Färdiga rollpersoner

verlandes.

rollspelskollektivet
Joined
14 Mar 2017
Messages
1,883
Location
Nyköping
Igår började min Afterworkspelgrupp det andra speltestet av ett nytt äventyr och kollegorna fick chans att antingen skapa nya rollpersoner eller välja bland äventyrets färdiga rollpersoner. Flera av spelarna hade aldrig hört talas om konceptet och vissa av dem var väldigt skeptiska till att inte skapa sin egen karaktär.

Hur känner ni kring färdiga rollpersoner? Jag köper helt att ens rollperson kan vara ett slags uttryck som man vill ha full kontroll över, men jag har också märkt att det oftare är roligare att utforska en färdig person - "vad är detta för tjomme jag blivit tilldelad? Vad kan jag hitta om hen som inte står på rollformuläret?".
 
För mig beror det på vad vi ska spela. Är det tex på ett konvent eller som Alien Cinematics när det är en rollperson som är specialskriven för att passa in tycker jag det är väldigt bra. Är det en mer generell rollperson (som tex finns i olika startboxar) så tycker jag det är roligare att göra något eget.
 
Jag gillar också färdiga rollpersoner eftersom det gör att man inte (medvetet eller omedvetet) faller tillbaka på att spela samma sorts karaktär som man alltid gör.

Men jag tror de flesta ser färdiga personer som antingen för 1) nybörjare, eller 2) oneshots (ofta med hög dödlighet).
 
Jag gillar också färdiga rollpersoner eftersom det gör att man inte (medvetet eller omedvetet) faller tillbaka på att spela samma sorts karaktär som man alltid gör.
Haha, medhåll. Mina egna är alltid medvetet tråkiga. Episk fantasykampanj kring en strid mot gudarna? Möt Iyrgen Mestere, hovrevisor till baronen.
Men jag tror de flesta ser färdiga personer som antingen för 1) nybörjare, eller 2) oneshots (ofta med hög dödlighet).
Så här tänkte jag också till en början, samt att det berodde på att man inte kunde komma en färdig rollperson på djupet, på samma sätt som med egna karaktärer. Har sedermera märkt att det, för mig, är tvärtom.
 
Hur känner ni kring färdiga rollpersoner? Jag köper helt att ens rollperson kan vara ett slags uttryck som man vill ha full kontroll över, men jag har också märkt att det oftare är roligare att utforska en färdig person - "vad är detta för tjomme jag blivit tilldelad? Vad kan jag hitta om hen som inte står på rollformuläret?".
Hos mig -- om du inte gör rollpersonen i förväg hemma på kammaren -- får du ett ifyllt rollformulär på första sittningen. Jag gör i ordning all spelmekanik men hittar sällan på några personliga egenskaper eller intriger annat än vad regelsystemet spottar ur sig. Du har full kontroll över personens namn, kön, personlighet och historia. Bortsett från vilket yrke/klass gubben fått vid tillverkningen.

Mina spelare verkar nöjda med detta. Men de är väldigt avslappnade om sådant, protesterar inte om de får veta att någon deltagares tonårsson satt med förra gången och körde deras RP som råkade vara ledig.
 
Väldigt länge sen jag spelade något med färdiga rollpersoner, men i de fallen har jag alltid låtit spelarna välja hur de vill göra. Spelarna brukar alltid välja att göra själva (med något undantag i den gamla kampanjen The Enemy Within till WFRP 1).

Som SL har jag inget emot färdiga rollpersoner, men som sagt är spelarna det. Som spelare vill jag helst också göra egen rollperson.

Ett intressant undantag har varit när någon spelare uttryckligen bett mig göra en färdig rollperson med någon speciell utmaning (minnesförlust var den intressantaste).
 
Igår började min Afterworkspelgrupp det andra speltestet av ett nytt äventyr och kollegorna fick chans att antingen skapa nya rollpersoner eller välja bland äventyrets färdiga rollpersoner. Flera av spelarna hade aldrig hört talas om konceptet och vissa av dem var väldigt skeptiska till att inte skapa sin egen karaktär.

