Så, HemCon är över. Ett nätt litet helgkonvent på Discord. Det är skönt med dessa onlinekonvent: Man kan logga in, spela lite och ändå ha tid för sin vardag. Visst saknar jag IRL-konventen, men det här med att hålla onlinekonvent då och då tror jag inte kommer att dö med kokosfebern. Tre spel lirade på tre dagar är alldeles lagom för mig. Det var ett kvällspass på lördagen också, men jag skippade det.
Fredag: Les larmes du soleil med Kim och @Lukas. Franskt spel av Simon Li, samme författare som till Terres de sang och Damnés, två spel jag gilar mycket. Det här spelades på ett tidigare HemCon, då med författaren själv, men jag missade det då. Det var lite som många franska spel är: surrealistiskt, långsamt och konfliktlöst. Jag gillade det! Jag tror inte att reglerna tillförde så mycket när det gäller berättelsen; vi hade kunnat hitta på en likadan berättelse utan reglernas hjälp, men det gav oss ett koncept att börja spåna vidare på, och allt fipplande med kort och lappar gjorde att man kände att man gjorde något, och att spelet var på väg någonstans, trots att vi mest kräkte ur oss pseudospirituell resesymbolik. Det blev en mysig stämning, och en cool grej med spelet är att man i slutet får ihop en dikt som ska sammanfatta omgången. Vår dikt löd såhär:
Djup stolthet leder ej till frihet.
Porten öppnar sig och världens rötter tynger dess krona.
Genom mödan och sorgen fann jag hoppet.
En lite udda sak var att spelet använde kort med symboler på, som man skulle associera fritt från. Problemet var att de var kinesiska orakelbentecken, alltså föregångare till dagens kinesiska tecken, och att jag kände igen ungefär hälften av dem. Detta avhjälptes något av att vi vände dem uppochned.
---
Dag två spelade jag Dream Apart med @Bunny, @Hellzon och @Lukas. Dream Apart är den alternativa versionen av Dream Askew som kommer med andra utgåvan. Istället för Queer-apokalyps spelar man judiska landsbygdsbor i ett industrialiserande Ukraina under ryska tsardömet. Spelet är djupt invävt med judisk tradition, yiddish-terminologi och folktro/mytologi. I Dream Askew behöver man pausa för att googla olika obskyra genus-termer, men Dream Apart innebar ännu mer sökande för att kolla upp alla judiska termer och traditioner. På det sättet var det väldigt bildande. Vi hade ju som tur är religionslärare @Lukas med oss, men inte ens han kunde alla termer rakt av.
Jag gillade det väldigt mycket. Det märks att det är skrivet efter mycket spel av Dream Askew, för alla drag och regler flöt på väldigt väl och bara funkade. Vissa grepp var riktigt snygga, som att för min rollperson var det ett Weak Move att förälska sig, men ett Strong Move att förlåta. Historien vi spelade ut hade sin katalysator i den hemvändande soldaten, som när han återvänt till sin hembygd träffar på en desertör från kriget och i vredesmod dödar honom. Jag spelade byns skvallertant som inleder en affär med soldaten och blir med barn. Jag sökte hjälp hos min syster, barnmorskan, som läckte hemligheten till min make besvärjaren. Det hela fick sitt klimax i en scen där min make förhandlar med en demon och ber den tränga in i min kropp och slita ut barnet ur mig. Vild av skräck flyr jag till rabbin och hans fru, men de tror mig inte och förkastar mig. Och soldaten, tyngd av skuldkänslor och PTSD flyr till skogs när jag berättar att jag bär hans barn. Slutet blev dock lyckligt när han återvände, förhandlade med min make och fick ut pengar nog för att vi skulle kunna fly från byn, västerut in i Ungern.
---
Tredje passet var idag, en omgång av Emil Hannus Gastkammaren med Kim och @Björn den gode. Spelet är egentligen för fyra spelare, men vi körde på tre och jag tycker inte att det led av det. Det blev ett ordentligt kammarspel där hela handlingen utspelade sig under en och samma kväll, på en och samma plats, på en fest anordnad av översteprästinnan Mariana (Kim), i en liten hamnstad i romerska Hispania, kallad Nova Carthago. I Gastkammaren kretsar handlingen kring en Friktion, som denna gång var "Kommer Vergilia (jag) att gifta sig med Primus (Björns rollpersons son)?" Som alltid i det spelet var det fullt av lögner och självbedrägerier, men jag kom ur hela härvan med en av mina övertygelser intakt: "Jag bestämmer över mitt eget liv". Jag tror att det blev ett såpass lyckligt slut som det kan bli i det spelet. Jag blev besviken på och föraktade alla andra, men behöll min stolthet och blev inte indragen i ett äktenskap med en man jag tappat respekten för. Mariana såg sina politiska ränker slå tillbaka på henne och fick utstå mycket spott och spe, men vann sin dotters tillit. Lucius, Primus far, blev genomskådad och förkastad av sin älskarinna och gick miste om sina äktenskapsplaner för sonen, men lyckades undgå offentlig skandal.
