Re: Fördelar/nackdelar
"Vad har detta system för fördelar/nackdelar"
Nackdelar:
Rätt jobbigt att rulla en massa tärningar, så det är inget system jag skulle rekommendera i en session som kräver många tärningsslag.
Låg skala.
En del personer tycker att grundegenskaperna blir alldeles för avgörande gentemot färdigheterna, och det kan jag hålla med om.
Fördelar:
Främst är fördelen att en låg skala är oerhört mycket bättre om man ska spela tärningslöst. Vilket är precis vad Storytellersystemet är utformat till att göra särdeles bra. Observera att "tärningslöst" inte är detsamma som "regellöst", Storytellersystemet är betydligt mer rättvist än riktig friform, då det står i reglerna vad man kan och inte kan vid varje egenskapsnivå, vilket gör att spelaren och spelledaren har en helt annan överrenskommelse sinsemellan om vad värdena betyder än vad man har i både friform och BRP-system.
Du kan ha hur mycket som helst i dina värden och ändå misslyckas, utan att systemet för den sakens skull ballar ur på samma sätt som i DoD när FV > 20.
Man skiljer på personlig oförmåga och yttre svårigheter. Det ena är utökad tärningspöl och det andra är en högre nivå för svårighetsribban. I BRP så tar en fördel och en nackdel ut varandra på ett platt sätt, men i Storytellersystemet så får man plötsligt ett helt nytt läge. Med hög personlig förmåga och hög svårighetsgrad så ökar framförallt variationen på resultaten, vilket jag tycker känns roligare än att det ska jämnas ut och bli lika platt som när en rookie försöker utföra en rutinuppgift. Man vill ju ändra dramatiken beroende på insatserna.
Att rulla många tärningar kan kännas mäktigt, vilket gör att man får en konkretare förståelse för ens rollpersons kvaliteter och tillkortakommanden.
Man kan blanda Grundegenskap+Färdighet på en hel del roliga och intressanta sätt. Beroende på i vilken situation man använder Färdigheten så kan det vara olika Grundegenskaper man får använda som komplement. Det kan man tycka gör det hela mer flexibelt och rörligt än stelbenta BRP-system.
Man kan inte lika lätt räkna ut specifika sannolikheter för hur lätt man lyckas, men man har en god förståelse för hur duktig man själv är. Det är det jag kallar för subjektivt tärningssystem. Du vet vad din rollperson vet; alltså hur bra hon kan klara uppgifter under normala omständigheter, men du vet inte vad enbart Gud vet; den exakta sannolikheten för hur väl hon klarar en specifik exeptionell uppgift. Alltså; du upplever utmaningen direkt ur rollpersonens subjektiva perspektiv, inte sett ur ovan från Guds objektiva perspektiv. Återigen; det här är en bra utgångspunkt för spelsessioner som överlag ska vara tärningslösa, men det skulle inte funka alls i renodlade prestationsäventyr. I ett grottröjäventyr skulle det förstås vara mycket snabbare och bättre med ett dugligt objektivt system (för där behöver man ju så sällan veta vad rollpersonen kan klara av under vardagliga omständigheter)
---
Typ. Jag tycker principen bakom Storytellersystemet är asballt, men inte så förtjust över hur det ser ut i praktiken. Sedan ska man komma ihåg att allt är en smaksak och att man inte nödvändigtvis behöver hålla med om någon av ovanstående punkter. Att säga att något ÄR bättre än något annat vore blott ett uttryck av lågpannad infantilism, däremot kan man försöka vara lika smart och upplyst som jag och teorisera över i vilka situationer man kan se att det ena systemet vore att föredra framför det andra, och utefter dessa observationer göra en personlig analys och komma fram med en serie slutsatser som gäller för en själv utan för den sakens skull behöva trycka ner någon annan.
Men alla system passar i olika typer av spel. Storyteller i Mutant/DoD hade varit rent vansinne, enligt mig.
/Rising
blev Ängel för ett tag sedan, men har glömt att slå sig för bröstet ända fram tills nu. Den tredje ängeln. Liksom, grymt.
, nåja nästan....
