Det var lääänge sen jag skapade en tråd här, men nu var det i alla fall dags igen.
Det hela började med att jag såg Kingdom of Heaven igår, och blev rejält inspirerad till lite religiösa krig i bästa anda. Mhîmrätten vs Daaktron var inte aktuellt i och med att 1), det är så typiskt 2), jag vill vänta tills Västlanden kommer ut innan jag drar igång något sådant och 3), rollpersonerna har just lämnat Västlanden för att dra norrut i min kampanj och eftersom det känns lätt meningslöst med kriget om man inte kan antasta rollisarna med det på ett hörn så…
Jag ville också ha ett fast ställe, så som Jerusalem, som två eller flera religioner hade intressen för. Lyckligtvis var det inga jättestora problem med att välja ett sådant.
Ruinstaden Ranjagar fick bli platsen för spektaklet. Ranjagar ligger på kartan vid provinsen Henoks norra gränsflods mynning – jag har tagit bort Henok helt och hållet – och dessutom i riket Vildhurúna, ett land jag skapat för kampanjändamål.
Vildhurúna är produkten av flera olika barbarfolks krig, arv från såväl Nadaria som Kahar som Radh-Kamra, åtskilliga bergsfolks kulturmixar med en skev civilisation och utbyten med såväl kraggbarbarer som vättar, bergstroll, dvärgar och rauner. Landets kultur påminner lätt om vikingarnas, men bara påminner – den är också inspirerad av flera Eonkulturer, gamla mongolska, keltisk och på vissa hörn andra fantasyvärldars kulturer – Rohan är ett exempel.
Landet är bara halvt civiliserat, även om man kommit långt inom områden som gruvdrift, smide, snide och andra hantverk, skaldekonst, runskrift och krigskonst. Invånarna är stolta och vildsinta och traditioner är otroligt viktiga, liksom förfäder och tron. Tron, Rúnatron, riktar sin uppmärksamhet mot åttioen gudar varav tolv stycken är särskilt upphöjda:
Urak är trollguden, stark och mäktig och uråldrig. Det sägs att han var den av gudarna som kom först och att han är anfader till de andra. Han är även mörkrets, stenens och bestarnas gud.
Skjánuk är kärlekens gud, och även fruktbarhetens och själva livets gud.
Oduk är hövdingarnas, konungarnas och vismännens gud. Han är vis och rättrådig och är den som väljer ut de starka ledarna som skall stiga upp till hans rådsal.
Kragg är krigets gud, grym och fruktansvärd. Han är en av de blodtörstigaste gudarna och är så väl våldsam som kallblodig. Krigare vördar honom och han skänker seger till de värdiga.
Idruk är dvärgarnas gud, stark och envis. Han är även smidekonstens och bergets gud. Hans yxa träffar alltid sitt mål och hans skägg gör honom osårbar.
Moruk är vindarnas, stormarnas och ovädrens gud. Han styr över väder och vind, och med sitt svärd skapar han åska och blixtar.
Jorak är järnets och eldens gud. Hans ögon brinner och hans järnkropp är ständigt rödglödgad. Han skall träda fram i världens undergång, men är till dess fjättrad i jordens innanmäte.
Neikis är dödens gudinna, skoningslös och rättvis. Hon är även vinterns gudinna och styr över djuren. Hon är månens gudinna därtill.
Ilis är runornas gudinna, den nyckfulla runristerskan, snab och lätt och vis. Hon kan charma alla och hennes runor trollbinder. Hon är även stjärnornas och skaldekonstens gudinna, och således mycket vördad.
Ardis är hustrugudinnan, den tålmodiga modern, den visa, kvinnornas gudinna. Hon är även trälarnas gudinna. Hon styr över regnet.
Njardis är havens och dess invånares gudinna. Hon är även alla fiskares och sjöfarares gudinna. Hon får solen att stråla.
Rún, slutligen, är egentligen landet Vildhurúnas ättefader(Vildhurúna är på språket, vildtunga, sammansatt av Vildh; som betyder vild eller otämjd, och de två suffixen –u, som gör ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv till en geografisk plats; samt –rúna som säger att det stammar från Rún. Sålunda, det vilda landet vars fader är Rún)[/i], barbarkungen som enade bergsfolket och drev ut ondskan, den första hövdingen. Han är människoguden, den tappre och godhjärtade, beskyddaren, som håller fienden på avstånd med sitt glimmande spjut.
