DoD Halvlängdsmän i nya DoD?

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
9,206
Location
The Culture
Dessutom kan jag inte dra mig till minnes en enda halvlängdsman i något DoD-äventyr, men det måste ju finnas. Någon som kan hjälpa mig här?
Ja, det finns en i Krugal Svylses förbannelse i Sinkadus, är jag ganska säker på. Han har något tempel där de äter mycket mat. (Taget ur minnet, så kan vara fel eller missuppfattat.)

Men det kan vara den enda.
 

GVDT

Veteran
Joined
19 Oct 2021
Messages
132
Personligen spelar jag aldrig hobbitar och när jag är SL så dyker dom i princip aldrig upp i någon betydelsefull roll. Jag har svårt att visualisera rasen i min "generiska" fantasyvärld. Är mer åt Sword & Sorcery/Conan-hållet som SL och tenderar att fokusera på människor. Jag har dock spelare som gillar att spela hober/halvlängdsmän och eftersom jag ser SL-rollen som ett serviceyrke så låter jag dom givetvis spela halvlängdsmän om så önskas...
 

luddwig

På fel plats vid fel tidpunkt
Joined
30 Jan 2013
Messages
4,491
Jag gillar svartalfer, ankor och råttfolk om man vill ha små spelbara varelser. De känns alla mer DoD än halvlängdsfolk.
+1 på den.

När det gäller större varelser vill jag även gärna ha kattmän, vargmän, karkioner och minotaurer i mitt DoD. En mer blandad grupp rollpersoner är oftast en roligare grupp, med alla skillnader som går att spela på. Samtidigt kan det såklart i viss mån ta bort mystiken från folkslagen om de är en i gänget, men den mystiken kan andra folklag tillföra så det är lätt åtgärdat.
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
2,013
Location
Stockholm
Jag är okej med att det finns ett kortväxt folkslag, men bara ett! De flesta fantasy-folkslag lider av att de bara har en kultur. Människorna kan komma från ett folk som är vikingar, eller jägare på savannen, eller ryttare på stäppen, eller köpmän i en storstad eller något helt annat, medan halvlängdsmännen bara är halvlängdsmän. Så hitta på flera kulturer för de korta folken istället för att hitta på fler korta folk.
Vad jag har sett så är de flesta spel där det bara finns en typ av halvling de som samtidigt bara har en typ av människa, en typ av alv o en typ av dvärg. De flesta spel där det finns flera typer av alver, människor, o dvärgar, finns det flera typer av halvlingar.

Jag är ofta fascinerad över hur många som hyllar Tolkien som "fantasyns fader" och vill lyfta fram hur extra stort just hans inflytande varit på fantasy, och ändå är så skeptiska emot att ha med saker de tycker är "för mycket Tolkien" =)

Jag har ingen särskild person i åtanke här, och jag tycker inte heller det är _konstigt_ eller kräver motivering. Det finns många bra anledningar. Men jag är fascinerad =)

För min del har halvlingar aldrig varit särskilt nära förknippat med Tolkien (jag pratar ur min rent personliga synvinkel här, utifrån den ordning jag kommit i kontakt med saker och ting). Sure, de hette hobbitar i SoR, Kender i DL, halflings i DnD, halvlängdsmän i DoD och Pellevin i Johan och Pellevin (Jo, jag vet att Pellevin inte var tänkt att vara halvling, utan snarare en kort människa eller möjligen dvärg, men det är just det: jag ser inte just "hobbitar" som något speciellt). Och jag var trots allt bara 16 när Baldur's gate kom ut där halvlingar var en självklar del av världen.

Har aldrig sett någon anledning att urskilja halvlingar som något mer unikt än alver och dvärgar.
Samma här.

  1. Om rollpersonerna kommer från en människocentrerad civilisation blir kontrasterna och mötena med andra raser mer spännande (som ovanstående)
Men hur ser det ut med multikulti civilisationer? Där man har flertalet olika raser o folkslag som minglar runt, kan inte RP:na få komma från sådana? O samtidigt, bara för att du är från ett multikulti-ställe så betyder det inte att du har någon ide om världen utanför ditt närområde, du kan de folk som bor i din stad men har ingen koll på utanför eller grupper som inte dyker upp där - ex. Skandinaver eller Afrikaner söder om Sahara för Rom.
 

JohanL

Swashbuckler
Joined
23 Jan 2021
Messages
3,020
Jag gillar svartalfer, ankor och råttfolk om man vill ha små spelbara varelser. De känns alla mer DoD än halvlängdsfolk.
Älskade svartalferna i Symbaroum och gjorde en på en gång när vi skapade rollpersoner!

Halvlängdsmän är skojiga SLP i DoD, dock.
 

