Oceanliner
Warrior
Väldigt löst skrivet men jag vill ha synpunkter... det enda jag begär i gengäld är konstruktiv kritik 
Spår i snön
Intrig
Baron Tyrdel Wackts borg belägras under vintern 2966-67 av Hertig Amirro Silversparres trupper för att Baronen vägrat gå med Silversparrarna mot kungen i det stundande inbördeskriget. Ingen hjälp tycks komma och Baronen skickar desperat ut några män han litar på för att skaffa hjälp innan borgen faller. Att man tror sig kunna hålla stånd trots Amirros övermakt är den ovanligt stränga vintern med snö till och med i Talon.
Den enda hjälp som står att finna är baron Dalman Slottsbyggare som sitter neutral i sin befästa gård vid kusten ungefär två dagsmarscher från Baron Tyrdels borg.
Inledning för rollpersonerna
Rollpersonerna kan vara vilka som helst men de bör kunna vara lojala mot baron Tyrdel. De ska också vid äventyrets början vara i Tyrdels tjänst på ett eller annat sätt. De kan vara tjänare, soldater, skrivare eller söner vilket spelar inte så stor roll ju mer lojala de är mot Tyrdel desto bättre.
Baroniet Forsskog
Baroniet Forsskog ligger där Svartån rinner ut i Jarneviken mitt i mellan Wargborg och Lundnäs. Baroniet tillhör Tyrdel Wackt som är en av Hertigdömet Jhamalo Tamatz kungatrogna baroner.
Baroniets ca: 600 invånare finns koncentrerade i den större byn Furvik med ca: 150 invånare och i den mindre byn Sigmondsvall med ca: 50 invånare. Resten finns utspridda i baroniet främst i anslutning till Svartån eller längs kusten.
Borgen Gråhem
Grunden till borgen lades av Cirefalierna någon gång under den Cirefaliska erövringen. Borgen bestod då av ett tvåvånings stenhus med en trä palissad som skydd mot landsidan. Efter Soldarns befrielse rustades borgen upp och försågs med ytterligare två våningar och ett porthus i sten. Borgen fick då en viktig betydelse som handelsutpost med alverna i Irackskogen. Bröstvärnet och stenmuren, den senaste tillbyggnaden, stod den första av ätten Wackt som övertog det fattiga baroniet i och med deras tillträde till tronen 2867.e.D. Under ätten Wackt har dock baroniet blommat upp och byn Furvik anlades i anslutning till borgen i och med att produktionen av timmer ökade. På senare tid har borgen fått allt större betydelse i och med Korsarkrigen där konungen behöver timmer till båt byggandet. Borgen ligger ca: 2 mil från kusten och förhindrar effektivt flottenheter från att segla uppför floden.
Militära resurser
Baroniets nuvarande militära resurser består av baron Tydels livvakt som uppgår till 36 man, dessa är stationerade i bogen Gråhem. Tyrdel har i och med att relationerna med Silversparrarna blivigt sämre hyrt in fler soldater än han har bruk för i fredstid. Hela Tyrdels taktik går ut på att försvara borgen. Skulle borgen bli anfallen kommer Tyrdel dra nytta av alla stridbara män i byn Furvik till borgens försvar. Av byns 150 invånare är det ca: 50 som kan hantera en båge eller armborst hjälpligt. Blir han förvarnad i tid så kan ytterligare 15 man från byn Sigmondsvall hjälpa till med borgens försvar. Men om dessa verkligen skulle lämna sina hem i händerna på en eventuell anfallare är mycket osäkert.
Taktik
Tyrdels troliga försvarstaktik blir nog att vid händelse av anfall evakuera de icke vapenföra byborna i Furvik till Sigmondsvall för att där barrikadera sig med Sigmondsvalls ca: 15 man som försvarare. Sedan får borgen Gråhem stå mellan anfallarna och Sigmondsvall vilket gör att vill en anfallare inte dela på sin styrka så måste de först ta Gråhem för att kunna nå Sigmondsvall. Att ta Sigmondsvall innebär dock ingen strategisk fördel för en anfallare om man inte tänker använda Furviks invånare som gisslan. Går man direkt mot Sigmondsvall utan att ta Gråhem så riskerar man att få borgens garnison i ryggen medelst bakhåll och andra fulheter. För en numerärt överlägsen styrka är det mycket ofördelaktigt att fastna i gerilla strider i den för dem okända täta skog som ligger mellan Gråhem och Sigmondsvall.
En början
Det är en kylig eftermiddag i slutet av vintermånad två dagar efter Ramsalmäss. Rollpersonerna hjälper till att forsla ved tillbaka till baron Tyrdels borg för vintern väntas bli strängare än vanligt. Snön ligger centimeterdjup sedan tre dagar tillbaka för första gången på flera mansåldrar sen. I och med det gamla ordstävet ”Om Ramsal bär snö blir vintern sträng” är många ense om att snön kan komma att ligga ända tills Vårmånad. För baron Tyrdel kom snön som ett skänk från ovan då han en mild vinter kanske kunnat få påhälsning av Silversparrarna i och med att han fortfarande är sin kung trogen.
Den tidiga och ovanligt kyliga vintern är föremål för många diskussioner undertiden rollpersonerna och de bönder som hjälpt till att hugga veden närmar sig Tyrdels borg. När de har borgen inom synhåll blir de upphunna av en yngling till häst som den stränga kylan till trots rider i bara en osnörd tunika i full galopp.
Rollpersonerna känner igen honom som en av Dark Undssons söner. Dark bor med sin familj på den nordligaste gården i baroniet. Ynglingen kan tårögd berätta hur en skara av Silversparrarnas soldater kom till byn i gryningen och slog ihjäl Dark och den äldste sonen som uppehöll dem så att resten av familjen kunde fly till skogs. Sonen heter Sorne och han vet inte hur många soldater det var bara att de utan hästar nog inte kunnat få plats på gårdsplanen. Sorne vädjar till rollpersonerna att hjälpa hans familj som inte hann få med tillräckligt med kläder sedan säger han att de finns vid Tomtestenen en bit in i Iracskogen. Efter det svimmar han av utmattning och köld.
Kallt stål
Här får rollpersonerna bestämma själva hur de vill göra, när de underrättar baron Tyrdel börjar han svära högt och skriker ut snabba order till allt och alla, förnödenheter måste samlas in till borgen vapenföra män mönstras gårdar varnas. Han beordrar rollpersonerna att tillsammans med tio av hans män lägga sig i bakhåll för Silversparrarna eller på annat sätt fördröja deras framfart och sedan så snabbt som möjligt återvända för att försvara borgen. Om Sornes familj nämner han inget här får rollpersonerna själva avgöra.
Avståndet till Derks gård är ungefär en halv dagsmarsch (till fots) ungefär så rider rollpersonerna i solnedgången så kan de vara framme några glas före gryningen för nätterna är långa men också mörka för månen är i sin nytändande fas.
