Följeslagare - De Bortglömda

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,544
Location
Stockholm
Nä, man spelar inte droids... Dom är följeslagare
Detta fick mig att tänka på hur dålig jag är på att komma ihåg följeslagare till rollspelsgruppen som SL. Jag glömmer väldigt ofta att de finns, bara för att bli påmind av spelarna ”varför har inte Lord Foobar sagt något”? Kombinerat med att jag ju vill att spelarnas karaktärer skall få vara de som ställs inför val och löser konflikter, så om en följeslagare gör det förtar det lite av speler tänker jag.

Någon annan med samma problem?
 
Någon annan med samma problem?
Inte sedan jag kopplade dom till specifika färdigheter, antingen att hunden har Spåra som egentligen är rollpersonens färdighet (förlora hunden blir att förlora en färdighet) eller så ger hunden bonus till färdigheter, precis som vilket föremål som helst.

Det i kombination med att det är spelarna som beskriver effekten av sina lyckade handlingar, efter ett slag, gör att följeslagaren vävs in mer.
 
Last edited:
Inte sedan jag kopplade dom till specifika färdigheter, antingen att hunden har Spåra som egentligen är rollpersonens färdighet (förlora hunden blir att förlora en färdighet) eller så ger hunden bonus till färdigheter, precis som vilket föremål som helst.

Det i kombination med att det är spelarna som beskriver effekten av sina lyckade handlingar, efter ett slag gör att följeslagaren vävs in mer.
Ah, men innan dess?
 
Ja det är väl klassiker, men länge sedan nån hade följeslagare och jag upplevde problemet.

I en tidigt SL-insats med kusingänget så reste rollpersonerna ihop med en npc genom ett grottsystem med orcher eller nåt. På andra sidan kom vi efter ett tag på att vi alldeles tappat bort vår npc och jag bestämde då att "men ni övergav väl honom hos orcherna då" istället för "han står bredvid er och petar näsan", och så var det inte mer med det. Ingen tänkte inte mer på honom.

Förutom i nästa äventyr där en förbannad npc hade flytt från orcherna och var ute efter hämnd!!! En idé jag kom på nånstans mellan äventyren, och som enligt kusinerna blev det bästa de upplevt.
 
Under många år så har mina spelare även spelat hälften av alla de har runt sig. Ibland kör de alla. Men hamnar man i bryderi tog jag över de som inte var deras. Både jag och spelarna spelade dessa utifrån vad de var och hur de var, inte vad man tjänar mest på att de gör. Detta inkluderar djur, husdjur och hjälpredor. Men oftast har det handlat om familj, vänner och kollegor.
 
En kille i vår D&D-kampanj i högstadiet hade en tjuv-rollperson. Men han hoppade av, och strax därefter blev tjuven förstenad av en basilisk. Vi stoppade honom då i vår Bag of Holding och glömde bort honom. Där ligger han kvar än idag.
 
Mina ”följeslagare” på sistone har tenderat mer åt uppdragsgivare-hållet. Så inte riktigt klassiska följeslagare i stilen av en underordnad, utan tex spelarnas kapten i mitt senaste äventyr, eller spelarnas löjtnant i ett gammalt.
 
Back
Top