Dimfrost
Special Circumstances
Re: ...du skrämmer mig
Och Krille börjar tok-OT:a. Vart är världen på väg?
/Dimfrost
Och Krille börjar tok-OT:a. Vart är världen på väg?
/Dimfrost
Nekromanti Frågor om speciella stridsmanövrar:
- Thread starter Rising
- Start date
Rising
Vila i frid
Öh, nej nej, jag är den vanliga Risning.
"Det här är en marionett, en klon avlad av utomjordingarna!!!"
Eh, Nix box, jag är den vanliga Risning, precis som förut. Ni känner mig, jag är nipprig. Jag spelar det här RGP som vi alla pratar om här på forumet. Det vore befängt att tro att jag skulle vara kiselbaserad livsform och ha assimilerat Risning. Ja. Vem som helst behöver inte tveka eftersom alla kan skåda att jag uppför mig som vanligt och säger precis de saker som Risning... -jag menar jag- brukar säga, som vanligt ingen anledning att vara misstanke här inte.
Hörni, vad tycker ni förresten om finform? Visst är bättre med rollgestaltning än att jaga erfarenhetspoäng i presentationsrollspel? Ja, det tycker iaf jag. Fortfarande, alltså, jag tyckte ju det förut också. Och eftersom det inte har hänt något med mig sedan jag tyckte det förra gången så har jag ju tyckt det hela tiden utan avbrott. Och visst håller ni förresten med mig om att det skall vara symbolisk saga istället för detaljerad proppskåpsfantasy?
Jepp jepp. Det är inget märkbart med mig, som ni ser. Jag ställer absolut inte dessa frågorna för att kunskapsabsorbera er civilisations samlade stridskonstkunskaper. Nej, nej, så ni kan svara på frågorna bara utan att ha ugglor i mossen.
Jag har en annan fundersam också; en rent hypertetisk fråga: Om ni, låt oss gripa ett exempel ur den tomma luften; vore en ras av oktagonformade evertebrater med tre par 140 centimeter långa tentakler... -alltså jag säger inte att jag är en sådan- och varför skulle jag det? jag är ju vanliga Johan Risning, en Art Detector i en byrå för reklam. Nej, jag har förstås helt och hållit funnit upp dessa varelser med fantasi. Jag klurar saker när jag drömmer i duschen, som ni vet. Rena rama LCD. "Åh, vad nipprigt", som jag brukar säga. Nå, om ni vore sådana varelser, och skulle tvingas behöva lära er närstrid med någon form av tillhugge, vad skulle ni välja för något, och hur skulle ni greppa tag om handtagarna?
Jag frågar förstås inte detta för att vi... -jag menar rymdvarelserna- skall landa på er planet och mala er till färskött att mata våra Zouguler med. Nej nej, det finns heller inte förstås inga rymdvarelser. Allt det där med flygande T-fat och gordzilla är sånt som påhitt man kan skratta åt. Ha ha ha! Åh, vad nipprigt, eller hur? Nej nej, utan det är bara frågor jag behöver svara på för att... erm... kunna skriva ett dogma-rollspel till han, Tuborgs dogma-utmalning. Ja. Inget konstigt, alltså.
/Risning
---
som egentligen inte har läst så mycket, bara bläddrat igenom några artiklar för att få igång fantasin, inte för att egentligen ha lärt sig något som hindrar vetgirigheten. Däremot skulle jag gärna vilja hitta en sida med bilder som förklarade hur en bindning, en ripost, en croise osv gick till. Är det någon som vet var man kan hitta en sådan? Det finns typ tusen olika sidor med fäktningslexikon (ett och samma, som alla fäktningsklubbar verkar ha cut'n'paste:at in på sina sidor utan eftertanke) vilket gör det skitjobbigt att söka på nätet efter fäktningsinstruktioner.
"Det här är en marionett, en klon avlad av utomjordingarna!!!"
Eh, Nix box, jag är den vanliga Risning, precis som förut. Ni känner mig, jag är nipprig. Jag spelar det här RGP som vi alla pratar om här på forumet. Det vore befängt att tro att jag skulle vara kiselbaserad livsform och ha assimilerat Risning. Ja. Vem som helst behöver inte tveka eftersom alla kan skåda att jag uppför mig som vanligt och säger precis de saker som Risning... -jag menar jag- brukar säga, som vanligt ingen anledning att vara misstanke här inte.
Hörni, vad tycker ni förresten om finform? Visst är bättre med rollgestaltning än att jaga erfarenhetspoäng i presentationsrollspel? Ja, det tycker iaf jag. Fortfarande, alltså, jag tyckte ju det förut också. Och eftersom det inte har hänt något med mig sedan jag tyckte det förra gången så har jag ju tyckt det hela tiden utan avbrott. Och visst håller ni förresten med mig om att det skall vara symbolisk saga istället för detaljerad proppskåpsfantasy?
