Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
- Själva grundhandlingen i mitt rollspelande, så vitt jag ser den, är så här: ett gäng intressanta personer stöter på en situation eller miljö de inte kan samexistera oförändrade med. Själva spelandet bygger sedan på en växelverkan -- ömsom förändrar rollpersonerna situationen, ömsom förändrar situationen rollpersonerna. Om enbart en av dessa sker är inte spelet intressant. När det kommit dithän att rollpersonerna inte kan påverka situationen längre, eller att situationen har förändrats till en punkt rollpersonerna upplever som optimal, är det antagligen tid att lägga av.
- Kampanjer är roligare än one-shots.
- Samberättande är inte så intressant. Undantaget är den sortens frågor om saker rollpersonen känner till som förekommer i Apocalypse World, eftersom dessa snarare handlar om sådant som i vanliga fall skrivs in rollpersonens bakgrund innan spel ("Vem är din förra uppdragsgivare?" frågas under spelare snarare än beskrivas innan).
- Rollpersoner ska vara intressanta personer. Reglerna bör förse dem med intressanta egenskaper och karaktärsdrag, undvika att göra dem generiska eller grådaskiga.
- Förväntad spelstil bör nog vara någon form av sandlåda/fisktank. Play to find out är också en utmärkt princip.