Fiende hären
Den armén som marscherar mot Gråhem består av 337 man under ledning av Riddar Gillhard Silversparre. Trupperna består av 285 legoknektar från Södra Asharien, 22 av Gillhards egna trupper och 30 bågskyttar från Wargborg. Legoknektarna har genomgående god beväpning och erfarenhet, ungefär hälften har avståndsvapen vanligen kortbågar och armborst. Vanlig rustning för legoknektarna är plåthjälm, nitläderharnesk eller härdat läder harnesk. Beväpningen varierar men vanligast är spjut eller enhandsvapen sköld. Gillhards män är alla beridna och beväpnade med Svärd och sköld, de är duktiga på att hantera sina vapen men inte så speciellt stridserfarna. Gillhards män har genomgående plåthjälm, ringbrynja och läder skydd på armar och ben. Bågskyttarna är beväpnade med Långbågar och kortsvärd och bucklare för närstrid. Dessa män är duktiga prickskyttar men hamnar de i närstrid har de inte mycket att sätta i mot utan flyr hällre. Gillhard beskrivs i slutet.
Gillhards taktik går ut på att med hjälp av överrasknings momentet snabbt belägra borgen innan baron Tyrdel hunnit samla ihop tillräckligt med förnödenheter från gårdarna i baroniet. Lyckas han med det kan han vänta sig en snabb belägring där borgen snart får slut på förnödenheter. Reservplanen går ut på att plundra byarna och gårdarna runt omkring för att göra Tyrdel handlingsförlamad ett bra tag framöver.
Tomtestenen
Den sten där Sornes familj gömmer sig ligger en timmes vandring in mot hjärtat av Irackskogen. Försöker rollpersonerna höra sig för var den ligger så kan byborna hjälpa dem med en enkel beskrivning från Derks gård. Man följer bäcken som rinner igenom den södra hagen tills man kommer fram till en liten glänta med en stor sten med flera springor i. I springorna sitter ett halvt tjog gamla mynt inkilade, inte ens den starkaste rollperson kan få ut mynten. Familjen finns dock inte inom synhåll utan man kan bara hitta spåren efter dem, som leder bortåt in i skogen. Man kan tydligt se fotavtrycken efter två par träskor ett par större (moderns) och ett par mindre (näst yngsta dottern). Yngsta dottern som bara är sex månader gammal höll mamman förmodligen i famnen. Rollpersonerna kan också se två andra spår i snön, spåren tycks vara gjorda av mjuka skin sulor och ganska svårföljda. Om rollpersonerna börjar följa spåren eller banka på stenen för att komma åt mynten uppenbarar sig en liten näsvis tomte bakom dem. Tomten är klädd varmt i ekorrpäls med ett par skinnstövlar på fötterna, hans namn är Skuggmossa och han bor under en stubbe tvåhundra tomtesteg från stenen. Tomten avråder rollpersonerna att följa spåren och säger att familjens öde nu är i alvhövdingens händer. Tomten förklarar att han fann familjen nästan halvt ihjälfrusen på morgonen och han tillkallade genast hjälp från Kiriya alverna som bor i skogen. Tomten nyser och förklarar att han gav sin jacka för att hålla den lilla varm och därför är förkyld. Han är ledsen för att det verkar som den lilla tösen inte klarade sig. Är rollpersonerna vänliga berättar Tomten hjälpsamt det han vet. Är de hotfulla eller elaka så blir han sur och meddelar bara rollpersonerna att de ska hälsa Sorne att hans familj är i säkerhet och Sorne kan bege sig till tomtestenen så fort han kan.
Bakhåll
Det finns några bra ställen att lägga sig i bakhåll för Gillhard och hans män.
Den första är en liten bro som leder över en mindre å. Ån är 3-4 meter bred och inte så värst ström. Men vattnet är kallt så att riva bron och lägga sig i försåt på andra sidan kan fördröja anfallarna en del.
Det andra är där landsvägen går igenom en tät barrskog halvvägs till byn. Vägen rundar vidd ett ställe en mindre bergsknalle som sluttar svagt uppåt och slutar i ett stup ner mot vägen. Här kan man om man vill fatta posto på kullens krön och kasta stenar (snöbollar) eller skjuta projektiler på anfalls hären.
Hela vägen går igenom blandskog med lite tätare granskog runt kullen och lite glesare lövskog vid ån. Så vill man så kan man slå till snabbt mot Gillhards män som inte kan rida bredare än två man och inte marschera bredare än tre man. Detta ger med lite enkel mattematik 11 rader ryttare och 105 rader fotsoldater, med andra ord ett rätt långt tåg. Eftersom anfallshären är så utspridd har en numerärt underlägsen styrka viss chans att snabbt gå till anfall och sedan fly ut i skogen.
Belägringen
Rollpersonerna bör tillsammans med Tyrdels män fördröja anfallshären så mycket att de inte hinner fram före mörkret faller. Detta ger Tyrdel värdefull tid att samla in förnödenheter och män. Tyrdel har dock ingen chans att motstå en längre belägring med så kort tid för förberedelser. Rollpersonerna flyr tillsammans med Tyrdels män in i borgen för att hjälpa till med försvaret detta har Tyrdel beordrat.
Belägringen börjar med att Gillhards trupper förskansar sig runt borgen och skär av alla försörjnings vägar. Gillhard kommer efter en dags skärmytslingar att göra ett försök att storma borgen men han lyckas inte utan förlorar en del män på kuppen. Men under stormningen kan han lyckas sätta eld på något värdefullt som kanske stallet eller smedjan.
Det som räddar borgen från att falla är den kalla vintern som försvårar för anfallarna att ta borgen. I och med kylan börjar frostskador blomma upp bland belägrarnas soldater.
Händelser under belägringen
Under belägringen kan spelledaren hitta på många intressanta händelser, tillåt mig presentera några förslag på sådana.
Att skaffa hjälp
Efter belägringen pågått ett tag inser Tyrdel att ingen hjälp kommer från de närbelägna kungatrogna baronerna. En morgon samlar Tyrdel sina trognaste män i skrivkammaren för att hålla rådslag, befälhavaren för trupperna sergeant Farch beskriver läget. Maten är på upphällningen pilarna likaså, moralen bland soldaterna är dålig många oroar sig för sina familjer. Flera bryr sig inte om vem man betalar skatt till utan vill helst att kriget ska få ett slut. Alltså belägringen måste hävas och det fort annars har man inget annat val än att förhandla.
Tyrdel ber då rollpersonerna sig ut till baron Dalman Slottsbyggare som sitter neutral i sin befästa gård vid kusten ungefär två dagsmarscher från Baron Tyrdels borg och be honom att bryta belägringen. Rollpersonerna får med sig ett papper där Tyrdel erbjuder Dalman evig vänskap och vart tjugonde silver som tjänas i Forsskog de närmsta 2 åren om han bistår Tyrdel. Rollpersonerna får dagen på sig att förbereda sig och de får själva välja vilken väg de vill lämna borgen. Över floden blir svårt men inte omöjligt för vattnet är visserligen 4-6 grader varmt men floden är inte så ström. Att bege sig igenom de belägrande styrkorna är också svårt men kräver mindre fysik och mer list, rollpersonerna kan antingen utge sig för att tillhöra de belägrande styrkorna eller försöka smyga sig förbi obemärkt. Att slå sig ut kräver i princip hjälp från en högre makt men riktigt troende rollpersoner kanske kan få för sig att försöka.
