Hur blir jag lycklig med 600 000?

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
2,564
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Lägesuppdatering:

De senaste två veckorna har jag ägnat åt att tömma vinden i den gamla lägenheten och flyttstäda den, hälsa på mamma på hemmet där vi satt henne (det är givetvis en lite dyster miljö, men personalen är supertrevlig, kan inte fatta att de orkar vara så glada och snälla...), Marie Kondo:a allt från vinden, och en del från kollektivet, och gå med stora papperskassar fulla med stuff till Myrorna. Har inte fått många rader rollspelsbös skrivna, men det är okej.

Idag vaknade jag sjukt nedstämd och kände lite what's the fucking point, sådär som jag gjort innan... men jag bet ihop och dteg upp efter en timme av misströstan, tog tag i saker, började spackla min vägg (se renoveringstråden), gå med saker till myrorna, ställa ned stuff i källaren...sen ringde Paradox, och tjejen jag matchat med hörde av sig...

- Lägenheten överlämnad. Köparen har inte klagat på något än...

- Jobbintervju på tisdag.

- Dejt på fredag. Hjälp! ●﹏●
Lycka till på alla punkter! Men ha samtidigt realistiska förväntningar, allt som är bra tar energi att nå. Jag vet inte hur många dåliga dejter och misslyckade försök till förhållanden jag genomförde innan jag träffade min fru. Nu gifte jag mig ”tidigt” då jag var 24 och min fru 23 men jag dejtade jävligt friskt under den tid jag pluggade i Japan och till slut hittade jag rätt.

Sen är alla liv olika och det värsta man kan göra för sin egen mentala hälsas skull är att jämföra med andras mycket mer ”lyckade” liv. Jag har ett ok jobb och tjänar ok men inte så mycket jag skulle vilja och utan min frus betydligt högre inkomst så skulle familjen gå runt men inte mycket mer. Jag ser ibland tex på min bror som i bästa fall kan dra in motsvarande min årsinkomst på en månad eller på vänner som har dubbelt så hög lön som jag och då blir jag nedstämd. Ibland känner jag att jag slängt bort så mycket potential i mitt liv då jag hade högsta betyg möjligt i skolan och har flera universitets-examina med mig men tjänar ändå rätt mediokert jämfört med många andra.

Det är då jag måste tänka på vad jag faktiskt har och inte vad jag saknar. Jag vet att du Ymir är en duktig skribent och av allt att döma förmodligen bra mycket mer intellektuellt begåvad än gemene person. Du har bott/pluggat i Kina och upplevt massor av saker andra säkert avundas dig så även om det ibland/ofta kan kännas som att alla andra har ett bättre liv så är det helt enkelt inte sant. Sociala medier är bra men de har också skapat personliga skyltfönster där inte hela sanningen om en människa visas. Den förmögne personen med det till synes perfekta familjelivet kan vara djupt olycklig och har ofta sina egna problem då ingen människa går genom livet utan att ärras.

Betyder detta att du måste må skit och acceptera att vara deprimerad!? Självklart inte, sök all professionell hjälp du kan få samtidigt som det garanterat finns människor som bryr sig om ditt välbefinnande. Jag har aldrig träffat dig och jag bryr mig om ditt välbefinnande då jag dels ser dig som en medmänniska men också för att jag känner igen mig själv i de tankar du uttrycker här på forumet. En del skulle garanterat se på mig och tro att jag alltid borde vara lycklig då jag som nämnt har en god ekonomi tack vare min fru och vi har två perfekta barn. Men jag har hela mitt liv gått med ångest och har diagnostiserats med GAD och depressioner som är helt oberoende av vad som egentligen händer i mitt liv och jag kommer att behöva medicineras med bensodiazepiner hela mitt liv för att inte krascha.

Så jag hoppas verkligen att allt kommer gå så bra det kan och att du på något sätt får den hjälp du behöver för att acceptera ditt eget liv och hitta det som gör dig så lycklig som möjligt. Som alltid, trots att vi inte känner varandra annat än att du är en av de forumiter jag uppskattar allra mest på forumet så vill du bara snacka skit så är du välkommen att skicka PM. Jag lovar inte att jag har några lösningar men jag lyssnar gärna utan att döma och ibland kan det vara riktigt skönt att bara berätta hur man känner just där och då. All lycka till dig Ymir!
 

Dr_Dängrot

Suomen sankari
Joined
1 Mar 2017
Messages
2,726
- Lägenheten överlämnad. Köparen har inte klagat på något än...

- Jobbintervju på tisdag.

- Dejt på fredag. Hjälp! ●﹏●
Va kul ☺. Lycka till och hoppas allt löper ut på ett för dig tillfredsställande sätt .
 

Henke

Konventsarkeolog @ www.alexandria.dk
Joined
8 Mar 2009
Messages
3,049
Location
Kullavik
Sen är alla liv olika och det värsta man kan göra för sin egen mentala hälsas skull är att jämföra med andras mycket mer ”lyckade” liv. Jag har ett ok jobb och tjänar ok men inte så mycket jag skulle vilja och utan min frus betydligt högre inkomst så skulle familjen gå runt men inte mycket mer. Jag ser ibland tex på min bror som i bästa fall kan dra in motsvarande min årsinkomst på en månad eller på vänner som har dubbelt så hög lön som jag och då blir jag nedstämd. Ibland känner jag att jag slängt bort så mycket potential i mitt liv då jag hade högsta betyg möjligt i skolan och har flera universitets-examina med mig men tjänar ändå rätt mediokert jämfört med många andra.
Jag tror också sociala medier spelar en ganska stor roll i hur vi luras till att tro att alla är lyckliga. Visst finns det dem som kontinuerligt sitter och gnäller över saker i Facebook-flödet (och dem brukar jag instinktivt dölja efter ett tag), men det är många andra som främst visar upp sina kodak-moments (familjen på långväga semester, den nya båten, den trevliga nyårsmiddagen där alla är uppklädda, det avancerade man bakat osv osv). Jag och flera jag pratar med har märkt av hur den "koncentrerade dosen" av gemensamma höjdpunkter ger upplevelsen av att alla andra gör roliga grejer precis hela tiden (även om de egentligen bara åker på den där resan en gång om året) och det bygger stress och kanske rent av en slags avundsjuka.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
2,564
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Jag tror också sociala medier spelar en ganska stor roll i hur vi luras till att tro att alla är lyckliga. Visst finns det dem som kontinuerligt sitter och gnäller över saker i Facebook-flödet (och dem brukar jag instinktivt dölja efter ett tag), men det är många andra som främst visar upp sina kodak-moments (familjen på långväga semester, den nya båten, den trevliga nyårsmiddagen där alla är uppklädda, det avancerade man bakat osv osv). Jag och flera jag pratar med har märkt av hur den "koncentrerade dosen" av gemensamma höjdpunkter ger upplevelsen av att alla andra gör roliga grejer precis hela tiden (även om de egentligen bara åker på den där resan en gång om året) och det bygger stress och kanske rent av en slags avundsjuka.
Helt klart, håller med i allt du säger. Vi som art har utvecklats betydligt snabbare teknologiskt än biologiskt, vilket inte är en dålig sak men det bär helt klart med sig en del problem och stora utmaningar.
 
Top