Nekromanti Gimme' youh demons!

[Mattis]

Sho.

Disclaimer: Spoiler för mina spelare. Ni vet vilka ni är. (om inte: Furbee, Kongo, JT, Felix, Mumma, Albin, Stefan, Janne). WoD-bashing undanbedes.

Sitter och klurar med att introducera mina spelare i World of Darkness. Jag har alltid ogillat den världen och tyckt att den var lite över överbefolkad, men efter att ha läst den nya regelboken och dess historier så kan man ju inte annat än att älska det.

Nåväl, mitt problem är hur jag ska introducera spelarna i världen, på vilket sätt dom ska få en inblick i "den andra sidan". Det vore trevligt om någon därute hade någon idé. Problemen som jag ser är följande.

Jag vill inte styra spelarna. Detta händer alltför ofta i skräckäventyr. Som spelare blir man bara frustrerad när mobiltelefonerna slutar fungera, alternativt att det övernaturliga man stöter på är såpass mäktigt att man inte har någon chans.

Det andra problemet, som dock är lite mindre, är översättningar. Jag har översatt Kindred till Släktingar, men det låter ju fruktansvärt lökigt. Har någon något förslag?

Jag bifogar min kampanjskiss som jag slängde ihop igår.

Tack på förhand för varje liten idé som kommer upp!

 

[Björn den gode]

Jag har kanske inte någon bra lösning på det här men en tanke är ju att låta deras egen nyfikenhet vara den utlösande faktorn. Låt dom tex av en eller annan anledning själva söka upp domkyrkan en sen natt för att få klarhet i det mystiska som har hänt.

Översättningar är enklare, trots allt finns det en stark tradition av detta bland annat med alla vampyrlajv i sverige.

Kindred brukar översättas till besläktad (besläktade i plural)
Det engelska ordet prince betyder för övrigt 1. prins 2. furste där det senare ordet är en bra mycket bättre översättning.

 

[Mattis]

Tack för översättningarna! Har även tänkt på att använda mig av Släktet när man ska beskriva vampyrerna som helhet.

Domkyrkan ska de inte veta något om förrän de vaknar upp i den. Själva händelserna med demonen kommer antagligen vara i samma område, men inte ha anknytning till domkyrkan. Du har rätt i att låta deras nyfikenhet vara den utlösande faktorn, jag kom på en idé där kanske en släkting eller gemensam vän har försvunnit under mystiska omständigheter, och polisen lagt ned fallet då de inte kommer någon vart. Kanske kände den gemensamma vännen en antikvarie, som läst om en legend som ... ja, du förstår.

Tack för hjälpen, nu känner jag att idéerna börjar flöda. Om du (eller någon annan, för den delen) kommer på några fler idéer så är det ju bara att posta.

 

[Tell]

Jag gillar idén med dem som oönskade barn, det vill jag bara säga först. Dock så skulle jag vänta med den ett dussin sessioner. Antag att rollpersonerna först blir involverade i andarnas och demonernas ränker - kanske med någon av vampyrerna som allierad. Låt spelarna vänja sig vid tanken att ni kör... tja ett Wright eller Deamonparti, att inga andra varelser finns. Låt dem vänja sig och bli övertygade om detta och sedan kör du omfamningen. Gärna utan medhavda böcker eller ens ansatser till att förklara. Låt dem inte förstå vad som händer efter de att de att de ser gubben i flanellkostym - låt dem i stället vakna upp i någon av dems lägenhet. De hade nog ändå förträngt det i verkligheten.
Kör sedan samma modell igen och igen, låt aldrig vampyrerna vara med - utom möjligen som enstaka individer som tycks kunna hantera spökena. OCh låt framförallt ingen tro dem. Det är mina råd!
Personalhorror börjar alltid först iochmed parasiterandet och oron för relationerna. Tills dess kan den gott vara extern.

 

[Mattis]

Ett gott förslag, tro inget annat, men det finns ett problem. Tiden. Vi inte så ofta, och när det väl kommer till så spelleder jag våran största kampanj, så frågan är om Tiden tillåter en uttänjning av förspelet.

