Looks matter
Hmmm, jag tänker på den amerikanske soldat som blev gravt brännskadad i ansiktet efter att ha råkat ut för en självmordsbombare. Inte nog med att han klarade livhanken. När han väl kom ut från sjukan gifte han sig med sin fästmö. That's love! Uppenbarligen hade han andra kvaliteter som gjorde att fästmön ändå bestämde sig att vara kvar hos honom, gifta sig med honom och förmodligen föda hans barn, trots att ser ut som Freddy Krueger i huvet. Säger en hel del om utseendets relativitet och karismans primära roll i relationen med andra människor.
Nu förstår jag inte vad du argumenterar emot. Vem har sagt att folk gifter sig och skaffar barn baserat på hur snygga deras partner är? Speciellt med tanke på att tjejen träffade soldaten innan han var Freddy tycker jag inte att det säger särskilt mycket alls. Dessutom är det anekdotiskt bevis. Ett fall bevisar ingenting. Att du tar Lyle Lovett som exempel är också litet underligt. Menar du att ful-snygg-ration hos kändisar är lika som i den övriga befolkningen?
Kollar man på statistik (till exempel en snabb sökning på Google scholar) så finner man snart att fysiskt attraktiva människor har lättare att få jobb och får högre lön. Foton på attraktiva barn graderas både av lärare och av andra barn såsom både vänligare och intelligentare, och barn skulle hellre vilja vara vänner med attraktiva barn än oattraktiva. Attraktiva människor har även högre självförtroende, något som kan vara till stor nytta i sociala sammanhang.
Det här betyder inte att personlig karisma inte har någon betydelse. Men att säga att attraktivitet inte har någon inverkan på sociala samspel är helt enkelt fel. Om du vill kan du naturligtvis göra det så i ditt spel (såsom det är i Eon, där man använder Personlighet), men du får nog svårt att hävda att det ligger till så i verkligheten.
Min tolkning: Karisma, när det används i rollspel, brukar jag tolka som en kombination av fysiskt utseende och utstrålning, personlighet, och så vidare (om inget annat anges i reglerna). Har man hög Karisma så är man väldigt snygg, väldigt trevlig, eller både och.
Man kan ju även dela upp den, med risk för plottrifiering, i Utseende och Personlighet, eller så (såsom i Vampire, men där känns det som om de gjort det bara för att det ska finnas tre grundegenskaper av varje kategori). Utseende är viktigt för första intrycket. Skall du förföra en främling i en bar har du nog nytta av att vara snygg. Personlighet är viktigare för långtidssamspel. Vill du hålla ihop med tjejen i en längre period så bör du vara trevlig. Sedan så överlappar de naturligtvis varandra rätt grovt. Därmed är det nog mer praktiskt att ha en grundegenskap för båda två.
Jag tycker snarare att valfri kort karismatisk tysk diktator med storhetsvansinne passar bättre som exempel.
).