Riktigt fin omgång, och en bra avslutning på ett bra konvent. Hade varit kul om fler hade dykt upp, men det blev ju utannonserat i sista stund, så det är kanske inte så förvånande att uppslutningen blev dålig. Och det var ju tillräckligt för att jag skulle få spela så mycket jag ville. Mer kan man ju inte begära.
Fredag: Les larmes du soleil med Kim och @Lukas. Franskt spel av Simon Li, samme författare som till Terres de sang och Damnés, två spel jag gilar mycket. Det här spelades på ett tidigare HemCon, då med författaren själv, men jag missade det då. Det var lite som många franska spel är: surrealistiskt, långsamt och konfliktlöst. Jag gillade det! Jag tror inte att reglerna tillförde så mycket när det gäller berättelsen; vi hade kunnat hitta på en likadan berättelse utan reglernas hjälp, men det gav oss ett koncept att börja spåna vidare på, och allt fipplande med kort och lappar gjorde att man kände att man gjorde något, och att spelet var på väg någonstans, trots att vi mest kräkte ur oss pseudospirituell resesymbolik. Det blev en mysig stämning, och en cool grej med spelet är att man i slutet får ihop en dikt som ska sammanfatta omgången. Vår dikt löd såhär:
Djup stolthet leder ej till frihet.
Porten öppnar sig och världens rötter tynger dess krona.
Genom mödan och sorgen fann jag hoppet.
En lite udda sak var att spelet använde kort med symboler på, som man skulle associera fritt från. Problemet var att de var kinesiska orakelbentecken, alltså föregångare till dagens kinesiska tecken, och att jag kände igen ungefär hälften av dem. Detta avhjälptes något av att vi vände dem uppochned.
---
Dag två spelade jag Dream Apart med @Bunny, @Hellzon och @Lukas. Dream Apart är den alternativa versionen av Dream Askew som kommer med andra utgåvan. Istället för Queer-apokalyps spelar man judiska landsbygdsbor i ett industrialiserande Ukraina under ryska tsardömet. Spelet är djupt invävt med judisk tradition, yiddish-terminologi och folktro/mytologi. I Dream Askew behöver man pausa för att googla olika obskyra genus-termer, men Dream Apart innebar ännu mer sökande för att kolla upp alla judiska termer och traditioner. På det sättet var det väldigt bildande. Vi hade ju som tur är religionslärare @Lukas med oss, men inte ens han kunde alla termer rakt av.
Jag gillade det väldigt mycket. Det märks att det är skrivet efter mycket spel av Dream Askew, för alla drag och regler flöt på väldigt väl och bara funkade. Vissa grepp var riktigt snygga, som att för min rollperson var det ett Weak Move att förälska sig, men ett Strong Move att förlåta. Historien vi spelade ut hade sin katalysator i den hemvändande soldaten, som när han återvänt till sin hembygd träffar på en desertör från kriget och i vredesmod dödar honom. Jag spelade byns skvallertant som inleder en affär med soldaten och blir med barn. Jag sökte hjälp hos min syster, barnmorskan, som läckte hemligheten till min make besvärjaren. Det hela fick sitt klimax i en scen där min make förhandlar med en demon och ber den tränga in i min kropp och slita ut barnet ur mig. Vild av skräck flyr jag till rabbin och hans fru, men de tror mig inte och förkastar mig. Och soldaten, tyngd av skuldkänslor och PTSD flyr till skogs när jag berättar att jag bär hans barn. Slutet blev dock lyckligt när han återvände, förhandlade med min make och fick ut pengar nog för att vi skulle kunna fly från byn, västerut in i Ungern.
---
Tredje passet var idag, en omgång av Emil Hannus Gastkammaren med Kim och @Björn den gode. Spelet är egentligen för fyra spelare, men vi körde på tre och jag tycker inte att det led av det. Det blev ett ordentligt kammarspel där hela handlingen utspelade sig under en och samma kväll, på en och samma plats, på en fest anordnad av översteprästinnan Mariana (Kim), i en liten hamnstad i romerska Hispania, kallad Nova Carthago. I Gastkammaren kretsar handlingen kring en Friktion, som denna gång var "Kommer Vergilia (jag) att gifta sig med Primus (Björns rollpersons son)?" Som alltid i det spelet var det fullt av lögner och självbedrägerier, men jag kom ur hela härvan med en av mina övertygelser intakt: "Jag bestämmer över mitt eget liv". Jag tror att det blev ett såpass lyckligt slut som det kan bli i det spelet. Jag blev besviken på och föraktade alla andra, men behöll min stolthet och blev inte indragen i ett äktenskap med en man jag tappat respekten för. Mariana såg sina politiska ränker slå tillbaka på henne och fick utstå mycket spott och spe, men vann sin dotters tillit. Lucius, Primus far, blev genomskådad och förkastad av sin älskarinna och gick miste om sina äktenskapsplaner för sonen, men lyckades undgå offentlig skandal.
Riktigt fin omgång, och en bra avslutning på ett bra konvent. Hade varit kul om fler hade dykt upp, men det blev ju utannonserat i sista stund, så det är kanske inte så förvånande att uppslutningen blev dålig. Och det var ju tillräckligt för att jag skulle få spela så mycket jag ville. Mer kan man ju inte begära.
Last edited: