:
Just "rotera fritt" är intressant. Du kan be din fru läsa lite om Nikola Tesla. "Nikola Tesla could do eyes-open visualization so well that he could test his designs for machines before actually building prototypes. He would visualize the machine in front of him and set it running and observe what happened!"
Click to expand...
Det där gör ju jag också, fast inte lika bra som Tesla, säkert. Men att rotera saker i huvudet är jag ganska bra på, och att föreställa mig hur saker passar ihop och så har jag inga problem med. Jag ser bara inte bilder i huvudet när jag gör det. Vilket lite relaterar till det @Måns sade:

Måns said:
Jag satt förr ofta på möten och sa typ "men tänk den här fast så här istället, och kanske lite såhär". Då satt det alltid någon med öppen mun och inte fattade något. Fram tills dessa trådar var det frustrerande för mig, men nu säger jag helt enkelt inte så längre om jag inte vet att personen är med på noterna utan går tillbaka till ritbordet och ritar upp grejen så där istället. Inga missförstånd, ingen frustration.
Click to expand...
Jag vet inte om det där har så mycket att göra med visualisering. Jag brukar inte ha svårt att förstå när folk förklarar, och jobbar som sagt med den här typen av grejer hela dagen. Jag har inga problem med den här typen av kluringar:

1613655535090.png

Jag kan lösa den sortens problem ganska enkelt; det är bara att jag inte visualiserar det. Jag tror att folk som visualiserar tror att det är mer användbart än det är, och att de som inte visualiserar har svårare att göra vissa saker, men jag är inte övertygad om att så är fallet. Jag tror att huruvida hjärnan rapporterar resultatet av operationerna till visuella cortexen är oberoende av hur operationerna utförs. Jag kan vara bra på att föreställa mig saker utan att kunna visualisera. Och att det Måns talar om är folk som inte är så bra på att föreställa sig saker, oavsett i vilken grad de visualiserar det de föreställer sig.

Jag kan förstå att för den som mer eller mindre ofrivilligt visualiserar allt hen föreställer sig så är det svårt att förstå hur man kan göra det ena utan att göra det andra, men jag försäkrar er att jag kan föreställa mig hur den där kuben ser ut i hopvikt tillstånd utan att jag får bilder i huvudet.
 
Jag blir lätt illamående av matematiska formler och nuffror. Kluringar i form av de där konstiga vikövningar man gjorde på mönstringen fyller ingen som helst funktion. Däremot om någon säger: - Ni går in på värdshuset i Kandra! Så får jag genast en bild.
 
Genesis said:
Jag kan förstå att för den som mer eller mindre ofrivilligt visualiserar allt hen föreställer sig så är det svårt att förstå hur man kan göra det ena utan att göra det andra, men jag försäkrar er att jag kan föreställa mig hur den där kuben ser ut i hopvikt tillstånd utan att jag får bilder i huvudet.
Click to expand...

Ja, för mig är ju "föreställa mig" något jag har jättesvårt att löskoppla från visualiseringen – innan jag läste det du skrev förra gången vi pratade om det här tog jag lite för självklart att visualisering var liksom det "föreställa sig" var. Jag har fortfarande svårt att greppa vad "föreställa sig" är när det saknas visuell komponent. Eller ja, jag kan ju såklart föreställa mig även andra sinnesintryck, typ lukt eller smak eller så, men de har jag ju svårt att se hur de skulle mappa mot de där kuberna. Det är sjukt svårt för mig att greppa vad det är du gör i huvudet, helt enkelt. För mig är ju kuberna

Och det är väl lite grejen, tänker jag. Och en av anledningarna till att det är så intressant att prata om det här. Att vi har så svårt att föreställa oss vad som händer i varandras huvuden…
 
Genesis said:
Jag har personligen ingen större nytta av bilder eller kartor. Jag visualiserar ju ändå inte, så det faktum att jag sett en bild på hur en orch ser ut bidrar ju liksom inte till min upplevelse när en orch klampar in i berättelsen. Det är helt separat från orchen jag såg på en bild. Att köpa ett rollspel med snygga bilder är lite som att köpa en cykel och få en bilderbok på köpet. Kul med fina bilder, men vad har det med cykeln att göra?
Click to expand...
Jag tycker det är ett bra sätt att förstå hur någon annan tänkt sig.
 
Genesis said:
Jag har personligen ingen större nytta av bilder eller kartor. Jag visualiserar ju ändå inte, så det faktum att jag sett en bild på hur en orch ser ut bidrar ju liksom inte till min upplevelse när en orch klampar in i berättelsen. Det är helt separat från orchen jag såg på en bild. Att köpa ett rollspel med snygga bilder är lite som att köpa en cykel och få en bilderbok på köpet. Kul med fina bilder, men vad har det med cykeln att göra?
Click to expand...

haha, klockren liknelse - jag fattar precis hur du tänker.

För en som visualiserar på sättet jag gör så är snarare ett rollspel utan bilder som att gå på bio, men istället för att visa saker på duken så håller en tjomme upp skyltar där det står "tänk dig nu ungefär det där fräna slaget från sagan om ringen, men med den här dialogen istället....".
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top