Men som sagt, mycket gott förslag! Kom gärna med idéer och tankar på hur man skulle kunna underhålla spelarna i flera äventyr med din modell.

Jag har även spikat lite saker angående rollpersonerna. Jag ville verkligen hålla det här "down-to-earth", så inga utflippade rollpersoner. De ska bindas tillsammans genom en gemensam vän som dog för ett år sedan och faktumet att polisen inte kommer någon vart i sin utredning har gjort dem så pass förbannade att de bestämt sig för att ta tag i saken själva. Gärna ska en av dem vara polis, eller ha en närastående som är det, då man kanske kan luska fram lite info om var och hur deras gemensamma vän försvann (givetvis i närheten av demonen/spöket/whatev.).

 

[Tell]

Í sann frihetlig anda:

Varför underhålla?

vad jag menar är att dina spelare, som troligen är mycket rutinerade för sitt antal möten(?), och därmed troligen sätter igång själva.

Men angående din intrig: underbart! Antag att du sätter igång det som en deckarhistoria, låter en mycket osympatiska drugdealer vara "skurken": rollpersonerna sätter fast honom och vittnar: han döms mot sitt nekande*, rollpersonerna blir förklarade fiender till brödraskapsorganisationen, interviuvade av tv3direkt, får inbjudningar till diverse bindefeldttillställningar** - förr eller senare inser de att de hade fel, om inte annat när de går igenom kvarlåtenskapen efter den döde*** och finner små helt vridna anteckningar i marginalen på Gilgamesheposet eller inringade verser i psaltaren.
Till exempel.

*(ja, vad annars )
** och tvinga dem att spela igenom de händelserna
***droppa gärna övernaturliga eller annorstädes suspekta men oskyldiga hintar om de går igenom dödsboet - exempelvis så verkar det troligen speciellt att det hänger ett krucifix i varje rum - tills rollpersonerna inser att han var troende katolik.

Väl där borde de inse att de har satt dit fel kille, men att de inte gärna kan få ut honom på laglig väg, att han och hans vänner troligen är aningen irriterade och att han knappast lär bli tacksammare om de hjälper honom att rymma. Däremot lär polisen tycka att en sådan utveckling är intressant. Aningen frustrerande situation, eller hur? och om inte media har tröttnat ännu så kan de inte heller gå på demonjakt utan att bli uppmärksammade som weirdos på tabloiderna i månader efteråt. Aningen brydsamt.
Om man exempelvis introducerar demonen genom att låta det verka som om de har glömt ljuset på i den dödes bibliotek eller dyligt så kommer de först att försöka jaga en tjuv, eller kultmördare - kanske de tolkar föreslagna ledtrådar som att mördaren var någon inom kyrkan (entre furstinnan )
när de därefter är på höjden av sin paranoia, så kör du scenen som du föreslog med drickandet och därefter vampyrernas sinsemellan flamsiga dialog som ett antiklimax och därefter vaknar de i körka - vad sägs om det?

 

[Mattis]

Re: Í sann frihetlig anda:

Oj. Tack så mycket! Härligt att se att sådana eldsjälar finns som kan hjälpa en sådan som mig.

Jag älskar verkligen hur det börjar som en klassisk "sätta-dig-druglorden-historia" och sedan den här plötsliga vändningen "- Vänta nu ... " Åh! Det är så bra! Älskar att ge spelarna aha-känslor (inte det norska bandet).

Det är ett problem jag ser också. Kanske jag har dålig uppfattningsförmåga men ... rollpersonerna sätter dit en drugdealer, som visar sig vara katolik och har anteckningar i Gilgamesh, och då har de satt dit fel kille?

Visst blir det mer skräck på ditt sett, mer genomtänkt och överlag ... bättre, men frågan är, som sagt, om tiden räcker. Jag ska fundera ut det de följande dagarna, då jag inte kommer att ha tid att skriva hursomhelst.

Återigen, tack!