Orchson
Veteran
Jag håller på att konstruera ett rollspel.
Det är fantasy, och... Jag har väl egentligen ingen anledning att gå igenom hela spelet.
Men jag har en fråga. Jag har funderat ut ett färdighetssystem, och jag har hört att det redan finns ett sådant. Jag bara undrar om det verkar som ett vettigt system...
Så här är det:
Man har först och främst ett par grundläggande färdigheter, och sedan grenar det ut sig. Här är den typiska svärdsfärdigheten:
Strid: 6
(Detta är det generella värdet på att slåss, allting utgår från det, initiativ, undvikanden, precis allting som har med strid att göra. Det är också det här värdet som skiljer veteraner från nybörjare, de flesta veteraner har ett ganska högt värde i strid, generellt sätt. De kan ju handskas med de flesta vapen.)
Närstrid: 8
(Det fortsätter med att personen specialiserar sig något på
just närstrid. Han är därmed duktigare på att slåss i just närstrid jämfört med avståndsstrid.)
Svärd: 11
(Nu har han specialiserat sig ytterligare med att inrikta sig på att slåss med just svärd. Han kan visserligen fortfarande slåss hyggligt med yxor, klubbor och liknande.)
Slagsvärd: 14
(Ännu en specialisering. Just slagsvärd är han som duktigast på. Av alla svärd, är det just denna typen som han är bäst att handskas med.)
Gamle järnhugg: 16
(Den sista specialiseringen som är specialinriktad på hans eget personliga svärd. Jag har med denna specialisering försökt att få spelare att sluta jaga splirrans nya svärd. Detta skall också symbolisera lite av den vidskeplighet som ofta präglar just vapenmästare som ogärna skiljer sig från sitt svärd för ett "bättre". Dessutom väljer nog de flesta krigare det svärd de är absolut vanast att använda, vilket är det svärd de har använt längst. Man måste givetvis inte specialisera sig ända hit, även om det är förmånligt. Jag tror även att detta kommer att motivera spelare att skaffa ett specialsmitt "eget" svärd som de sedan håller fast vid. Jag tror även att det här kommer motivera spelare att "laga" sina svärd i stället för att köpa helt nya som så annars är väldigt vanligt.)
Det här systemet gäller hela regelsystemet. Historia är ett annat bra exempel, där kommer först färdigheten historia, sedan vissa perioder, sedan vissa platser, eller tvärt om... Det kan specialiseras ända ned till en viss persons katts leksakers liv... Vilket man då följdaktligen blir ganska duktig på eftersom det blir billigare och billigare att köpa färdigheter ju mer man specialiserar sig.
Saken är den, att man kan visserligen specialiersa sig till att man är grym på att använda gamle järnhugg, den 26 december, om det är soligt. Visst, då är man överlägsen. Men under resten av året blir man svinkass... Jag tror att det kommer att jämna ut sig.
What say you?
"Jag får väl spöa vem jag vill? Fascist!"
Det är fantasy, och... Jag har väl egentligen ingen anledning att gå igenom hela spelet.
Men jag har en fråga. Jag har funderat ut ett färdighetssystem, och jag har hört att det redan finns ett sådant. Jag bara undrar om det verkar som ett vettigt system...
Så här är det:
Man har först och främst ett par grundläggande färdigheter, och sedan grenar det ut sig. Här är den typiska svärdsfärdigheten:
Strid: 6
(Detta är det generella värdet på att slåss, allting utgår från det, initiativ, undvikanden, precis allting som har med strid att göra. Det är också det här värdet som skiljer veteraner från nybörjare, de flesta veteraner har ett ganska högt värde i strid, generellt sätt. De kan ju handskas med de flesta vapen.)
Närstrid: 8
(Det fortsätter med att personen specialiserar sig något på
just närstrid. Han är därmed duktigare på att slåss i just närstrid jämfört med avståndsstrid.)
Svärd: 11
(Nu har han specialiserat sig ytterligare med att inrikta sig på att slåss med just svärd. Han kan visserligen fortfarande slåss hyggligt med yxor, klubbor och liknande.)
Slagsvärd: 14
(Ännu en specialisering. Just slagsvärd är han som duktigast på. Av alla svärd, är det just denna typen som han är bäst att handskas med.)
Gamle järnhugg: 16
(Den sista specialiseringen som är specialinriktad på hans eget personliga svärd. Jag har med denna specialisering försökt att få spelare att sluta jaga splirrans nya svärd. Detta skall också symbolisera lite av den vidskeplighet som ofta präglar just vapenmästare som ogärna skiljer sig från sitt svärd för ett "bättre". Dessutom väljer nog de flesta krigare det svärd de är absolut vanast att använda, vilket är det svärd de har använt längst. Man måste givetvis inte specialisera sig ända hit, även om det är förmånligt. Jag tror även att detta kommer att motivera spelare att skaffa ett specialsmitt "eget" svärd som de sedan håller fast vid. Jag tror även att det här kommer motivera spelare att "laga" sina svärd i stället för att köpa helt nya som så annars är väldigt vanligt.)
Det här systemet gäller hela regelsystemet. Historia är ett annat bra exempel, där kommer först färdigheten historia, sedan vissa perioder, sedan vissa platser, eller tvärt om... Det kan specialiseras ända ned till en viss persons katts leksakers liv... Vilket man då följdaktligen blir ganska duktig på eftersom det blir billigare och billigare att köpa färdigheter ju mer man specialiserar sig.
Saken är den, att man kan visserligen specialiersa sig till att man är grym på att använda gamle järnhugg, den 26 december, om det är soligt. Visst, då är man överlägsen. Men under resten av året blir man svinkass... Jag tror att det kommer att jämna ut sig.
What say you?
"Jag får väl spöa vem jag vill? Fascist!"