Franz

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2010
Messages
3,482
Angående att halvlängdsmän hör till en väldigt specifik berättelse så kan jag förstå det resonemanget. Det har ju även dryftats i den infekterade Rings of Power-tråden, och precis som där tänker jag att det ju går att ändra dem så att de passar andra narrativ. Det har ju gjorts med alver och dvärgar. Alverna i Dragon Age är ju exempelvis inte särskilt lika Tolkiens alver. Minns även en massa alver i DoD91 som skiljde sig från vanliga alver, exempelvis något släkte som var inspirerat av den amerikanska ursprungsbefolkningen.

Jag körde lite så med halvlängdsmän i Trudvang. Tyckte inte att Tolkien-hobbitar passade in där så jag gjorde om dem till ett nomadiskt släkte, rotlösa utan hem och inte särskilt väl ansedda av andra folkslag. D Hade för länge sedan enligt legenderna bott i hålor i marken och levt i frid och välstånd men numera levde en hård och sorglig tillvaro.

Jag gillar verkligen det konceptet, men problemet för mig är som tidigare sagt att man lika gärna skulle kunna göra detsamma med ankor och måste jag välja så tar jag ankor framför halvlängdsmän i alla versioner av DoD utom Trudvang.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
1,329
Location
Rachdrand
Jag gillar verkligen det konceptet, men problemet för mig är som tidigare sagt att man lika gärna skulle kunna göra detsamma med ankor och måste jag välja så tar jag ankor framför halvlängdsmän i alla versioner av DoD utom Trudvang.
Det visade sig att ankor är ute. Nu är det pingviner som gäller.

//EvilSpook
 

Gamiel

Swashbuckler
Joined
22 Dec 2013
Messages
2,013
Location
Stockholm
Jag körde lite så med halvlängdsmän i Trudvang. Tyckte inte att Tolkien-hobbitar passade in där så jag gjorde om dem till ett nomadiskt släkte, rotlösa utan hem och inte särskilt väl ansedda av andra folkslag. D Hade för länge sedan enligt legenderna bott i hålor i marken och levt i frid och välstånd men numera levde en hård och sorglig tillvaro.

Jag gillar verkligen det konceptet, men problemet för mig är som tidigare sagt att man lika gärna skulle kunna göra detsamma med ankor och måste jag välja så tar jag ankor framför halvlängdsmän i alla versioner av DoD utom Trudvang.
Jag tyckte att DoD: Trudvang, Expert gjorde ett bra jobb att göra halvlingar till något eget o Trudvangnskt samtidigt som de fortfarande kändes som halvlingar.

Att gör dem till nomader var något som även DnD gjorde i flera av sina världar.
 

Franz

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2010
Messages
3,482
Jag tyckte att DoD: Trudvang, Expert gjorde ett bra jobb att göra halvlingar till något eget o Trudvangnskt samtidigt som de fortfarande kändes som halvlingar.
Ja, vill minnas att jag gillade det med. De var lite mer alvlika fast i mindre skala vill jag minnas?

Att gör dem till nomader var något som även DnD gjorde i flera av sina världar.
De hade uppenbarligen varit inne på Riotminds forum, läst vad jag skrivit och helt ogenerat snott mina idéer! 😄
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
10,759
Location
Ludvika
[
Jag körde lite så med halvlängdsmän i Trudvang. Tyckte inte att Tolkien-hobbitar passade in där så jag gjorde om dem till ett nomadiskt släkte, rotlösa utan hem och inte särskilt väl ansedda av andra folkslag. D Hade för länge sedan enligt legenderna bott i hålor i marken och levt i frid och välstånd men numera levde en hård och sorglig tillvaro.
Jag tycker förvisso att de faktiska tolkien-hobbitarna passar in väl i mycket fantasy. Alltså inte Bilbos idylliska och rosenskimmrande framtställning om dem, utan de man faktiskt ser i bakgrunden; Hårdförda bönder med attackhundar som bygger naturliga försvar för att skydda sig från invaderande hot från vildmarken.
 

Franz

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2010
Messages
3,482
[
Jag tycker förvisso att de faktiska tolkien-hobbitarna passar in väl i mycket fantasy. Alltså inte Bilbos idylliska och rosenskimmrande framtställning om dem, utan de man faktiskt ser i bakgrunden; Hårdförda bönder med attackhundar som bygger naturliga försvar för att skydda sig från invaderande hot från vildmarken.
Jo nu pratade jag främst om just Trudvang.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
10,759
Location
Ludvika
Jo nu pratade jag främst om just Trudvang.
Så... attackvargar?