Flykten
Väl ute blir rollpersonerna upptäckta av några av Gillhards män som slår larm och en klappjakt börjar där rollpersonerna till fots får gömma sig för åtta av Gillhards ryttare till häst och tjugo legosoldater till fots. Ryttarna håller kontakten med legosoldaterna med hjälp av deras snabba hästar och deras taktig går ut på att legosoldaterna ska driva rollpersonerna mot ryttarna som rider framför rollpersonerna. Ryttarna har hjälp av en jägare som känner till trakten. Jägaren är lovad silver om han hjälper ryttarna och Gillhard har också hans familj som extra försäkring. Så jakten ter sig så att rollpersonerna har legosoldaterna bakom sig och ryttarna framför sig.
Några förslag på händelser under flykten från borgen är att rollpersonerna kan gömma sig i en övergiven gård för att kunna sova varmt. Precis när de gjort det bekvämt för sig anländer legosoldaterna och börjar söka igenom gården. Hittar de inte rollpersonerna sätter de ut några vakter och går och lägger sig. Här får rollpersonerna själva välja hur de vill agera. Ska de under natten försöka knäppa legosoldaterna på näsan eller ska de hålla sig gömda och låta legosoldaterna löpa iväg före och sedan försöka skaka av sig dem?
De kan också under sin flykt träffa på en förvirrad livrädd handelsman som tror att den onde tagit allt folk i hela landet. För alla invånare i baroniet har flytt till skogs eller gömmer sig för Gillhards män eftersom de har hört vad som hände Derk och hans son. Handelsmannen kan man få information om vad som pågår utanför baroniet hur det går för de andra kungatrogna baronerna och om ätterna Wackt eller Solstjärna har gått i fält mot Silversparrarna. Handelsmannen kan bara meddela att han inte hört något om fältslag utan de kungatrogna baronerna i Hertigdömet Jhamalo Tamatz är alla belägrade av Amirros styrkor.
Rollpersonerna kan också träffa på en stackars torparfamilj som när de förstår att rollpersonerna är Tyrdels män försöker få dem att ta hand om deras två gråtande döttrar i 5 och 7 års åldern för att de tror att de är säkrare med dem. Detta ställer till det för rollpersonerna som redan har dåligt med mat och kläder, men familjen har det ännu sämre. En vis rollperson kan komma på att familjen kanske kan få hjälp av tomten Skuggmossa vid Tomtestenen. Gör de detta anser alverna att rollpersonerna nu står i skuld till dem, mer om det under kapitlet ”sidoäventyr” längre ner.
Ett kyligt mottagande
När rollpersonerna når Baron Dalman Slottsbyggares gård vid kusten finner de att det där råder ett spänt lugn. Rollpersonerna har ryttarna i hälarna som vet vart de är på väg och det blir en klappjakt där det handlar om meter innan rollpersonerna kommer fram till porten. Rollpersonerna släpps in men innan de kommit in i boningshuset når ryttarna fram till porten och begär rollpersonerna utlämnade i Riddar Gillhards namn. Men Dalman vägrar han förklarar sig neutral och säger att så länge som rollpersonerna befinner sig i hans gård har de hans beskydd. Han släpper in ryttarna och meddelar dem att varje anfall mot rollpersonerna är ett anfall mot honom själv och därmed hans ätt vilket Gillhard knappast vill ha på sin vapensköld (Hans samvete). Så rollpersonerna får framföra sitt ärende till baron Dalman som träffar dem i sin kammare med en annan adelsman i sällskap. Dalman förklarar att det är Friherre Mikal Leijon och att han insisterar på att få delta i mötet. Rollpersonerna får framföra sitt ärende och Dalman tackar bestämt nej och ber rollpersonerna ge sig av nästa dag med beskedet. Mikal säger inte ett ord på hela mötet utan när rollpersonerna senare ligger på hö loftet (där de fått sovplats) söker han upp dem och ger dem ett erbjudande.
Erbjudandet
Mikal säger att han har ett skepp liggandes i en skyddad vik en bit från Dalmans gård och han är villig att hjälpa rollpersonerna befria borgen med goda stridsmän från båten om de går med på att göra honom en gentjänst sedan. Vad tjänsten består i vill han inte säga än utan han råder bara rollpersonerna att ge sig av i hemlighet under natten och gå mot norr en halv dag, och sedan gömma sig i skogen med utsikt över kusten. Om rollpersonerna lyckas med det och skakar av sig ryttarna kan de se Mikal rida längs med stranden eskorterad av två av sina egna ryttare med spjut. Mikal går och konverserar livligt med rollpersonerna hela dagen och när mörkret faller stannar plötsligt Mikal och säger nåt på ett annat språk (sabriska) till en av vakterna som försvinner bort i mörkret. Efter ett tag återvänder han med en lykta som han tänder och sedan skickar någon sorts signal ut över havet. Vakterna förstår bara sabriska och Mikal förklarar om ingen av rollpersonerna kan sabriska eller faliska att vakterna är Cirefalier och båten likaså. Kan rollpersonerna Sabriska säger han inget kan de faliska säger han att de är Jargiska eller vad som hälst.
Efter en stunds väntan kan rollpersonerna se hur en roddbåt närmar sig platsen där de står båten glider upp på sandynorna och några män med vapen i händerna hoppar iland och tar snabbt hand om hästarna. Rollpersonerna föses ombord och båten glider tyst ut i bukten. Efter tiominuters rodd kan man se siluetterna av ett större fartyg rakt föröver. Rollpersonerna får gå ombord på den större båten och får dela en hytt under det som är kvar av natten. Samtidigt lägger båten ut mörkret till trots och när dagen gryr kan inte rollpersonerna längre se kusten. Båten är lång och smal och liknar inte de skepp rollpersonerna har sätt tidigare. Skeppet har två master och saknar nationalitetsflagg. Detta är det vanligaste kännetecknet för pirater men båten tycks vara ett krigsskepp med ett mycket erfaret manskap med hög moral. Båten saknar dock last utan hela båten är överbelamrad med soldater. Ett legoknektskompani på över 100 man trängs tillsammans med den ordinarien besättningen. Hela dagen seglar de och rollpersonerna får undertiden studera några kartor över området
Slaget vid Gråhem
Båten lägger sig för ankar där Svartån rinner ut i Janeviken. Efter någon timme har man lyckats landsätta alla soldaterna och armen på totalt 186 man börjar i skydd av mörkret röra sig väster ut mot brogen Gråhem. Man slår dock läger efter att man kommit utom synhåll för både kusten och floden. Vakter sätts ut och ett varmt mål mat tillagas i den ganska glesa lövskog som växer omkring floden. Soldaterna får chans till ett par timmars sömn vilket många tar efter trängseln på båten. Ett par timmar innan morgonen gryr gör sig armén redo för marsch. Spanarna återvänder och man börjar under sträng tystnad marschera igenom skogen. Marschen går långsamt för man vill inte trötta ut soldaterna och när halva dagen gått gör man halt och ställer upp i slagordning.