Just Rún är skälet till att Ranjagar är så viktigt för Vildhurúna – det är bara en ruin, trots allt, som råkar ligga innanför dess gränser. Det var dock här som Rún slutligen besegrade de fruktansvärda troll som styrt landet med järnhand, ättlingar till samma troll som ödelagt Nadaria för 1800 år sedan, troll vars sista kämpar flydde norrut över stäpperna till den eviga isen för att aldrig ses igen eller som flydde ned i de mörkaste bergen för att sedan aldrig visa sig igen. Men inte bara trollen stupar denna dag, utan i Ranjagar vilar de största hjältarna, de som offrade sig för seger och vars blod flöt hett över ruinerna. Här föll också Rún själv, efter att (enligt legenden, då) dräpt 728 troll. Han sista, sjuhundratjunionde offer (viktigt att notera är att 729 är det samma som 9 × 9 × 9, och att nio är ett heligt tal märks bland annat på antalet gudar, antal år en konung får sitta på tronen, det faktum att hela räknesystemet är uppbyggt på talet och mycket annat) var trollkonungen själv, men för att dräpa honom och därmed segra var han tvungen att offra sig själv. Han förblödde efter envigen – lite av blodet samlade han i ett horn och gav sin broder, den förste konungen, att dricka, men det mesta lät han strömma över det nya rikets jord. Därför är platsen otroligt viktig för alla Rúnatroende, det vill säga mestadelen av rikets befolkning om man inte ser till dvärgar, troll, vättar och andra oknytt.
Den andra av totalt fyra fraktioner som har religiösa band till Ranjagar är raunerna. Raunlänningarna anser Ranjagar vara platsen där guden Kärlek skall manifestera sig för att skänka fred och omtanke. För att bana gudens väg måste platsen vara i goda händer, det vill säga raunlänningarnas, så att Kärlek kan stiga ned till den jordiska platsen. Tre horder har denna profetia gällande hos sig, nämligen Vita horden, Reptilens hord och Gyllene isens hord. Profetian gör gällande att Kärlek skall dyka upp efter en stor seger i syd, och kriget i Drunok(s första akt) har precis avslutats – Vita horden, Den eviga vinden och Den silverna ökenvargen har kört över Drunok totalt och gjort sig till nya herrar över Arlon (men det är egentligen en annan historia, och många drunokier gömmer sig tillsammans med kragg, eyren och andra kämpar i Fallna fästet. Således är kriget långt ifrån över). Därför har Vita horden snabbt ridit norrut, på nolltid fått med sig Reptilens och Gyllene isens hord och börjat förbereda för att återta Ranjagar från hedningarna så att Kärlek kan nedstiga.
Den tredje är, som i så många andra fall, Jargien, och Daak – Jargien hävdar med all rätt att gamla jargiska hjältegravar finns i ruinstaden, som för tusentalet år sedan var en jargisk koloni – ett helgon sägs dessutom dött martyrdöden här. St Nyethim var mannen som vandrade tvärs igenom Kamor för att ge kejsaren smörjelsen efter dennes död där år 1984 e.D. Han tvingades gå in i Ranjagar som vid den här tiden var en fallen stad och erövrad av trollen, och tack vare sin helighet kunde ingen skada honom förrän han slutfört sitt uppdrag. När han givit den döde kejsaren smörjelsen och begravt honom i Daaks namn lät trollen krossa honom med spikklubbor för att sedan slänga honom till kråkorna. När kråkorna närmade sig hans kropp rämnade emellertid marken i en djup spricka, vari bländande heligt ljus strömmade ut, och St Nyethim föll ned i sprickan som än idag är hans heliga grav. Detta gav Jargien sedermera nytt hopp och de företog ett korståg till Ranjagar bara året senare och lyckades återta staden. Det blev emellertid ett blodbad, och de få överlevande jargierna begravde hjältarna bredvid sprickan men tvingades sedan återvända eftersom de var för få. Staden lämnades därefter åt sitt öde, med endast askråkor som invånare, i dryga seklet innan trollen återtog ruinstaden. (-:
Den fjärde fraktionen är den kamorianska stammen Xs stam. De är den nordligast belägna stammen och bor i skogen norr om floden. Dessa vet jag inte så mycket om, men jag har många idéer. De skall av någon anledning anse staden vara helig, och ha en aktiv del i kriget. Kanske skall de till och med leva i staden, som i mångt och mycket är övervuxen av vegitation och skog. Det är en fraktion man inte räknat med men som kommer att vara högst påtaglig.