Har i och för sig lite dålig koll på just Trudvang mer än att det är typ fantasy-nordiskt. Kan lätt se hober i grästäkta långhus, med polisongflätor, spjut och rundsköldar, ridandes på varghundar (eller getter/galtar).
 

Franz

Swashbuckler
Joined
4 Dec 2010
Messages
3,482
Så... attackvargar?

Har i och för sig lite dålig koll på just Trudvang mer än att det är typ fantasy-nordiskt. Kan lätt se hober i grästäkta långhus, med polisongflätor, spjut och rundsköldar, ridandes på varghundar (eller getter/galtar).
Jag måste erkänna att jag själv inte läst nåt om Trudvang på mycket länge. Det jag beskriver var mina tankar då, men det var tjugo år sedan, jag hade kanske sett annorlunda på halvlängdsmäns plats i settingen om jag läst det idag.
 

Sömniga Isaac

Drömmare
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,025
Location
Örebro
Det visade sig att ankor är ute. Nu är det pingviner som gäller.
Det här kommer låta underligt. Jag har något emot ankor för i mina ögon hör de hemma i fabler, inget jag vill se i spelvärldar jag deltar i. Men pingviner däremot får gärna vara med, för pingviner känns inte lika fåniga för mig. Pingviner känns istället enormt häftiga. Underligt hur olika en kan reagera på vad som egentligen är två olika fåglar i grund och botten.
 

crilloan

Swordsman
Joined
4 Jul 2017
Messages
420
Location
Uppsala
Men hur ser det ut med multikulti civilisationer? Där man har flertalet olika raser o folkslag som minglar runt, kan inte RP:na få komma från sådana? O samtidigt, bara för att du är från ett multikulti-ställe så betyder det inte att du har någon ide om världen utanför ditt närområde, du kan de folk som bor i din stad men har ingen koll på utanför eller grupper som inte dyker upp där - ex. Skandinaver eller Afrikaner söder om Sahara för Rom.
Du har en poäng
Jag har en förkärlek till Sword&Sorcery och världsbyggen som ger mig det. Där är stora multikulturella städer en stapelvara.

Om man tar exemplet Ereb Altor så har jag alltid sett t.ex. Krilloan som en smältdegel, även andra delar kring kopparhavet, likaså de stora handelsstäderna. Torshem är ett annat bra exempel på multikulturellt. Två barbarstammarna, Torshem, Nybyggare och vargmansflocken (där beskrivs de bra). I min pågående kampanj är det fyra olika folkslag (Nordmarkare, Faltrakier, Pent, och en Penenr från Zorakin) representerade, men alla från Aidnehalvön

Vi är på väg långt bort OT men jag tycker det är intressant. :)

Jag planerar för en kampanj i Symbaroum med Mythras regler.
Spelarna är ambrier, punkt slut. De har då en koppling från början. De kan vara sinsemellan väldigt olika men har en gemensam kulturell/historisk utgångspunkt och kan ungefär lika mycket om världen.

Jag upptäcker världen tillsammans med spelarna och om det då finns en av varje ras/kultur representerade bland rollpersonerna så minskar utrymmet, de "vita fläckarna" på kartan. Det skulle fortfarande fungera om de kommer från en metropol som du nämner.
Jag har dock en förkärlek för grisodlarstuket.

För mig tillför det inget extra med representation från varje tänkbar ras. Det blir oftast bara en kostym.

Är man ute efter det sagolika så är det en annan sak. Ta exemplet Döda Skogen med sina minotaurer osv.
In med Kentaurer, alver, svanmöer, griniga gamla dvärgar osv. Kanske t.om med en fet liten halvlängdsman med pipa, ...
Jag kan spela och även vara SL med viss njutning för ett enstaka äventyr.
( men inte ens där vill jag ha med ankor!) :cool:

Men ska jag ha min dos av S&S så går det bort.
C

Tappade tråden någonstans, säg till om ni hittar den :unsure:

Min drömkampanj i Ereb är att spelarna kommer från en by mitt i det av ständigt inbördeskrigsdrabbade Jorpagna. Livegna och knappt kunniga om vad landet heter. Förtvivlad jakt på bortrövad gris för överlevnad. Köttsköld i senaste drabbningen mellan baroner.
 