Det finns flera taktiker man skulle kunna använda i slaget som följer. Spanarna kan meddela att fiende hären består av 2-300 man och de flesta av soldaterna ligger inkvarterade i den övergivna byn som består av ca: 60 hus glest utspridda runt en stor öppen plats mitt i byn, byns allmänning. Byn ligger ett stenkast från floden och inom ett båg skotts avstånd från borgen Gråhem. Den belägrande hären har runt borgen byggt flera träskydd och vallar som skydd mot beskjutning man har också uppfört ett skydd mot anfall utifrån bestående av vässade pålar som skydd mot kavallerianfall detta pålverk sträcker sig runt byn.
Det mål man vill försöka uppnå är att driva den belägrande armén på flykten. Eftersom man är numerärt underlägsna måste man slå till fort och hoppas på att borgens garnison snabbt gör ett utfall i fiendens rygg.
Ett sätt att uppnå detta är att försöka ta sig runt byn och attackera från väster istället för ifrån norr. Fördelen med detta är att man snabbt kan förena sig med borgens garnison utan att behöva slå sig igenom hela fiendestyrkan som har slagit läger i byn.
Annars kan man vänta tills mörkrets inbrott och under dagen meddela borgen om sin ankomst och försöka sabotera pålverket. Sedan kan man på natten storma in i byn och snabbt nedgöra allt motstånd i form av förvirrade fiendesoldater innan man når borgen.
Ett tredje alternativ kan vara att bygga flottar och sedan gå till anfall från floden.
Efter slaget
Förhoppnings vis segrar de kungatrogna trupperna. Gillhards män flyr om de börjar hamna för mycket i underläge. Gillhard försöker också fly eller snarare retirera med skydd av sina ryttare. Han bör lyckas för då får rollpersonerna en intressant fiende.
När fiendearmén blivigt besegrad tackar Tyrdel Mikal och gratulerar rollpersonerna till väl utfört uppdrag. Tyrdel går sedan undan med befälhavarna för Legosoldaterna, marininfanteriet och Mikal för att göra upp vissa formaliteter. Rollpersonerna får uppdraget att städa upp efter slaget och undanskaffa de döda. De bör också skicka bud till Sigmondsvall om segern. Här får rollpersonerna sköta den smutsigaste delen i ett krig. När de är klara så är det kväll om slaget började vid gryningen. Dagen efter slaget blir rollpersonerna uppsökta av Mikal som nu ber dem om den tjänst rollpersonerna lovade honom.
Lite om politik
Vad Mikal ber rollpersonerna om är upp till spelledaren att bestämma, förslagsvis kommer det leda in på nästa äventyr i kampanjen ofredsår men en kreativ spelledare kanske kan komma på något bättre.
I fråga om varför Mikal hjälpte rollpersonerna så är svaret enkelt, han skulle ha gjort det endå. I och med att han befriade borgen knäpper han Silversparrarna på näsan och…
Sidoäventyr
Efter att rollpersonerna klarat av att befria Tyrdels borg återstår problemet med Sornes familj som blivigt omhändertagna av alverna i Irackskogen. Tar rollpersonerna kontakt med tomten Skuggmossa vid tomtestenen så vill han inte hjälpa dem att hitta alverna men han kan ordna ett möte med en av alverna om rollpersonerna vill men det kostar ett halvt kilo järn. Om rollpersonerna skaffar ett halvt kilo järn (alverna har sällan användning för guld eller silver) så får rollpersonerna träffa Liusad Vilani av huset Nirenni Kiriyas stam (Liusad Vilani soíl Nirenni t´un Kiriya). Liusad är jägare och en god vän till Skuggmossa. Liusad kan bara Felya Sunari men Skuggmossa kan tolka så att han kan språka med rollpersonerna.
Liusad berättar att Sornes familj mår bra, även den andra familjen om rollpersonerna träffade på dem tidigare i äventyret, mår bra. Sornes yngsta syster är dock död och modern är förtvivlad. Detta tycks smärta Liusad väldigt mycket och han fortsätter med hetta att fördöma människornas meningslösa krig mot sig själva. Ifall rollpersonerna vill att alverna ska återförena Sorne med hans familj svarar Liusad att det inte kommer på fråga modern vill stanna hos dem och är välkommen att göra så den korta tid hon har kvar. Rollpersonerna förstår kanske inte det sista men alven syftade inte på någon sjukdom utan de tycker bara människor lever så kort tid.
Sorne som dock är med flyger på alven och skriker att han är en mördare och våldtäktsman och att han genast ska släppa hans familj. Alven flyttar sig mjukt undan och lägger i samma rörelse en pil på bågsträngen och riktar den mot Sorne som nu är liggande. Han börjar tala snabbt och upphetsat på alviska och Skuggmossa får svårt att översätta allt. Alven förbannar människosläktets idioti samtidigt som han förolämpar Sorne och förklarar att Sornes familj är gäster hos dem på egen vilja och att Sorne inte är välkommen i deras skogar efter denna skymf. Rör sig någon av rollpersonerna mot alven spänner han bara bågen ännu mer och säger. – Var vis främling, denna slyngels mor sörjer honom redan som död du kan avgöra om hon ska fortsätta sörja.
I alla fall slutar mötet med alven i en katastrof. Sorne får inte besöka alvbyn inte heller någon av rollpersonerna. Hur rollpersonerna reagerar nu är avgörande för detta lilla äventyrs framtid. Sorne kommer full av hat att anklaga alverna för allt ont som hänt hans familj och hävdar att de blivigt kidnappade. Sedan kommer han att försöka samla ihop ett uppbåd bland invånarna i Forsskog. Detta kan om man inte tyglar det leda till en omfattande och eventuellt blodig fiendskap mellan alverna och människorna i området. Flera lösningar finns dock att tillgå. Rollpersonerna kan besöka Skuggmossa och försöka få hans hjälp att medla. Skuggmossa är mycket hjälpsam om man närmar sig honom på ett vänligt sätt. Hot går inte alls det gör honom bara förbannad. Sedan måste man hålla koll på Sorne så att han inte gör något dumt. Att ränna in i skogen efter alverna är i princip självmord. Alverna kanske inte bryr sig om dårarna så länge de inte kommer i närheten av alvbyn, gör de det är de så gott som döda. Det hela kommer att sluta med att rollpersonerna står i skuld till alvkonungen Yorian Shannero soíl Tellynna t´un Kiriya.
Fortsättningen
Kampanjen går vidare med att rollpersonerna reser till Jhamalo Tamatz för att utföra den gentjänst som Mikal bad dem om.