Jepp jepp. Det är inget märkbart med mig, som ni ser. Jag ställer absolut inte dessa frågorna för att kunskapsabsorbera er civilisations samlade stridskonstkunskaper. Nej, nej, så ni kan svara på frågorna bara utan att ha ugglor i mossen.
Jag har en annan fundersam också; en rent hypertetisk fråga: Om ni, låt oss gripa ett exempel ur den tomma luften; vore en ras av oktagonformade evertebrater med tre par 140 centimeter långa tentakler... -alltså jag säger inte att jag är en sådan- och varför skulle jag det? jag är ju vanliga Johan Risning, en Art Detector i en byrå för reklam. Nej, jag har förstås helt och hållit funnit upp dessa varelser med fantasi. Jag klurar saker när jag drömmer i duschen, som ni vet. Rena rama LCD. "Åh, vad nipprigt", som jag brukar säga. Nå, om ni vore sådana varelser, och skulle tvingas behöva lära er närstrid med någon form av tillhugge, vad skulle ni välja för något, och hur skulle ni greppa tag om handtagarna?
Jag frågar förstås inte detta för att vi... -jag menar rymdvarelserna- skall landa på er planet och mala er till färskött att mata våra Zouguler med. Nej nej, det finns heller inte förstås inga rymdvarelser. Allt det där med flygande T-fat och gordzilla är sånt som påhitt man kan skratta åt. Ha ha ha! Åh, vad nipprigt, eller hur? Nej nej, utan det är bara frågor jag behöver svara på för att... erm... kunna skriva ett dogma-rollspel till han, Tuborgs dogma-utmalning. Ja. Inget konstigt, alltså.
/Risning
---
som egentligen inte har läst så mycket, bara bläddrat igenom några artiklar för att få igång fantasin, inte för att egentligen ha lärt sig något som hindrar vetgirigheten. Däremot skulle jag gärna vilja hitta en sida med bilder som förklarade hur en bindning, en ripost, en croise osv gick till. Är det någon som vet var man kan hitta en sådan? Det finns typ tusen olika sidor med fäktningslexikon (ett och samma, som alla fäktningsklubbar verkar ha cut'n'paste:at in på sina sidor utan eftertanke) vilket gör det skitjobbigt att söka på nätet efter fäktningsinstruktioner.
Man Mountainman
Storsvagåret
I dub thee...
...det roligaste inlägget i forumets historia.
Seriöst. Det där gjorde *ont*.
...det roligaste inlägget i forumets historia.
Seriöst. Det där gjorde *ont*.
Hm, ja...
...Rising är allt en rolig kille, jag fattar varför så många nybörjare här på forumet faller för honom.
...
Men du, Dnalor, är det inte dags att du gör en användare som presenterar ditt riktiga jag? Eller åtmindstone ett inlägg? För, liksom, jag tycker att du är mycket trevligare på insidan.
...Rising är allt en rolig kille, jag fattar varför så många nybörjare här på forumet faller för honom.
...
Men du, Dnalor, är det inte dags att du gör en användare som presenterar ditt riktiga jag? Eller åtmindstone ett inlägg? För, liksom, jag tycker att du är mycket trevligare på insidan.
G
Guest
Guest
Ibland måste man bara vara lite Skyclad.
Jag förstår inte riktigt hur, men du känns rätt för mig på något sätt, Harmonia. *ler*
Jag förstår inte riktigt hur, men du känns rätt för mig på något sätt, Harmonia. *ler*
Faehrengaust
Swashbuckler
Exemplet är extremt, men inte dumt. Värjan är näst intill värdelös mot heltäckande rustningar så de enda vettiga alternativen som finns för värjesnubben är att fly eller gå in i handgemäng. Att dutta med värjan på rustning är meningslöst. Så visst kan kedjesnubben vara offensiv, men samtidigt så kan det vara farligt för det gör det enklare för värjkillen att komma nära. Det bästa för kedjekillen är faktiskt att vara defensiv och vänta på att värjfäktaren försöker komma inpå kroppen och då ta steg bakåt och smälla till med full kraft.
Att vara smal har man endast nytta av mot stick, och då endast mot stick som levereras något osäkert. T.ex. ett långsvärdshugg går ofta diagonalt och då spelar det ingen som helst roll hur smal den andre är, hugget träffar ändå.
I en fäktningsduell finns det fördel av att vara smal, men inte mycket annat.