(Förresten, själva Ranjagar är antingen en stad som krossades av Kumbanigash den Svarte, som man kan läsa om bland annat här, för åtskilliga tusen år sedan, eller en gammal Radh-Kamrisk. Kanske både och, hur som helst skall denna text:
Varför jag skriver detta inlägg är dels för att jag vill ge er ett trevligt kampanjupplägg och idéer till ännu fler roliga, mundanska blodbad, eller kanske bara inspiration till något helt annat, och dels för att jag vill ha idéer från er sida – vad är Ranjagar för stad egentligen, bär den på några mörka hemligheter tro (magiska fenomen får gärna förekomma, ni behöver inte ta några grisodlingstendenser i beaktning)? Varför är staden helig för kamorianerna, eller finns det en annan anledning till att de har intressen i ruinerna? Vad heter stammen, vad dyrkar de för totem? (Här har jag några förslag; Svartvingens stam, Gripens stam, Hyggelmonstrets stam, Spindelns stam, Panterns stam, Skogsråets stam (finns det ett skogsrå i stan månne?), Vildhästens stam, Lodjurets stam, Horndrakens stam, Järvens stam, Svarträvens stam, Skogstigerns stam mm, men kom jättejättegärna med många fler förslag, och kanske idéer om stammen rent värdsligt). Vad kommer Daaktron ha för roll i det hela? Några roliga intriger, så som beskrivningar på intressanta fältherrar, förkämpar eller kulissfigurer? Rent av en femte fraktion inblandad? - jag är inte främmande för att ersätta religioner mot andra eller lägga till... Fler idéer!
Sorry om det blev trögt att läsa, men jag hoppas att jag skänkt lite glädje åt forumet nu.
-Hjalle, nu med ketchup och extra salt.
Det hela började med att jag såg Kingdom of Heaven igår, och blev rejält inspirerad till lite religiösa krig i bästa anda. Mhîmrätten vs Daaktron var inte aktuellt i och med att 1), det är så typiskt 2), jag vill vänta tills Västlanden kommer ut innan jag drar igång något sådant och 3), rollpersonerna har just lämnat Västlanden för att dra norrut i min kampanj och eftersom det känns lätt meningslöst med kriget om man inte kan antasta rollisarna med det på ett hörn så…
Jag ville också ha ett fast ställe, så som Jerusalem, som två eller flera religioner hade intressen för. Lyckligtvis var det inga jättestora problem med att välja ett sådant.
Ruinstaden Ranjagar fick bli platsen för spektaklet. Ranjagar ligger på kartan vid provinsen Henoks norra gränsflods mynning – jag har tagit bort Henok helt och hållet – och dessutom i riket Vildhurúna, ett land jag skapat för kampanjändamål.
Vildhurúna är produkten av flera olika barbarfolks krig, arv från såväl Nadaria som Kahar som Radh-Kamra, åtskilliga bergsfolks kulturmixar med en skev civilisation och utbyten med såväl kraggbarbarer som vättar, bergstroll, dvärgar och rauner. Landets kultur påminner lätt om vikingarnas, men bara påminner – den är också inspirerad av flera Eonkulturer, gamla mongolska, keltisk och på vissa hörn andra fantasyvärldars kulturer – Rohan är ett exempel.
Landet är bara halvt civiliserat, även om man kommit långt inom områden som gruvdrift, smide, snide och andra hantverk, skaldekonst, runskrift och krigskonst. Invånarna är stolta och vildsinta och traditioner är otroligt viktiga, liksom förfäder och tron. Tron, Rúnatron, riktar sin uppmärksamhet mot åttioen gudar varav tolv stycken är särskilt upphöjda:
Urak är trollguden, stark och mäktig och uråldrig. Det sägs att han var den av gudarna som kom först och att han är anfader till de andra. Han är även mörkrets, stenens och bestarnas gud.
Skjánuk är kärlekens gud, och även fruktbarhetens och själva livets gud.