Spår i snön
Intrig
Baron Tyrdel Wackts borg belägras under vintern 2966-67 av Hertig Amirro Silversparres trupper för att Baronen vägrat gå med Silversparrarna mot kungen i det stundande inbördeskriget. Ingen hjälp tycks komma och Baronen skickar desperat ut några män han litar på för att skaffa hjälp innan borgen faller. Att man tror sig kunna hålla stånd trots Amirros övermakt är den ovanligt stränga vintern med snö till och med i Talon.
Den enda hjälp som står att finna är baron Dalman Slottsbyggare som sitter neutral i sin befästa gård vid kusten ungefär två dagsmarscher från Baron Tyrdels borg.
Inledning för rollpersonerna
Rollpersonerna kan vara vilka som helst men de bör kunna vara lojala mot baron Tyrdel. De ska också vid äventyrets början vara i Tyrdels tjänst på ett eller annat sätt. De kan vara tjänare, soldater, skrivare eller söner vilket spelar inte så stor roll ju mer lojala de är mot Tyrdel desto bättre.
Baroniet Forsskog
Baroniet Forsskog ligger där Svartån rinner ut i Jarneviken mitt i mellan Wargborg och Lundnäs. Baroniet tillhör Tyrdel Wackt som är en av Hertigdömet Jhamalo Tamatz kungatrogna baroner.
Baroniets ca: 600 invånare finns koncentrerade i den större byn Furvik med ca: 150 invånare och i den mindre byn Sigmondsvall med ca: 50 invånare. Resten finns utspridda i baroniet främst i anslutning till Svartån eller längs kusten.
Borgen Gråhem
Grunden till borgen lades av Cirefalierna någon gång under den Cirefaliska erövringen. Borgen bestod då av ett tvåvånings stenhus med en trä palissad som skydd mot landsidan. Efter Soldarns befrielse rustades borgen upp och försågs med ytterligare två våningar och ett porthus i sten. Borgen fick då en viktig betydelse som handelsutpost med alverna i Irackskogen. Bröstvärnet och stenmuren, den senaste tillbyggnaden, stod den första av ätten Wackt som övertog det fattiga baroniet i och med deras tillträde till tronen 2867.e.D. Under ätten Wackt har dock baroniet blommat upp och byn Furvik anlades i anslutning till borgen i och med att produktionen av timmer ökade. På senare tid har borgen fått allt större betydelse i och med Korsarkrigen där konungen behöver timmer till båt byggandet. Borgen ligger ca: 2 mil från kusten och förhindrar effektivt flottenheter från att segla uppför floden.
Militära resurser
Baroniets nuvarande militära resurser består av baron Tydels livvakt som uppgår till 36 man, dessa är stationerade i bogen Gråhem. Tyrdel har i och med att relationerna med Silversparrarna blivigt sämre hyrt in fler soldater än han har bruk för i fredstid. Hela Tyrdels taktik går ut på att försvara borgen. Skulle borgen bli anfallen kommer Tyrdel dra nytta av alla stridbara män i byn Furvik till borgens försvar. Av byns 150 invånare är det ca: 50 som kan hantera en båge eller armborst hjälpligt. Blir han förvarnad i tid så kan ytterligare 15 man från byn Sigmondsvall hjälpa till med borgens försvar. Men om dessa verkligen skulle lämna sina hem i händerna på en eventuell anfallare är mycket osäkert.
Taktik
Tyrdels troliga försvarstaktik blir nog att vid händelse av anfall evakuera de icke vapenföra byborna i Furvik till Sigmondsvall för att där barrikadera sig med Sigmondsvalls ca: 15 man som försvarare. Sedan får borgen Gråhem stå mellan anfallarna och Sigmondsvall vilket gör att vill en anfallare inte dela på sin styrka så måste de först ta Gråhem för att kunna nå Sigmondsvall. Att ta Sigmondsvall innebär dock ingen strategisk fördel för en anfallare om man inte tänker använda Furviks invånare som gisslan. Går man direkt mot Sigmondsvall utan att ta Gråhem så riskerar man att få borgens garnison i ryggen medelst bakhåll och andra fulheter. För en numerärt överlägsen styrka är det mycket ofördelaktigt att fastna i gerilla strider i den för dem okända täta skog som ligger mellan Gråhem och Sigmondsvall.
En början
Det är en kylig eftermiddag i slutet av vintermånad två dagar efter Ramsalmäss. Rollpersonerna hjälper till att forsla ved tillbaka till baron Tyrdels borg för vintern väntas bli strängare än vanligt. Snön ligger centimeterdjup sedan tre dagar tillbaka för första gången på flera mansåldrar sen. I och med det gamla ordstävet ”Om Ramsal bär snö blir vintern sträng” är många ense om att snön kan komma att ligga ända tills Vårmånad. För baron Tyrdel kom snön som ett skänk från ovan då han en mild vinter kanske kunnat få påhälsning av Silversparrarna i och med att han fortfarande är sin kung trogen.
Den tidiga och ovanligt kyliga vintern är föremål för många diskussioner undertiden rollpersonerna och de bönder som hjälpt till att hugga veden närmar sig Tyrdels borg. När de har borgen inom synhåll blir de upphunna av en yngling till häst som den stränga kylan till trots rider i bara en osnörd tunika i full galopp.
Rollpersonerna känner igen honom som en av Dark Undssons söner. Dark bor med sin familj på den nordligaste gården i baroniet. Ynglingen kan tårögd berätta hur en skara av Silversparrarnas soldater kom till byn i gryningen och slog ihjäl Dark och den äldste sonen som uppehöll dem så att resten av familjen kunde fly till skogs. Sonen heter Sorne och han vet inte hur många soldater det var bara att de utan hästar nog inte kunnat få plats på gårdsplanen. Sorne vädjar till rollpersonerna att hjälpa hans familj som inte hann få med tillräckligt med kläder sedan säger han att de finns vid Tomtestenen en bit in i Iracskogen. Efter det svimmar han av utmattning och köld.
Kallt stål
Här får rollpersonerna bestämma själva hur de vill göra, när de underrättar baron Tyrdel börjar han svära högt och skriker ut snabba order till allt och alla, förnödenheter måste samlas in till borgen vapenföra män mönstras gårdar varnas. Han beordrar rollpersonerna att tillsammans med tio av hans män lägga sig i bakhåll för Silversparrarna eller på annat sätt fördröja deras framfart och sedan så snabbt som möjligt återvända för att försvara borgen. Om Sornes familj nämner han inget här får rollpersonerna själva avgöra.
Avståndet till Derks gård är ungefär en halv dagsmarsch (till fots) ungefär så rider rollpersonerna i solnedgången så kan de vara framme några glas före gryningen för nätterna är långa men också mörka för månen är i sin nytändande fas.
