WRNU Emotionellt subforum

verlandes.

rollspelskollektivet
Joined
14 Mar 2017
Messages
1,357
Location
Nyköping
Vore det hälsosamt med ett subforum om välmående, ångest och känslor? Noterar ändå halvofta hur forumiter uttrycker känslor av ängslan, tillkortakommanden och alla möjliga jobbiga känslor som hade kunnat må bra av att luftas. Tänker också att vi är en rätt manligt dominerad hobby och att det vore lite fint om vi bröt mot stereotypen och hjälpte varandra!
 
Jag tycker att det är en fin idé. De som vill nyttja subforumet gör det, de som inte är intresserade av detta låter bli.
Själv har jag så jäkla många terapitimmar i ryggsäcken så jag kommer nog välja att fokusera på rollspelsbitarna här på forumet.
Detta är ju en del av min verklighetsflykt och andrum. Wrnu och NA är mina andrum. 🤩 😇 🥰
 
Vore det hälsosamt med ett subforum om välmående, ångest och känslor? Noterar ändå halvofta hur forumiter uttrycker känslor av ängslan, tillkortakommanden och alla möjliga jobbiga känslor som hade kunnat må bra av att luftas. Tänker också att vi är en rätt manligt dominerad hobby och att det vore lite fint om vi bröt mot stereotypen och hjälpte varandra!

Det kanske är så att en del här inne behöver gå i terapi i någon form. Men behöver ett rollspelsforum som detta vara en plats där djupt personliga problem dryftas?

Jag tänker att man lika gärna (ja, hellre!) kan bryta mot samtidsstereotypen att manlighet är något dåligt och att alla män egentligen borde sitta tillsammans i en ring och prata känslor. Det är en förenkling som jag inte alls tror på. Jag har själv rejäl ångest emellanåt men tror inte att det är något som skulle mildras av ett nytt subforum.

Att man däremot kan fundera på hur rollspel - och även det här forumet - ska tilltala fler kvinnor tycker jag är en annan sak. I många trådar är det ganska låsta roller. Ganska många har postat på det här forumet i årtionden, känner varandra sedan länge och då är det lätt hänt att vissa mönster och låsningar etableras. Hur man ska ändra på det har jag ingen aning om.

För något år sedan skrev jag ett inlägg om att föra öppnare diskussioner här på forumet. Flera som bara postar sällan här gillade mitt inlägg och skrev uppskattande kommentarer, men tråden låstes symptomatiskt nog snabbt och jag vet faktiskt inte ens om moderatorerna lät den vara kvar.
 
Last edited:
Jag tänker att man lika gärna (ja, hellre!) kan bryta mot samtidsstereotypen att manlighet är något dåligt och att alla män egentligen borde sitta tillsammans i en ring och prata känslor. Det är en förenkling som jag inte tror på. Jag har själv rejäl ångest emellanåt men tror inte att det är något som skulle mildras av ett nytt subforum.
Ska inte gå in på det här för djupt, är fel forum. Jag håller med om att vi måste sluta förenkla normerna och bilden av de olika könen till något svartvitt utan nyans. Det är inte gynnsamt för någon att endast problematisera manlighet, det är inte heller gynnsamt för någon att förneka problemen som finns med ideal förknippade med manlighet.

Däremot håller jag med om att det kanske inte är den bästa arenan att gå för djupt på sådana här ämnen på ett forum för allmän beskådan. Även om forumet upplevs som en trygg miljö, så är det en öppen plattform där vem som helst kan se det du delar. Är inte direkt en plats som är lämplig att dela sina djupaste våndor på, om du frågar mig. Däremot bör det uppmärksammas, uppmanas och stöttas när vi ser människor i behov av stöd så vi kan knuffa dem i rätt riktning att få hjälp. Ett forum kan aldrig ersätta vården, däremot kan ett forum erbjuda medlidandet och medkänslan som behövs för att en person ska söka hjälp.
 
"Behöver gå i terapi" är något jag tänker behöver nyanseras. Jag har gått i terapi från och till i mer än tio år, och har gått hos min nuvarande terapeut åtskilliga år – och ändå är jag som jag är, även kombinerat med medicinering. Olyckligtvis hjälper det inte hela vägen för vissa. Och ja, självfallet har jag många gånger övervägt att jag är för feg/dum/dålig/narcissistisk för att ta till mig av terapin, annars hade jag inte varit jag. Tyvärr, för trådstartens efterfrågan om brytande av könsstereotyper, är jag också ickebinär, så det bryter inga stereotyper alls om jag öppet mår dåligt.
 
"Behöver gå i terapi" är något jag tänker behöver nyanseras. Jag har gått i terapi från och till i mer än tio år, och har gått hos min nuvarande terapeut åtskilliga år – och ändå är jag som jag är, även kombinerat med medicinering. Olyckligtvis hjälper det inte hela vägen för vissa. Och ja, självfallet har jag många gånger övervägt att jag är för feg/dum/dålig/narcissistisk för att ta till mig av terapin, annars hade jag inte varit jag. Tyvärr, för trådstartens efterfrågan om brytande av könsstereotyper, är jag också ickebinär, så det bryter inga stereotyper alls om jag öppet mår dåligt.
Hjälper föga, men utifrån identitet och andra faktorer. Du måste verkligen arbeta i motvind i nuvarande samhällesklimat och norm. Vilket är trist, ingen förtjänar liksom att gå runt och känna sig kass eller oduglig.
 
Hjälper föga, men utifrån identitet och andra faktorer. Du måste verkligen arbeta i motvind i nuvarande samhällesklimat och norm. Vilket är trist, ingen förtjänar liksom att gå runt och känna sig kass eller oduglig.
Eh, det finns saker som väger avsevärt tyngre på mig, framför allt hur mycket jag misslyckats med.
 
Jag tycker det känns som ett sätt att öppna ett nytt OT-forum som kommer kräva oerhörda resurser från moderator-kåren. För ett sådant subforum måste verkligen hanteras med silkesvantar. Så även om det vore ett behjärtansvärt initiativ tror jag, som andra i tråden redan påpekat, att wrnu INTE är rätt forum för detta.

Bekämpa stereotyper (inom ramarna för rollspel) tycker jag sker mer eller mindre hela tiden i olika trådar. Emotionellt stöd (inom ramarna för rollspelande eller rollspelmakande) får man förhoppningsvis i existerande kanaler med uppmuntrande ord, relevant kritik eller utmanande idéer. Behöver man mer stöd i sin tillvaro tycker jag man bör leta sig till professionell hjälp eller finna stöd som är mindre publikt (egen discord, DM här eller annan plattform osv.) än ett subforum här på wrnu eller hos vänner och familj.

Cog.
 
Last edited:
Tror det är värre – samhällsklimatet är en yttre faktor, mina misslyckanden ligger på mig, så då får hatet vändas inåt.
Det där kan jag verkligen relatera till. När samhället sviker eller inte når upp till mina förhoppningar så kan en rejäl frustration och ilska väckas. När jag själv klöddar till det och misslyckas så slår jag mycket hårdare mot mig själv än vad jag slår på samhället. Deras misslyckanden=era jävla ärthjärnor! Mina misslyckanden=Säääämst!! Din dumma jävla idiot!
...typ så, fast med mer nyanserat språkbruk. 😅
 
Back
Top