Oduk är hövdingarnas, konungarnas och vismännens gud. Han är vis och rättrådig och är den som väljer ut de starka ledarna som skall stiga upp till hans rådsal.
Kragg är krigets gud, grym och fruktansvärd. Han är en av de blodtörstigaste gudarna och är så väl våldsam som kallblodig. Krigare vördar honom och han skänker seger till de värdiga.
Idruk är dvärgarnas gud, stark och envis. Han är även smidekonstens och bergets gud. Hans yxa träffar alltid sitt mål och hans skägg gör honom osårbar.
Moruk är vindarnas, stormarnas och ovädrens gud. Han styr över väder och vind, och med sitt svärd skapar han åska och blixtar.
Jorak är järnets och eldens gud. Hans ögon brinner och hans järnkropp är ständigt rödglödgad. Han skall träda fram i världens undergång, men är till dess fjättrad i jordens innanmäte.
Neikis är dödens gudinna, skoningslös och rättvis. Hon är även vinterns gudinna och styr över djuren. Hon är månens gudinna därtill.
Ilis är runornas gudinna, den nyckfulla runristerskan, snab och lätt och vis. Hon kan charma alla och hennes runor trollbinder. Hon är även stjärnornas och skaldekonstens gudinna, och således mycket vördad.
Ardis är hustrugudinnan, den tålmodiga modern, den visa, kvinnornas gudinna. Hon är även trälarnas gudinna. Hon styr över regnet.
Njardis är havens och dess invånares gudinna. Hon är även alla fiskares och sjöfarares gudinna. Hon får solen att stråla.
Rún, slutligen, är egentligen landet Vildhurúnas ättefader(Vildhurúna är på språket, vildtunga, sammansatt av Vildh; som betyder vild eller otämjd, och de två suffixen –u, som gör ett substantiv, ett verb eller ett adjektiv till en geografisk plats; samt –rúna som säger att det stammar från Rún. Sålunda, det vilda landet vars fader är Rún)[/i], barbarkungen som enade bergsfolket och drev ut ondskan, den första hövdingen. Han är människoguden, den tappre och godhjärtade, beskyddaren, som håller fienden på avstånd med sitt glimmande spjut.
Just Rún är skälet till att Ranjagar är så viktigt för Vildhurúna – det är bara en ruin, trots allt, som råkar ligga innanför dess gränser. Det var dock här som Rún slutligen besegrade de fruktansvärda troll som styrt landet med järnhand, ättlingar till samma troll som ödelagt Nadaria för 1800 år sedan, troll vars sista kämpar flydde norrut över stäpperna till den eviga isen för att aldrig ses igen eller som flydde ned i de mörkaste bergen för att sedan aldrig visa sig igen. Men inte bara trollen stupar denna dag, utan i Ranjagar vilar de största hjältarna, de som offrade sig för seger och vars blod flöt hett över ruinerna. Här föll också Rún själv, efter att (enligt legenden, då) dräpt 728 troll. Han sista, sjuhundratjunionde offer (viktigt att notera är att 729 är det samma som 9 × 9 × 9, och att nio är ett heligt tal märks bland annat på antalet gudar, antal år en konung får sitta på tronen, det faktum att hela räknesystemet är uppbyggt på talet och mycket annat) var trollkonungen själv, men för att dräpa honom och därmed segra var han tvungen att offra sig själv. Han förblödde efter envigen – lite av blodet samlade han i ett horn och gav sin broder, den förste konungen, att dricka, men det mesta lät han strömma över det nya rikets jord. Därför är platsen otroligt viktig för alla Rúnatroende, det vill säga mestadelen av rikets befolkning om man inte ser till dvärgar, troll, vättar och andra oknytt.