Fiende hären
Den armén som marscherar mot Gråhem består av 337 man under ledning av Riddar Gillhard Silversparre. Trupperna består av 285 legoknektar från Södra Asharien, 22 av Gillhards egna trupper och 30 bågskyttar från Wargborg. Legoknektarna har genomgående god beväpning och erfarenhet, ungefär hälften har avståndsvapen vanligen kortbågar och armborst. Vanlig rustning för legoknektarna är plåthjälm, nitläderharnesk eller härdat läder harnesk. Beväpningen varierar men vanligast är spjut eller enhandsvapen sköld. Gillhards män är alla beridna och beväpnade med Svärd och sköld, de är duktiga på att hantera sina vapen men inte så speciellt stridserfarna. Gillhards män har genomgående plåthjälm, ringbrynja och läder skydd på armar och ben. Bågskyttarna är beväpnade med Långbågar och kortsvärd och bucklare för närstrid. Dessa män är duktiga prickskyttar men hamnar de i närstrid har de inte mycket att sätta i mot utan flyr hällre. Gillhard beskrivs i slutet.
Gillhards taktik går ut på att med hjälp av överrasknings momentet snabbt belägra borgen innan baron Tyrdel hunnit samla ihop tillräckligt med förnödenheter från gårdarna i baroniet. Lyckas han med det kan han vänta sig en snabb belägring där borgen snart får slut på förnödenheter. Reservplanen går ut på att plundra byarna och gårdarna runt omkring för att göra Tyrdel handlingsförlamad ett bra tag framöver.
Tomtestenen
Den sten där Sornes familj gömmer sig ligger en timmes vandring in mot hjärtat av Irackskogen. Försöker rollpersonerna höra sig för var den ligger så kan byborna hjälpa dem med en enkel beskrivning från Derks gård. Man följer bäcken som rinner igenom den södra hagen tills man kommer fram till en liten glänta med en stor sten med flera springor i. I springorna sitter ett halvt tjog gamla mynt inkilade, inte ens den starkaste rollperson kan få ut mynten. Familjen finns dock inte inom synhåll utan man kan bara hitta spåren efter dem, som leder bortåt in i skogen. Man kan tydligt se fotavtrycken efter två par träskor ett par större (moderns) och ett par mindre (näst yngsta dottern). Yngsta dottern som bara är sex månader gammal höll mamman förmodligen i famnen. Rollpersonerna kan också se två andra spår i snön, spåren tycks vara gjorda av mjuka skin sulor och ganska svårföljda. Om rollpersonerna börjar följa spåren eller banka på stenen för att komma åt mynten uppenbarar sig en liten näsvis tomte bakom dem. Tomten är klädd varmt i ekorrpäls med ett par skinnstövlar på fötterna, hans namn är Skuggmossa och han bor under en stubbe tvåhundra tomtesteg från stenen. Tomten avråder rollpersonerna att följa spåren och säger att familjens öde nu är i alvhövdingens händer. Tomten förklarar att han fann familjen nästan halvt ihjälfrusen på morgonen och han tillkallade genast hjälp från Kiriya alverna som bor i skogen. Tomten nyser och förklarar att han gav sin jacka för att hålla den lilla varm och därför är förkyld. Han är ledsen för att det verkar som den lilla tösen inte klarade sig. Är rollpersonerna vänliga berättar Tomten hjälpsamt det han vet. Är de hotfulla eller elaka så blir han sur och meddelar bara rollpersonerna att de ska hälsa Sorne att hans familj är i säkerhet och Sorne kan bege sig till tomtestenen så fort han kan.
Bakhåll
Det finns några bra ställen att lägga sig i bakhåll för Gillhard och hans män.
Den första är en liten bro som leder över en mindre å. Ån är 3-4 meter bred och inte så värst ström. Men vattnet är kallt så att riva bron och lägga sig i försåt på andra sidan kan fördröja anfallarna en del.
Det andra är där landsvägen går igenom en tät barrskog halvvägs till byn. Vägen rundar vidd ett ställe en mindre bergsknalle som sluttar svagt uppåt och slutar i ett stup ner mot vägen. Här kan man om man vill fatta posto på kullens krön och kasta stenar (snöbollar) eller skjuta projektiler på anfalls hären.
Hela vägen går igenom blandskog med lite tätare granskog runt kullen och lite glesare lövskog vid ån. Så vill man så kan man slå till snabbt mot Gillhards män som inte kan rida bredare än två man och inte marschera bredare än tre man. Detta ger med lite enkel mattematik 11 rader ryttare och 105 rader fotsoldater, med andra ord ett rätt långt tåg. Eftersom anfallshären är så utspridd har en numerärt underlägsen styrka viss chans att snabbt gå till anfall och sedan fly ut i skogen.
Belägringen
Rollpersonerna bör tillsammans med Tyrdels män fördröja anfallshären så mycket att de inte hinner fram före mörkret faller. Detta ger Tyrdel värdefull tid att samla in förnödenheter och män. Tyrdel har dock ingen chans att motstå en längre belägring med så kort tid för förberedelser. Rollpersonerna flyr tillsammans med Tyrdels män in i borgen för att hjälpa till med försvaret detta har Tyrdel beordrat.
Belägringen börjar med att Gillhards trupper förskansar sig runt borgen och skär av alla försörjnings vägar. Gillhard kommer efter en dags skärmytslingar att göra ett försök att storma borgen men han lyckas inte utan förlorar en del män på kuppen. Men under stormningen kan han lyckas sätta eld på något värdefullt som kanske stallet eller smedjan.
Det som räddar borgen från att falla är den kalla vintern som försvårar för anfallarna att ta borgen. I och med kylan börjar frostskador blomma upp bland belägrarnas soldater.
Händelser under belägringen
Under belägringen kan spelledaren hitta på många intressanta händelser, tillåt mig presentera några förslag på sådana.
Att skaffa hjälp
Efter belägringen pågått ett tag inser Tyrdel att ingen hjälp kommer från de närbelägna kungatrogna baronerna. En morgon samlar Tyrdel sina trognaste män i skrivkammaren för att hålla rådslag, befälhavaren för trupperna sergeant Farch beskriver läget. Maten är på upphällningen pilarna likaså, moralen bland soldaterna är dålig många oroar sig för sina familjer. Flera bryr sig inte om vem man betalar skatt till utan vill helst att kriget ska få ett slut. Alltså belägringen måste hävas och det fort annars har man inget annat val än att förhandla.
Tyrdel ber då rollpersonerna sig ut till baron Dalman Slottsbyggare som sitter neutral i sin befästa gård vid kusten ungefär två dagsmarscher från Baron Tyrdels borg och be honom att bryta belägringen. Rollpersonerna får med sig ett papper där Tyrdel erbjuder Dalman evig vänskap och vart tjugonde silver som tjänas i Forsskog de närmsta 2 åren om han bistår Tyrdel. Rollpersonerna får dagen på sig att förbereda sig och de får själva välja vilken väg de vill lämna borgen. Över floden blir svårt men inte omöjligt för vattnet är visserligen 4-6 grader varmt men floden är inte så ström. Att bege sig igenom de belägrande styrkorna är också svårt men kräver mindre fysik och mer list, rollpersonerna kan antingen utge sig för att tillhöra de belägrande styrkorna eller försöka smyga sig förbi obemärkt. Att slå sig ut kräver i princip hjälp från en högre makt men riktigt troende rollpersoner kanske kan få för sig att försöka.