Det ser man förresten även på garderna, alla garder med krigsvapen är breda. Axlar och höfter hålls framåt mot fienden och man håller ungefär axelbrett mellan hälarna. Men med värja så hålls axlar sidledes och fötterna är på en linje. Det är en mycket tydlig skillnad.
Både ja och nej
. Jag kan faktiskt inte ta särskilt mycket hänsyn till vart jag har och inte har rustning i en strid. Om jag tänker på vart jag har mina luckor så tänker jag och då förlorar jag antagligen för jag har inte tid att tänka i en strid. Det är också rätt svårt att skydda kroppsdelar under stridens gång.Det bästa jag kan göra oavsett rustningsnivå är att göra mina tekniker bäst jag kan. Iof är det så att rustning ger en viss säkerhetskänsla och det gör att man kanske agerar våghalsigare. Men det är ett totalt intryck inte kroppsdel för kroppsdel.
Tyvärr så är det nog svårt att få ett riktigt bra svar på hur rustningen påverkar kombattanterna mentalt eftersom ingen av oss har varit med om riktig strid med riktiga skador. Trotts ARMA's strävan efter realism så finns det en säkerhetskänsla i ett slåss med vadderade vapen och skydd. Det går tyvärr inte att komma ifrån. Det samma gäller andra dylika organisationer.
I slutändan tror jag att nivån på ens aggression är mer en fråga om personlighet och stil än rustningsnivå.
/Faehrengaust
Faehrengaust
Swashbuckler
Inte i huggriktningen.
/Faehrengaust
RPG (och en länk)
Jag spelar det här RGP som vi alla pratar om här på forumet
"RPG" ska det vara. Jag citerar PJ O'Rourke:
"Serious gunmen favour the rocket-propelled grenade, or RPG, which is something like a bazooka. It´s inaccurate and tremendously noisy, a perfect Lebanese weapon." (Holidays in Hell)
Här är en länk till en del gamla bilder och roliga texter, om du inte sett den: nån fäktarmanual som ska vara rätt känd
/Sax, som undrar varför Rising snöat in på gangsta-temat
Jag spelar det här RGP som vi alla pratar om här på forumet
"RPG" ska det vara. Jag citerar PJ O'Rourke:
"Serious gunmen favour the rocket-propelled grenade, or RPG, which is something like a bazooka. It´s inaccurate and tremendously noisy, a perfect Lebanese weapon." (Holidays in Hell)
Här är en länk till en del gamla bilder och roliga texter, om du inte sett den: nån fäktarmanual som ska vara rätt känd
/Sax, som undrar varför Rising snöat in på gangsta-temat
Rising
Vila i frid
"Det bästa för kedjekillen är faktiskt att vara defensiv och vänta på att värjfäktaren försöker komma inpå kroppen och då ta steg bakåt och smälla till med full kraft."
Men det var ju så jag tänkte. Att hota med mycket "dunk".
"I en fäktningsduell finns det fördel av att vara smal, men inte mycket annat.
Det ser man förresten även på garderna, alla garder med krigsvapen är breda."
Schysst, jag har faktiskt tänkt så och det där är med i Duellitomekanismen (för de som känner till hur den fungerar: ett försvar handlar ju både om Kraft (som man får mer av med ett krigsvapen i händerna) och Undvika (som ökar om man har bra rörlighet och särskilt om man håller i ett stickvapen)), men jag kan kanske behöva omformulera regeltermerna lite så att det verkligen är det där fenomenet med olika sorters garder som lyfts fram.
"Jag kan faktiskt inte ta särskilt mycket hänsyn till vart jag har och inte har rustning i en strid."
Okej, men jag har egentligen inte föreställt mig att det ska behöva ske medvetet. Jag tänkte mest på små snärtar och svep som kunde träffa motståndarens armar och göra honom väldigt skadad fastän de inte riktigt är egentligt "hugg". -Det är en angreppsmöjlighet som man kan förhindra genom att ta skydd på sig. Även om motståndaren fortfarande snärtar och sveper som vanligt rent instinktivt så gör dessa anfall inte någon skada på mig. Så i slutändan gör dessa skydd framförallt duellen längre och kanske att den förskjuts något åt brottningshållet, där kraft kan börja bli viktigare än teknik.
Du får testa när det blir klart och se om det känns rätt. Det är ju det viktiga.
/Riz
Men det var ju så jag tänkte. Att hota med mycket "dunk".
"I en fäktningsduell finns det fördel av att vara smal, men inte mycket annat.
Det ser man förresten även på garderna, alla garder med krigsvapen är breda."