Hur känner ni kring färdiga rollpersoner? Jag köper helt att ens rollperson kan vara ett slags uttryck som man vill ha full kontroll över, men jag har också märkt att det oftare är roligare att utforska en färdig person - "vad är detta för tjomme jag blivit tilldelad? Vad kan jag hitta om hen som inte står på rollformuläret?".
Jag gillar färdiga figurer om de är välgjorda, och gärna är hyfsat kompetenta.

De får gärna ha en liten story som knyter an till äventyret
 
Hur känner ni kring färdiga rollpersoner? Jag köper helt att ens rollperson kan vara ett slags uttryck som man vill ha full kontroll över, men jag har också märkt att det oftare är roligare att utforska en färdig person - "vad är detta för tjomme jag blivit tilldelad? Vad kan jag hitta om hen som inte står på rollformuläret?".
Jag tycker nästan alltid mer om färdiga rollpersoner sålänge de är tematiska och det viktigaste, ett porträtt! Vill såklart ibland göra en från grunden men är som oftast mest kreativ med lite restriktioner, där en färdig karaktär ger en bra grund för att bygga ut, så inte för mycket färdigskrivet, vill ha luckor att fylla eller behöva leta förklaringar varför de är som de är. Har de en anknytning till äventyret tar jag alltid dem före att göra en egen, annars jobbar jag med SL för att fixa en anknytning. Gillar annars att slumpa fram personen i största möjliga mån, blir ju lite samma sak.
Haha, medhåll. Mina egna är alltid medvetet tråkiga. Episk fantasykampanj kring en strid mot gudarna? Möt Iyrgen Mestere, hovrevisor till baronen.
Den karaktär jag spelat längst med var i Noir, alla andra var racerförare, detektiver och forskare. Jag var en alkoholiserad brosvetsare med sju ungar som inte var bra på sitt jobb, de försökte tvinga mig att slå om karaktären men jag vägrade. Jag hade kul men andra var frustrerade... Därför är det bra att ge mig något halvfärdigt annars blir det såhär.
 
Last edited:
Färdiga rollpersoner är bra för one-shots eller spel där man kommer in sent och/eller har dålig koll på spelvärlden så SL/gruppen kan tillhandahålla en RP som man vet passar bra i spelgruppen/spelvärlden.

Utöver detta vill jag hellre göra min RP själv.

EDIT: självklart en personlig åsikt och om man i gruppen har som upplägg att alla kör RP som SL förskapat och det funkar så kör hårt! :D

Cog.
 
Last edited:
Färdiga rollpersoner är bra för one-shots eller spel där man kommer in sent och/eller har dålig koll på spelvärlden så SL/gruppen kan tillhandahålla en RP som man vet passar bra i spelgruppen/spelvärlden.

Utöver detta vill jag hellre göra min RP själv.

EDIT: självklart en personlig åsikt och om man i gruppen har som upplägg att alla kör RP som SL förskapat och det funkar så kör hårt! :D

Cog.
Jag brukar vara noga med att låta spelarna välja. Jag erbjuder färdiga rollpersoner som antingen jag har skapat, eller som följer med äventyret, men ger också alternativet att skapa egna. Då brukar jag ha några parametrar som jag vill att de följer. Ofta "hen måste vara äventyrslysten", men det kan också vara färdigheter jag rekommenderar, eller diegetiska frågor de måste svara på ("vad är din relation till trollkarlen i tornet?")
 
Jag tycker att skapandeprocessen är roligare än att plugga, så jag föredrar att få vara med när rollpersonen skapas. Men är det bara ett grundläggande karaktärskoncept där jag slipper plugga en massa och får fylla i mycket själv, då är jag inte så skeptisk till färdiga rollpersoner heller.
 