Den andra av totalt fyra fraktioner som har religiösa band till Ranjagar är raunerna. Raunlänningarna anser Ranjagar vara platsen där guden Kärlek skall manifestera sig för att skänka fred och omtanke. För att bana gudens väg måste platsen vara i goda händer, det vill säga raunlänningarnas, så att Kärlek kan stiga ned till den jordiska platsen. Tre horder har denna profetia gällande hos sig, nämligen Vita horden, Reptilens hord och Gyllene isens hord. Profetian gör gällande att Kärlek skall dyka upp efter en stor seger i syd, och kriget i Drunok(s första akt) har precis avslutats – Vita horden, Den eviga vinden och Den silverna ökenvargen har kört över Drunok totalt och gjort sig till nya herrar över Arlon (men det är egentligen en annan historia, och många drunokier gömmer sig tillsammans med kragg, eyren och andra kämpar i Fallna fästet. Således är kriget långt ifrån över). Därför har Vita horden snabbt ridit norrut, på nolltid fått med sig Reptilens och Gyllene isens hord och börjat förbereda för att återta Ranjagar från hedningarna så att Kärlek kan nedstiga.
Den tredje är, som i så många andra fall, Jargien, och Daak – Jargien hävdar med all rätt att gamla jargiska hjältegravar finns i ruinstaden, som för tusentalet år sedan var en jargisk koloni – ett helgon sägs dessutom dött martyrdöden här. St Nyethim var mannen som vandrade tvärs igenom Kamor för att ge kejsaren smörjelsen efter dennes död där år 1984 e.D. Han tvingades gå in i Ranjagar som vid den här tiden var en fallen stad och erövrad av trollen, och tack vare sin helighet kunde ingen skada honom förrän han slutfört sitt uppdrag. När han givit den döde kejsaren smörjelsen och begravt honom i Daaks namn lät trollen krossa honom med spikklubbor för att sedan slänga honom till kråkorna. När kråkorna närmade sig hans kropp rämnade emellertid marken i en djup spricka, vari bländande heligt ljus strömmade ut, och St Nyethim föll ned i sprickan som än idag är hans heliga grav. Detta gav Jargien sedermera nytt hopp och de företog ett korståg till Ranjagar bara året senare och lyckades återta staden. Det blev emellertid ett blodbad, och de få överlevande jargierna begravde hjältarna bredvid sprickan men tvingades sedan återvända eftersom de var för få. Staden lämnades därefter åt sitt öde, med endast askråkor som invånare, i dryga seklet innan trollen återtog ruinstaden. (-:
Den fjärde fraktionen är den kamorianska stammen Xs stam. De är den nordligast belägna stammen och bor i skogen norr om floden. Dessa vet jag inte så mycket om, men jag har många idéer. De skall av någon anledning anse staden vara helig, och ha en aktiv del i kriget. Kanske skall de till och med leva i staden, som i mångt och mycket är övervuxen av vegitation och skog. Det är en fraktion man inte räknat med men som kommer att vara högst påtaglig.
(Förresten, själva Ranjagar är antingen en stad som krossades av Kumbanigash den Svarte, som man kan läsa om bland annat här, för åtskilliga tusen år sedan, eller en gammal Radh-Kamrisk. Kanske både och, hur som helst skall denna text:
…ha något med saken att göra. Kom gärna med idéer.)från visst fikon said:
Varför jag skriver detta inlägg är dels för att jag vill ge er ett trevligt kampanjupplägg och idéer till ännu fler roliga, mundanska blodbad, eller kanske bara inspiration till något helt annat, och dels för att jag vill ha idéer från er sida – vad är Ranjagar för stad egentligen, bär den på några mörka hemligheter tro (magiska fenomen får gärna förekomma, ni behöver inte ta några grisodlingstendenser i beaktning)? Varför är staden helig för kamorianerna, eller finns det en annan anledning till att de har intressen i ruinerna? Vad heter stammen, vad dyrkar de för totem? (Här har jag några förslag; Svartvingens stam, Gripens stam, Hyggelmonstrets stam, Spindelns stam, Panterns stam, Skogsråets stam (finns det ett skogsrå i stan månne?), Vildhästens stam, Lodjurets stam, Horndrakens stam, Järvens stam, Svarträvens stam, Skogstigerns stam mm, men kom jättejättegärna med många fler förslag, och kanske idéer om stammen rent värdsligt). Vad kommer Daaktron ha för roll i det hela? Några roliga intriger, så som beskrivningar på intressanta fältherrar, förkämpar eller kulissfigurer? Rent av en femte fraktion inblandad? - jag är inte främmande för att ersätta religioner mot andra eller lägga till... Fler idéer!
Sorry om det blev trögt att läsa, men jag hoppas att jag skänkt lite glädje åt forumet nu.
-Hjalle, nu med ketchup och extra salt.