Schysst, jag har faktiskt tänkt så och det där är med i Duellitomekanismen (för de som känner till hur den fungerar: ett försvar handlar ju både om Kraft (som man får mer av med ett krigsvapen i händerna) och Undvika (som ökar om man har bra rörlighet och särskilt om man håller i ett stickvapen)), men jag kan kanske behöva omformulera regeltermerna lite så att det verkligen är det där fenomenet med olika sorters garder som lyfts fram.
"Jag kan faktiskt inte ta särskilt mycket hänsyn till vart jag har och inte har rustning i en strid."
Okej, men jag har egentligen inte föreställt mig att det ska behöva ske medvetet. Jag tänkte mest på små snärtar och svep som kunde träffa motståndarens armar och göra honom väldigt skadad fastän de inte riktigt är egentligt "hugg". -Det är en angreppsmöjlighet som man kan förhindra genom att ta skydd på sig. Även om motståndaren fortfarande snärtar och sveper som vanligt rent instinktivt så gör dessa anfall inte någon skada på mig. Så i slutändan gör dessa skydd framförallt duellen längre och kanske att den förskjuts något åt brottningshållet, där kraft kan börja bli viktigare än teknik.
Du får testa när det blir klart och se om det känns rätt. Det är ju det viktiga.
/Riz
Faehrengaust
Swashbuckler
Re: Ännu en fråga: Inlärning av vapenfärdigheter?
Nä, det här går jag inte med på. Det viktigaste i alla lägen är skickligheten man själv besitter, inte vilka vapen som motståndaren råkar ha.
Visst går det att öva en del själv, men man kan aldrig blir särskilt bra på det sättet eftersom man inte kan träna in timing och distans på det sättet.
Den gamla fäktningsläran var för övrigt inte det minsta stelt uppbyggd. Tvärtom så var den mycket mer flexiblen och varierande än dagens kampsporter eller fäktning. Dagens sportfäktare är t.ex. väldigt begränsade i rörelse i sidled och på distansen de slåss på eftersom de inte får gå åt sidorna eller gå i närkamp. Det gör att variationen minskar och det blir mer enkelriktat.
Jag kan dock gissa mig till varför man kan tro att den gamla fäktkonsten var stel. Bilderna i manualerna kan lätt ge den uppfattningen, men jag lovar att när man börjar använda teknikerna så förstår man att de endast är fingervisnignar.
Observera att de flesta manualer mest sysslar med dekorationerna på tårtan eftersom läsaren redan antas ha tårtbottnen klara. Mästare skrev till andra mästare och redan duktiga elever, de skrev inte till nybörjaren.
O nej. Den som endast försöker följa sin fiende är dömd till misslyckande. Det man söker är initiativet. Någon mästare säger ungeför så här: "Gör dina tekniker tillräckligt bra och det spelar ingen roll vad din motståndare gör". Dvs om du är tillräckligt duktig så behöver du egentligen inte bry dig om vad dn fiende pysslar med.
Reagera är sämre än att agera.
Mycket bra, alltför många glömmer bort det mentala.
Detta tycker jag inte alls om. Det viktiga är den egna kunskapen om strid inte vad den andre har för vapen. Om jag tränat mycket långsvärd mot långsvärd så blir jag inte försvarslös bara för att jag attackeras av en kille med en rubank. En samuraj skulle inte blivit försvarslös mot en svärd+sköld kämpe.
Det är den egna skickligheten som i alla lägen är avgörande. Vad man tränat emot kan tas med som en mindre modifikation.
Jag är för övrigt rätt negativt intställd till vapenfärdigheter överhuvudtaget. Vapen är bara en förlängning av den egna kroppen och det viktigaste är att man kan utnyttja sin egen kropp på bästa möjliga sätt, dvs timing, känsla för distans, balans, etc. Jag brukar oftast bara ha en stridsfärdighet och sedan ha modifikationer för de vapen man är extra bra på.
/Faehrengaust
Nä, det här går jag inte med på. Det viktigaste i alla lägen är skickligheten man själv besitter, inte vilka vapen som motståndaren råkar ha.
Visst går det att öva en del själv, men man kan aldrig blir särskilt bra på det sättet eftersom man inte kan träna in timing och distans på det sättet.
Den gamla fäktningsläran var för övrigt inte det minsta stelt uppbyggd. Tvärtom så var den mycket mer flexiblen och varierande än dagens kampsporter eller fäktning. Dagens sportfäktare är t.ex. väldigt begränsade i rörelse i sidled och på distansen de slåss på eftersom de inte får gå åt sidorna eller gå i närkamp. Det gör att variationen minskar och det blir mer enkelriktat.
Jag kan dock gissa mig till varför man kan tro att den gamla fäktkonsten var stel. Bilderna i manualerna kan lätt ge den uppfattningen, men jag lovar att när man börjar använda teknikerna så förstår man att de endast är fingervisnignar.