Flykten
Väl ute blir rollpersonerna upptäckta av några av Gillhards män som slår larm och en klappjakt börjar där rollpersonerna till fots får gömma sig för åtta av Gillhards ryttare till häst och tjugo legosoldater till fots. Ryttarna håller kontakten med legosoldaterna med hjälp av deras snabba hästar och deras taktig går ut på att legosoldaterna ska driva rollpersonerna mot ryttarna som rider framför rollpersonerna. Ryttarna har hjälp av en jägare som känner till trakten. Jägaren är lovad silver om han hjälper ryttarna och Gillhard har också hans familj som extra försäkring. Så jakten ter sig så att rollpersonerna har legosoldaterna bakom sig och ryttarna framför sig.
Några förslag på händelser under flykten från borgen är att rollpersonerna kan gömma sig i en övergiven gård för att kunna sova varmt. Precis när de gjort det bekvämt för sig anländer legosoldaterna och börjar söka igenom gården. Hittar de inte rollpersonerna sätter de ut några vakter och går och lägger sig. Här får rollpersonerna själva välja hur de vill agera. Ska de under natten försöka knäppa legosoldaterna på näsan eller ska de hålla sig gömda och låta legosoldaterna löpa iväg före och sedan försöka skaka av sig dem?
De kan också under sin flykt träffa på en förvirrad livrädd handelsman som tror att den onde tagit allt folk i hela landet. För alla invånare i baroniet har flytt till skogs eller gömmer sig för Gillhards män eftersom de har hört vad som hände Derk och hans son. Handelsmannen kan man få information om vad som pågår utanför baroniet hur det går för de andra kungatrogna baronerna och om ätterna Wackt eller Solstjärna har gått i fält mot Silversparrarna. Handelsmannen kan bara meddela att han inte hört något om fältslag utan de kungatrogna baronerna i Hertigdömet Jhamalo Tamatz är alla belägrade av Amirros styrkor.
Rollpersonerna kan också träffa på en stackars torparfamilj som när de förstår att rollpersonerna är Tyrdels män försöker få dem att ta hand om deras två gråtande döttrar i 5 och 7 års åldern för att de tror att de är säkrare med dem. Detta ställer till det för rollpersonerna som redan har dåligt med mat och kläder, men familjen har det ännu sämre. En vis rollperson kan komma på att familjen kanske kan få hjälp av tomten Skuggmossa vid Tomtestenen. Gör de detta anser alverna att rollpersonerna nu står i skuld till dem, mer om det under kapitlet ”sidoäventyr” längre ner.
Ett kyligt mottagande
När rollpersonerna når Baron Dalman Slottsbyggares gård vid kusten finner de att det där råder ett spänt lugn. Rollpersonerna har ryttarna i hälarna som vet vart de är på väg och det blir en klappjakt där det handlar om meter innan rollpersonerna kommer fram till porten. Rollpersonerna släpps in men innan de kommit in i boningshuset når ryttarna fram till porten och begär rollpersonerna utlämnade i Riddar Gillhards namn. Men Dalman vägrar han förklarar sig neutral och säger att så länge som rollpersonerna befinner sig i hans gård har de hans beskydd. Han släpper in ryttarna och meddelar dem att varje anfall mot rollpersonerna är ett anfall mot honom själv och därmed hans ätt vilket Gillhard knappast vill ha på sin vapensköld (Hans samvete). Så rollpersonerna får framföra sitt ärende till baron Dalman som träffar dem i sin kammare med en annan adelsman i sällskap. Dalman förklarar att det är Friherre Mikal Leijon och att han insisterar på att få delta i mötet. Rollpersonerna får framföra sitt ärende och Dalman tackar bestämt nej och ber rollpersonerna ge sig av nästa dag med beskedet. Mikal säger inte ett ord på hela mötet utan när rollpersonerna senare ligger på hö loftet (där de fått sovplats) söker han upp dem och ger dem ett erbjudande.
Erbjudandet
Mikal säger att han har ett skepp liggandes i en skyddad vik en bit från Dalmans gård och han är villig att hjälpa rollpersonerna befria borgen med goda stridsmän från båten om de går med på att göra honom en gentjänst sedan. Vad tjänsten består i vill han inte säga än utan han råder bara rollpersonerna att ge sig av i hemlighet under natten och gå mot norr en halv dag, och sedan gömma sig i skogen med utsikt över kusten. Om rollpersonerna lyckas med det och skakar av sig ryttarna kan de se Mikal rida längs med stranden eskorterad av två av sina egna ryttare med spjut. Mikal går och konverserar livligt med rollpersonerna hela dagen och när mörkret faller stannar plötsligt Mikal och säger nåt på ett annat språk (sabriska) till en av vakterna som försvinner bort i mörkret. Efter ett tag återvänder han med en lykta som han tänder och sedan skickar någon sorts signal ut över havet. Vakterna förstår bara sabriska och Mikal förklarar om ingen av rollpersonerna kan sabriska eller faliska att vakterna är Cirefalier och båten likaså. Kan rollpersonerna Sabriska säger han inget kan de faliska säger han att de är Jargiska eller vad som hälst.
Efter en stunds väntan kan rollpersonerna se hur en roddbåt närmar sig platsen där de står båten glider upp på sandynorna och några män med vapen i händerna hoppar iland och tar snabbt hand om hästarna. Rollpersonerna föses ombord och båten glider tyst ut i bukten. Efter tiominuters rodd kan man se siluetterna av ett större fartyg rakt föröver. Rollpersonerna får gå ombord på den större båten och får dela en hytt under det som är kvar av natten. Samtidigt lägger båten ut mörkret till trots och när dagen gryr kan inte rollpersonerna längre se kusten. Båten är lång och smal och liknar inte de skepp rollpersonerna har sätt tidigare. Skeppet har två master och saknar nationalitetsflagg. Detta är det vanligaste kännetecknet för pirater men båten tycks vara ett krigsskepp med ett mycket erfaret manskap med hög moral. Båten saknar dock last utan hela båten är överbelamrad med soldater. Ett legoknektskompani på över 100 man trängs tillsammans med den ordinarien besättningen. Hela dagen seglar de och rollpersonerna får undertiden studera några kartor över området
Slaget vid Gråhem
Båten lägger sig för ankar där Svartån rinner ut i Janeviken. Efter någon timme har man lyckats landsätta alla soldaterna och armen på totalt 186 man börjar i skydd av mörkret röra sig väster ut mot brogen Gråhem. Man slår dock läger efter att man kommit utom synhåll för både kusten och floden. Vakter sätts ut och ett varmt mål mat tillagas i den ganska glesa lövskog som växer omkring floden. Soldaterna får chans till ett par timmars sömn vilket många tar efter trängseln på båten. Ett par timmar innan morgonen gryr gör sig armén redo för marsch. Spanarna återvänder och man börjar under sträng tystnad marschera igenom skogen. Marschen går långsamt för man vill inte trötta ut soldaterna och när halva dagen gått gör man halt och ställer upp i slagordning.
