Nekromanti Harry Potter och Halvblodsprinsen (Spååjjler)

[Hjalle]

Alltså. Det här är spoiler för alla som inte läst boken. Observera detta. Jag tar inte ansvar för om jag förstör en eventuell läsupplevelse för att ni råkade läsa mitt inlägg ändå och därmed vet vad som kommer hända.

Hursomhelst.

Nu har sjätte boken kommit på svenska, och på ett andlöst spännande dygn plöjde jag igenom boken.

Reflektioner:

Mindre myskänsla. Man saknar lite av sommarlovsmyset, ingående beskrivna möten, lektioner och myshändelser, käk och fester. Dåligt! Jag vill ha mys! Hogwarts... Vad ska man säga. Det är mysigt. Men det fattas i sjätte boken. och tyvärr så tror jag att det blir än mindre i sjunde. Synd. Det var det som var bäst, förutom sköna karaktärer...

Mer på allvar. Kanske hör ihop med ovanstående? Hur som helst, så var något av det bästa i boken när JK Rowling går i från gladvåldet med trollstavar och action, och går till det riktigt otäcka hatvåldet. Draco Malfoy stampar en paralyserad, försvarslös Harry hårt i ansiktet, näsan krasas sönder. Det var bra. Det var riktigt bra.

Över huvud taget är Malfoy så jävla cool i sjätte boken. Han är en underbar karaktär, och ny betydligt mer nyanserad.

Att Snape faktiskt är ond... Hm, jag gillar det inte riktigt. Jag ville gärna se att Dumbledore hade rätt och att Snape räddar honom på slutet eller nåt. Snape är jefligt ball, att han nu är en simpel onding sabbar lite.

Dumbledores död var rätt så fin ändå. Men - att den där medaljongen bara var en falsk mojäng stör mig jävligt mycket. Nu känns det liksom helt onödigt och meningslöst, och dessutom måste Harry ränna runt som in i fan i sista boken.
Och att det inte blir något mer Hogwarts är sorgligt, för det är det bästa, men det ska ändå bli intressant hur det blir utan ett så självklart element.

Att det var lite Dursleys var skönt, det brukar bara ta plats enligt mig. Nu var det mer pang på, och dessutom lite stämningsfulla inblickar på andra ställen än hemma hos dem - bra!

Slutligen fanns ingen riktig "Aha"-upplevelse i den här boken, det har det funnits i alla andra. Det var väldigt synd. Känslan när allt faller på plats är underbar...

Överlag är boken bra skriven, men HP-känslan missas lite. Det blir av fem.

-Hjalle, njaaäöjd.

 

[Svarte Faraonen]

"Draco Malfoy stampar en paralyserad, försvarslös Harry hårt i ansiktet, näsan krasas sönder. Det var bra. Det var riktigt bra."

Ayup. Han är inte bara en jobbig unge längre. Han är en thug. För att inte tala om att den där osynlighetskappan fick en annan roll än att bara utnyttjas för bra saker.

"Snape är jefligt ball, att han nu är en simpel onding sabbar lite."

En spekulation som förekom i vissa diskussioner när den kom ut på engelska är ju att detta är något som var planerat av Dumbeldore -- han visste i stort sett från första början att han skulle dö (han var svag genom hela boken), vilket bland annat märks genom att han villigt dricker giftet. Snapes avrättning av honom är ett offer från Dumbeldores sida för att Snape ska få den tillit som krävs för att infiltrera Voldemorts anhängare. Att Harry får se det hela ger honom den nödvändiga motivationen att kämpa in i det sista för att utplåna Voldemort. Hårt, men möjligen enbart ett sätt att utnyttja en oundviklig död så bra som möjligt.

Sett ur detta perspektiv blir ju också Snape den verklige hjälten -- han offrar hela sitt eftermäle och sin moral för att uppnå det goda. Risken finns ju att en sådan plan aldrig klaras upp och att Snape för alltid blir känd som en förrädare och skurk. Om detta då är sant, alltså.

Men jo, en på det hela mer brutal bok än de tidigare. Och det är bra.

 

[hraufnir]

De heter spåjjlär!

Du måste ju stava rätt för 17. =)

Jag skall göra en [Edit] på denna under torsdagen och diskutera boken lite. Har inte tid nu =)

 

[Jambu]

Secret Agent Man!!

Jag har deltagit i en längre diskussion om hela Snape-härvan på en annan sida och har kommit fram till några saker:

Dumbeldore skulle aldrig krypa för en dödsätare. Därför är antagligen Dumbeldores ord:
"Severius, please" knappast en bön om att bli skonad, utan just en bön om att Snape skall utföra det. I den situationen var det antingen Draco, Snape eller Dumbeldore som var tvungen att dö. Och Dumbeldore valde sig själv.