Observera att de flesta manualer mest sysslar med dekorationerna på tårtan eftersom läsaren redan antas ha tårtbottnen klara. Mästare skrev till andra mästare och redan duktiga elever, de skrev inte till nybörjaren.
O nej. Den som endast försöker följa sin fiende är dömd till misslyckande. Det man söker är initiativet. Någon mästare säger ungeför så här: "Gör dina tekniker tillräckligt bra och det spelar ingen roll vad din motståndare gör". Dvs om du är tillräckligt duktig så behöver du egentligen inte bry dig om vad dn fiende pysslar med.
Reagera är sämre än att agera.
Mycket bra, alltför många glömmer bort det mentala.
Detta tycker jag inte alls om. Det viktiga är den egna kunskapen om strid inte vad den andre har för vapen. Om jag tränat mycket långsvärd mot långsvärd så blir jag inte försvarslös bara för att jag attackeras av en kille med en rubank. En samuraj skulle inte blivit försvarslös mot en svärd+sköld kämpe.
Det är den egna skickligheten som i alla lägen är avgörande. Vad man tränat emot kan tas med som en mindre modifikation.
Jag är för övrigt rätt negativt intställd till vapenfärdigheter överhuvudtaget. Vapen är bara en förlängning av den egna kroppen och det viktigaste är att man kan utnyttja sin egen kropp på bästa möjliga sätt, dvs timing, känsla för distans, balans, etc. Jag brukar oftast bara ha en stridsfärdighet och sedan ha modifikationer för de vapen man är extra bra på.
/Faehrengaust
Rising
Vila i frid
Re: Ännu en fråga: Inlärning av vapenfärdigheter?
"Det viktigaste i alla lägen är skickligheten man själv besitter, inte vilka vapen som motståndaren råkar ha."
Det är alltså inte två olika saker i Västmark, utan skickligheten är just att kunna fäktas mot en viss typ av vapen (kategoriserade efter deras längd). Man får ett litet avdrag om man möter en vapenkategori man inte är van vid att gardera sig mot.
"Visst går det att öva en del själv, men man kan aldrig blir särskilt bra på det sättet eftersom man inte kan träna in timing och distans på det sättet."
Alltså resonerar du precis som Västmark, eftersom timing och distans är avhängigt vilken vapenkategori man möter.
"Den gamla fäktningsläran var för övrigt inte det minsta stelt uppbyggd."
Jag tycker (eller "gissar" åtminstone) att skillnaderna gällande garderna är det tydligaste sättet som strid blev friare på sedan rapiren först uppfanns. I de gamla böckerna vimlar det av olika garder, och vad många av de stora mästarna gjorde, var att förenkla det hela. Camillo Agrippa förenklade Marozzos elva garder till fyra, exempelvis. Capo Ferro förenklade bort huggen och menade att man framförallt behövde de linjära förflyttningarna och spetsningsanfallen. Osv.
"O nej. Den som endast försöker följa sin fiende är dömd till misslyckande."
Jag skrev "reaktion" för att jag inte tycker att det ska handla om att vara följsam eller inaktiv, att stjäla intiativet är ju också en form av "reaktion". Nå, vad jag pratar om här är att det viktiga inte är den skicklighet som man kan få av att träna själv (vilket är precis så som vapenfärdigheter ser ut i de flesta rollspel; man har "värja:14" och motståndarens roll i det hela är ointressant) medan jag alltså anser att det viktiga är den träning som utförs mot motståndare och attstridsfärdigheterna därför skall handla om stridssituationer vapen vs. vapen.
"Detta tycker jag inte alls om. Det viktiga är den egna kunskapen om strid inte vad den andre har för vapen. Om jag tränat mycket långsvärd mot långsvärd så blir jag inte försvarslös bara för att jag attackeras av en kille med en rubank."
Ptroo... "försvarslös"? Du kommer ha lite mer problem än vanligtvis, men absolut inte bli försvarslös. Garderna är ju ändå utformade för att stå emot vissa typer av angrepp, att vara mästare på stilettfighting betyder inte automatiskt att du vet allt som krävs för att kunna skydda dig mot en fiende med ett spjut. De sorters fintar som du är van vid att använda fungerar inte alls när motståndaren står på mer än en armlängds avstånd från dig, och du kan verkligen behöva tänka om för att kunna komma honom in på kroppen.
Föreställer jag mig. Men man blir alltså inte helt handfallen på en gång bara för att motståndaren har ett nytt vapen.
"Jag brukar oftast bara ha en stridsfärdighet och sedan ha modifikationer för de vapen man är extra bra på."