Sinisa_

Aeronautisk bokbindare
Joined
2 Jul 2022
Messages
365
Jag upptäcker världen tillsammans med spelarna och om det då finns en av varje ras/kultur representerade bland rollpersonerna så minskar utrymmet, de "vita fläckarna" på kartan.
[...]
För mig tillför det inget extra med representation från varje tänkbar ras. Det blir oftast bara en kostym.
+1 på detta. När jag själv får tid att skriva små spel och kampanjer, föredrar jag definitivt att snickra ihop saker som är ordentligt snäva i ”vem” man är tänkt att spela, och där valen man gör kring sin rollperson, och där till och med regler, färdighetslistor, namn på egenskaper, osv, handlar om att fylla ut och variera en viss arketyp, en viss trop, än att bestämma sig för typen, så att säga. Hellre än en Lovecraft-kampanj där en rp är racerförare, en är professor och en är en pensionerad militär, spelleder jag en kampanj där alla är mordutredare på samma nedgångna station, men en av dem är en våldsam och korrupt före detta narkotikapolis som halkat in på roteln därför att han känner befälet på stationen, och en annan en ung men av sina kollegor avskydd stjärna som gjort raketkarriär inom internutredningen, och en tredje en superbegåvad men ensam och lite avig profilerare, som har en leguan som enda vän, och så vidare. Och på samma sätt, faktiskt — och djupt personligt, alltså, väljer jag numera bort ett spel där rollpersonerna kan vara troll, alver och vampyrer, och kör hellre ett spel där alla är tolvåriga människobarn som lever i en trakt där folk bara ser svampcirklarna som älvorna eller demonerna lämnar i skogen, och där magi på sin höjd representeras av en listig gumma i skogbrynet; men ett barn är en albino eller har ett märkligt födelsemärke och är därför övergiven av sina föräldrar och har blivit lärling till den lokala baronens hovastrolog, och en annan rollperson är typ en smugglares dotter med ett tjog gömda fickor i sin väst, och en tredje är väpnare som precis fått sitt första riktiga, egna svärd, och en fjärde är en sotarlärling med en tam kråka, och så vidare; tillsammans kan de sen stöta på troll och alver och vampyrer och vad man nu vill kasta in.

Och jag vill faktiskt minnas att i ett av de gamla DoD, kanske det första med Elric-omslaget, så var det tänkt att rollpersonen precis hade gett sig av hemifrån — rollpersonskapitlet hade nog till och med en bild på en ung man som vandrade hemifrån med ett knyte över axeln och en mor som vinkade adjö i stugdörren; sen glömde man ju bort det uppläggen omedelbart, när man fick välja att vara en anka eller en alv och ha ett yrke i stil med sjöfarare, riddare och stråtrövare; skulle man ha fullföljt tanken med att man var en nykläckt äventyrare skulle man väl istället ha haft en bakgrund som skeppspojke, väpnare eller nån sorts vildmarksbarn.

Nåja. Det är väl en smaksak, men för mig har det också att göra med ett praktiskt element; den inte oviktiga del av sci-fi och fantasy som handlar om att upptäcka en ny värld, att känna sense of wonder och fasa inför det okända, blir ju, som har nämnts i tråden, svårare att få fatt i när rollpersonerna inte är sjuttonåriga daggbönder som aldrig lämnat sin hemplanet, utan ett brokigt, galet utsnitt av Mos Eisley Cantina; man kan fortfarande uppnå det, men drakarna måste vara så mycket större och magin så mycket mer - jamen, magisk.

Men jag vet inte. För många, många år sen skrev Krille att det aldrig framgick vad man skulle göra i mina världar, och det stämde ju, för jag skrev ihop saker som aldrig var tänkta att spelas, egentligen, men där du kunde vara en android vävd av drömstoff, eller bara en vanlig grisbonde, eller kanske en ängel som bodde i ett gammalt köpcentrum, eller vadsomhelst, en talande blå blibliotekskatt, en levande soffa med sex ben — så jag kan definitivt se tjusningen med en totalt brokig grupp rollpersoner också.

Nu har vi väl hamnat långt ifrån halvlängdsmännen här. För att knyta ihop påsen: min eventuella invändning mot hober handlar inte om att de är för mycket Tolkien, utan om att jag tycker att de förlorar mycket av vad som gör dem fullständigt underbara som litterära figurer när de transplanteras in i Drakar och Demoner, som jag ju VILL ska kännas lite mer som Mos Eisley, lite halvgonzo och brokigt, med ankor och minotaurer och vargmän och magiker. För om de inte är en sorts arketypiska barn som upptäcker att världen är ännu farligare och hemskare än vad de trott hela sina liv, men som räddar världen med sin oskuld och sitt tedrickande, ”för Fylke” — ja, vad är de då? Är de inte bara kortvuxna människor då? Vad gör dem bättre som folkslag än t.ex. råttmän (jag älskar råttmännen ifrån Monsterboken 2) eller kattfolk? Typ så tänker jag väl. Sen fattar jag att man vill ha med dem, för att det är mysigt att spela en hob, eller för att det trots att finns intressanta sätt att skruva dem på, med svart humor eller annat.

Mina fem öre om hober i Drakar.
 
Last edited:
Top