En annan sak som förstärker Snape-gjorde-det-på-Dumbledores-order-teorin:

"Well - I just heard Snape sayin' Dumbledore took to much fer granted an' mabye he - Snape - didn' wan' ter do it any more -"

"Do what?"

"I dunno, Harry, it sounded like Snape was feelin' a bit overworked, tha's all - anyway, Dumbledore told him flat out he'd agreed ter do it an' that was all there was to it. Pretty firm with him."

-Rubeus Hagrid sida 380 (egelska versionen alltså...)

Vad pratade de om? Första gången man läser så antar man att det är något med hans infiltrering av the deatheters, men när man tänker på det så föreslår detta att det var på Dumbledores order som Snape gav the Unbreakable Vow.

Ja, i alla fall så är det ju the perfect cover. Ingen lär tvivla på Snapes lojalitet/förräderi nu när han mördat the big boss. Frågan är dock varför de bestämmde detta. Han är ju i alla fall inte längre en agent för Ordern eftersom ingen av dem verkar ha vetat om planen. Han är så djupt undercover att till och med de på hans egen sida inte vet om det.

Det här skapar ju några frågor... Om han fortfarande är en spion, vem ger han då sin information åt? Det är kanske så att han ska ta reda på var horcruxerna är och försöka förstöra dem, eller hjälpa Harry när allt ser mörkt ut (AKA när han är fångad av Death Eaters och Voldemort är på väg så hjälper Snape honom att fly). Eller så gjorde de (DD & Snape) detta endast eftersom Snape gett the Unbreakable Vow och DD ansåg att Snape var mer värd än honom -även fast han nu verkar helt värdelös. Men då kommer vi i alla fall tillbaka till början av diskussionen... Det är ju naturligtvis bra att ha en man på insidan, men om ingen förutom mannen vet om det?

Det är ju naturligtvis inte SÄKERT att det är så här men det är vad jag tror: det finns en del hints om det i boken, och det är JKs stil, jag tror inte att Snape är ond, därför att JK inte skulle låta honom bli det.

 

[lasergreger]

Du tar upp hemskt många bra punkter Hjalle. Både femte och sjätte boken var för mig besvikelser. Dom ÄR väldigt bra, men som en kamrat så vist sa till mig "I de första blev jag glad av att läsa dem" detta är precis så jag kände, de var så enormt trevliga och just, som Hjalle säger, "mysiga".
Alla finurligheter och udda saker med den magiska välden och skolan. Alla sköna karaktärer. Hur en nertrampad ung pojke fick resa sig och äntligen bli något SPECIELLT.

Vidare håller jag med om Malfoy, hans karaktär fick mycket mer ljup i denna bok. Men åter igen, hade jag fått välja hade jag nog i alla fall haft kvar honom som den relativt enkla "bullyn" som han var i de fyra första böckerna.

När det gäller Dumbledores yttring av "Severus, please." Så tolkade jag det aldrig som att han bönade om sitt liv. Jag tog det som att Dumbledore bad honom att tänka till en sista gång om han verligen ville göra detta. Personligen så har jag inte avskrivit gammle Snape som helt ond ännu.

Nej, jag kommer självklart läsa alla böcker, men för min del så avslutades MIN Harry Potter med fjärde boken, och det är enbart dessa jag läst 5+ gånger var och hört otaliga gånger på ljudbok.

 

[Ram]

Jag saknar också myset. När jag läst ut boken i går kväll så kände jag mig... tom på något sätt. Jag trodde aldrig att Dumbledore skulle dö. Kom faktiskt på mig själv med att sörja lite. Eller nå't.

Jag är inte heller speciellt förtjust i den "mänskliga" Malfoy faktiskt. Den gamla Malfoy var en karrikatyr som passade perfekt in i det gamla "myset" medan den nya är en riktig karaktär. Hela boken var en blandning av mys och vuxenbok, en blandning som jag inte riktigt gillade.

Att Snape skulle vara ond tror jag inte ett ögonblick på. Om han varit ond så skulle han ha gjort annat än leka med Harry när han jagade dem på slutet. Skadat honom, försökt fånga honom och ta med honom eller vadsom. Det finns också en del omständigheter uppe på torntaket som får mig att vara övertygad om att Snape är en av de goda.

Om jag skall vara ärlig så är jag inte hundraprocentigt övertygad om Dumbledores död heller. Det skulle kunna gjorts såpass annorlunda än via ett fall och allt snack om att ondingar kan dela upp sin själ osv. får mig att tro att det finns metoder för de goda också. Det som talar stenhårt emot det är porträttet på rektorns kontor... Jag vet inte vad jag skall tro riktigt.

Och så kan jag inte riktigt skaka av mig känslan av "Empire strikes back". Det hände ganska mycket i boken, men den känns ändå inte avslutad som de andra böckerna. Den får en klar 4/5 av mig, men det är ganska dåligt i jämförelse med de andra böckerna.