Det är så jag tänker mig det här, med "stridspsyke" som den viktiga färdigheten och olika invanda situationer för modifikationer som kan dra upp det hela ett par snäpp till.
/Rising
"Det viktigaste i alla lägen är skickligheten man själv besitter, inte vilka vapen som motståndaren råkar ha."
Det är alltså inte två olika saker i Västmark, utan skickligheten är just att kunna fäktas mot en viss typ av vapen (kategoriserade efter deras längd). Man får ett litet avdrag om man möter en vapenkategori man inte är van vid att gardera sig mot.
"Visst går det att öva en del själv, men man kan aldrig blir särskilt bra på det sättet eftersom man inte kan träna in timing och distans på det sättet."
Alltså resonerar du precis som Västmark, eftersom timing och distans är avhängigt vilken vapenkategori man möter.
"Den gamla fäktningsläran var för övrigt inte det minsta stelt uppbyggd."
Jag tycker (eller "gissar" åtminstone) att skillnaderna gällande garderna är det tydligaste sättet som strid blev friare på sedan rapiren först uppfanns. I de gamla böckerna vimlar det av olika garder, och vad många av de stora mästarna gjorde, var att förenkla det hela. Camillo Agrippa förenklade Marozzos elva garder till fyra, exempelvis. Capo Ferro förenklade bort huggen och menade att man framförallt behövde de linjära förflyttningarna och spetsningsanfallen. Osv.
"O nej. Den som endast försöker följa sin fiende är dömd till misslyckande."
Jag skrev "reaktion" för att jag inte tycker att det ska handla om att vara följsam eller inaktiv, att stjäla intiativet är ju också en form av "reaktion". Nå, vad jag pratar om här är att det viktiga inte är den skicklighet som man kan få av att träna själv (vilket är precis så som vapenfärdigheter ser ut i de flesta rollspel; man har "värja:14" och motståndarens roll i det hela är ointressant) medan jag alltså anser att det viktiga är den träning som utförs mot motståndare och attstridsfärdigheterna därför skall handla om stridssituationer vapen vs. vapen.
"Detta tycker jag inte alls om. Det viktiga är den egna kunskapen om strid inte vad den andre har för vapen. Om jag tränat mycket långsvärd mot långsvärd så blir jag inte försvarslös bara för att jag attackeras av en kille med en rubank."
Ptroo... "försvarslös"? Du kommer ha lite mer problem än vanligtvis, men absolut inte bli försvarslös. Garderna är ju ändå utformade för att stå emot vissa typer av angrepp, att vara mästare på stilettfighting betyder inte automatiskt att du vet allt som krävs för att kunna skydda dig mot en fiende med ett spjut. De sorters fintar som du är van vid att använda fungerar inte alls när motståndaren står på mer än en armlängds avstånd från dig, och du kan verkligen behöva tänka om för att kunna komma honom in på kroppen.
Föreställer jag mig. Men man blir alltså inte helt handfallen på en gång bara för att motståndaren har ett nytt vapen.
"Jag brukar oftast bara ha en stridsfärdighet och sedan ha modifikationer för de vapen man är extra bra på."
Det är så jag tänker mig det här, med "stridspsyke" som den viktiga färdigheten och olika invanda situationer för modifikationer som kan dra upp det hela ett par snäpp till.
/Rising
Faehrengaust
Swashbuckler
Re: Ännu en fråga: Inlärning av vapenfärdigheter?
Nja, inte så mycket. Det handlar mer om en känsla för timing och distans, inte en träning för en speciell timing och en speciell distans. Vi har t.ex. en övning för att öva upp just dessa saker och då använder vi oss enbart av armen som svärd. Det går alldeles utmärkt att överföra den kunskapen/erfarenheten till långsvärd trots att vapenskillnaden är stor.
Det handlar egentligen om att lära sig att utnyttja sin egen kropp, med eller utan förlängning. En stöt med en värja är inget annat än en stöt med en förlängd arm.
Jag tycker inte striden blir friare med rapiren utan friheten förblev densamma. I riktig strid så är friheten total eftersom det är endat vinnst som gäller och det spelar ingen roll hur du tar dig dit. Allt som funkar är bra oavsett om det är en namngiven gard eller inte.
Det har predikats rätt mycket om garder på det här forumet och ibland så tror jag det faktiskt blivit lite väl mycket. Garderna är ingen garanti för framgång. Garderna är endast praktiskt kroppsställningar som man med fördel intar i vissa lägen. Största delen av den verkliga striden befinner man sig inte i gard, utan i olika hugg och andra rörelser. Garder är inte stela eller statiska. Står man still i en gard så blir den tämligen värdelös, man måste hela tiden justera och röra på sig.
