Frank Miller - Bra eller ej?

Franz

Aaddane eed ma waayo
Staff member
Joined
4 Dec 2010
Messages
8,305
Under en diskussion med en kompis om hur Frank Miller kunde gå från en så bra serieskapare till en så kass serieskapare sa min kompis att de flesta konstnärer renodlar sina uttryckssätt med åren, och att detta ibland leder till att fel saker renodlas. Jag skulle hävda att det blivit lite så med Nicholas Cage.
 
Under en diskussion med en kompis om hur Frank Miller kunde gå från en så bra serieskapare till en så kass serieskapare sa min kompis att de flesta konstnärer renodlar sina uttryckssätt med åren, och att detta ibland leder till att fel saker renodlas. Jag skulle hävda att det blivit lite så med Nicholas Cage.
Vete fasen. När jag läser om gammal Miller från hans "bra" tid är det överraskande lite som håller. Även av det som lyfts som klassiker än idag. Mest är det nog Daredevil: Born Again som håller, men det mesta annat är mellan meh och ren skit.
 
Mest är det nog Daredevil: Born Again som håller, men det mesta annat är mellan meh och ren skit.
Ronin är en av mina Miller-favoriter. Batman: Year One är fantastisk, även om han förstås inte tecknade den.
 
Ronin är en av mina Miller-favoriter. Batman: Year One är fantastisk, även om han förstås inte tecknade den.
Och jag tycker Ronin är genuint skräp, om än lite ballt världsbygge. Year One är ok, men absolut inte mer än så. Alldeles för mycket fulsnusk och brutalmisogyni á la Millers senare verk i den. Men vi kan fortsätta den diskussionen i serieklubben.
 
Flyttade Frank Miller-diskussionen i filmtråden hit istället.

EDIT: Såg nu att @Khan ville prata i serieklubbs-tråden, men en egen tråd kanske går lika bra? :)
 
Pratar ni om Miller som tecknare eller författare nu? Det ser ut som att ni pratar om olika saker.

Som tecknare tycker jag absolut att han renodlat sin stil, men jag håller inte med @Franz om att han renodlat "fel saker". Att hans stil blivit mindre och mindre realistisk är enbart positivt (och då var den inte särskilt realistisk till att börja med). Skillnaden nu är att hans teckningar förvaltas dåligt av DC, vilket den här tumblr-posten förklarar mycket bättre än jag kan göra (läs den, den är jättebra)

Som författare vet jag inte. Jag tycker egentligen bara att några enskilda sidor han gjort är riktigt svinbra ("Batman, darling" från TDKR), men jag läste honom nog med glasögonen att han var en fascistkramande knasboll redan från början. Å andra sidan är han i alla fall en superhjälteförfattare som fattar att superhjältefantasier är fascistfantasier.
 
Jag pratar också om bådadera. Angående hans tecknande så håller jag med om att han inte är som bäst när han är realistisk och tycker att han i och med Sin City hittade en bra metod för att dölja sina svagheter som tecknare och framhäva sina styrkor. Men jämför man Sin City med Holy Terror, som ju har en snarlik stil är Sin City-serierna alla gånger snyggare tycker jag. Men jag ska samtidigt erkänna att jag inte läst supermycket Miller, så jag ska inte uttala mig för självklart om hans verk. Skrev egentligen mitt ursprungliga inlägg som en allmän betraktelse vilken Miller fick så att säga symbolisera.
 
Jag skulle säga att han peakar konstnärligt med Elektra: Assassin (1986-87).

För mig känns brytpunkten för när han slutade att vara bra ungefär 1995. Det märker man (eller i all fall jag) vid genomläsning av hela Sin City eller Martha Washington, som är på bägge sidor (Martha Washington går från att vara en samhällskritisk serie i Give Me Liberty till en där hon bara är en übermensch i största allmänhet). Manuset går utför litet (men inte mycket) tidigare än tecknandet.
 
Håller med, men det är kanske mest pga Lynn Varleys färgläggning/målning.
Färgläggningen i 300 är också helt orimligt bra.

De som är i min ålder kommer också ihåg att Elektra: Assassin var jättebökig att få tag på, eftersom upphovsrättstvister och konflikter gjorde att det tog många år innan den samlades.
 
Färgläggningen i 300 är också helt orimligt bra.
Instämmer. Bitvis var/är Miller rasande bra på det bildliga i serier - hans arbete med starkt svartvitt i de första Sin City, tex. Undrar hur mycket Varley gjorde själv och hur mycket han gav order om.
 
De som är i min ålder kommer också ihåg att Elektra: Assassin var jättebökig att få tag på, eftersom upphovsrättstvister och konflikter gjorde att det tog många år innan den samlades.
Jag minns det som att det fanns en väldigt exklusiv samling som bara getts ut i liten volym.
Blev typ utskrattad i flera seriebutiker för att jag ens frågade efter den, men lyckades till sist beställa miniserien komplett med alla åtta lösnummer från en av seriebutikerna i Köpenhamn, för en betydligt billigare peng än vad samlingen skulle kostat.
 
Instämmer. Bitvis var/är Miller rasande bra på det bildliga i serier - hans arbete med starkt svartvitt i de första Sin City, tex. Undrar hur mycket Varley gjorde själv och hur mycket han gav order om.
Alltid intressant med sådan där samverkan. En anledning till att Chris Claremont fungerade var att han mest hela tiden hade Tom Orz... Orch... *googlar* Tom Orzechowski på lettering, som var unikt duktig på att tämja de enorma textmängderna och få in dem i pratbubblorna.
 
Back
Top