Jag tycker att skapandeprocessen är roligare än att plugga, så jag föredrar att få vara med när rollpersonen skapas. Men är det bara ett grundläggande karaktärskoncept där jag slipper plugga en massa och får fylla i mycket själv, då är jag inte så skeptisk till färdiga rollpersoner heller.
Så här ser en typisk rollperson jag erbjuder ut. Försöker skapa en vibe, men förhoppningsvis lämnar jag utrymme åt spelarens egna idéer:
1000023350.jpg
 
I modern tid har vi gått mer mot regellätta system, där det inte tar mer än 20-30 min att rolla ihop en gubbe (enligt @Dilandau s terminologi https://piruett.se/2026/01/05/lexikon-over-svensk-rollspelsslang/. T ex med Fängelsehåla https://diekugames.com/fang/ på konvent så går det att slå fram gubbar och börja köra inom 20 min, ink grundregelgenomgång.
PS Har även börjat förstå OSR-tjusningen med att bara ha grundegenskaper och inte färdigheter (man slipper spelarfokus på att hitta rätt färdighet på ett omfattande karaktärsblad och kan foka på spelandet i sig: en karaktär som har bra Smidighet kommer ändå rimligen att vara bra på alla dito baserade färdigheter = onödigt att lägga tid på att micromanagera sånt med percentiler).
 
Undantaget är @Nässe s Nordiska Väsen: där var det riktigt kul att låta karaktärerna växa fram medelst generatorerna längst bak, även om det tog en liten stund extra.
 
Last edited:
Jag spelar gärna med färdiga rollpersoner, så länge det är färdiga rollpersoner som hör till äventyret istället för rollpersoner som hör till spelet. Rollpersoner som hör till spelet brukar ofta vara för generellt skrivna för att kännas kul. Undantaget här är nog Shadowrun: anarchy som hade skitmånga rollpersoner att välja mellan som fortfarande kändes roligt distinkta att rollspela.

Igår började min Afterworkspelgrupp det andra speltestet av ett nytt äventyr och kollegorna fick chans att antingen skapa nya rollpersoner eller välja bland äventyrets färdiga rollpersoner.
Det här låter som det sämsta av två världar (för mig), där några ska lära sig karaktärsskapandet medans andra bara ska sitta och titta på.

Hur gick det att integrera de nyskapade rollpersonerna? Kändes det som att de redan var lika mycket en del av världen direkt från start?
 
Det här låter som det sämsta av två världar (för mig), där några ska lära sig karaktärsskapandet medans andra bara ska sitta och titta på.
Detta var absolut en oro, men jag interagerade alla i karaktärsskapandet. Så vi körde en liten minutscen för varje nyskapad (och färdigskapad) karaktär, där andra spelare fick iklä sig SLP:s. Är alltför ängslig för att spelare ska ha tråkigt runt bordet och bara låta dem bara sitta och glo.

edit: och karaktärsskapandet tog kanske 10 minuter i anspråk, så det handlar inte om några långa perioder.
Hur gick det att integrera de nyskapade rollpersonerna? Kändes det som att de redan var lika mycket en del av världen direkt från start?
Hade en del parametrar jag ville att de skulle möta, främst hur deras relation till en nyckel-SLP såg ut. Tror de kommer ha ungefär samma startfält som de färdiga, minus att de färdiga har vissa färdighet som kommer visa sig väldigt användbara under kampanjen.
 
Jag spelar gärna med färdiga rollpersoner, så länge det är färdiga rollpersoner som hör till äventyret istället för rollpersoner som hör till spelet. Rollpersoner som hör till spelet brukar ofta vara för generellt skrivna för att kännas kul. Undantaget här är nog Shadowrun: anarchy som hade skitmånga rollpersoner att välja mellan som fortfarande kändes roligt distinkta att rollspela.
Bra färdisar har en naturlig ingång i äventyret och färdigheter som gör hen lämpad för utmaningen!
 
Jag gillar färdiga karaktärer om det är Marvel eller DC superhjältar. För då får jag vara som en författare och göra ”min” take på Stålmannen eller Batman. Annars gör jag helst min egen.
 
Back
Top