Njah. Jag skulle nog snarast säga att garderna är utformade för att möjliggöra olika angrepp/tekniker och för att utnyttja kroppen på bästa möjliga sätt. Garderna ger inget skydd i sig utan skyddet de har är genom möjligheten att agera utifrån dem.
Garder är dynamiska, de möjliggör rörelse och agerande. De är inte statiska.
Ok, då missförstår jag nog dig för jag förstod ditt inlägg som att motståndarens vapen spelade större roll än det egna i skicklighet sett. Dvs att det var viktigare att vara tränat att slåss mot spjut än med stilett om man skulle möta en spjutkämpe och man själv hade stilett
Fast egentligen så är det viktigast att vara tränad till att strida, det är sekundärt vilka vapen som är inblandade.
Låter bra!
/Faehrengaust
Nja, inte så mycket. Det handlar mer om en känsla för timing och distans, inte en träning för en speciell timing och en speciell distans. Vi har t.ex. en övning för att öva upp just dessa saker och då använder vi oss enbart av armen som svärd. Det går alldeles utmärkt att överföra den kunskapen/erfarenheten till långsvärd trots att vapenskillnaden är stor.
Det handlar egentligen om att lära sig att utnyttja sin egen kropp, med eller utan förlängning. En stöt med en värja är inget annat än en stöt med en förlängd arm.
Jag tycker inte striden blir friare med rapiren utan friheten förblev densamma. I riktig strid så är friheten total eftersom det är endat vinnst som gäller och det spelar ingen roll hur du tar dig dit. Allt som funkar är bra oavsett om det är en namngiven gard eller inte.
Det har predikats rätt mycket om garder på det här forumet och ibland så tror jag det faktiskt blivit lite väl mycket. Garderna är ingen garanti för framgång. Garderna är endast praktiskt kroppsställningar som man med fördel intar i vissa lägen. Största delen av den verkliga striden befinner man sig inte i gard, utan i olika hugg och andra rörelser. Garder är inte stela eller statiska. Står man still i en gard så blir den tämligen värdelös, man måste hela tiden justera och röra på sig.
Njah. Jag skulle nog snarast säga att garderna är utformade för att möjliggöra olika angrepp/tekniker och för att utnyttja kroppen på bästa möjliga sätt. Garderna ger inget skydd i sig utan skyddet de har är genom möjligheten att agera utifrån dem.
Garder är dynamiska, de möjliggör rörelse och agerande. De är inte statiska.
Ok, då missförstår jag nog dig för jag förstod ditt inlägg som att motståndarens vapen spelade större roll än det egna i skicklighet sett. Dvs att det var viktigare att vara tränat att slåss mot spjut än med stilett om man skulle möta en spjutkämpe och man själv hade stilett
Fast egentligen så är det viktigast att vara tränad till att strida, det är sekundärt vilka vapen som är inblandade.
Låter bra!
/Faehrengaust
Det är strategiska faktorer som avgör!
Precis som vissa har påpekat är det sällan eller alldrig så att man behöver proritera i den taktiska situationen mellan rustning och vapen. Har man råd och tillgång så är det bara att smälla på sig helrustning och fetingsvärd osv.
Det som däremot kan leda till en nödvändighet för prioriteringar är de strategiska faktorerna. En infanterist kan t.ex. rent praktiskt bara bära en viss mängd total "last" (vapen, rustning, packning och förnödenheter) om man vill att han skall klara av en respektabel dagsmarch utan att bli orimligt utmattad. Har läst i nån historisk artikell att i princip så förblir "lasten" för den vanlige infanterislusken på något kilo när mer eller mindre konstant från antiken fram tills ungefär 1800-talet.
Det som förändras är snarare vilket understöd soldaten får, behöver man inte släpa på allt själv så kan man givetvis ha mer grejer.
/Bjorn
Precis som vissa har påpekat är det sällan eller alldrig så att man behöver proritera i den taktiska situationen mellan rustning och vapen. Har man råd och tillgång så är det bara att smälla på sig helrustning och fetingsvärd osv.
Det som däremot kan leda till en nödvändighet för prioriteringar är de strategiska faktorerna. En infanterist kan t.ex. rent praktiskt bara bära en viss mängd total "last" (vapen, rustning, packning och förnödenheter) om man vill att han skall klara av en respektabel dagsmarch utan att bli orimligt utmattad. Har läst i nån historisk artikell att i princip så förblir "lasten" för den vanlige infanterislusken på något kilo när mer eller mindre konstant från antiken fram tills ungefär 1800-talet.
Det som förändras är snarare vilket understöd soldaten får, behöver man inte släpa på allt själv så kan man givetvis ha mer grejer.
/Bjorn
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,765
Re: Det är strategiska faktorer som avgör!