Det finns flera taktiker man skulle kunna använda i slaget som följer. Spanarna kan meddela att fiende hären består av 2-300 man och de flesta av soldaterna ligger inkvarterade i den övergivna byn som består av ca: 60 hus glest utspridda runt en stor öppen plats mitt i byn, byns allmänning. Byn ligger ett stenkast från floden och inom ett båg skotts avstånd från borgen Gråhem. Den belägrande hären har runt borgen byggt flera träskydd och vallar som skydd mot beskjutning man har också uppfört ett skydd mot anfall utifrån bestående av vässade pålar som skydd mot kavallerianfall detta pålverk sträcker sig runt byn.
Det mål man vill försöka uppnå är att driva den belägrande armén på flykten. Eftersom man är numerärt underlägsna måste man slå till fort och hoppas på att borgens garnison snabbt gör ett utfall i fiendens rygg.
Ett sätt att uppnå detta är att försöka ta sig runt byn och attackera från väster istället för ifrån norr. Fördelen med detta är att man snabbt kan förena sig med borgens garnison utan att behöva slå sig igenom hela fiendestyrkan som har slagit läger i byn.
Annars kan man vänta tills mörkrets inbrott och under dagen meddela borgen om sin ankomst och försöka sabotera pålverket. Sedan kan man på natten storma in i byn och snabbt nedgöra allt motstånd i form av förvirrade fiendesoldater innan man når borgen.
Ett tredje alternativ kan vara att bygga flottar och sedan gå till anfall från floden.
Efter slaget
Förhoppnings vis segrar de kungatrogna trupperna. Gillhards män flyr om de börjar hamna för mycket i underläge. Gillhard försöker också fly eller snarare retirera med skydd av sina ryttare. Han bör lyckas för då får rollpersonerna en intressant fiende.
När fiendearmén blivigt besegrad tackar Tyrdel Mikal och gratulerar rollpersonerna till väl utfört uppdrag. Tyrdel går sedan undan med befälhavarna för Legosoldaterna, marininfanteriet och Mikal för att göra upp vissa formaliteter. Rollpersonerna får uppdraget att städa upp efter slaget och undanskaffa de döda. De bör också skicka bud till Sigmondsvall om segern. Här får rollpersonerna sköta den smutsigaste delen i ett krig. När de är klara så är det kväll om slaget började vid gryningen. Dagen efter slaget blir rollpersonerna uppsökta av Mikal som nu ber dem om den tjänst rollpersonerna lovade honom.
Lite om politik
Vad Mikal ber rollpersonerna om är upp till spelledaren att bestämma, förslagsvis kommer det leda in på nästa äventyr i kampanjen ofredsår men en kreativ spelledare kanske kan komma på något bättre.
I fråga om varför Mikal hjälpte rollpersonerna så är svaret enkelt, han skulle ha gjort det endå. I och med att han befriade borgen knäpper han Silversparrarna på näsan och…
Sidoäventyr
Efter att rollpersonerna klarat av att befria Tyrdels borg återstår problemet med Sornes familj som blivigt omhändertagna av alverna i Irackskogen. Tar rollpersonerna kontakt med tomten Skuggmossa vid tomtestenen så vill han inte hjälpa dem att hitta alverna men han kan ordna ett möte med en av alverna om rollpersonerna vill men det kostar ett halvt kilo järn. Om rollpersonerna skaffar ett halvt kilo järn (alverna har sällan användning för guld eller silver) så får rollpersonerna träffa Liusad Vilani av huset Nirenni Kiriyas stam (Liusad Vilani soíl Nirenni t´un Kiriya). Liusad är jägare och en god vän till Skuggmossa. Liusad kan bara Felya Sunari men Skuggmossa kan tolka så att han kan språka med rollpersonerna.
Liusad berättar att Sornes familj mår bra, även den andra familjen om rollpersonerna träffade på dem tidigare i äventyret, mår bra. Sornes yngsta syster är dock död och modern är förtvivlad. Detta tycks smärta Liusad väldigt mycket och han fortsätter med hetta att fördöma människornas meningslösa krig mot sig själva. Ifall rollpersonerna vill att alverna ska återförena Sorne med hans familj svarar Liusad att det inte kommer på fråga modern vill stanna hos dem och är välkommen att göra så den korta tid hon har kvar. Rollpersonerna förstår kanske inte det sista men alven syftade inte på någon sjukdom utan de tycker bara människor lever så kort tid.
Sorne som dock är med flyger på alven och skriker att han är en mördare och våldtäktsman och att han genast ska släppa hans familj. Alven flyttar sig mjukt undan och lägger i samma rörelse en pil på bågsträngen och riktar den mot Sorne som nu är liggande. Han börjar tala snabbt och upphetsat på alviska och Skuggmossa får svårt att översätta allt. Alven förbannar människosläktets idioti samtidigt som han förolämpar Sorne och förklarar att Sornes familj är gäster hos dem på egen vilja och att Sorne inte är välkommen i deras skogar efter denna skymf. Rör sig någon av rollpersonerna mot alven spänner han bara bågen ännu mer och säger. – Var vis främling, denna slyngels mor sörjer honom redan som död du kan avgöra om hon ska fortsätta sörja.
I alla fall slutar mötet med alven i en katastrof. Sorne får inte besöka alvbyn inte heller någon av rollpersonerna. Hur rollpersonerna reagerar nu är avgörande för detta lilla äventyrs framtid. Sorne kommer full av hat att anklaga alverna för allt ont som hänt hans familj och hävdar att de blivigt kidnappade. Sedan kommer han att försöka samla ihop ett uppbåd bland invånarna i Forsskog. Detta kan om man inte tyglar det leda till en omfattande och eventuellt blodig fiendskap mellan alverna och människorna i området. Flera lösningar finns dock att tillgå. Rollpersonerna kan besöka Skuggmossa och försöka få hans hjälp att medla. Skuggmossa är mycket hjälpsam om man närmar sig honom på ett vänligt sätt. Hot går inte alls det gör honom bara förbannad. Sedan måste man hålla koll på Sorne så att han inte gör något dumt. Att ränna in i skogen efter alverna är i princip självmord. Alverna kanske inte bryr sig om dårarna så länge de inte kommer i närheten av alvbyn, gör de det är de så gott som döda. Det hela kommer att sluta med att rollpersonerna står i skuld till alvkonungen Yorian Shannero soíl Tellynna t´un Kiriya.
Fortsättningen
Kampanjen går vidare med att rollpersonerna reser till Jhamalo Tamatz för att utföra den gentjänst som Mikal bad dem om.