Här har vi en viktig skillnad mellan genomsnittligt rollspel och verkligheten.
På riktigt är träning och utrustning för att slåss i huvudsak tänkt för krig, och används huvudsakligen i krig.
I rollspel är det i stället ganska sällan man egentligen behandlar krig på det sättet, där är det i stället den traditionella äventyrargruppen som slåss mot en liten mängd fiender, normalt sett är det snarare att betrakta som dueller (eller flera, samtidiga dueller).
Dessa två varianter ställer olika krav på utövare, utrustning och hantering i speltermer.
Jag har dock ingen aning om hur man bäst löser det...
Här har vi en viktig skillnad mellan genomsnittligt rollspel och verkligheten.
På riktigt är träning och utrustning för att slåss i huvudsak tänkt för krig, och används huvudsakligen i krig.
I rollspel är det i stället ganska sällan man egentligen behandlar krig på det sättet, där är det i stället den traditionella äventyrargruppen som slåss mot en liten mängd fiender, normalt sett är det snarare att betrakta som dueller (eller flera, samtidiga dueller).
Dessa två varianter ställer olika krav på utövare, utrustning och hantering i speltermer.
Jag har dock ingen aning om hur man bäst löser det...
Rising
Vila i frid
Re: Det är strategiska faktorer som avgör!
"Precis som vissa har påpekat är det sällan eller alldrig så att man behöver proritera i den taktiska situationen mellan rustning och vapen. Har man råd och tillgång så är det bara att smälla på sig helrustning och fetingsvärd osv."
Fast den slutsatsen är inte riktigt duglig i ett rollspel. När man hamnar i situationer såsom "jag är orustad och tvingas slåss med min vandringsstav mot en liten ful svartalf med en för stor hjälm på sig och en värja i händerna" då ger det mig inte direkt någon hjälp om jag konstaterar "öh, det hade varit bra om jag hade haft någon rustning på mig", för det är ju helt ointressant i den specifika situationen.
Hur bra är det för mig nu? Hade det varit bättre om jag släppt vandringsstaven och tagit en dolk i handen istället? Har svartalfen verkligen någon nytta av en för stor hjälm på sig, eller är den mest i vägen? Vem av oss har störst möjlighet att styra tempot i striden? Om mina vänner är på väg att hjälpa mig, kan jag dra ut på striden och slå svartalfen ifrån mig?
Sådana saker. Man kan aldrig bygga ett stridssystem genom att bara titta på konventionella skrivbordskonstruktioner om soldater med standardiserade utrustningar, man måste titta på de enskilda delarna och försöka göra gissningar om hur de, var och en för sig, egentligen påverkar stridens utgång. Om man därefter ser att ens regler ger vidriga resultat mellan två typiska standardkombatanter, då har man gjort fel, men om det visar sig fungera på riktigt, då har man ett system som man faktiskt kan använda i alla möjliga fall, oavsett hur situationen ser ut.
Man ska inte utgå från att striden sker under konventionella former.
/Rising
"Precis som vissa har påpekat är det sällan eller alldrig så att man behöver proritera i den taktiska situationen mellan rustning och vapen. Har man råd och tillgång så är det bara att smälla på sig helrustning och fetingsvärd osv."
Fast den slutsatsen är inte riktigt duglig i ett rollspel. När man hamnar i situationer såsom "jag är orustad och tvingas slåss med min vandringsstav mot en liten ful svartalf med en för stor hjälm på sig och en värja i händerna" då ger det mig inte direkt någon hjälp om jag konstaterar "öh, det hade varit bra om jag hade haft någon rustning på mig", för det är ju helt ointressant i den specifika situationen.
Hur bra är det för mig nu? Hade det varit bättre om jag släppt vandringsstaven och tagit en dolk i handen istället? Har svartalfen verkligen någon nytta av en för stor hjälm på sig, eller är den mest i vägen? Vem av oss har störst möjlighet att styra tempot i striden? Om mina vänner är på väg att hjälpa mig, kan jag dra ut på striden och slå svartalfen ifrån mig?
Sådana saker. Man kan aldrig bygga ett stridssystem genom att bara titta på konventionella skrivbordskonstruktioner om soldater med standardiserade utrustningar, man måste titta på de enskilda delarna och försöka göra gissningar om hur de, var och en för sig, egentligen påverkar stridens utgång. Om man därefter ser att ens regler ger vidriga resultat mellan två typiska standardkombatanter, då har man gjort fel, men om det visar sig fungera på riktigt, då har man ett system som man faktiskt kan använda i alla möjliga fall, oavsett hur situationen ser ut.
Man ska inte utgå från att striden sker under konventionella former.
/Rising